Frågor och svar om RAI-bedömning

De social- och hälsovårdstjänster som har planerats för en klient kan också göras i form av distansbesök, vilket kan likställas med planerade besök som görs hemma hos klienten.

När en klient ska genomgå en planerad och regelbunden RAI-bedömningsperiod är det bra att redan i förväg tänka på den här uppföljningen. Även om en klient befinner sig på en dygnet runt-enhet får hen sannolikt inte vård och hjälp precis hela tiden.

Ni identifierar de yrkesgrupper i er verksamhet som efterfrågas i frågorna. Särskilt under en bedömningsperiod iakttas den här uppföljningen, alltså i vilken utsträckning representanterna för respektive yrkesgrupp ger klienten service under bedömningsperioden.

Tänk på att man i den här frågan bedömer de senaste sju dygnen. Då kan man inkludera en bedömning av de olika yrkesgruppernas tidsåtgång hos den klienten i RAI-bedömningen.

En students tidsåtgång registreras inte, om studenten är på praktik på enheten och går under handledning hos en anställd. Om studenten vikarierar för en anställd räknas studenten som vikarie.

Syftet med frågan är att ta reda på hur ofta klientens rörlighet har begränsats med olika typer av utrustning under dagar eller nätter. Hit räknas alla hjälpmedel som används för att begränsa eller förhindra att klienten rör sig, oavsett vad anledningen till begränsningen är.

Det är viktigt att professionell social-, hälso- och sjukvårdspersonal gör en klientspecifik bedömning av om utrustningen begränsar klienten från att röra sig som hen annars skulle ha gjort. Huruvida begränsningen har varit nödvändig för att minska risken för fall eller andra risker spelar ingen roll. En del av de begränsningar av rörligheten som registreras i RAI-bedömningen minskar sannolikt risker på ett sätt som följer Valviras anvisningar.

Läkaren ska åtminstone se klienten. Att bara titta på papper och registreringar eller intervjua vårdare räcker inte.

Trygghetstjänster innefattar till exempel ett trygghetsarmband, en stödtelefon, passerkontroll och andra lösningar som rör klientens trygghet.

En städtjänst är en tjänst som införskaffas som stödtjänst vid sidan om klientens service.

Som färdtjänst registreras en officiellt beviljad stödtjänst.

Man registrerar de faktiska servicetillfällena. Klienten behöver dagliga måltider, men ett sätt att svara mot klientens behov är att leverera måltider tre gånger i veckan.

En fysioterapeut påbörjar ett andningsterapiprogram enligt läkares anvisningar. Vårdpersonal kan genomföra till exempel med övningar med att blåsa i en flaska som en del av träningsprogrammet.

Rekreationsinstruktörens verksamhet är inriktad mot att ge instruktioner för olika fritidsintressen och inte så mycket mot individuell terapi. Instruktörer för rekreationsverksamhet som självständig verksamhet räknas som stödtjänst.

Klienters fritidsaktivitetsgrupper registreras som dagverksamhet oavsett om verksamheten sker på själva grupp- eller servicehemmet eller utanför det.

Om terapin tas in utanför enheten ska personalen få tillgång till uppgifter om terapiplanen samt genomförandet och bedömningen av terapin antingen från klienten själv eller från en anhörig, och föra in dessa uppgifter i sina klientregister. Efter detta kan terapin registreras i bedömningen.

Terapi som en anhörig har införskaffat registreras i bedömningen när den finns nedskriven i vård- och serviceplanen som en övrig tjänst för klienten.

En fysioterapiplan som utarbetats av en fysioterapeut kan genomföras av all professionell social-, hälso- och sjukvårdspersonal som har utbildning inom rehabiliteringsfrämjande vårdarbete.

Med fysio- och ergoterapi menas individuell terapi som klienten får. Som gruppterapi räknas en situation där fyra personer utöver terapeuten deltar. Terapi kan vara åtgärder som en terapeut gör specifikt för en klient.

När klienten använder sig av en dosett eller ett annat hjälpmedel för läkemedelsbehandling, som en läkemedelsrobot eller läkemedelsapparat, görs bedömningen på följande sätt i frågan Instrumentella aktiviteter i dagliga livet (IADL), Sköta medicinering: När vårdpersonalen gör mer än 50 % av de medicineringsrelaterade uppgifterna (till exempel beställer läkemedel, förnyar recept, delar läkemedel i en dosett eller en robot) behöver klienten största möjliga hjälp för att sköta sin medicinering.  I sådana situationer är det ingen skillnad mellan klientens prestation och prestationsförmåga. Om vårdpersonalen gör mindre än 50 % av de medicineringsrelaterade uppgifterna så definieras klientens behov av hjälp utifrån hur mycket hjälp hen behöver.

Sängliggande är ett svarsalternativ som kan användas när man utreder klientens primära rörelsesätt. En sängliggande person ligger/vilar/tillbringar tid i sängen i sitt rum 22 timmar per dygn eller mer under minst två av tre dagar. Sängliggande klienter kan utveckla fysiska och funktionella problem, såsom trycksår. De kan också ha utmaningar med att prestera i vardagen och med rörligheten i lederna. Social isolering kan visa sig i form av en störning i sinnesstämningen, kognitionen eller beteendet.

När man utreder en klients funktionsförmåga är det viktigt att identifiera klientens faktiska prestation och prestationsförmåga. Klientens egna resurser spelar alltså en viktig roll.

Exempel: Vilken bedömning gör man om klienten presterar självständigt när det gäller att diska, damma och bädda, men någon annan sköter tvätten? Först definierar man om klienten har gjort den nämnda instrumentella aktiviteten i dagliga livet. Om svaret är nej, eller att någon annan har gjort aktiviteten, bedömer man om klienten eventuellt skulle kunna göra aktiviteten. 

RAI-bedömningsfrågorna omfattar inte alla möjliga hushållssysslor. Bedömaren ska följa upp klientens funktion i olika situationer, använda sig av observationer från personer som deltar i klientvården samt göra en bedömning genom att använda sin egen yrkesskicklighet.

Klienter beställer ofta mat på nätet istället för att handla i en fysisk affär. Till exempel kan en klient göra en beställning i en webbutik, veta vad hen ska beställa, göra beställningen utan hjälp från en annan person och betala beställningen själv. Varorna levereras hem till klienten, och hen går själv inte fysiskt till affären.

Syftet med frågan är att bedöma förmågan att utföra de vanligaste aktiviteterna i det dagliga livet som är viktiga för ett självständigt boende (IADL-aktiviteter). Att handla, det vill säga hur klienten klarar av att köpa mat och hushållsartiklar (välja och betala varor), handlar inte om förmågan att ta sig till och från affären. Man vill alltså veta hur klienten presterar när det gäller att välja och betala varor.

Om klienten använder en webbutik och handlar självständigt, kan man svara 1: “Självständig – Ingen hjälp, ingen förberedande hjälp eller handledning”. Här frågar man inte efter fysiska besök i en butik. En person som kan använda den teknik och de affärstjänster som erbjuds är självständig sett till detta hjälpbehov, men om klienten använder anhörighjälp för att handla har hen ett behov av hjälp.

Det är viktigt att fastställa klientens faktiska prestation när det gäller minne, beslutsfattande och aktiviteter i dagliga livet. Dessa faktorer ska beaktas när man gör en vård- och serviceplan, eftersom de påverkar hur väl klienten kan följa anvisningar och fatta självständiga beslut.

Klientens beslutsförmåga påverkar klintens kognitiva förmåga att klara av andra viktiga aktiviteter i vardagen. En bedömning av klientens beslutsförmåga kan göras i samband med aktiviteter i dagliga livet.

I RAI-bedömningen registreras klientens faktiska kognitiva prestation vid beslutsfattande i anslutning till aktiviteter i dagliga livet. Det här är väldigt viktigt för den fortsatta bedömningen och planering av vården. Bedömningen kan hjälpa personal att observera förändringar till det bättre eller sämre i klientens kognitiva funktionsförmåga eller få andra att uppmärksamma att klientens tillvägagångssätt inte motsvarar hens faktiska förmåga att fatta beslut.

Alla alternativa kommunikationsmetoder som en klient använder beaktas när man bedömer klientens uppfattningsförmåga.

Att till exempel använda bilder i kommunikationen kan likställas med tecken och andra alternativa kommunikationsmetoder. Det är också ett mycket vanligt sätt att stärka kommunikationen.

Intensiteten i och förekomsten av smärta hos en klient bedöms med den regelbundna smärtlindringen. Man tar inte ett uppehåll i smärtmedicineringen för att bedöma förekomsten av och intensiteten i smärtan.

Sett till klientens totalmedicinering är det viktigt att registrera alla läkemedel som hen har ordinerats.

Om klienten inte har tagit läkemedel som hen har ordinerats vid behov väljer man “0” [Har inte tagits] under punkten “Läkemedlet har tagits/inte tagits”.

Alla läkemedel som klienten använder under bedömningsperioden registreras.

För läkemedel som ordinerats vid behov under punkt g “Läkemedel som ordinerats för att användas vid behov” väljer man “1” [Ja].  
Om klienten inte har tagit läkemedel som ska tas vid behov väljer man “0” [Har inte tagits] under punkten “Läkemedlet har tagits/inte tagits”.

Exempel:
Klienten har ordinerats smärtstillande läkemedel i form av 1 tablett tre gånger per dygn vid behov. Två dagar får hen det tre gånger, tre dagar en gång och två dagar inte alls.

• Under punkt a registreras Läkemedlets namn.
• Under punkt b registreras läkemedlets dosenhet (“tablett”).
• Under punkt c registreras hur många tabletter (per gång): 1.
• Under punkt d registreras “1” [Har tagits].
• Under punkt e registreras administreringsväg “Oralt”.
• Under punkt f registreras x 3 [Tre gånger per dygn] (maximal dos enligt doseringsanvisningen).
• Under punkt g registreras “1” [Ja], om det handlar om ett läkemedel som tas vid behov.
• Under punkt h anges läkemedlets ATC-kod som datasystemet hämtar in för läkemedelspreparatet (Fimea ATC-klassificering).

Med deltagande avses att man tillsammans med klienten går igenom syftet med RAI-bedömningen och dess frågor. Deltagande i RAI-bedömningen förutsätter interaktion med klienten när frågorna i RAI-bedömningen besvaras.

Det räcker att klienten har uttryckt sin åsikt om en del av frågorna, även om en minnessjukdom eller nedsatt funktionsförmåga skulle ha hindrat klienten från att delta i annan bedömning.

Det räcker inte att enbart informera om RAI-bedömningen för att se det som deltagande.

Med längden på den tid som tillbringas ensam under en dag avses den sammanlagda tiden en person är ensam under en dag.

Här beaktas morgon- och eftermiddagstimmarna på dygnet, då personen bland annat skulle ha möjlighet att upprätthålla sociala relationer som påverkar det psykosocialavälmåendet.

I frågan beaktas alltså inte nattetid som går åt till att sova.

Principen är att alla frågor ska besvaras.

Om ett svar är tomt kan vi inte veta om frågan ens har ställts. Därför är det viktigt att följa handbokens anvisning om att registrera “Uttrycker inga mål”. Anledningen till svaret kan registreras i anteckningsfältet i anslutning till frågan.

En person kommunicerar sin sinnesstämning både med och utan ord eller genom att använda kommunikationshjälpmedel som stöttar och ersätter tal (AAC). Vid bedömningen tar man hänsyn till kommunikation både med och utan ord, till exempel klientens gester och uttryck. Man ska vara noggrann när man tolkar ordlös kommunikation så att man undviker felaktiga slutledningar.

Tjänsterna genomförs ofta på ett mångprofessionellt och yrkesetiskt sätt när klienten själv deltar och blir hörd. När det är möjligt ska klienten själv alltid vara den primära informationskällan.

Med att delta i bedömningen menas inte att klienten sitter med vid datorn och fyller i bedömningsblanketten. Med att delta i bedömningen menas att man tillsammans med klienten går igenom saker som rör RAI-bedömningen under bedömningsperioden och att klienten själv blir hörd.

Man ska ta hänsyn till det som klienten själv lyfter fram när man gör bedömningen. Det är omöjligt att ta reda på vilka mål klienten har med service och vård eller bedöma hur målen uppnås utan att klienten själv deltar. Under en bedömningsperiod kan det dessutom ske växlingar i till exempel smärtor, aptit och sinnesstämning.

Det är viktigt att de personer som deltar i vården av klienten effektiviserar den dagliga registreringen under bedömningsperioden så att man får en full förståelse för de företeelser och tecken som visar på klientens hälsotillstånd, funktionsförmåga och välbefinnande. En effektiviserad registrering gör det i sin tur lättare för den som gör bedömningen att registrera saker som har konstateras mångprofessionellt och i samarbete med andra i klientens bedömning. En familjemedlem eller annan anhörig till klienten kan i sin tur lyfta fram viktig information i bedömningen, särskilt när den personen har deltagit i vården av klienten och genomförandet av servicen.

Tjänster för äldre regleras i social-, hälso- och sjukvårdslagstiftning och kvalitetsrekommendationer som säger att professionell personal är skyldig att göra klienten delaktig i att fatta beslut som rör hens vård.

Klientens och patientens självbestämmanderätt har skrivits in i lagstiftningen: självbestämmanderätten är utgångspunkten och den yrkesutbildade personen ska sträva efter att genomföra vården och tjänsterna med respekt för självbestämmanderätten i samförstånd med klienten. Även undantag föreskrivs i lag, dvs. man kan agera mot klientens eller patientens vilja eller samtycke endast på de grunder som föreskrivs i lagen.

Klienten har alltså rätt att vägra delta i RAI-bedömningen. Om klienten vägrar delta i RAI-bedömningen ska funktionsförmågan och servicebehoven om möjligt utredas i samförstånd med klienten med hjälp av andra metoder.

I samband med vägran ska klienten få veta vilken betydelse RAI-bedömningen har för service- och vårdplaneringen och hur vägran att göra en RAI-bedömning påverkar planeringen. Nödvändig vård och service kan inte förvägras på den grunden att klienten vägrar delta i bedömningen. Bristfällig information om klientens hälsa, funktionsförmåga, resurser och behov av hjälp kan dock påverka vård- och serviceplaneringen – till exempel om den som gör upp vård- och serviceplanen inte utan den utförda RAI-bedömningen kan gestalta klientens behov på samma sätt.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (Finlex)
Socialvårdslag (Finlex)

Att klienten är ensam innebär att klienten är själv utan sällskap från någon annan.

När man bedömer klientens ensamhet räknar man in alla mänskliga kontakter. Att ha sällskap av ett husdjur ersätter inte mänsklig kontakt.

En klient kan göra saker som är viktiga för hen på olika sätt, även om hen har nedsatt funktionsförmåga.

En klient som till exempel har påtat mycket i trädgården men inte längre kan sköta en trädgård kan till exempel se trädgårdsprogram på tv.

Vid bedömningen drar man först av den del av klientens vakna tid som går åt till vårdåtgärder och klientens vardagssysslor. Den kvarvarande tiden är tid som klienten lägger på självständiga fritidsintressen som hen själv tycker om, sociala kontakter, gruppaktiviteter eller individ- eller gruppterapi.

Även om beställaren av tjänsten oftast är densamma under hela vårdperioden är det möjligt att ändra svaret vid behov. Beställaren ska alltså registreras utifrån hur det ser ut vid bedömningstillfället.

RAI-handboken är ditt viktigaste verktyg för att få hjälp med att bedöma en klient.

De centrala principerna för bedömningen är:

1. Fokusera på att svara på just den aktuella frågan.
2. Ta handboken till hjälp och samtala med andra RAI-bedömare om frågan känns oklar.
3. Informationen får du från klienten själv och klientens anhöriga, genom att observera klienten, från annan professionell personal som deltar i vården samt från klientdatasystemet.
4. Gör inte egna tolkningar av bedömningsanvisningarna eller genom att fundera över hur noteringen kommer att påverka till exempel ett indikatorvärde.

Resultaten från RAI-bedömningen visar klientens funktionsförmåga, servicebehov, resurser och risker. Dessa saker ska registreras i klientens vård-, rehabiliterings- eller serviceplan.

Vid behov kan du också skicka en fråga till adressen rai[at]thl.fi.

Syftet med frågan är att ta reda på hur klientens situation ser ut efter utskrivningen.

Om en klient som till exempel har fått hemvårdstjänster skrivs ut till sjukhusvård, väljs “sjukhus”, även om klientens boendeform är hemmet. Man tar alltså reda på vilka omständigheter klientens service slutar i.

En OID-kod är ett enhetsspecifikt ID som används för att specificera en enhet i Kanta-tjänsterna.

Koderna definieras i THL:s organisationsregister för social- och hälsovården som underhålls i kodtjänsten.

Anvisningarna för att hitta och kontrollera OID-uppgifter hittar du under punkten “Kontrollera uppgifter i organisationsregistret för social- och hälsovården och IAH-kodsystem” på sidan Organisationsregistret för social- och hälsovården.
Organisationsregistret för social- och hälsovården (på finska)

När en klient flyttar från ett hemvårdsområde till ett annat eller mellan enheter inom samma organisation är inskrivningsdagen den dag som klienten för första gången blev klient inom regelbunden hemvård eller inskriven i organisationen.

Klientens inskrivningsdag registreras baserat med år.

Säg att det exakta året för inskrivningsdagen är 2021. Genom att ange nyårsdagen 1.1 visar att man inte känner till det exakta inskrivningsdatumet, så man registrerar 1.1.2021 som inskrivningsdag.

Intensiteten i och förekomsten av smärta hos en klient bedöms med den regelbundna smärtlindringen. Man tar inte ett uppehåll i smärtmedicineringen för att bedöma förekomsten av och intensiteten i smärtan.

Fall är en oavsiktlig positionsförändring som gör att klienten hamnar på golvet, magen eller på någon annan höjd som är lägre än den klienten befann sig på ursprungligen. Här avses också fall som har inträffat i situationer där klienten har fått hjälp av andra. Att falla ur sängen eller glida ner från en stol räknas också som fall.

I bedömningen försöker man få fram saker man skulle kunna påverka genom att planera och genomföra vård och service. Klientens problem med att tugga framkommer inte om det inte registreras i bedömningen.

Tuggproblemen och/eller smärtan i munnen försvinner inte även om man hittar en lösning på att ge näring i form av mosad mat. Det vore bra att utreda anledningen till tuggproblemet och bedöma om man kan påverka det med vårdåtgärder.

I bedömningen registreras alla klientens aktuella diagnoser. Det gör det lättare att planera klientens helhetsvård och tjänster.