Jämlikhet och diskriminering

Sidans innehåll

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Förbud mot diskriminering i grundlagen
Diskrimineringslagen
Myndigheter ska utarbeta en plan för likabehandling
Hur ska jag agera vid diskriminering?
Strukturell diskriminering
Personer med funktionsnedsättning löper stor risk att diskrimineras

Allas likhet inför lagen är en av de viktigaste mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna. Jämlikheten förverkligas med diskrimineringsförbud och vid behov med positiva specialåtgärder.

Diskriminering är förbjuden enligt Finlands nationella lagstiftning, EU-lagstiftningen och de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Artikel 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller bestämmelser om likhet inför lagen. Enligt den

har personer med funktionsnedsättning rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening
åtnjuter personer med funktionsnedsättning rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden
ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

Enligt artikel 2 i funktionshinderkonventionen betyder diskriminering på grund av funktionsnedsättning

varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av funktionsnedsättning
som har till syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande på lika villkor som andra av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på andra områden.

Förbudet omfattar alla former av diskriminering. Enligt konventionen är även underlåtenhet att göra skälig anpassning (reasonable accommodation) diskriminering. Med rimlig anpassning avses enligt avtalet i förekommande fall nödvändiga och lämpliga ändringar och arrangemang i det enskilda fallet som inte innebär en oproportionerlig eller oproportionerlig börda och som säkerställer att personer med funktionsnedsättning kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra.

Finland har undertecknat och ratificerat funktionshinderkonventionen.

Förbud mot diskriminering i grundlagen

Enligt förbudet mot diskriminering i 6 § i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.

Ett godtagbart skäl är till exempel positiv särbehandling (även kallat positiv diskriminering). Positiv särbehandling är ett tillvägagångssätt som gör det möjligt att stödja vissa grupper av människor med särskilda åtgärder om de annars riskerar att hamna i en ojämlik ställning.

Diskrimineringslagen

Syftet Syftet med Diskrimineringslagen (1325/2014) är att främja och säkerställa likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.

Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på en omständighet eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan. Det är till exempel förbjudet att diskriminera en person i arbetslivet för att han eller hon har ett barn med funktionsnedsättning.

Diskriminering som avses i diskrimineringslagen är förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

Diskrimineringslagen förbjuder även repressalier. Med repressalier avses en situation där en person missgynnas för att han eller hon har åberopat rättigheter eller skyldigheter enligt diskrimineringslagen, medverkat i utredningen av ett diskrimineringsärende eller vidtagit andra åtgärder för att trygga likabehandling.

Direkt diskriminering

Enligt diskrimineringslagen är det fråga om direkt diskriminering när någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan har behandlats, behandlas eller skulle behandlas i en jämförbar situation.

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering förekommer när regler, kriterier eller förfaringssätt som framstår som jämlika missgynnar någon på grund av en omständighet som rör personen, såvida inte regeln, kriteriet eller förfaringssättet har ett godtagbart syfte och de medel som används för att uppnå syftet är lämpliga och nödvändiga.

Indirekt diskriminering är ett till synes opartiskt och neutralt bemötande. Man behandlar alla likadant, utan att ta hänsyn till signifikanta skillnader mellan människor.

Ett till synes jämlikt bemötande leder till att vissa personer diskrimineras eller missgynnas.

Indirekt diskriminering kan förekomma till exempel när en person inte kan använda en tjänst för att den inte är tillgänglighetsanpassad.

Myndigheter ska utarbeta en plan för likabehandling

Myndigheten ska bedöma hur dess verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper. Det rör sig om en bedömning av de faktiska effekterna av verksamheten. Myndigheten är också skyldig att bedöma hur likabehandlingen i övrigt förverkligas i dess verksamhet. Dessutom ska myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att främja likabehandling. Främjandet handlar ofta om åtgärder för att organisera de offentliga tjänsterna på ett sätt som bättre tar hänsyn till behoven hos grupper som riskerar diskriminering. De främjande åtgärderna ska med hänsyn till myndighetens verksamhetsmiljö, resurser och övriga förhållanden vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga.

För att främja likabehandling ska myndigheterna utarbeta en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. En likabehandlingsplan är en plan som en myndighet eller annan organisation gör upp om hur den i sin egen verksamhet ska främja likabehandling. Utöver de planerade jämställdhetsfrämjande åtgärderna ska det i likabehandlingsplanen ingå en beskrivning av eventuella tidigare genomförda främjande åtgärder och deras konsekvenser. Myndigheten är också, i likhet med andra arbetsgivare, skyldig att utarbeta en plan för hur likabehandling ska främjas på arbetsplatsen och vid anställning.

Planen ska innehålla en utredning med beaktande av de olika diskrimineringsgrunderna om hur likabehandlingen förverkligas på arbetsplatsen och slutsatserna av den bedömning som gjorts vid anställningen.

Hur ska jag agera vid diskriminering?

Diskrimineringsombudsmannen kan kontaktas om man har stött på eller observerat diskriminering till exempel på grund av funktionsnedsättning. Diskrimineringsombudsmannen ger råd och anvisningar, samt kan hjälpa till med att utreda misstankar om diskriminering.
Diskrimineringsombudsmannens kundtjänst

Om man misstänker att man blivit utsatt för diskriminering på grund av funktionsnedsättning kan man också kontakta funktionshinderorganisationer.

För dem som sköter funktionshinderorganisationernas intressebevakning är information om problem som uppdagats i praktiken ett värdefullt stöd i deras verksamhet mot diskriminering.

Den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier har rätt att få gottgörelse av den myndighet, arbetsgivare, serviceproducent eller anordnare av småbarnspedagogik, utbildningsanordnare eller tillhandahållare av varor eller tjänster som i strid med diskrimineringslagen har diskriminerat eller utsatt hen för repressalier.

Avtalsvillkor är ogiltiga om de är diskriminerande eller strider mot förbudet mot repressalier. Detta gäller även stadgar inom företag, föreningar och stiftelser.

Den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier kan i tingsrätten yrka på gottgörelse och på ogiltigförklaring av de diskriminerande villkoren.

Diskriminering i arbetslivet och diskriminering av en näringsidkare är straffbara gärningar enligt strafflagen.

Strukturell diskriminering

Indirekt diskriminering kan också orsakas av strukturella omständigheter. Då pratar man om strukturell diskriminering.

Strukturell diskriminering i samhället av personer med funktionsnedsättning utgörs av

otillgängliga eller icke tillgänglighetsanpassade byggnader och tjänster
faktorer som förhindrar användning av informations- och kommunikationsteknik på lika villkor.

Otillgänglighet och avsaknad av tillgänglighetsanpassning förhindrar deltagande. Ett exempel kan vara en webbtjänst som inte kan användas med hjälpmedel för synnedsättning. En otillgänglig miljö kan ge upphov till diskriminerande situationer (till exempel förhindras klienter som använder rullstol att ta sig in i en byggnad om trapporna till entrén saknar ramp).

Personer med funktionsnedsättning löper stor risk att diskrimineras

Personer med funktionsnedsättning i alla åldrar löper större risk än andra personer att bli diskriminerade i olika situationer i livet. En del personer med funktionsnedsättning riskerar att utsättas för multidimensionell diskriminering.

År 2016 undersökte diskrimineringsombudsmannen genom en webbenkät och individuella intervjuer i vilka vardagliga situationer och i vilken omfattning personer med funktionsnedsättning upplever orättvisa och diskriminering i Finland. Undersökningen inriktar sig på situationer då personer med funktionsnedsättning upplevt diskriminering i utbudet av varor och tjänster, i arbetslivet och i tillgången till elektroniska tjänster, eftersom dessa områden utgör särskilda och aktuella problem i diskrimineringsombudsmannens arbete.

Den allmänna åsikten enligt undersökningen tycks vara att man i arbetslivet och i tillgången till elektroniska tjänster inte ser behovet av att vidta åtgärder för personer med funktionsnedsättning i utbudet av varor och tjänster. Den allmänna opinionen verkar anse att det är tillräckligt att välfärdsstatens stödnätverk tar hand om dem. Resultatet från undersökningen visar hur viktigt det är att personer med funktionsnedsättning betraktas som individer och man ska ta hänsyn till deras behov, så att de blir mer delaktiga i det finländska samhället.

Risken för att personer med funktionsnedsättning blir utsatta för diskriminering av mer än en orsak är större för kvinnor och flickor, barn och äldre, invandrare och personer som hör till språkliga, kulturella och sexuella minoriteter.

I praktiken är jämlikhet och delaktighet på många sätt knutet till värderingarna och attityderna i samhället. Diskriminering är en mångbottnad företeelse, vars uttrycksformer, kännetecken och påföljder varierar. Alla former av diskriminering är hur som helst oacceptabla.