Ångestsyndrom

Ångest är ett känslotillstånd som kan omfatta spänningar, rädsla, rastlöshet, oro och till och med känslor av panik eller skräck. Att tidvis känna rädsla och lindrig ångest är vardagliga känslor som ibland är en del av livet för alla människor.

Om man lider av ångestsyndrom är ångesten kraftig och långvarig och den begränsar funktionsförmågan. Ångestsyndrom är vanliga psykiska störningar som ofta begränsar livet för de drabbade och försämrar deras funktionsförmåga och livskvalitet.

Tabellen nedan visar psykiska och fysiska ångestsymtom och vilka uttryck de kan ta sig i beteendet.

Psykiska och fysiska ångestsymtom

Psykiska symtom	Fysiska symtom	Beteendesymtom
rädsla panik eller skräck katastrof- och orostankar osäkerhet kring sig själv och sitt eget kunnande	hjärtklappning rodnad darrningar svettningar huvudvärk yrsel magsymtom illamående rygg- och ledsmärtor	undvikande: oftast försöker personen helt och hållet undvika att hamna i situationer som framkallar ångest eller som påminner om sådana situationer säkerhetsbeteende: i en ångestfylld situation kan personen ty sig till kontrollmetoder som på lång sikt dock upprätthåller ångesten användning av alkohol och droger: en del personer som lider av ångestsyndrom kan försöka kontrollera sin ångest genom att använda alkohol eller droger

De vanligaste ångestsyndromen

De vanligaste ångestsyndrom är paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, rädsla för offentliga platser och social fobi. Även tvångssyndrom hör enligt den sjukdomsklassificering som används i Finland, ICD-10, till ångestsyndromen. I rekommendationen God medicinsk praxis finns information om prevalensen av ångestsyndrom.
God medicinsk praxis (på finska)

Diagnostiska kriterier för ångestsyndrom finns i den psykiatriska klassifikationen av sjukdomar.
Psykiatrisk klassifikation av sjukdomar

Social fobi

En person som lider av rädsla för sociala situationer är rädd för och undviker situationer där personen upplever att hen observeras, bedöms och kritiseras av andra. I värsta fall kan rädsla uppstå vid nästan allt umgänge med andra människor, men den kan också begränsas till exempel till situationer där man uppträder inför andra.

Paniksyndrom

Paniksyndrom är ett ångestsyndrom som är förknippat med upprepade, kraftiga ångestanfall, det vill säga panikattacker. I den inledande fasen av syndromet förknippas anfallen inte med någon utlösande faktor. När anfallen upprepas börjar personen dock ofta undvika situationer där anfall kan uppstå eller platser det kan vara svårt att komma bort från om personen överraskas av ett anfall.

Agorafobi

Rädsla för offentliga platser är förknippad med ångest på sådana platser eller i situationer det kan vara svårt att komma bort från eller där det inte finns hjälp att få om ångestsymtom uppstår. Vanliga platser som en person som lider av agorafobi undviker är till exempel köer i butiken, att röra sig i staden under rusningstid, kollektivtrafik, teatrar, biografer eller andra offentliga tillställningar där det finns mycket folk.

Generaliserat ångestsyndrom

Generaliserat ångestsyndrom förknippas med överdriven oro och ångest som berör flera området i livet och många funktioner och händelser och har pågått nästan dagligen i minst sex månader. Personen har svårt att kontrollera sin oro.

Tvångssyndrom

Tvångssyndrom förknippas med tvångstankar och -handlingar som är störande och tidskrävande. Tvångstankar är tankar som ofta återkommer och som är påträngande, ångestframkallande, obehagliga och känns främmande. Tvångshandlingar är återkommande kedjor av handlingar, med vilka personen försöker minska den ångest som anknyter till tvångstankarna. 

Prevalens i Finland

I undersökningen Hälsa 2000 uppskattades prevalensen av fyra ångestsyndrom under det senaste året bland finländare i åldern 30 år. I undersökningen konstaterades att 1,9 procent led av paniksyndrom, 1,3 procent av generaliserat ångestsyndrom, 1,2 procent av agorafobi och 1,0 procent av social rädsla.

I en undersökning som kartlade den psykiska hälsan hos unga vuxna (20–34-åringar) bedömdes förekomsten av ångestsyndrom under hela livet, det vill säga förekomsten av ett ångestsyndrom i något skede av personens liv. I denna studie konstaterades att 12,6 procent av de undersökta hade haft något ångestsyndrom under sitt liv. 

Enligt en hälsoundersökning bland högskolestuderande har antalet diagnoser på ångestsyndrom hos studerande ökat under det senaste decenniet.

Information om ångestsyndrom hos barn och unga finns i Psykporten.
Psykporten

Bakgrundsfaktorer

Ångestsyndrom börjar ofta i ungdomen och i den tidiga vuxenåldern, social fobi ofta redan i barndomen. De är vanligare bland kvinnor än bland män. Faktorer som ökar risken för syndromen är bland annat traumatiska upplevelser i barndomen, mobbning i skolan och användning av alkohol och droger. Vissa egenskaper, såsom att reagera med negativa känslor och att ha ett hämmat personlighetsdrag, samt perioder av depression ökar också risken för ångestsyndrom.

Förebyggande av ångestsyndrom

Följande metoder kan förebygga ångestsyndrom:

• en regelbunden sömnrytm och måltidsrytm
• måttligt belastande motion
• identifiering av illabehandling och ingripande i detta
• beaktande av mobbning i skolan och på arbetsplatsen som eventuella symtomutlösande faktorer.

Egenvård av ångestsyndrom

I behandlingen av ångest stärks individens egna färdigheter. Vissa tankemönster kan öka risken för ångest. Å andra sidan kan man också genom sina levnadsvanor och till exempel andningsövningar lära sig att kontrollera ångesten.

Ett program för egenvård av ångest innehåller information och övningar som hjälper dig att få kontroll över en känsla av överdriven ångest. Egenvårdsprogrammet grundar sig på beprövade metoder som konstaterats vara effektiva för att behandla generaliserat ångestsyndrom.

Egenvårdsprogrammet för ångest (Psykporten)

Medicinsk behandling av ångestsyndrom

Ångestsyndrom bedöms och behandlas i regel på basnivå. I det inledande skedet ska handledning i egenvård, kortterapi eller internetterapi som ges av en psykiatrisk sjukskötare eller psykolog anslutas till vården. Ångestsyndrom behandlas med psykoterapi och/eller läkemedel.

Av psykoterapiformerna har särskilt kognitiv psykoterapi visat sig vara en effektiv behandlingsmetod. Om symtomen är allvarliga kan läkemedelsbehandling övervägas. Läkemedelsbehandlingen omfattar antidepressiva läkemedel, i synnerhet serotoninåterupptagshämmare, det vill säga SSRI-preparat. Medicineringen får inte vara den enda behandlingsformen, och man måste aktivt följa hur personen svarar på behandlingen.

Om ångesten avsevärt försämrar studie- eller arbetsförmågan eller om den förknippas med andra samtidiga psykiatriska störningar, konsulteras den specialiserade sjukvården om diagnostiken och vårdplanen. Detta är viktigt även när det gäller unga, eftersom ångestsyndrom också ökar risken för andra psykiska störningar. 

För behandling av allvarligare ångestsyndrom används psykoterapi och särskilt kognitiv psykoterapi har visat sig vara en effektiv behandlingsform. Terapi kan beroende på kompetens och resurser erbjudas till exempel på basnivå, inom företagshälsovården eller med ersättning från FPA.

Ahdistuneisuushäiriöiden diagnostiikka ja lääkehoito perusterveydenhuollossa (på finska, Duodecim)