Specialomsorgsprogram
HFD 8.6.2017 T 2772 – Specialomsorgsprogram – Rehabilitering – Servicebehov
Kommunen godkände ett specialomsorgsprogram för A som bl.a. inkluderade rehabiliteringsperioder, men beslöt att avvisa ansökan om specialomsorger i form av PRT-rehabilitering.
Regionförvaltningsverket avvisade de besvär som B anförde å A:s vägnar. Enligt regionförvaltningsverket preciseras det inte i specialomsorgslagen vilket slags rehabilitering som ska ordnas under begreppet specialomsorger. Därför ansåg regionförvaltningsverket att lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården gav kommunen rätt att bestämma hur den ordnar specialomsorgerna och om den köper tjänsterna av offentliga eller privata leverantörer. Kommunen hade samkommunen för socialtjänster X som enda leverantör för rehabilitering som utgjorde specialomsorger. Kommunen ordnade inte PRT-rehabilitering själv eller som köpt tjänst. Därför hade kommunen kunnat neka A PRT-rehabilitering även om PRT-rehabilitering hade rekommenderats för A och klart främjat A:s fysiska och psykiska utveckling.
Förvaltningsdomstolen upphävde regionförvaltningsverkets och kommunens beslut och skickade ärendet tillbaka till kommunen för ny prövning. Förvaltningsdomstolen ansåg att lagstiftningen om kommunal finansiering av socialvården inte får tolkas på ett sätt som innebar att man i ett beslut som rörde specialomsorger på grund av utvecklingsstörning kunde kringgå skyldigheten att utvärdera det individuella behovet i fråga om specialomsorger. Kommunen i sin roll som specialomsorgsmyndighet får inte utesluta en viss vårdform, utan vid behov måste den kunna skaffa den service som personer som omfattas av specialomsorgslagen behöver på olika sätt. Den som överklagade lämnade en utredning som klarade att A hade behov av rehabilitering och att PRT var en rehabiliteringsform rekommenderad av yrkesmänniskor inom hälso- och sjukvården och att den var lämplig för A. Specialomsorgsmyndigheten hade prövningsrätt i fråga om hur och i vilken omfattning rehabiliteringen ska ordnas, men den måste beakta utredningen som förespråkade PRT-rehabilitering i sitt beslut. De alternativ som var möjliga måste bygga på tillräckliga expertutredningar av A:s individuella behov. Då kommunen omprövade ärendet skulle den bedöma frågan utifrån A:s individuella behov av specialomsorger och ge A rehabilitering baserat på detta behov. HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.
