Utredning av servicebehovet för personlig assistans
Sidans innehåll
Då man bedömer hur nödvändig hjälpen är ska i synnerhet följande bestämmelser tas i beaktande:
- Enligt 19 § i grundlagen har ”alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg”. I 6 § i grundlagen stadgas om jämlikhet och förbudet mot diskriminering.
- I artikel 19 i FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgas om staternas skyldighet att säkerställa bland annat att personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av service, inbegripet personlig assistans, som är nödvändiga för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.
För personer med funktionsnedsättning ska
- ordnas den omsorg som behövs för ett människovärdigt liv och
- tillförsäkras möjligheter till ett självständigt liv och deltagande i samhället utan diskriminering
- samt ge möjligheter att delta i och påverka beslut som gäller dem själva.
Vad är nödvändig hjälp?
Behovet av personlig assistans ska alltid bedömas genom att man beaktar klientens individuella behov av hjälp och hans eller hennes livssituation i sin helhet. Personer med svår funktionsnedsättning ska få den hjälp som de nödvändigtvis är i behov av för att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ska tillgodoses.
Justitiekanslern har i ett avgörande 2008 konstaterat att grundlagens formulering "den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv" på goda grunder kan tolkas så att formuleringen avser mera än endast tryggandet av de förutsättningar som krävs för biologisk existens.
Ur perspektivet för personlig assistans innebär en svår funktionsnedsättning att en person är i nödvändigt behov av en annan persons hjälp för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. För att en person med funktionsnedsättning ska kunna leva som en fullvärdig medlem i samhället måste hans eller hennes grundläggande behov tillgodoses. För att få ett människovärdigt liv måste en person med funktionsnedsättning kunna delta i samhället.
Då en serviceplan görs upp utreds personens individuella behov och hur hans eller hennes förutsättningar för ett människovärdigt liv tillgodoses. I serviceplaneringsprocessen och i bedömningen av huruvida hjälpen är nödvändig är det av särdeles stor vikt att man beaktar de åsikter och önskemål som personen med funktionsnedsättning har på det sätt som lagstiftningen förutsätter.
Då ett beslut fattas ska man bedöma huruvida personen med svår funktionsnedsättning nödvändigt behöver hjälp för att klara en viss funktion. Bedömningen utgår inte från hur nödvändig själva funktionen är.
Hjälp är enligt lag klart nödvändig om personen på grund av en funktionsnedsättning eller sjukdom inte alls klarar av att utföra en viss funktion. Det kan också anses vara fråga om ett nödvändigt behov av hjälp om personen skulle kunna klara av att utföra en funktion, men detta kräver oskälig ansträngning. I synnerhet en situation där det är fråga om en syssla som ofta upprepas och det varje gång krävs stora ansträngningar kan betraktas som oskälig.
Hur beaktar jag klientens självbestämmanderätt?
Enligt 8 d § i handikappservicelagen ska man när det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas beakta
- de egna åsikter och önskemål som personen med funktionsnedsättning har
- det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och
- livssituationen i sin helhet för personen med funktionsnedsättning
Enligt 3 § i handikappservicelagen ska man beakta klientens individuella hjälpbehov då service och stödinsatser ordnas. Bestämmelsen betonar att bestämmelserna om att klientens självbestämmanderätt och medbestämmande som ingår i 8 § i socialvårdens klientlag ska beaktas. Enligt klientlagen ska när socialvård ordnas i första hand klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras.
Klienten ska ges möjlighet att påverka och delta i planeringen och genomförandet av de tjänster och stödinsatser som ska ordnas för honom eller henne. Det samma gäller även andra åtgärder i anknytning till hans eller hennes socialvård. När en klients ärende behandlas eller avgörs ska man i första hand beakta hans eller hennes fördel. Självbestämmanderätten och individualiteten hos personen med funktionsnedsättning bör särskilt beaktas då personlig assistans och boende ordnas. Man utgår från de åsikter och uppfattningar som personen med funktionsnedsättning har då man bedömer vad nödvändig assistans innebär för personen i fråga. En person med funktionsnedsättning är själv den bästa experten när det gäller att definiera sitt individuella hjälpbehov, önskemål och livssituation.
Behovet av hjälp kan aldrig avgöras enbart på basis av en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos. Två personer med samma funktionsnedsättning kan behöva olika mycket hjälp, men också helt olika typer av hjälp i olika livsfunktioner och hjälpbehovet kan variera i hög grad. När man planerar och beslutar om service är det alltså mycket viktigt att individen beaktas.
Det behov av hjälp som en person med funktionsnedsättning har kan variera under olika tider på dygnet, olika veckodagar och olika årstider. En person kan också behöva hjälp endast i vissa situationer eller förhållanden. Hjälpbehovet kan variera på grund av funktionsnedsättningens eller sjukdomens karaktär. Innehållet i den hjälp som behövs och hjälpens omfattning kan variera till exempel enligt personens ålder, individuella livssituation eller egna resurser. Dessutom kan det vara av betydelse vilka hjälpmedel personen har eller hur till exempel omgivningen har gjorts tillgänglig, information finns tillgänglig eller om rimliga anpassningar har gjorts.
Då behovet av hjälp bedöms ska man utöver att beakta enskilda funktioner och situationer även bedöma personens helhetssituation och skapa en sådan hjälphelhet som på riktigt möjliggör ett sådant liv som personen vill leva.
Källor
RP 166/2008 (pdf 282 kt)
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp samt 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.
Näkökohtia henkilökohtaisen avustajajärjestelmän kehittämiseksi (endast på finska, Finlex)
Justitiekanslern. Diarienummer: 1052/06
