Rehabiliterande dagvård

Årsboksbeslut HFD:2021:7 – Utvecklingsstörning – Specialomsorgslagens subjektiva omfång – Godkännande av specialomsorgsprogram – Rehabiliterande dagvård – Nödvändiga transporter

A led av spinal muskelatrofi av typ II, en neuromuskulär sjukdom som leder till muskelförtvining. För A hade gjorts av ansökan enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (specialomsorgslagen) om godkännande av ett specialomsorgsprogram för att bevilja avgiftsfri rehabiliterande dagvård och nödvändiga transporter i anslutning till den. A hade även en störning i talförmågan på grund av muskelsvaghet.

Utgående från specialomsorgslagens förarbeten och den senare utvecklingen i lagstiftningen var det befogat att tolka 1 § 1 mom. i specialomsorgslagen så att lagen är avsedd att gälla personer som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner.

Enligt utredningen i ärendet och ett medicinskt sakkunnigutlåtande som högsta förvaltningsdomstolen begärt, är spinal muskelatrofi av typ II en svår framskridande neuromuskulär sjukdom som leder till muskelförtvining. Sjukdomen försvagar barnets motoriska utveckling och prestation men påverkar inte barnets intellektuella utveckling. Med beaktande av att A:s kognitiva utveckling var normal och hen förstod tal i nivå enligt sin ålder hade ansökan om godkännande av ett specialomsorgsprogram enligt specialomsorgslagen kunnat avslås.

Årsboksbeslut HFD:2021:7 (Finlex)

HFD 21.5.2013 T 1751 – Rehabiliterande dagvård – Barn – Ersättning av transportkostnader – Nödvändighet

Kommunen hade inte ordnat transport till rehabiliterande dagvård för ett barn. Förvaltningsdomstolen hade ålagt kommunen att betala ersättning till föräldrarna för den nödvändiga kostnaden av att köra barnet med familjens bil. Förvaltningsdomstolen hade ansett att nödvändiga kostnader endast uppstår då barnet åker med i bilen.

HFD ansåg att det avgörande i fråga om skyldigheten att ersätta kostnaderna var huruvida resorna vad nödvändiga för att barnet skulle få rehabiliterande dagvård. Ersättning måste betalas för nödvändiga resor, vilket i detta fall inkluderade även returresorna från daghemmet till familjens hem och resorna hemifrån till daghemmet för att hämta barnet, även om barnet inte åkte med i bilen.

HFD 21.5.2013 T 1751  (på finska, pdf 85 kb)

HFD 10.5.2013 T 1655 – Rehabiliterande dagvård – Heldagsvård

Ärendet gällde huruvida dagvården kan begränsas tidsmässigt till att bli endast partiellt rehabiliterande (4 timmar om dagen). Enligt förvaltningsdomstolens beslut har barnet med utvecklingsstörning (fött 2006, Downs syndrom) tidigare varit i rehabiliterande dagvård på heltid. Barnets utveckling ligger tydligt efter jämnåriga barn. Det bestrids inte att barnets utveckling främjas av att vara med andra barn och följa deras exempel. Det har inte bevisats att någon förändring har skett i barnets situation jämfört med tidigare.

Enligt förvaltningsdomstolen ska den rehabiliterande dagvården fortsättningsvis ordnas på heltid. Det finns ingen anledning att ändra regionförvaltningsverkets beslut. HFD vidmakthöll FD:s beslut.

HFD 10.5.2013 L 1655 (på finska, pdf 93 kb)

HFD 06.11.2012 T 3064 – Rehabiliterande dagvård – Syftet med specialomsorger

Utifrån den utredning som förvaltningsdomstolen fått i ärendet konstaterade domstolen att bara det att barnet, som hade en utvecklingsstörning, var i en daghemsgrupp kunde anses vara rehabiliterande. Då man vidare beaktar 1 § 2 mom. i specialomsorgslagen som definierar syftet med specialomsorger samt 2 § i samma lag som anger vilka tjänster som räknas som specialomsorger kunde den vård som ges i daghemmet i personens fall anses utgöra service av specialomsorgskaraktär.

Därför ansåg förvaltningsdomstolen att vården som ges i daghemmet ska skrivas in i personens specialomsorgsprogram och att personen ska få dagvård avgiftsfritt som en del av de specialomsorg som avses i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda. Enligt förvaltningsdomstolen föranleder inte lagen om barndagvård någon annan tolkning av ärendet. HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.

HFD 06.11.2012 T 3064 (på finska, pdf 95 kb)

Se också:
HFD 10.6.2011 L 1558 (på finska, pdf 109 kb)  
HFD 26.6.2013 L 2204 (på finska, pdf 90 kb)