En anhörig som personlig assistent

Sidans innehåll

Vem är anhörig enligt lag?
Varför bör en assistent vara en person utanför familjen?
När kan en anhörig verka som assistent?
Anställningsförhållande mellan familjemedlemmar
Tillämpning av arbetstidslagen
Hur semester bestäms
Arbetarskydd och företagshälsovård
Övrig lagstiftning

Enligt handikappservicelagens 8 d § kan en anhörig eller annan närstående till personen med svår funktionsnedsättning inte utses till personlig assistent, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den funktionsnedsattas intresse. En personlig assistent ska i allmänhet vara en person utanför familjen.

Enligt bestämmelsen gäller begränsningen arbetsgivarmodellen, men högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslutgällande köptjänst (HFD:2019:117) konstaterat, att samkommunen, numera välfärdsområdet hade i detta fall haft rätt att avtala med serviceproducenten om ett villkor enligt vilket en anhörig eller närstående till kunden inte kunde anlitas som personlig assistent utan särskilt vägande skäl.
HFD:2019:117 (kho.fi)

Rättspraxis om anhörig som assistent

När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas ska välfärdsområdet beakta klientens egna åsikter och önskemål och hens livssituation i sin helhet.

Vem är anhörig enligt lag?

Enligt förarbetet till handikappservicelagen avses med en anhörig den funktionsnedsattas make eller maka, barn, förälder, far- eller morförälder eller någon annan som står personen med funktionsnedsättning nära såsom dennes sambo eller livskamrat av samma kön. I rättspraxis har också ett syskon ansetts som en anhörig som avses i handikappservicelagen. Dessa personer kan i princip inte verka som personliga assistenter enligt handikappservicelagen.

Det bör noters att definitionerna på familjemedlemmar kan avvika från varandra i fråga om olika arbetslagar. I de flesta arbetslagarna inkluderar begreppet familjemedlem en mer omfattande persongrupp än begreppet anhörig i handikappservicelagen.

Varför bör en assistent vara en person utanför familjen?

Med bestämmelsen har man velat dra en gräns mellan närståendevård och personlig assistans. Målet har varit att på ett tydligare sätt än tidigare klarlägga skillnaden mellan närståendevård och personlig assistans.

Närståendevård anses lämplig då det främst är fråga om omsorg och vård, medan personlig assistans syftar till att öka klientens självständighet och oberoende. Utgångspunkten är alltså att en närstående person inte kan verka som personlig assistent, men däremot som närståendevårdare. Om en anhörig eller annan närstående person verkar som personlig assistent kan han eller hon inte samtidigt verka som närståendevårdare.

Gränsdragningen har motiverats på många olika sätt. För det första hänvisar man till ideologin om ett självständigt liv och till själva syftet med personlig assistans. Syftet med personlig assistans är att möjliggöra ett självständigt liv för en person med funktionsnedsättning. Eftersom systemet med personlig assistans ska uppmuntra människor att leva sitt eget liv och göra sina egna val, är det bättre om assistenten inte är en person som står personen med funktionsnedsättning alltför nära.

Det anses även viktigt att unga personer som håller på att bli självständiga har en verklig möjlighet att frigöra sig från sitt barndomshem. Då är det i många situationer till fördel om den som verkar som personlig assistent inte tillhör familjen.

Vidare kan ett anställningsförhållande inom familjen ge upphov till maktutövning och jävssituationer. En anhörig person kan inte verka både som persons intressebevakare och som personlig assistent. I en sådan situation bör den anhöriga ansöka om en ställföreträdare för de intressebevakningsuppgifter som hänförs till personlig assistans.

När kan en anhörig verka som assistent?

Gränsdragningen är ändå inte ovillkorlig. En anhörig eller närstående person till personen med funktionsnedsättning kan verka som personlig assistent om det av särskilt vägande skäl anses till fördel för personen med funktionsnedsättning.

Enligt förarbetet till lagen kan ett särskilt vägande skäl att anställa en anhörig eller annan närstående person anses vara exempelvis ett plötsligt hjälpbehov i fall att assistenten insjuknar eller då assistentens anställningsförhållandet upphör. Det kan även vara motiverat att anställa en anhörig eller annan närstående person om det visar sig svårt eller omöjligt att hitta en utomstående assistent.

Vidare kan särskilda skäl som hänför sig till funktionsnedsättningen eller sjukdomen som utmaningar med kommunikationen, innebära att det med tanke på personens bästa är motiverat att en anhörig eller en annan närstående person verkar som assistent. Dessutom kan sådana särskilda skäl hänföras till sådana funktionsnedsättningar och sjukdomar som starkt påverkar funktionsförmågan t.ex. ALS och andra framskridande muskelsjukdomar, långt framskriden multipel skleros (MS) och svåra traumatiska hjärnskador. I dessa fall förutsätts det bland annat att assistenten ska behärska personens med svår funktionsnedsättning fysiska motorik och, i de svåraste situationerna, kunna tolka gester och sinnesstämningar.

I vissa fal kan det vara berättigat att anställa en anhörig för ett litet barn på grund av barnets bästa. I beslutsfattande som gäller funktionshinderservice måste också beaktas särskilt barnets ställning och beslut ska fattas med hänsyn till barnets bästa i enlighet med socialvårdslagens 5 §.

Anställningsförhållande mellan familjemedlemmar

Arbetsgivarmodellen är den grundläggande uppläggningen att det mellan personen med svår funktionsnedsättning (arbetsgivaren) och den personliga assistenten (arbetstagaren) uppstår ett arbetsavtalsförhållande i enlighet med arbetsavtalslagen. På arbetsavtalsförhållandet tillämpas allmän arbetslagstiftning och arbetsavtalsbestämmelser. I det följande granskas anställningsförhållandet där personens med svår funktionsnedsättning anhöriga eller närstående verkar som personlig assistent.

Utgångspunkten är att det också mellan familjemedlemmar kan uppstå ett anställningsförhållande. Trots att familjemedlemmar kan ingå ett arbetsavtal sinsemellan, tillämpas på ett anställningsförhållande mellan familjemedlemmar till viss del bestämmelser som avviker från allmän arbetslagstiftning.

Tillämpning av arbetstidslagen

Arbetstidslagen (872/2019), som trädde i kraft i början av 2020, ändrade statusen för familjemedlemmar som fungerar som personliga assistenter. Lagen gäller i regel familjemedlemmar, medan familjemedlemmar i den tidigare arbetstidslagen (605/1996) var undantagna från lagens tillämpningsområde.

Den nuvarande arbetstidslagen gäller dock inte för en medlem av arbetsgivarens familj som själv kan bestämma över sin arbetstid.
2 § Arbetstidslagen (Finlex)

Karaktären av en personlig assistents arbete är dock sådan att assistenten åtminstone som huvudregel inte är fri att bestämma över sin egen arbetstid: personlig assistans utgår från behoven hos den som får hjälpen och utövar sin rätt till självbestämmande.

Familjemedlemmar till en arbetsgivare som arbetar som personlig assistent omfattas följaktligen som huvudregel av den nya arbetstidslagen.

Det innebär till exempel att familjemedlemmar omfattas av regler om ackumulering av övertid och ersättning för arbetstid.

Hur semester bestäms

Enligt semesterlagens 2 § tillämpas lagen i sin helhet på arbetsgivarens familjemedlemmar i det fall då arbetsgivaren utöver familjemedlemmarna har andra utomstående anställda. I det fall då arbetsgivaren inte har andra anställda utöver familjemedlemmarna har arbetsgivarens familjemedlemmar motsvarande rätt till ledighet enligt 8 § i semesterlagen och semesterersättning enligt 16 § i semesterlagen som arbetstagare som utför arbete i sitt hem.

En familjemedlem som är i ett anställningsförhållande har således rätt till ledighet, som i stor utsträckning motsvarar den semester som beviljas arbetstagare. Familjemedlemmar har alltid rätt att även ta ut semesterersättning i pengar för ledigheten.

Familjemedlemmar till personer med svår funktionsnedsättning som verkar som personliga assistenter till personerna med funktionsnedsättning har under anställningsförhållandet rätt att ta ut två lediga vardagar för varje kalendermånad de är anställda.

I semesterlagen är begreppet familjemedlem det samma som i arbetstidslagen. En persons släktskap och sociala samhörighet är av betydelse då hans eller hennes familjemedlemskap ska definieras. Familjemedlemmarnas personkrets ska tolkas i vid bemärkelse.

Semesterersättning

En familjemedlem som verkar som arbetstagare har rätt att ta ut semesterersättning för ledighet. Semesterersättningen är 9 procent eller, om anställningsförhållandet har fortgått minst ett år före utgången av det kvalifikationsår som föregår semesterperioden, 11,5 procent av den lön som under kvalifikationsåret betalats eller förfallit till betalning för arbetad tid.

Semesterersättning i samband med ledighet ska betalas innan semestern börjar. För en högst sex dagar lång del av semestern får semesterlönen betalas på den lönebetalningsdag som normalt iakttas inom anställningsförhållandet. I annat fall betalas semesterersättningen senast vid semesterperiodens utgång.

Arbetarskydd och företagshälsovård

Det arbete som en familjemedlem utför omfattas av arbetarskyddslagen och lagen om företagshälsovård. Därför är arbetsgivaren skyldig att säkerställa den personliga assistentens arbetarskydd på samma sätt som i andra anställningsförhållanden. Arbetsgivaren ska ordna företagshälsovård för alla sina personliga assistenter oberoende av familjerättsliga förhållanden.

Med ikrafttädandet av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 1.1.2016 omfattas arbetsgivarnas familjemedlemmar också av den obligatoriska arbetsolycksfallsförsäkringen

På grund av att det är fråga om en avgift som arbetsgivaren enligt lag ska betala är välfärdsområdet skyldig att ersätta arbetsgivaren med funktionsnedsättning för anordnande av företagshälsovård och utgifter för arbetsolycksfallsförsäkring