Specialomsorgslagens förhållande till handikappservicelagen
HFD 31.10.2012 T 3032 Svår funktionsnedsättning – Personlig assistans – Serviceboende – Specialomsorgslagens subsidiaritet
Personen är född 1986. Hen bor självständigt i egen bostad. Flera utlåtanden om personens hälsa finns till hands. Enligt dem har personen diagnosen högfungerande autism och särskilda språksvårigheter.
Av bestämmelserna i handikappservicelagen och specialomsorgslagen framkommer det att den service och det stöd som funktionsnedsättningen föranleder i första hand ska ordnas med stöd av handikappservicelagen. Högsta förvaltningsdomstolen sluter sig till förvaltningsdomstolens slutsats om att personen har en svår funktionsnedsättning enligt vad som avses i handikappservicelagen och -förordningen och därmed har rätt till personlig assistans och serviceboende enligt vad som avses i handikappservicelagen.
En annan sak att beakta är att personlig assistans bl.a. i samband med serviceboende kan ordnas på det sätt som klienten behöver. Mot bakgrund av detta var det inte korrekt att ordna service åt personen i form av individuell vård och annan omvårdnad enligt vad som avses i 2 § 6 punkten i specialomsorgslagen, utan det korrekta hade varit att servicen ordnas i form av serviceboende och personlig assistans enligt vad som avses i handikappservicelagen.
Av denna orsak måste förvaltningsdomstolen beslut att avvisa personens besvär samt social- och hälsovårdsnämndens beslut upphävas och ärendet skickas tillbaka till nämnden för ny prövning och bifallande beslut om service på grund av svår funktionsnedsättning enligt vad som avses i handikappservicelagen och -förordningen.
