Psykiska störningar hos unga
Utveckling i ungdomen
Ungdomstiden präglas av snabb fysisk, psykisk och social tillväxt och utveckling. I ungdomen upplever man också förändringar i förhållande till den egna sexualiteten, föräldrarna, kompiskretsen och den egna personligheten.
Tidvis kan mycket snabba förändringar förvirra den unga. Enskilda känslomässiga symtom som reflekterar olika utvecklingsskeden är vanliga.
Ungdomsåldern kan delas in i tre utvecklingsfaser som har sina egna särdrag
- tidig ungdom (cirka 12–14 år)
- mellersta ungdom (cirka 15–17 år)
- sen ungdom (cirka 18–22 år)
Utvecklingen under ungdomen börjar med fysisk pubertet och den tidiga ungdomen är på grund av snabba fysiska förändringar den mest omskakande utvecklingsfasen, som karakteriseras av svängningar i humöret, beteendet och i de mänskliga relationerna.
I mellersta ungdomen utjämnas känslosvallningarna vanligen och den unga kan bättre än tidigare kontrollera sina impulser och planera sina egna handlingar.
I den sena ungdomen börjar beteendet och karaktärsdragen stabiliseras och de unga blir mer intresserade av det omgivande samhället.
Hjärnans utveckling fortsätter kraftigt under hela ungdomen. Framför allt hjärnområden som deltar till exempel i känsloregistrering, reglering av beteendet och mer krävande planmässig styrning av de egna handlingarna utvecklas fram till vuxen ålder.
De ungas hjärnor är känsligare än vuxnas för skadliga effekter av olika yttre stimuli, såsom rusmedel.
Psykiska störningar hos unga är vanliga
Psykiska störningar är vanliga och många av dessa yppar sig för första gången i ungdomen. Enligt olika undersökningar lider cirka 20–25 procent av ungdomar av någon psykisk störning och de är de vanligaste hälsoproblemen bland skolelever och unga vuxna. Flera olika slags störningar kan förekomma samtidigt.
I bedömningen av utvecklingen under ungdomsåren granskas den ungas funktionsförmåga i olika frågor (t.ex. skolprestationer, omsorg om hälsa och säkerhet, människorelationer med jämnåriga och vuxna). Vid allvarliga psykiska störningar har den ungas utveckling fastnat. Det är viktigt att tidigt identifiera symtom och störningar för att undvika att problemen blir långvariga och försvåras.
Självdestruktivitet hos unga
Som självdestruktivt beteende betraktas alla sådana tankar eller handlingar som hotar den ungas hälsa och liv. Självdestruktivt beteende är inte en störning i sig, utan kan ha samband med vilken psykisk störning som helst.
Som självdestruktivt beteende klassificeras:
- självmordstankar
- självskärning
- självmordsförsök
- självmord
Indirekt självdestruktivitet är ett beteende där man tar för stora risker.
Förekomsten av självdestruktivitet bland unga i Finland
Självdestruktiviteten blir vanligare i ungdomen. 10–15 procent av ungdomar har allvarliga och upprepade självmordstankar. 3–5 procent av ungdomar har försökt begå självmord. Självmordsförsök är vanligare bland flickor, men hos pojkar är självmordsdödlighet vanligare.
Självmordsdödligheten i Finland har minskat med över en tredjedel sedan 1990. Självmord är dock en av de vanligaste dödsorsakerna bland 15–19-åringar. Var femte ung person skär sig utan självmordssyfte.
Vård av ungdomars självdestruktivitet
En ung person som har försökt begå självmord omfattas alltid av den specialiserade sjukvården. När man behandlar självdestruktivitet är det viktigt att identifiera och behandla också de underliggande psykiska störningarna och andra faktorer som ökar risken för självdestruktivitet, till exempel användningen av rusmedel. I vården är det viktigt att beakta familjen, skolan och det övriga sociala nätverket. Stödbehovet är ofta långvarigt.
Mer information (på finska)
Marttunen Mauri, Huurre Taina, Strandholm Thea, Viialainen Riitta (toim.) 2013 Nuorten mielenterveyshäiriöt – Opas nuorten parissa työskenteleville aikuisille. Opas:25 THL/2013.
Kumpulainen Kirsti, Aronen Eeva, Ebeling Hanna, Laukkanen Eila, Marttunen Mauri, Puura Kaija, Sourander Anders (toim) Lastenpsykiatria ja Nuorisopsykiatria. 1.painos Tallinna: Kustannus Oy Duodecim, 2016. ISBN 978-951-656-461-9.
Haravuori Henna, Muinonen Essi, Kanste Outi, Marttunen Mauri: Mielenterveys- ja päihdetyön menetelmät opiskeluterveydenhuollossa. Opas arviointiin, hoitoon ja käytäntöihin. THL Ohjaus 20/2017.
