Kemiska ämnen som transporteras från förorenad jord till brunnsvatten

Kemiska ämnen och deras nedbrytningsprodukter kan transporteras från förorenad jord till grundvattnet. Dessa ämnen kan också hamna i brunnsvatten om brunnen tar sitt vatten från ett område där grundvattnet förorenats. Transporten av ämnen påverkas av jordarten och ämnets förmåga att ta sig genom jorden.

Om du misstänker att skadliga ämnen har hamnat i ditt brunnsvatten ska du kontakta hälsoskyddsmyndigheten i din kommun. Det är hälsoskyddsmyndigheten ansvar att t. ex. ge vägledning i frågor som rör att säkerställa kvaliteten på brunnsvatten och bedöma hälsorisker i samband med användning av brunnsvatten.

Ägaren till brunnen ansvarar för undersökning av vattenkvaliteten. Om kvalitetsproblem uppstår på grund av fastighetens egen utrustning eller brunnens tillstånd, ansvarar ägaren för nödvändiga reparationer. Om kvalitetsproblem uppstår på grund av skäl utanför fastigheten, skall ansvaret för avklarandet av ärendet överföras från hälsoskyddsmyndigheten till miljöskyddsmyndigheten.

Läs mer: 

Sidans innehåll

Vattenlösliga och svårnedbrytbara kemikalier kan transporteras till grundvattnet

Alla kemikalier hamnar inte nödvändigtvis i grundvattnet även om de läcker ut i marken under en längre tid. En del av de skadliga ämnena binds upp i det organiska materialet i ytjorden och transporteras inte lätt genom jordskikten till grundvattnet. Exempel på sådana kemikalier som med lägre sannolikhet hamnar i grundvattnet är dioxiner, PCB-föreningar, PAH-föreningar som bentz(a)pyren och metaller som bly.

Ämnen som däremot inte binds upp i jorden, dvs. som lätt följer med vattnet ner i jorden och som finns kvar där länge utan att brytas ned, kan transporteras till grundvattnet och därifrån vidare till brunnsvatten. I värsta fall kan sådana ämnen förorena grundvattnet i årtionden. Ämnena finns i grundvattnet så länge som den förorenade jorden matar in dem. Utöver de kemikalier som ursprungligen hamnat i jorden kan kemikaliernas nedbrytningsprodukter påträffas i grundvattnet.

Jordarten och tjockleken på markskiktet ovanför grundvattnet har stor betydelse för föroreningen av grundvattnet. Skadliga ämnen transporteras lättast till grundvattnet genom sand- och grusskikt. Ett tätt skikt av lera bromsar upp transporten av ämnen till grundvattnet.

Infograf som upprepar sidans innehåll.

Dålig lukt eller smak avslöjar att brunnsvattnet är förorenat

Förorenat brunnsvatten upptäcks oftast genom att vattnet inte luktar eller smakar som vanligt. Skadliga ämnen i brunnsvatten orsakar i allmänhet ingen akut fara, eftersom vatten som skulle kunna ge en akut förgiftning luktar och smakar så illa att man inte dricker det obemärkt. Man ska inte använda vatten som luktar eller smakar annorlunda eller illa.

Ämnen som förorenar grundvattnet, som lösningsmedel, andra organiska ämnen eller bekämpningsmedel, ingår inte i den vanliga grundläggande analysen av vattenkvaliteten. Om man misstänker att sådana kemikalier finns i vattnet måste de analyseras separat. Vänd dig till kommunens miljöhälsoinspektör eller en annan motsvarande myndighet för att få information om vilka laboratorium som gör analyser.

Att vattnet luktar eller smakar illa beror inte alltid på att grundvattnet är förorenat. Naturliga ämnen som frigörs från marken, till exempel järn och mangan, kan också ge upphov till unken lukt och smak på brunnsvattnet.

Cancer- och allergiframkallande kemikalier måste uppmärksammas

När man bedömer om kemikalier som hamnat i brunnsvatten från förorenad jord utgör en hälsorisk, bör man särskilt kontrollera ämnen som misstänks öka risken för cancer. Även om kemikaliekoncentrationen i vattnet är låg kan kontinuerlig användning av vattnet under en lång tid öka risken för cancer avsevärt.

Man bör också särskilt uppmärksamma kemikalier som man vet är allergiframkallande eller som människor kan bli överkänsliga för. Den som är överkänslig för en kemikalie kan få allergiska symtom vid lägre exponeringsnivåer än övriga befolkningen.

Bedömning av hälsorisken för kemikalier i grundvattnet

Kommunala hälsoskyddsmyndigheten ansvarar för bedömning av hälsorisker i samband med kvaliteten på det brunnsvatten.

När grundvatten förorenas är problemet vanligtvis lokalt och ofta påträffas föroreningar endast i vattnet i enstaka brunnar. Om problemet finns nära en grundvattentäkt för ett vattenverk påverkas kvaliteten på vattnet från vattenverket, vilket medför konsekvenser för ett större antal människor.

Det är viktigast att bedöma hälsorisken om vattnet används som dricksvatten, eftersom ämnen utgör en större risk när man sväljer dem. Det är också viktigt att bedöma om vattnet lämpar sig som tvättvatten, eftersom ämnen kan tas upp av kroppen genom huden eller skada huden lokalt. Om vattnet är svårt förorenat bör man bedöma om det kan användas som bastuvatten, då ämnen kan förångas i andningsluften.

Läs mer: Brunnsvattnets kemiska kvalitet

Hälsorisken som föroreningarna orsakar bedöms för varje enskild brunn:

  1. Vilka ämnen finns i brunnsvattnet?
  2. Hur hög är koncentrationen av ämnen?
  3. Hur påverkar ämnena hälsan (toxicitetsprofil)?
  4. Hur stor hälsorisk utgör den påträffade koncentrationen av ämnen?

För att bedöma hälsorisken (punkt 4) jämför man den påträffade koncentrationen av ett ämne med dess gränsvärde, om ett sådant finns. Det utgör ingen hälsorisk att använda vatten med en koncentration som uppgår till gränsvärdet eller underskrider det. Bedömningen innehåller alltid vissa osäkerhetsfaktorer eftersom man inte känner till den ofarliga koncentrationen av alla kemikalier och alla skadliga konsekvenser.

Gränsvärdena har :

Om gränsvärdet överskrids betydligt måste hälsorisken bedömas noggrannare, till exempel genom att man fastställer en säkerhetsmarginal mellan påträffad och skadlig koncentration och bedömer vilken hälsofara som kan orsakas vid exponering för den påträffade koncentrationen. Utifrån riskbedömningen planeras åtgärder för hur man blir av med de skadliga ämnena eller minskar exponeringen till en så låg nivå att den inte utgör en hälsofara.

Läs mer: Riskbedömning

Kemikalier som förorenar grundvattnet

När grundvatten förorenas av kemikalier beror det nästan alltid på att kemikalierna transporteras från förorenad jord i närheten. Vanligen är koncentrationerna i brunnsvatten små och utgör ingen hälsorisk. I Finland finns det inga kända fall där kemikalier har hamnat i brunnsvatten direkt med regn- eller översvämningsvattnet, utan sådant vatten utgör främst en mikrobiologisk risk för brunnsvatten.
I Finland samlas information om föroreningen av grundvattnet in genom de problemfall som kommer fram. Sannolikt finns det ännu oidentifierade områden där grundvattnet är förorenat i Finland. Nedan beskriver vi de vanligaste föroreningssituationerna.

Bensin

Bensintillsatser (MTBE, ETBE och TAME) kan transporteras till brunnsvatten om det har läckt ut bensin i jorden till exempel från en närliggande bensinstation. Bensintillsatser binds inte upp i jorden, utan finns kvar där länge och transporteras lätt i jorden och grundvattnet.

Om MTBE eller ETBE påträffas i dricksvatten måste man ta reda på om de kommer från förorenad jord eller vattenledningar, eftersom samma ämnen kan frigöras från PEX-plaströr.

Läs mer: Lukt- och smakproblem i vatten från vattenledningar av plast

Kortkedjiga kolväten som finns i bensin påträffas sällan i vatten, om det inte har läckt ut bensin direkt i brunnen.

Olja

Långkedjiga oljekolväten (bensinfraktionerna C5–C10, mellandestillaten C10–C21 och de tunga oljefraktionerna >C21–C40) kan transporteras till brunnsvatten om olja eller annat bränsle har läckt ut i jorden till exempel på en närliggande bensinstation eller verkstad.

Träimpregneringsmedel

Klorfenoler eller lågmolekylära PAH-föreningar (fluoren, fenantren, pyren) kan transporteras till brunnsvatten om träimpregneringsmedel (till exempel KY5 eller kreosot) har hamnat i jorden från ett närliggande sågverk, grunden till ett gammalt sågverk eller en annan plats där man impregnerar trä.
Klorfenoler lukar och smakar knappt något, speciellt inte i kallt vatten, och därför kan det vara svårt att upptäcka föroreningar.

Pesticider

Pesticider och deras nedbrytningsprodukter kan transporteras till brunnsvatten om de har använts i närområdet, till exempel inom jord- och skogsbruket, på plantskolor och handelsträdgårdar, i rekreationsområden, på kyrkogårdar, inom landsvägs- och spårtrafiken eller på industrianläggningar. Pesticider kan också hamna i jorden via målarfärger eller andra produkter som används utomhus. Många pesticider bryts ned långsamt i jorden och transporteras lätt i både jorden och grundvattnet. Därför kan även pesticider som slutat säljas påträffas i grundvattnet flera decennier senare.

De vanligaste pesticider som påträffats i vatten är bland annat atrazin och dess nedbrytningsprodukter DEA och DEDIA, klortiamid, hexazinon, bentazon, bromacil och BAM, som är en nedbrytningsprodukt till diklobenil.

Kvalitetskravet för enskilda pesticider för vatten som distribueras av stora och små vattenverk och vatten från privata brunnar är 0,1 µg/l (SHMf 1352/2015 och 401/2001). Kvalitetskravet för den totala koncentrationen av pesticider är 0,5 µg/l.

Vägsalt

Vägsalt kan höja kloridhalten i grundvattnet lokalt. En förhöjd kloridhalt är i sig ingen hälsorisk, men den kan öka vattnets aggressivitet. Det i sin tur kan öka koncentrationen av metaller i ledningsvattnet när metaller från vattenledningarna frigörs i vattnet.

Kvalitetsmålet för klorid för vatten som distribueras av stora och små vattenverk och kvalitetsrekommendationen för vatten från privata brunnar är 250 mg/l (SHMf 1352/2015 och 401/2001). Kvalitetsmålet och rekommendationen har getts för att förhindra korrosion av vattenrörsmaterial.

Kemikalieolyckor

Vid kemikalieolyckor, till exempel när en långtradare välter och ämnen läcker ut i marken från tanken, kan det finnas en risk att ämnena hamnar i grundvattnet. Läget är allvarligt om olyckan sker i området kring en vattentäkt (ett grundvattenområde). Oftast kan ämnen som läckt ut och den förorenade jorden snabbt tas bort och det uppstår ingen allvarlig olycka.

Trikloreten och tetrakloreten

Tri- och tetrakloreten dvs. -etylen kan transporteras till brunnsvatten om de har använts i närområdet till exempel på en kemtvätt. Kvalitetskrav för tri- och tetrakloreten för vatten som distribueras av stora vattenverk är 10 µg/l totalt (SHMf 1352/2015).

Skjutområden

Sprängämnesrester, som TNT (2,4,6- trinitrotoluen), 2A-DNT, 4A-DNT, RDX och HMX, kan förorena grund- och brunnsvatten främst på avrinningsområdet för militära skjutområden.

Gamla avstjälpningsplatser

Från gamla avstjälpningsplatser, som inte är byggda enligt nuvarande krav, kan olika kemiska ämnen som läkemedel, olja, ytbehandlingsmedel, fenoler och bekämpningsmedel läcka ut i grundvattnet. Brunnar och ytvatten i närheten befinner sig i riskzonen.

Gruvdrift

Gruvdrift förändrar lätt grundvattnets kvalitet på gruvområdet, men effekterna sträcker sig inte nödvändigtvis utanför gruvområdet. Man bör dock följa upp vattenkvaliteten i brunnarna i närområdet.

Uppdaterad: