Invandrare med funktionsnedsättning

Sidans innehåll

Personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning eller långtidssjukdomar lever i en tvåfaldig minoritetsposition – de utgör en s.k. dubbel minoritet. De är speciellt utsatta för exempelvis diskriminering och andra risker i samhället. Därmed har den här gruppen ett speciellt stödbehov. Både Finlands och Europarådets handikappolitiska program tar upp vikten av att uppmärksamma kultur- och språkskillnader bland personer med funktionsnedsättning. 

Invandrarna bildar inte en enhetlig grupp utan variationen är stor. Folk kommer till Finland till följd av olika orsaker, de kommer från olika länder och pratar olika språk. De har olika utbildningsnivå och familjeförhållanden. Det enda som egentligen förenar alla invandrare är att de upplevt en flytt till Finland och det har alla sin personliga inställning till. Det finns många olika sätt att hantera den livsomvälvande händelse och process som en stadigvarande flytt till ett annat land medför. 

Varje invandrare skall alltså betjänas utgående från hens personliga situation och behov. Men migration som fenomen och personlig livshistoria involverar ändå vissa generella tendenser och faktorer som är bra att uppmärksamma då man betjänar en klient med invandrarbakgrund. 

Personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning i Finland

Det finns ingen exakt information om mängden invandrare med funktionsnedsättning eller långtidssjukdom bosatta i Finland. Detta beror delvis på personuppgiftslagens förbud mot behandling av känsliga uppgifter, som inkluderar bl.a. hälsotillstånd, sjukdom, handikapp och etniskt ursprung. 

Man kan ändå göra en estimation. Enligt Statistikcentralen bodde det i slutet av året 2013 ca 300 000 personer med utländsk bakgrund i Finland. Enligt en uppskattning av Världshälsoorganisationen WHO är 1% av världens befolkning gravt funktionsnedsatta och 15% har någon sorts funktionsnedsättning. Då kan man sluta sig till att det i Finland finns ca 3 000 gravt funktionsnedsatta invandrare och t.o.m. 45 000 invandrare med lindrig funktionsnedsättning. I siffrorna ingår andra generationens invandrare, men inte personer med långtidssjukdom. 

Invandrarens rätt till kommunens och FPAs tjänster

En person som har uppehållstillstånd och en hemkommun i Finland har rätt till kommunala tjänster inklusive handikappservice. Personer med invandrarbakgrund har också rätt till FPAs tjänster. För att få vissa stöd som utbetalas av FPA måste man ändå ha bott i landet en viss tid. Till exempel ska man ha bott tre år i Finland för att vara berättigad till handikappbidraget för vuxna eller till garantipension. 

Information om rättigheter

Det är viktigt att informera både nyinflyttade personer och sådana som bott här en längre tid om de rättigheter som personer med funktionsnedsättning har i Finland. I bästa fall får personen informationen så gott som genast efter att hen flyttat till landet. Informationen skall vara tillräckligt ingående. Man bör se till att den ges i ett tillgängligt format, vid behov med hjälp av tolk.

Som stöd för informeringen kan man använda klarspråk (lättläst), teckenspråk och/eller personlig handledning. Även kamratstöd kan vara till hjälp i kommunikationen. Många funktionshindersorganisationer organiserar kamratstödsgrupper.   

Det är viktigt att personen får tillräcklig information om funktionsnedsättningen eller sjukdomen. Vissa funktionsnedsättningar eller sjukdomar, t.ex. mentala sjukdomar, kan vara obekanta eller upplevas som skamfulla i personens ursprungsland.  Då finns det en risk att personen inte får den stöd och vård som hen behöver.

Hur stöda integrationen i handikappservicen 

Enligt den nuvarande integrationslagen har en arbetslös invandrare med hemkommun i Finland rätt till en personlig integrationsplan. Detta gäller även personer som får arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag. Samtidigt får hen rätt till de insatser som nämns i planen för tre år. Vid behov kan man ansöka om en förlängning på två år.  

Med hjälp av integrationsåtgärderna skall invandraren få de förutsättningar, eller åtminstone möjligheten att skaffa de förutsättningar, som hen behöver för att kunna delta i det finländska samhället. Integrationsutbildningen har som målsättning att ge vuxna invandrare språkliga, samhälleliga och kulturella färdigheter för att klara sig i vardagliga situationer i den nya livsmiljön. Samtidigt förstärks personens egen aktivitet och initiativförmåga. 

Viktiga teman inom integrationsåtgärderna är bl.a. studier och arbete. Åtgärderna ska utgå ifrån invandrarens egna behov. Vid behov kan man även fokusera på färdigheter som behövs i det vardagliga livet. Det är viktigt att integrationsplanen görs tillsammans med invandraren och att hens synpunkter och behovs tas i beaktan då planen görs. 

Integrationsplan och serviceplan 

Många invandrare med funktionsnedsättning har rätt till både en serviceplan och en integrationsplan. Planer och åtgärder bör göras i mångprofessionellt samarbete och alltid tillsammans med klienten själv.

Det är viktigt att försäkra sig om att personen med funktionsnedsättning och invandrarbakgrund har tillgång till likvärdiga åtgärder med andra invandrare. Exempelvis i fråga om undervisning, utbildning och sysselsättning kan det finnas behov för olika stödformer eller positiv särbehandling. Samtidigt bör man uppmärksamma att även en person som inte kan ta del av arbetsmarknaden har rätt till integrationsåtgärder inklusive språkundervisning. 

Användning av tolk 

Ifall klienten inte har tillräcklig kunskap i det svenska eller finska språket skall man använda tolk. Det är bra att använda sig av tolktjänster även då klienten kan språket på vardagsnivå, eftersom hen ofta ändå inte känner till de specialtermer som används t.ex. i handikapptjänsterna. Det är viktigt att använda tolk även under rehabiliteringsåtgärder ifall språkkunskaperna är bristfälliga. Annars kan rehabiliteringen bli ineffektiv eller oändamålsenlig. 

Användningen av tolk är även en fråga om uppfyllandet av klientens rättskydd. Med hjälp av tolkning kan klienten delta och bli hörd på sitt modersmål eller ett annat språk som hen förstår. Det kan även vara på sin plats att låta översätta skriftligt material. 

Ersättning av tolkningskostnader 

Kommuner som gjort kontrakt om kommunplatser för flyktingar kan ansöka om ersättning av staten för tolknings- och översättningskostnader. Man ansöker om ersättning från den NTM-central som kommunen tillhör. Gällande tolkningskostnader som uppkommer under rehabilitering finns det ingen lagstadgad ansvarsfördelning. Men rekommendationen och en allmän tumregel är att den som betalar för rehabiliteringen även står för tolkningskostnaderna. 

Servicehandledning behövs 

Den finländska servicestrukturen är komplicerad och svårnavigerad för en person som inte känner till dess principer. Det kan vara svårt att bena ut vilka hälso- och socialvårdstjänster och understöd som finns till förfogande. Speciellt en klient som har otillräckliga kunskaper i finska eller svenska behöver få tillräcklig handledning i ansökan och användning av olika tjänster. Även om klienten klarar av att kommunicera i vardagliga situationer kan språket som används i myndighetsärenden och ansökningsblanketter vara alltför komplicerat. 

Då klienten ansöker om och mottar service är det viktigt att tillsammans gå igenom tjänstens kriterium, vid behov med hjälp av tolk. På det viset undviker man möjliga missförstånd. 

Det är bra att reservera extra tid för möten med klienter som har invandrarbakgrund, speciellt vid de första träffarna. För det första tar det dubbelt mera tid att kommunicera via tolk. För det andra kan det ta betydligt mycket mer tid att gå igenom socialservicestrukturen, specialtermer, klientens bakgrund och nuvarande livssituation med en person som har invandrarbakgrund än med en finländsk klient.  

Ta i beaktan helheten och individen 

Förutom de kommunala invandrar- och handikapptjänsterna har personer med funktionsnedsättning och invandrarbakgrund kontakt med många olika aktörer inom social- och hälsovårdsfältet. Detta gäller speciellt om personen eller familjen har flyktingbakgrund. Det är viktigt att ta i beaktan personens och familjens situation som helhet. 

Då en person har att göra med många olika myndigheter samtidigt är det nyttigt att använda sig av mångprofessionellt samarbete. Vid behov, och då klienten ger sitt samtycke, kan man exempelvis nyttja experter på invandringsfrågor. Men även om kunskap om kulturella särdrag kan vara nyttigt och artigt, är det viktigt att minnas att det alltid är frågan om individer och inte representanter för någon viss kultur. Den bästa experten på klientens liv och situation är klienten själv. 

Stödjande av mental hälsa 

Bland invandrarna finns personer som befinner sig i mycket olika situationer. Det är bra att komma ihåg då man kartlägger situationer och planerar tjänster. Det som alla invandrare ändå har gemensamt är upplevelsen om att ha flyttat till ett annat land. Migrationsupplevelsen medför ofta utmaningar för individens och familjens välmående. Att råka ut för diskriminering eller rasism kan påverka det mentala välmåendet väldigt negativt. Speciellt om personen kommer från konfliktområden är det dessutom vanligt med oro över familjemedlemmar eller bekanta. Om det kommer fram att personen har traumaupplevelser eller andra utmaningar gällande mental hälsa skall man konsultera sakkunniga på området.  

Diagnostiseringen av mentala problem hos personer med flykting- och invandringsbakgrund är tillsvidare inte så välutvecklat i Finland. För att få tillgång till vård och stöd krävs i de flesta fall en medicinsk diagnos. Om diagnosen fattas kan det leda till att personen blir utan service, stödåtgärder, rehabilitering eller medicinering som hen behöver. Det är alltså centralt att få en diagnos så snabbt som möjligt och att diagnostiseringsmetoder som passar personer med flyktig- och invandrarbakgrund vidareutvecklas. I utvecklingsarbetet bör man ta i beaktan olika kulturellt bundna uppfattningar om familj och funktionsnedsättningar.

Glöm inte tillgångarna

Personer med funktionsnedsättning och invandrarbakgrund skall också ses som aktiva aktörer. De kan vara viktiga tillgångar i organisationer, arbetslivet och i allmänhet i samhället. Det är till nytta för både invandraren själv och för hela samhället att hen får den service och utbildning som hen behöver för att få fotfäste i samhället. 

Hannaleena Pölkki och Johanna Warius
Hilma – Stödcentret för funktionshindrade invandrare
Handikappforum rf

 

Uppdaterad: