Åtgärdsanvisning för att förhindra rabiessmitta hos människor

Denna anvisning gäller situationer där människor eller djur misstänks ha exponerats för rabies. Anvisningen ger också information om åtgärder som syftar till att förhindra rabiessmitta hos människor.

Anvisningen är i första hand avsedd för läkare och vårdare på hälsocentraler och sjukhus, veterinärer, regionförvaltningsverken och laboratorier för klinisk mikrobiologi.

Anvisningen har publicerats både på webben och i pdf-form. Eventuella ändringar i anvisningen görs först i webbversionen. Därefter uppdateras pdf-versionen.

Anvisningens innehåll:

Rabiesvirus och hur det smittar

Rabies är en hjärninflammation, som även kallas vattuskräck hos människor och hundgalenskap hos djur. Den orsakas av lyssavirus, som är ett neurotropt virus.

I dagsläget finns det 16 kända lyssavirusarter och man vet att sju av dessa har orsakat rabies hos människor.

I princip alla däggdjur kan få rabies och de kan smitta andra djur liksom människor. Smittan sprids huvudsakligen av vilda rovdjur som räv och mårdhund samt husdjur som hund och katt.

Flera köttätande däggdjur, särskilt hundar, och fladdermöss är värdar för det rabiesvirus som oftast orsakar sjukdom hos människor. Fladdermusrabies förekommer även i länder som klassificeras som rabiesfria.

Små däggdjur, till exempel gnagare som råttor, möss, ekorrar, marsvin, hamstrar och gerbiler samt harar, kan i sällsynta fall få rabies. Men det är extremt osannolikt att en människa smittas av sjukdomen via ett bett av dessa djur.
Kriterier för misstanke om rabiesexponering hos människor

Människor smittas vanligen av rabies via bett från ett infekterat djur, oftast en hund. Smittan kan också överföras om djurets saliv kommer i kontakt med skadad hud eller slemhinnorna när djuret slickar på en person.

Det finns inga rapporterade fall där rabies har smittat mellan människor via saliv.

Sjukdomsbild hos människor dvs. vattuskräck

Inkubationstiden från smitta till de första symtomen är vanligen 20–90 dygn, men kan variera från fem dygn upp till flera år.

När viruset har överförts sprider det sig med nerverna till ryggmärgen och hjärnan. När viruset har nått det centrala nervsystemet delar det sig och sprids snabbt till flera olika organ och körtlar, bland annat spottkörtlarna.

Inkubationstiden påverkas bland annat av mängden virus, innervationen i det exponerade området samt hur långt bort det exponerade området befinner sig från det centrala nervsystemet.

Rabiessmitta kan inte konstateras före symtomdebuten.

De första symtomen är

  • feber
  • rastlöshet
  • illamående
  • ibland även klåda eller känselförändringar kring bettområdet.

Den vanligaste formen av sjukdomen kallas för klassisk eller furiös rabies. När den framskrider kan patienten bli uppjagad, hallucinera och få kramper. Salivavsöndringen är riklig och muskelkramper i svalgområdet leder till svårigheter att svälja.

Paralytisk rabies är svårare att identifiera. Typiska symtom är muskelsvaghet som börjar i bettområdet och som stegvis utvecklas till förlamning. Sjukdomsbilden kan vara avvikande särskilt i fråga om rabies som överförts från fladdermus.

Rabies med symtom leder nästan alltid till döden några dagar efter symtomdebuten på grund av förlamning i andningsmuskulaturen.

Varje år dör cirka 100 000 människor i rabies, merparten i Afrika och Asien. I Finland dog en schweizisk fladdermusforskare 1985 efter att eventuellt blivit exponerad för rabies i Finland och 2007 dog en filippinsk man, som blivit smittad i sitt hemland.

Sjukdomsbild hos djur dvs. hundgalenskap

Katter, hundar och frettar är smittsamma i 1–14 dygn innan symtomen bryter ut och därefter under hela sjukdomsförloppet. Det finns inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för smittsamhetsperioden hos andra däggdjur.

De främsta symtomen hos djur är

  • beteendeförändringar, antingen aggressivare eller lugnare än tidigare
  • riklig salivavsöndring
  • förlamning.

Insjuknade katter och hundar dör inom 10 dygn från symtomdebuten. Hos fladdermöss leder sjukdomen inte alltid till symtom och döden, men dessa fall är sällsynta.

Mer information om rabies hos djur finns på Livsmedelsverkets webbplats.
Rabies hos djur (Livsmedelsverket)

Förekomsten av rabies hos djur i olika världsdelar och i Finland

Rabies förekommer hos djur i hela världen.

I industriländer är den främsta smittkällan för människor vilda djur, men i områden med hög smittorisk i Asien, Afrika, Sydamerika och Centralamerika utgörs den av ovaccinerade hundar.

I Europa förekommer rabies hos djur, mest i Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Estland har varit rabiesfritt sedan 2013 och Lettland sedan 2014.

De främsta primära bärarna i Europa är vilda rovdjur, såsom vargar och mårdhundar, och fladdermöss. Bland husdjur och nyttodjur är det vanligast att katter, hundar och nötkreatur får sekundärinfektioner.

Förekomst hos djur i Finland

Enligt finländsk djursjukdomslagstiftning hör rabies till de farliga djursjukdomar som ska bekämpas.

Bekämpningen av rabies i Finland har pågått i decennier bland annat genom spridning av vaccinbeten för små rovdjur vid landets sydöstra gräns och vaccinering av husdjur.

I Finland har endemisk rabies konstaterats senast 1989. Sedan 1991 har Finland officiellt klassificerats som ett land fritt från rabies.

Olaglig import av sällskapsdjur är förenad med risk för rabies. År 2003 konstaterades rabies hos en häst som på lagligt sätt hade importerats från Estland till Finland och år 2007 hos en hundvalp som hade importerats olagligt från Indien.

Därtill har fladdermusrabies konstaterats i Finland 2009, 2016 och 2017. Rabies förekommer hos fladdermöss även i länder som är fria från övriga former av rabies. Mer information om fladdermusrabies finns på Livsmedelsverkets webbplats.
Vanliga frågor om fladdermusrabies (Livsmedelsverket)

Var kan man få information om rabiessituationen hos djur i olika länder?

Information om rabiessituationen hos djur i olika länder kan eventuellt lämnas av myndigheterna i det aktuella området.

Det finns dock inga tillförlitliga uppgifter om rabiesrisken i olika områden, eftersom övervakningen och statistikföringen av fall hos djur och människor är bristfällig i många rabiesländer.

Hälsomyndigheterna i Storbritannien upprätthåller en riktgivande lista över länder där rabies förekommer hos landdjur. Listan uppdateras med två års mellanrum. Världshälsoorganisationen (WHO) publicerar information om rabiessituationen i Europa på sin webbplats och information om situationen i hela världen finns på webbplatsen för Världsorganisationen för djurhälsa (OIE).

Förebyggande vaccinationer av människor

En förebyggande vaccinationsserie mot rabies rekommenderas i Finland för alla personer som eventuellt exponeras för rabiesvirus i sitt arbete eller i arbetsträning relaterad till sina studier.

Dessutom kan vaccination i enskilda fall övervägas för resenärer och personer som exponeras för rabies på grund av sin hobby eller arbete i utlandet.
Vaccin mot rabies (på finska)

Närmare information om förebyggande rabiesvaccinationer av resenärer finns i Resenärens hälsoguide.
Rabies dvs. vattuskräck (Resenärens hälsoguide, på finska)

Dosering och vaccinationsschema

Den förebyggande vaccinationsserien består av två doser som ges dag 0 och 7. Det är viktigt att personen som vaccineras får båda två doser som ingår i den förebyggande vaccinationsserien.

Personen som vaccineras ska påminnas om att hen trots vaccinationerna efter eventuell exponering måste rengöra såret grundligt och få boostervaccinationer så snart som möjligt.
Åtgärder och behandling då en människa eventuellt exponerats för rabies

Om en person har fått de i den förebyggande vaccinationsserien, räcker det med boostervaccinationer dag 0 och 3. Immunglobulin är inte nödvändigt. En person med allvarlig immunbrist ska dock ges immunglobulin efter eventuell exponering samt en fullständig vaccinationsserie om fem doser.
Tabell 2

Förebyggande rabiesvaccinationer av arbetstagare

Den förebyggande vaccinationsserien rekommenderas för personer som ständigt, återkommande eller tidvis exponeras för rabiesvirus i sitt arbete.

Tabell: Förebyggande rabiesvaccinationer av arbetstagare.

Förebyggande rabiesvaccinationer av arbetstagare.

Klicka för att förstora bilden

Behovet av antikroppsbestämningar och boostervaccinationer beror på hur ofta exponeringen återkommer (se tabellen ovan). Alla som fått den förebyggande vaccinationsserien, även personer som fått boosterdoser efter grundserien, ska vid exponering vaccineras dag 0 och 3.

Mer information om rabiesvaccinet finns på THL:s webbsida Vaccin mot rabies.

Kriterier för misstanke om rabiesexponering hos människor

För att kunna göra en bedömning behövs följande uppgifter:

1. Var, när och hur skedde exponeringen?

  • Land, ort
  • Datum, klockslag
  • Djur
  • Har personen blivit biten eller slickad, i vilken kroppsdel, vilken typ av sår eller hudskada uppstod eventuellt och blödde det från såret
  • Har en hudskada eller slemhinnor kommit i kontakt med rabiesvaccinbeten

2. Rengjordes det exponerade området på lämpligt sätt direkt efter exponeringen?

Åtgärder och behandling då en människa eventuellt exponerats för rabies

3. Är det möjligt att följa upp hur djuret mår eller låta en veterinär undersöka djuret?

4. Är det enligt veterinären möjligt att djuret är smittat av rabies?

Misstanke om rabiesexponering i Finland

Rabiesexponering är möjlig i följande situationer:

  • En resenär återvänder till Finland efter att ha exponerats för rabies i utlandet i ett område där sjukdomen förekommer (se nedan).
  • Ett vilt djur vid östgränsen, särskilt den sydöstra gränsen, biter, nafsar eller slickar på skadad hud eller slemhinnor.
  • En fladdermus biter, nafsar eller river en människa.
  • Ett djur som av en veterinär misstänks ha rabies oavsett djurets tidigare vaccinationshistorik, biter, nafsar eller slickar på slemhinnor eller skadad hud. Djuret har importerats till Finland från ett område där rabies förekommer mindre än 6 månader före exponeringstillfället.
    • Veterinären ska alltid kontakta länsveterinären, som bekräftar misstanken om rabies och bestämmer vilka åtgärder som ska vidtas beträffande djuret.
    • Rabiesprofylax vid exponering: FAT-färgning, dvs. Fluorescent Antibody Test, utför på djurets hjärna. Om det avlivade djuret undersöks av Livsmedelsverket senast dagen efter, inleds behandlingen efter exponeringen inte förrän man har konstaterat att FAT-färgningen var positiv. Ett negativt resultat av FAT-färgningen utesluter rabies hos djuret med 98–100 procents säkerhet.
    • Om resultatet är oklart eller om det inte går att få fram ett FAT-färgningsresultat inom ungefär ett dygn från att djuret avlivas, beslutar infektionsläkaren om rabiesprofylax ska inledas, vid behov i konsultation med Livsmedelsverket. Det slutliga odlingssvaret fastställs inom 1(–2) veckor.
    • Läkaren som behandlar den exponerade personen ska alltid kontakta länsveterinären om personen först bara har varit i kontakt med hälso- och sjukvården.
      Informationsutbytet
  • En person som undersöker ett djur eller en människa med misstänkt eller konstaterad rabies, råkar ut för en nålsticks- eller snittolycka.
  • Saliv från en rabiessmittad människa kommer i samband med vårdarbete i kontakt med arbetstagarens slemhinnor, skadade hud eller eksem.

Misstanke om rabiesexponering i utlandet i ett område där sjukdomen förekommer

Rabiesexponering är möjlig och bör misstänkas i följande situationer:

  • Ett symtomfritt däggdjur eller ett däggdjur med misstänkta rabiessymtom biter eller nafsar en människa.
  • Ett symtomfritt däggdjur eller ett däggdjur med misstänkta rabiessymtom slickar på en människas slemhinnor eller skadade hud.
  • En fladdermus biter, nafsar eller river en människa.

Ingen misstanke om rabiesexponering

Rabiesexponering misstänks inte i följande situationer:

  • Ett okänt sällskapsdjur eller husdjur vars ursprung inte kan utredas biter en människa i Finland eller veterinären misstänker inte rabies hos ett djur som importerats till Finland.
  • Ett symtomfritt djur som importerats från ett område där rabies förekommer har bevisligen varit i Finland i mer än 6 månader.
  • Ett annat vilt djur än fladdermus biter en människa i ett annat område än vid Finlands östgräns.
  • Ett djur har slickat bara på oskadad hud.
  • En människa har varit i kontakt bara med djurets päls, spillning eller blod.
  • Det är fråga om en liten gnagare som råtta, mus, ekorre, marsvin, hamster och gerbil eller hare.
  • Det är fråga om ett annat djur än däggdjur.
  • En människa har vistats i samma utrymme som en fladdermus utan att röra fladdermusen.

Åtgärder och behandling då en människa eventuellt exponerats för rabies

Sårrengöring

Efter rabiesexponering ska såret rengöras omedelbart, eftersom rengöring minskar smittorisken avsevärt.

Tvätta såret så här:

  • Först med vatten och tvål i 15 minuter.
  • Därefter med 70-procentig alkohol, till exempel handsprit.

Områden som kontaminerats vid exponering på slemhinnor sköljs omedelbart med rikligt med vatten under 15 minuter.

Figur 1. Åtgärder vid misstanke om rabiesexponering hos människor – Exponering i Finland

Åtgärder vid misstanke om rabiesexponering hos människor – Exponering i Finland.

Klicka för att förstora bilden (pdf 139 kb)

Vaccinations- och immunglobulinbehandling

Tabell 2. Behovet av vaccinations- och immunglobulinbehandling i olika exponeringssituationer.

Behovet av vaccinations- och immunglobulinbehandling i olika exponeringssituationer.

Klicka för att förstora bilden (pdf 142 kb)

Vaccinations- och immunglobulinbehandling inleds så snart som möjligt, helst inom 24 timmar efter exponeringen.
Åtgärder vid misstanke om rabiesexponering hos människor – Exponering i Finland
Behovet av vaccinations- och immunglobulinbehandling i olika exponeringssituationer

Vaccinationsserien och immunglobulinbehandlingen inleds även om det har gått flera månader sedan exponeringen. Vaccinationsserien inleds dock inte om den exponerade personen redan har fått symtom på hjärninflammation. Även skyddet mot stelkramp och behovet av antibiotikabehandling ska kontrolleras.

Om det är fråga om ett apbett ska man inom fem dygn från bettet inleda behandling med valaciklovir 1 g x 3 eller aciklovir 800 mg x 5 i 14 dagar mot Herpesvirus simiae-infektion.

Innan vaccinations- och immunglobulinbehandlingen inleds ska följande parter konsulteras:

  • Under tjänstetid, i första hand sjukvårdsdistriktets infektionsläkare, vid behov THL:s smittskyddsläkare, tfn 029 524 8557.
  • Under jourtid, det egna sjukvårdsdistriktets eller HUS jourhavande infektionsläkare, tfn 09 4711.

Informationsutbytet vid misstanke om rabies beskrivs närmare i avsnittet Informationsutbyte. Informationsutbytet

Jourenheterna bör på förhand göra lokala och regionala överenskommelser om var man får tag på vaccin och immunglobulin också under veckoslut och helger. Administreringen av immunglobulin bör centraliseras till sjukhusen.

Vaccin

Rabiesvaccinen som används i Finland är immunologiskt likadana.

I Finland ska man aldrig använda vaccin som en person som exponerats under en resa eventuellt har fått med sig från utlandet.

Vaccinen innehåller inga levande sjukdomsalstrare. Aktiva substanser i vaccinen är inaktiverade hela rabiesvirus.

Anvisning för administrering av vaccin:

  • Vaccinet ges i överarmens deltamuskel. Vaccinet ges aldrig i låret, eftersom det kan försvaga skyddseffekten. På barn under 1 år ges vaccinet i övre delen av den yttre, främre lårmuskeln.
  • Den första vaccindosen ges i en annan extremitet än eventuellt immunglobulin, följande vaccin ges på vilken sida som helst.
  • Barn och vuxna ges samma dos oavsett ålder. Graviditet eller amning utgör inte någon kontraindikation mot vaccination.
  • Vaccinationsserien efter exponering för tidigare ovaccinerade eller bristfälligt vaccinerade personer består av sammanlagt fyra doser som ges dag 0, 3, 7 och 14.
  • En femte dos ges dag 28 om
    • den exponerade personen inte har fått immunglobulin enligt rekommendationerna i det initiala skedet eller
    • såret inte har rengjorts på korrekt sätt (se avsnittet Sårrengöring) eller
    • den exponerade personen har allvarlig immunbrist, till exempel är en organtransplantationspatient eller har aids.
  • En extra vaccindos är inte till skada.

Om personen har fått vaccinationer utomlands som avviker från det finländska vaccinationsschemat eller om vaccinationsserien avbryts och vaccinationsintervallet förlängs:

  • Fortsätt vaccinationerna så att intervallet mellan nästa och föregående dos följer vaccinationsschemat. Exempel: intervallet mellan tredje och fjärde dosen är 7 dygn och intervallet mellan fjärde och en eventuell femte dos är 14 dygn.
  • Vaccinationer som påbörjats enligt WHO:s schema 2+1+1 kan fortsätta ges enligt WHO:s schema. Dag 0 ges två doser och följande doser ges dag 7 och 21.

Man bör avsluta eller överväga att avsluta vaccinationsserien om

  • djuret som exponerat för smitta är en hund, katt eller frett och den är symtomfri 10 dygn efter exponeringen eller
  • det säkerställs genom laboratorieundersökning av djurets hjärna att djuret inte hade rabies.

Immunglobulin

  • Immunglobulin ges polikliniskt på sjukhus.
  • En dos immunglobulin (20 IU/kg) ges i samband med den första vaccinationen. Den anvisade dosen får inte överskridas, eftersom en för stor dos kan försvaga vaccinsvaret.
  •  I undantagsfall kan immunglobulin även ges senare, dock senast den sjunde dagen efter den första vaccinationen. Antikropparna stiger inom en vecka från att vaccinationsserien påbörjats och därefter gör immunglobulinet ingen nytta.
  • Så mycket som möjligt av immunglobulinet infiltreras direkt i såret eller sårområdet och resten vid behov intramuskulärt i den proximala delen av extremiteten med bettet, till exempel i lår- eller överarmsmuskeln. Om immunglobulinvolymen inte räcker till infiltration i alla sår, kan man späda immunglobulinet 2–3 gånger med koksaltlösningen avsedd för injektionsvätskor (NaCl 9 mg/ml). Patienten övervakas i 30 minuter efter administreringen av läkemedlet.

Informationsutbytet

Figur 2. Informationsutbytet vid misstanke om rabiesexponering hos människor och rabies hos djur.

Informationsutbytet vid misstanke om rabiesexponering hos människor och rabies hos djur.

Klicka för att förstora bilden

Vid misstanke om rabiesexponering hos människor

Vid misstanke om rabiesexponering hos människor under tjänstetid kontaktas

  • i första hand sjukvårdsdistriktets infektionsläkare och läkaren som ansvarar för smittsamma sjukdomar i den exponerade personens hemkommun
  • vid behov smittskyddsläkaren vid THL, tfn 029 524 8557.

Vid misstanke om rabiesexponering hos människor under jourtid kontaktas

  • det egna sjukvårdsdistriktets jourhavande infektionsläkare eller
  • HUS infektionsläkare, tfn 09 4711, som vid behov kontaktar THL:s jourhavande.

Vid fall hos barn:

  • Under tjänstetid konsulteras det egna sjukvårdsdistriktets barnläkare eller barnets infektionsläkare.
  • Under jourtid konsulteras det egna sjukvårdsdistriktets eller HUS jourhavande infektionsläkare.

Information om att behandling efter exponering har inletts vid sjukhusets jourpoliklinik ska vidarebefordras till läkaren som ansvarar för smittsamma sjukdomar i den exponerade personens hemkommun eller personens egen hälsovårdscentral, som ser till att vaccinationsserien fullbordas.

Om det gäller djurrelaterad exponering i Finland eller misstanke om olaglig import av djur, ska man omedelbart kontakta länsveterinären i det egna området för att utreda om det är fråga om verklig misstanke om rabies.

Under jourtid kontaktas den jourhavande länsveterinären, tf. 029 520 4658.

Misstanke om rabies och rabiesfall ska anmälas till veterinärmyndigheten

Enligt lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) ska den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen anmäla ett misstänkt, konstaterat eller känt fall av rabies till kommunens veterinärmyndighet, för att förebygga risken att människor eller djur blir smittade.

Kontaktuppgifter till läns- och kommunalveterinärerna finns på Livsmedelsverkets webbplats. Veterinärtjänster (Livsmedelsverket)

THL:s åtgärder

THL vidtar vid behov utrednings- och bekämpningsåtgärder på nationell nivå. THL kan bistå i spårningen av exponerade personer som är bosatta i områden för olika sjukvårdsdistrikt och när riksomfattande information ska ges.

Enligt lagen om smittsamma sjukdomar ska THL dessutom anmäla misstänkta eller konstaterade fall av rabies hos människor till Livsmedelsverket.

Anmälan om smittsam sjukdom

Enligt lagen och förordningen om smittsamma sjukdomar (146/2017) ska läkaren göra en anmälan om smittsam sjukdom för alla bekräftade fall av rabies hos människor samt vid misstanke om rabiesexponering som lett till behandling efter exponeringen.

Anmälan om smittsam sjukdom görs av den enhet som inlett vaccinationsserien. Anmälan ska göras även i fall där exponeringen och den inledande behandlingen har skett i utlandet.

Vid misstanke om rabies hos djur

Livsmedelsverket undersöker alla misstänkta fall av rabies hos djur i Finland. Rabies hos djur kan endast konstateras genom undersökning av prov från hjärnan på det avlidna djuret.

Vid misstanke om rabies hos sällskapsdjur, husdjur eller vilda djur ska den kommunalveterinären i det egna området genast underrättas (även privata veterinärstationer är anmälningsskyldiga).

Om kommunalveterinären inte är anträffbar ska man kontakta länsveterinären i det egna området och under jourtid den jourhavande länsveterinären, tfn 029 520 4658.

Följande personer är skyldiga att göra anmälan till kommunalveterinären:

  • djurets ägare och innehavare
  • andra personer som på arbetets vägnar eller i samband med hobbyverksamhet kommer i kontakt med djur
  • alla veterinärer.

Kommunalveterinären vidarebefordrar så snart som möjligt misstanken till länsveterinären, som i sin tur omedelbart underrättar Livsmedelsverket. Enligt lagen om smittsamma sjukdomar ska Livsmedelsverket dessutom anmäla misstänkta eller konstaterade fall av rabies hos djur till THL.

  • Informationens väg:

Djurets ägare -> kommunalveterinären -> länsveterinären -> Livsmedelsverket -> THL

Vid misstanke om rabies hos ett sällskapsdjur eller husdjur kan länsveterinären besluta att djuret ska isoleras eller avlivas. Djur som dör eller avlivas under isoleringen undersöks på Livsmedelsverkets enhet i Helsingfors. Man bör försöka avliva vilda djur som beter sig avvikande och lämna dem till Livsmedelsverket för undersökning.

Stor försiktighet måste iakttas vid hanteringen av ett levande eller dött djur som misstänks vara rabiessmittat. Skyddshandskar ska alltid användas. En person med såriga händer ska inte röra vid djur med misstänkt rabies.

Kommunal- eller länsveterinären anmäler ett misstänkt rabiesfall till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i sällskaps- eller husdjursägarens hemkommun och enligt lokalt avtalad praxis till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i sjukvårdsdistriktet eller motsvarande enhet.

Kommunal- eller länsveterinären ska också anmäla misstanke om rabies hos vilda djur. Anmälan görs under tjänstetid.

Misstanke om rabies hos människor: laboratoriediagnostik och behandling

Personer som har exponerats för rabies kan utveckla akut encefalomyelit. Det är också möjligt med en inkubationstid på flera år.

Laboratoriediagnostik vid misstanke om rabies hos människor

En rabiesdiagnos baseras på

  • klinisk misstanke om rabies
  • exponering och
  • eventuell rabiesdiagnos hos djuret som orsakat exponeringen.

En laboratoriediagnos kan ställas först efter symtomdebuten.

Det enklaste sättet att ställa en rabiesdiagnos är att påvisa nukleinsyra från rabiesvirus i salivprov med RT-PCR-teknik (-ZoonNhO). Virusets RNA kan också påvisas i cerebrospinalvätska, i utstryksprov som tas från hornhinnan med bomullspinne och i biopsi från nackhuden i hårfästet eller hjärnan. I prov från saliv, hjärnan och cerebrospinalvätska kan viruset dessutom isoleras genom odling (-ZoonVi).

Alla prover som tagits på människor på grund av misstanke om rabies undersöks på HUSLAB. Virologiska enheten ska alltid kontaktas före provtagningen:

  • Under tjänstetid, virusodlingslaboratoriet, tfn 050 427 2128.
  • Under jourtid, virologiska enhetens primärjour, tfn 040 837 4010 eller 040 837 4011.

Den primära analysen vid misstanke om rabies är nukleinsyrapåvisning i salivprov (-ZoonNhO, KL 20857):

  • Följ isoleringspraxis vid provtagningen.
  • Samla ca 1 ml salivprov i ett sterilt rör. Använd till exempel en spruta för detta.
  • Virusutsöndringen i saliv är ojämn. Därför bör man samla in saliv 2–3 gånger med till exempel 3–5 timmars mellanrum. Se HUSLABs interna anvisningar för packning och försändelser av prover samt anvisningarna för externa prover som kommer via landsvägs- och flygtransporter.

Proverna skickas till följande adress:

HUSLAB-huset
Mottagning av prov
Topeliusgatan 32
Kod 5000493
Info MNVO
00006 SVARSFÖRSÄNDELSE

  • Ett negativt resultat utesluter inte nödvändigtvis rabies. Testet har en sensitivitet på cirka 80–90 procent. Vid behov tas ett nytt prov.

Odling på prov från saliv, hjärna eller cerebrospinalvätska (-ZoonVi, KL 20858) kan också övervägas.

Bestämning av neutraliserande antikroppar i serum (S-RabiAb, KL 3467) är avsett för att påvisa vaccinsvaret, inte för att bekräfta rabiesdiagnosen.

Behandling av insjuknade personer

Alla personer som insjuknat tas till sjukhus. När symtom i det centrala nervsystemet har uppkommit kan viruset inte längre neutraliseras med vaccinationer eller immunglobulin. Behandlingen av en rabiespatient är supportiv dvs. understödjande. Trots behandling leder sjukdomen nästan alltid till döden.

Intensivvård kan hjälpa patienter som sannolikt är immuna mot rabies när symtomen debuterar, vilket innebär att de fått en eller flera vaccindoser innan symtomen bryter ut.

Isolering av insjuknade personer

Patienten behandlas i första hand på universitetssjukhusets infektionsavdelning. Patienten placeras i ett eget rum i droppisolering.

Skydd av vårdpersonal och andra närkontakter

Under sjuktransporten förses patienten med ett kirurgiskt mun- och nässkydd. Patientens saliv är smittsamt, men det finns inga rapporter om att smitta någonsin skulle ha överförts via saliv från patienten.

I vården av patienten vidtas sedvanliga försiktighetsåtgärder och patienten är i droppisolering under hela vårdtiden. Utrustningen som används i vården av patienten samt avfall och smutstvätt som uppstår hanteras på sedvanligt sätt.

Om rabiespatientens saliv under vårdarbetet kommer i kontakt med arbetstagarens slemhinnor, skadade hud eller eksem, ges arbetstagaren vaccinations- och immunglobulinbehandling efter exponeringen.

Profylax av vårdpersonal efter exponering genomförs under jourtid på vårdenheten efter konsultation med infektionsläkaren och under tjänstetid på personalens företagshälsovård.

Det är bra att för mottagningssituationer, transporter och undersökningsåtgärder ha en plan för hänvisning och isolering av en smittsam patient inom enheten.

Även andra närkontakter till den insjuknade ges vaccinations- och immunglobulinbehandling efter exponering om saliv från den insjuknade har kommit i kontakt med skadad hud, eksem eller slemhinnor inom 14 dygn innan symtomen bröt ut.

Litteratur och länkar

Mer information om rabies och dess förekomst

Mer information om vaccin mot rabies

Lagstiftning som anknyter till rabies

Internationella rekommendationer och anvisningar

Arbetsgruppen

Elina Seppälä, THL
Eeva Ruotsalainen, HUS
Satu Murtopuro, THL
Katariina Kainulainen, HUS
Tiia Tuupanen, Livsmedelsverket
Eeva Pekkanen, THL
Markku Kuusi, THL
Ruska Rimhanen-Finne, THL

Följande personer har kommenterat anvisningen:

Pertti Arvola, Reetta Huttunen, Sirpa Räsänen, Jaana Syrjänen och Hanna Viskari, Birkalands sjukvårdsdistrikt
Annemarjut Jääskeläinen, HUSLAB
Irja Kolehmainen och övrig personal på enheten för bekämpning av infektioner i SiunSote
Helene Laurent, Esbo stad
Risto Pietikäinen, Kymmenedalens sjukvårdsdistrikt
Kirsi Valtonen, Vanda stad
Sakari Vuorinen, Samkommunen för social- och hälsovårdstjänster i Södra Savolax
Sari Haikka, Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Kaisa Honkapirtti, Regionförvaltningsverket i Östra Finland
Anne Lintilä, Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Anitta Massinen, Regionförvaltningsverket i Norra Finland
Matti Nyberg, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland
Pirkko Pirinen, Regionförvaltningsverket i Lappland

Kontakt

tartuntatautilaakari(at)thl.fi, tfn 029 524 8557

Uppdaterad: