Funktionshinder och funktionsnedsättning

Sidans innehåll

Från handikapp till funktionsnedsättning

Begreppet handikapp anses föråldrat och används inte mera. Det engelska ordet ”handicap” används som bekant i sportsammanhang för att kompensera mindre framgångsrika tävlande, t.ex. i golf. Eftersom handikapp kan härledas till att en person skulle vara sämre än andra, är det ett begrepp som bör undvikas.

I Finland har begreppet handikapp funnits kvar i vår lagstiftning, medan Socialstyrelsen i Sverige redan 2007 strök begreppet ”handikapp” i sin termbank och de gjorde en tydligare uppdelning mellan begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning.  Funktionsnedsättning innebär nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.

Funktionshinder kommer alltid från omgivningen

Begreppet funktionshinder (på engelska ”disability”) däremot hänvisar till relationen mellan den omgivande miljön och individen. Alla personer med funktionsnedsättning är inte alltid funktionshindrade i alla sammanhang. Personen anses funktionshindrad endast då hen befinner sig i en miljö som ställer upp hinder.

Funktionsvariation

Begreppet funktionsvariation innebär att alla människor har en egen uppsättning förmågor, oförmågor, styrkor och svagheter. Funktionsvariationer är variationer i funktionsförmågan gällande fysisk, psykisk eller kognitiv funktion. Ibland innebär funktionsvariationer också funktionsnedsättning, men inte alltid. I Finland är detta begrepp tillsvidare inte lika mycket använt som det är i Sverige.

Funktionsförmåga

Funktionsförmågan är ett flerdimensionellt begrepp som kan gestaltas på många olika sätt.  Det är vanligt att funktionsförmågan delas in i följande delområden: fysisk-, psykisk-, kognitiv- samt social funktionsförmåga. Funktionsförmågans dimensioner hänger på olika sätt samman dels med varandra, dels med omgivningens förutsättningar och krav samt individens hälsa och andra personliga egenskaper.
Vad är funktionsförmåga? (Temasidan Funktionsförmågan, THL)

ICF-klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa

Världshälsoorganisationen WHO:s internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) innehåller både en begreppsmodell och begrepp för funktionstillstånd. ICF:s begreppsmodell betraktar funktionstillstånd och funktionshinder som en flerdimensionell, dynamisk interaktion mellan hälsotillståndet samt personliga faktorer och omgivningsfaktorer.

Det går att använda ICF begreppsmodellen som en referensram och stöd då man dokumenterar, ställer upp mål, bedömer behov och följer upp resultat inom vård och service. ICF kan också användas som verktyg för att samla in och sammanställa data inom forskning och som verktyg vid planering av social trygghet. 
ICF-klassifikationen (Temasidan Funktionsförmågan, THL)

Från den medicinska synen till den sociala modellen

Själva begreppet "social model of disability" myntades i Storbritannien av Mike Oliver och började användas runt 1980. Den sociala modellen är en sociologisk teori om funktionshinder som har utvecklats i en polemik med den medicinska modellen. Enligt beskrivning av den medicinska modellen ses grunderna till funktionshinder och funktionsnedsättning alltid i någon form av medicinsk definierad sjukdom eller skada. Detta ger upphov till en avvikelse av fysisk eller psykisk art. Vidare leder detta till en begränsning i sedvanliga eller gängse aktiviteter som till slut leder till funktionshinder. 

Framför allt är den sociala modellen en reaktion mot den dominerande ställning som den medicinska modellen hade fått vad gäller synen på funktionshinder. Parallellt med utvecklingen i Storbritannien har en social förståelse för funktionshinder och funktionsnedsättning utvecklats speciellt i de nordiska länderna. Detta kan kopplas till att idén om den generella välfärdsstaten varit stark just här. I den nordiska välfärdsstaten skall personer med funktionsnedsättning omfattas jämlikt med alla andra. Tanken om lika villkor för alla samt full delaktighet har länge funnits på agendan i dessa sammanhang.

I den sociala modellens definition av funktionshinder utgås ifrån att det inte existerar någon koppling mellan själva kroppen och funktionshindret.  Däremot betonas samhällets ovilja att ta fysiska skador i beaktande, vilket ledde till att människor med funktionshinder bildade en förtryckt minoritet. Uppkomsten av funktionshinder förklaras med den sociala modellen helt till samhälleliga strukturella förhållanden. Den sociala modellen har och har haft stor betydelse vad gäller debatt och forskning om funktionsnedsättning och funktionshinder.

Funktionsrätt

Begreppet funktionsrätt bygger på människans rättighet att fungera i olika situationer, oavsett funktionsnedsättning och oavsett vilka hinder som finns i samhället. Det handlar alltså om individens rättigheter, där man vill flytta fokus från hinder och särskilda lösningar till principen om allas mänskliga rättigheter. Alla har rätt till ett fungerande liv på olika plan.

Grundläggande friheter, rättigheter och mänskliga rättigheter som utgångspunkt

Funktionshinderpolitiken utgår från att personer med funktionsnedsättning ska ha samma rätt som andra människor till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Bestämmelser som garanterar alla medborgare samma grundläggande rättigheter och likvärdighet har intagits i Finlands grundlag.

Globalt främjas rättigheterna för personer med funktionsnedsättning av FN:s konvention om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Finland har i egenskap av medlemsstat i FN och EU förbundit sig att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning full uppfyllelse av samtliga mänskliga rättigheter liksom grundläggande friheter och rättigheter.Finland undertecknade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning år 2007 och ratificerade den 2016.

Funktionhinderpolitik

Den viktigaste betydelsen för den sociala modellen är att den har fungerat som ett redskap inom funktionshinderorganisationerna och deras politiska aktivitet. Modellen har lyft fram vilken betydelse omgivningen har för personer med funktionsnedsättning.

Under de senaste decennierna har personer med funktionsnedsättning politiskt identifierats som en minoritetsgrupp med erfarenhet av diskriminering och stigmatisering, precis som andra minoritetsgrupper. Inom funktionrättsrörelsen handlar det till stor del om identiteten relaterad till funktionsnedsättning, vilket stärker viljan att jobba politiskt.

Med funktionshinderpolitik menas det samhälleliga beslutsfattandet som på olika sätt påverkar livssituationen för personer med funktionsnedsättning. Syftet med funktionshinderpolitik är ett jämlikt bemötande av personer med funktionsnedsättning, stöd till empowerment och att ta kontroll över sina liv, stöd för att främja arbets- och funktionsförmågan och ett självständigt liv. Allmänt kan man säga att FN har varit en föregångare beträffande funktionshinderpolitiken. Det politiska arbetet synliggör mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Källor

Gustavsson Holmström, Marie. Den sociala modellen. I: Danemark, Berth (red.). 2005. Sociologiska perspektiv på funktionshinder och handikapp. Lund: Studentlitteratur.

Nordlund-Spiby Rut 2018. Om att använda rätt begrepp – funktionshinder, funktionsnedsättning eller funktionsvariation? (THL-blogg)

Oliver Mike 1996. Understanding Disability. New York: St. Martin's Press. 

Uppdaterad: