Jämlikhet och diskriminering

Sidans innehåll

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Förbud mot diskriminering i grundlagen
Diskrimineringslagen
Myndigheter ska utarbeta en plan för likabehandling
Hur ska jag agera vid diskriminering?
Strukturell diskriminering
Personer med funktionsnedsättning löper stor risk att diskrimineras

Allas likhet inför lagen är en av de viktigaste mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna. Jämlikheten förverkligas med diskrimineringsförbud och vid behov med positiva specialåtgärder.

Diskriminering är förbjuden enligt Finlands nationella lagstiftning, EU-lagstiftningen och de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Artikel 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller bestämmelser om likhet inför lagen. Enligt den

har personer med funktionsnedsättning rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening
åtnjuter personer med funktionsnedsättning rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden
ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

Enligt artikel 2 i funktionshinderkonventionen betyder diskriminering på grund av funktionsnedsättning

varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av funktionsnedsättning
som har till syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande på lika villkor som andra av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på andra områden.

Förbudet omfattar alla former av diskriminering. Enligt konventionen är även underlåtenhet att göra skälig anpassning (reasonable accommodation) diskriminering (referens Rådets beslut om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 29.11.2009. 15540/09 bilaga 1). Finland har undertecknat och ratificerat funktionshinderkonventionen.

Förbud mot diskriminering i grundlagen

Enligt förbudet mot diskriminering i 6 § i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.

Ett godtagbart skäl är till exempel positiv särbehandling (även kallat positiv diskriminering). Positiv särbehandling är ett tillvägagångssätt som gör det möjligt att stödja vissa grupper av människor med särskilda åtgärder om de annars riskerar att hamna i en ojämlik ställning.

Diskrimineringslagen

Syftet med Diskrimineringslagen (1325/2014) är att främja och säkerställa likabehandling och att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering i situationer som ingår i lagens tillämpningsområde. Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan. Det är till exempel förbjudet att diskriminera en person i arbetslivet för att han eller hon har ett barn med funktionsnedsättning.

Diskriminering som avses i diskrimineringslagen är förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

Diskrimineringslagen förbjuder även repressalier. Med repressalier avses en situation där en person missgynnas för att han eller hon har åberopat rättigheter eller skyldigheter enligt diskrimineringslagen, medverkat i utredningen av ett diskrimineringsärende eller vidtagit andra åtgärder för att trygga likabehandling.

Enligt diskrimineringslagen är det fråga om direkt diskriminering när någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan har behandlats, behandlas eller skulle behandlas i en jämförbar situation.

Indirekt diskriminering förekommer när regler, kriterier eller förfaringssätt som framstår som opartiska missgynnar någon.

Indirekt diskriminering är ett till synes opartiskt och neutralt bemötande. Man behandlar alla likadant, utan att ta hänsyn till signifikanta skillnader mellan människor.

Ett till synes jämlikt bemötande leder till att vissa personer diskrimineras eller missgynnas.

Indirekt diskriminering kan förekomma till exempel när en person inte kan använda en tjänst för att den inte är tillgänglighetsanpassad.

Myndigheter ska utarbeta en plan för likabehandling

Enligt diskrimineringslagen är myndigheterna skyldiga att målmedvetet främja likabehandling i all sin verksamhet. Myndigheterna ska systematiskt främja likabehandling och förändra omständigheter som förhindrar likabehandling.

För att främja likabehandling ska myndigheterna utarbeta en plan för likabehandling, som ska omfatta etnisk likabehandling. Planen för likabehandling är dock ännu mer användbar om den även omfattar andra förbjudna diskrimineringsgrunder, till exempel funktionsnedsättning.

Planen för likabehandling är en myndighets eller annan organisations plan för hur den i egenskap av arbetsgivare och i sin verksamhet ska främja likabehandling och förhindra samt ingripa i diskriminering.

Hur ska jag agera vid diskriminering?

Den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier har rätt att få gottgörelse av den myndighet, arbetsgivare, utbildningsanordnare eller tillhandahållare av varor eller tjänster som i strid med diskrimineringslagen har diskriminerat eller utsatt hen för repressalier. Gottgörelse utgör inget hinder för att få ersättning enligt skadeståndslagen eller någon annan lag.

Förbud, stadgar och avtalsvillkor är ogiltiga om de är diskriminerande eller strider mot förbudet mot repressalier. Detta gäller även företag, föreningar och stiftelser.

Den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier kan i tingsrätten yrka på gottgörelse och på ogiltigförklaring av de diskriminerande villkoren.

Om personen har blivit diskriminerad som konsument kan hen även ta hjälp av kommunala rådgivare och konsumentombudsmannen. Genom att informera om sin upplevelse via dessa kanaler hjälper klienten inte bara sig själv, utan också andra.

Diskriminering i arbetslivet och diskriminering av en näringsidkare är straffbara gärningar enligt strafflagen.

Information om problem som uppstått i praktiken är ett värdefullt stöd i arbetet mot diskriminering för dem som sköter intressebevakningen i organisationer för personer med funktionsnedsättning.

Strukturell diskriminering

Indirekt diskriminering kan också orsakas av strukturella omständigheter. Då pratar man om strukturell diskriminering.

Strukturell diskriminering i samhället av personer med funktionsnedsättning utgörs av

otillgängliga eller icke tillgänglighetsanpassade byggnader och tjänster
faktorer som förhindrar användning av informations- och kommunikationsteknik på lika villkor.

Otillgänglighet förhindrar deltagande. Ett exempel kan vara en webbtjänst som inte kan användas med hjälpmedel för synnedsättning. En otillgänglig miljö kan ge upphov till diskriminerande situationer (till exempel förhindras klienter som använder rullstol att ta sig in i en byggnad om trapporna till entrén saknar ramp).

Personer med funktionsnedsättning löper stor risk att diskrimineras

Personer med funktionsnedsättning i alla åldrar löper större risk än andra personer att bli diskriminerade i olika situationer i livet. En del personer med funktionsnedsättning riskerar att utsättas för multidimensionell diskriminering.

År 2016 undersökte diskrimineringsombudsmannen genom en webbenkät och individuella intervjuer i vilka vardagliga situationer och i vilken omfattning personer med funktionsnedsättning upplever orättvisa och diskriminering i Finland. Undersökningen inriktar sig på situationer då personer med funktionsnedsättning upplevt diskriminering i utbudet av varor och tjänster, i arbetslivet och i tillgången till elektroniska tjänster, eftersom dessa områden utgör särskilda och aktuella problem i diskrimineringsombudsmannens arbete.

Den allmänna åsikten enligt undersökningen tycks vara att man i arbetslivet och i tillgången till elektroniska tjänster inte ser behovet av att vidta åtgärder för personer med funktionsnedsättning i utbudet av varor och tjänster. Den allmänna opinionen verkar anse att det är tillräckligt att välfärdsstatens stödnätverk tar hand om dem. Resultatet från undersökningen visar hur viktigt det är att personer med funktionsnedsättning betraktas som individer och man ska ta hänsyn till deras behov, så att de blir mer delaktiga i det finländska samhället.

Risken för att personer med funktionsnedsättning blir utsatta för diskriminering av mer än en orsak är större för kvinnor och flickor, barn och äldre, invandrare och personer som hör till språkliga, kulturella och sexuella minoriteter.

I praktiken är jämlikhet och delaktighet på många sätt knutet till värderingarna och attityderna i samhället. Diskriminering är en mångbottnad företeelse, vars uttrycksformer, kännetecken och påföljder varierar. Alla former av diskriminering är hur som helst oacceptabla.