Sömnens uppbyggnad och utveckling hos barnet
Den nyfödda babyns sömn är speciell: sömnens struktur är omogen och babyn har ingen dygnsrytm. Babyns hjärna utvecklas ändå snabbt, och sömnen blir redan under de två första levnadsåren stabilare och mer sammanhängande. Mindre förändringar i sömnen sker genom lekåldern ända till puberteten.
- Hjärnans utveckling hos barnet ger förutsättningar för sömnreglering
- Babyns sömn har en speciell uppbyggnad
- Sömnens uppbyggnad gör barnet benäget att vakna upp
- Sömnens utveckling under barndomen
- De individuella skillnaderna i barnens sömn jämnar ut sig
Hjärnans utveckling hos barnet ger förutsättningar för sömnreglering
Dygnsrytmen börjar utvecklas redan innan födseln, och vid den 25:e graviditetsveckan kan man märka variationer mellan vila och aktivitet hos fostret. Under graviditetens tredje trimester går det i sin tur att urskilja de olika sömnskedena under fostrets viloperioder.
Den nyfödde babyns sömn fördelar sig jämnt över dygnet och babyn sover mycket. Babyns hjärna är ännu outvecklad och sömnstrukturen är omogen. Den lilla babyn kan ännu inte själv reglera sin sömn på samma sätt som en vuxen, eller följa en regelbunden sömnrytm.
Babyns sömn har en speciell uppbyggnad
Med sömnens uppbyggnad menar man de förändringar som sker i den elektriska hjärnfunktionen under sömnen. Mätningen av den elektriska aktiviteten i hjärnan kallas för EEG-undersökning.
Den elektriska aktiviteten i hjärnan är livlig då människan är vaken, och minskar då vi slumrar till och till slut somnar. Utgående från den elektriska aktiviteten i hjärnan delas sömnen in i två huvudstadier, REM-sömn och NREM-sömn. NREM-sömnen delas in i tre faser (N1–N3). Tillsammans bildar de här sömnstadierna en ungefär 1,5 timmar lång sömncykel.
Babyns sömn har en annorlunda struktur. Den nyfödda babyns sömncykel är under en timme lång och den innehåller endast tre faser: aktiv sömn, lugn sömn och övergångssömn. Den aktiva sömnen motsvarar vuxna människors REM-sömn och den lugna sömnen motsvarar NREM-sömn. Övergångssömn är som namnet antyder en blandning av de två föregående sömnstadierna.
Sömnens uppbyggnad gör barnet benäget att vakna upp
Av vuxna människors sömn består ungefär en femtedel av djup sömn (N3) som koncentreras till förnatten, och en femtedel av REM-sömn som koncentreras till efternatten. Den resterande parten består av lätt sömn (N1 och N2). En liten baby kan däremot somna rätt in i REM-sömn och sömnen kan bestå endast av den. Av den totala sömnen kan REM-sömnen hos en nyfödd baby vara till och med 60–70%.
Under REM-sömnen är hjärnans elektriska aktivitet livlig och andningen och pulsen blir snabbare. Babyn kan föra ljud, röra på sig, röra på ögonen eller suga. Under den djupa sömnen, i sin tur, är hjärnans aktivitet som långsammast och andningen och hjärtats slag regelbundna. Babyn sover då lugnt och oavbrutet.
Sömnens särskilda struktur förklarar för sin del varför spädbarn har en tendens att vakna lätt. Tendensen att vakna till är störst under REM-sömnen och mellan sömncyklerna. Eftersom den lilla babyns sömn till stor del består av REM-sömn och sömncyklerna är korta, vaknar babyn lättare från sin sömn än vad vuxna gör. Sålunda minskar mängden nattliga uppvaknanden ofta efter det första levnadsåret just på grund av förändringarna i sömnens struktur och en tydligare dygnsrytm.
Sömnens utveckling under barndomen
Sömnens struktur utvecklas speciellt snabbt under det första halvåret. I två månaders ålder kan man genom sömn-EEG urskilja sömnspolar som är viktiga för att upprätthålla sömnen och för minnet. Övergångssömnen försvinner helt och hållet vid sex månaders ålder, och REM-sömnens andel minskar med ungefär en tredjedel. Barnet når upp till en vuxen persons andel av REM-sömn (20%) i lekåldern.
Den djupa sömnens relativa andel ökar i sin tur en aning fram tills det andra levnadsåret, då dess andel av den totala sömnen är ungefär en tredjedel. Under det djupa sömnstadiet sover barnet ihållande och det är svårt att väcka det.
Det sex månader gamla barnets sömn börjar redan till sin struktur påminna om den vuxna människans sömn. Sömncykeln är ändå fortfarande kortare än hos den vuxna. Sömncykeln förlängs till vuxna mått i slutet av lekåldern, för tvååringen är den ungefär 75 minuter. Efter det är de största strukturella förändringarna i sömnen förbi, men det sker små förändringar i sömnen ända fram tills pubertetsåldern.
De individuella skillnaderna i barnens sömn jämnar ut sig
Hjärnans mognad och utvecklingen av sömnen och dygnsrytmen är individuella processer. Särskilt under de första levnadsåren kan det förekomma stora skillnader i sömnens utveckling hos olika barn, men de jämnar ut sig då barnen växer.
