Laboratoriernas skyddsnivåer och klassificering av biologiska agenser

Laboratorier har olika skyddsnivåer enligt hur farliga biologiska agenser som hanteras där. 

Klassificeringen av biologiska agenser och laboratoriets skyddsnivå korrelerar inte nödvändigtvis med varandra. Bedömningen av vad som är en lämplig skyddsnivå och lämpliga skyddsåtgärder avgörs alltid utifrån en riskbedömning. 

Klassificering av biologiska agenser

Biologiska agenser delas in i fyra grupper enligt nivån på den fara de medför. 
Klassificeringarna varierar från land till land. 

SHM:s beslut om klassificering av biologiska agenser 921/2010 omfattar klassificering av bakterier virus, svampar, protozoer och prioner. 

I förteckningen ingår agenser som man vet orsakar sjukdom hos människor. Förteckningen grundar sig på de följdverkningar som de biologiska agenserna orsakar hos dem som hanterar dem i arbetet eller för de friska arbetstagare som exponeras för dem. 

Biologisk agens i grupp 1

• Orsakar sannolikt inte sjukdom hos människan.

Biologisk agens i grupp 2

• Kan orsaka sjukdom hos människan och kan därmed vara farlig för arbetstagare, men sprids dock sannolikt inte till befolkningen. 
• Ofta finns en effektiv förebyggande metod eller behandling att tillgå. 
• Exempel: norovirus, mässlingsvirus, campylobacter.

Biologisk agens i grupp 3

• Kan orsaka allvarlig sjukdom hos människan och medför därmed en allvarlig risk för arbetstagare.
• Kan orsaka risk för spridning bland befolkningen, men ofta finns en effektiv förebyggande metod eller behandling att tillgå. 
• Exempel: tuberkulosbakterien, mjältbrandsbakterien.

Biologisk agens i grupp 4

• Orsakar allvarlig sjukdom hos människan och utgör därmed en allvarlig risk för arbetstagare.
• Kan orsaka allvarlig risk för spridning bland befolkningen, och i allmänhet saknas en effektiv förebyggande metod eller behandling. 
• Exempel: blödarfebervirus, smittkoppsvirus.

Laboratoriernas skyddsnivåer (biosafety levels)

Laboratorierna delas in i fyra olika skyddsnivåer som skiljer sig från varandra till strukturen och verksamhetssätten. 

Skyddsnivåerna och användningen av dem har beskrivits i statsrådets förordning 933/2017 och isolerad GMO-användning i Social- och hälsovårdsministeriets förordning 1053/2005 om principerna för riskbedömning och om klassificering samt om isoleringsåtgärder och andra skyddsåtgärder vid innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Laboratorier med skyddsnivå 1

• Kan hantera biologiska agenser som inte medför fara för människors eller djurs hälsa eller miljön. 

Laboratorier med skyddsnivå 2

• Hanterar sådana biologiska agenser som orsakar måttlig fara.
• Biologiska agenser som hör till grupp 2 måste hanteras på minst skyddsnivå 2.

Laboratorier med skyddsnivå 3

• Hanterar biologiska agenser som kan orsaka stor fara för människor, djur, miljön eller samhället. 
• Till skyddsnivå 3 hör specialkrav på laboratoriets strukturella egenskaper, arbetssätt, skyddsutrustning och arbetstagarnas utbildning.

Laboratorier med skyddsnivå 4

• Hanterar de allra farligaste patogenerna. 
• Kraven på laboratoriets struktur och förfaringssätt är strängare än för laboratorier med skyddsnivå 3.

På internationell nivå finns det närmare anvisningar om de strukturella kraven på laboratorier på olika nivåer, på deras verksamhetssätt och den skyddsutrustning som behövs.