Specialomsorgslagens tillämpningsområde
HFD Korta referat 11.3.2021/H814 Specialomsorger om utvecklingsstörda – Funktionshindrad – Specialomsorgslagens subjektiva tillämpningsområde – Specialomsorger oberoende av personens vilja – Ingen intellektuell funktionsnedsättning
Förvaltningsdomstolen hade upphävt ledargruppens för specialomsorger beslut om att fortsätta specialomsorger oberoende av A:s vilja. Förvaltningsdomstolen hänvisade till att A inte hade konstaterats ha någon intellektuell funktionsnedsättning. A kunde ändå konstateras av flera olika orsaker ha behov av specialomsorger, vilka enligt förvaltningsdomstolen i första hand skulle ombesörjas med allmänna socialtjänster enligt socialvårdslagen. Enligt förvaltningsdomstolen uppfylldes inte kriterierna för specialomsorger oberoende av personens vilja enligt 32 § 1 mom. och 38 § 1 mom. i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda (specialomsorgslagen).
Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till sin tidigare rättspraxis (HFD 2021:7), enligt vilken lagens subjektiva tillämpningsområde med fog kan anses omfatta sådana personer som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner.
Av utredningen i ärendet framgick att A:s symptom och beteende i sin helhet var väldigt svåra. A skulle anses omfattas av specialomsorgslagens subjektiva tillämpningsområde på grund av helheten de i utvecklingsåldern diagnosticerade Tourettes syndrom och de övriga syndromen (tvångstankar och tvångssyndrom) bildade. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därför att A oberoende av sin vilja kunde förordnas specialomsorger trots att hen inte hade någon intellektuell funktionsnedsättning.
Eftersom också de övriga förutsättningarna för att fortsätta specialomsorgerna uppfylldes, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och fastställde ledargruppens för specialomsorger beslut om att fortsätta specialomsorgerna oberoende av A:s vilja.
HFD Korta referat 11.3.2021/H814
Årsboksbeslut HFD:2021:7 – Utvecklingsstörning – Specialomsorgslagens subjektiva omfång – Godkännande av specialomsorgsprogram – Rehabiliterande dagvård – Nödvändiga transporter
A led av spinal muskelatrofi av typ II, en neuromuskulär sjukdom som leder till muskelförtvining. För A hade gjorts av ansökan enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (specialomsorgslagen) om godkännande av ett specialomsorgsprogram för att bevilja avgiftsfri rehabiliterande dagvård och nödvändiga transporter i anslutning till den. A hade även en störning i talförmågan på grund av muskelsvaghet.
Utgående från specialomsorgslagens förarbeten och den senare utvecklingen i lagstiftningen var det befogat att tolka 1 § 1 mom. i specialomsorgslagen så att lagen är avsedd att gälla personer som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner.
Enligt utredningen i ärendet och ett medicinskt sakkunnigutlåtande som högsta förvaltningsdomstolen begärt, är spinal muskelatrofi av typ II en svår framskridande neuromuskulär sjukdom som leder till muskelförtvining. Sjukdomen försvagar barnets motoriska utveckling och prestation men påverkar inte barnets intellektuella utveckling. Med beaktande av att A:s kognitiva utveckling var normal och hen förstod tal i nivå enligt sin ålder hade ansökan om godkännande av ett specialomsorgsprogram enligt specialomsorgslagen kunnat avslås.
