Luftföroreningar

Luftföroreningar är skadliga partikelformiga eller gasformiga ämnen som härrör från naturen eller är en följd av människans verksamhet.

I utvecklade länder såsom Finland är de största källorna till luftföroreningar

• vägtrafiken
• energiproduktions- och industrianläggningar
• småskalig förbränning av ved
• arbetsmaskiner
• fartyg i hamnarna och nära kusten.

Partikelformiga luftföroreningar orsakar de flesta allvarliga hälsoskadorna

I utvecklade länder orsakar exponering för partikelformade luftföroreningar de flesta allvarliga hälsoskadorna – fler än alla övriga miljöfaktorer sammanlagt. Långvarig exponering för små partiklar (PM2.5 – aerodynamisk diameter under 2,5 mikrometer) har uppskattningsvis orsakat totalt cirka 380 000 dödsfall i förtid om året i 28 EU-länder.

Stark, långvarig exponering kan förkorta livstiden för personer med kroniska hjärt- och kärlsjukdomar eller sjukdomar i luftvägarna med över 10 år. I Finland har den långvariga exponeringen för små partiklar uppskattats orsaka cirka 1 800 dödsfall i förtid om året.

Trafiken och småskalig förbränning av ved är de största källorna till luftföroreningar i städer och tätorter

I städer och tätorter orsakar utsläpp från trafiken och småskalig förbränning av ved en stor del av befolkningens totala exponering för luftföroreningar.

Dessa utsläpp uppkommer i närheten av platser där en stor mängd människor bor och rör sig dagligen. I närheten av dessa utsläppskällor är koncentrationerna särskilt av partikelformiga luftföroreningar klart högre än i stadsmiljöer i genomsnitt. Dessutom tränger små partiklar och vissa gasformiga föreningar effektivt inomhus i bostäderna, där invånarna tillbringar mycket tid.

Ozon är den skadligaste gasformiga luftföroreningen

Ozon har uppskattats ha orsakat cirka 26 000 dödsfall i förtid i sammanlagt 28 EU-länder år 2010.

I Finland uppskattas exponeringen för ozon orsaka cirka 100 dödsfall i förtid per år under den varma och soliga årstiden.

Många faktorer påverkar den lokala luftkvaliteten

Den rådande lokala luftkvaliteten påverkas av utsläppsmängderna, utsläppshöjderna, årstiden, väderleken och terrängens former.

Till exempel på vintern är mängderna av många utsläpp (bland annat små partiklar från förbränning) ofta större än under den varma säsongen. På grund av svaga vindar är uppblandningen och utspädningen av utsläppen ofta svaga under mycket kalla kvällar, nätter och morgnar, och då mäts de allra högsta koncentrationerna av små partiklar per timme. På våren försämras luftkvaliteten i sin tur på grund av den stora mängden gatudamm och den ökade ozonbildningen. Utomhusluften i städer och tätorter är renast vid regnigt och blåsigt väder på hösten.

En del av utsläppen transporteras från andra håll i Europa

Fjärrtransporten står för en betydande andel av koncentrationerna av små partiklar och ozon särskilt i Södra Finland. Till exempel i Helsingfors härstammar i genomsnitt hälften av koncentrationen av små partiklar samt sommarens högsta ozontoppar i utomhusluften från Mellaneuropa, Ryssland och Baltikum.

Om våren och under torra sensomrar transporteras tidvis rök från vidsträckta terräng- och skogsbränder i västra Ryssland och det övriga Östeuropa. Då kan koncentrationen av små partiklar i utomhusluften vara högre än vanligt i flera dagar, men sällan i veckor. Hälsorisker är då möjliga, särskilt i riskgrupper.

Commission Staff Working Document: impact assessment (pdf 9,09 Mt). European Commission 2013.