Anhörig som assistent
Enligt handikappservicelagen kan en anhörig eller en annan närstående person till personen med svår funktionsnedsättning inte fungera som personlig assistent, om det inte av särskilt vägande orsaker bör anses ligga i personens intresse.
På vård som ges av anhöriga eller närstående tillämpas således i första hand understöd för närståendevård. Om en anhörig eller närstående till en person med svår funktionsnedsättning har ett anställningsförhållande med personen, kan personen inte sköta samma uppgift på basis av avtal om närståendevård.
Om man dock inte vill ingå avtal om stöd för närståendevård, ska kommunen ordna den personliga assistansen på annat sätt. Om förutsättningarna för att ordna personlig assistans inte heller i övrigt uppfylls, gäller det att bedöma om man måste ordna serviceboende för att möjliggöra hemmaboendet.
Bestämmelsen möjliggör dock ett anställningsförhållande mellan en anhörig och en person med svår funktionsnedsättning till exempel i situationer där det handlar om ett akut hjälpbehov när en personlig assistent insjuknar eller anställningsförhållandet upphör.
Ett särskilt vägande skäl att anställa en anhörig eller en annan närstående person är en situation där det är svårt eller omöjligt att hitta en assistent utanför familjen. Särskilda orsaker relaterade till handikappet eller sjukdomen kan även leda till att det är i personens intresse att en anhörig eller en annan närstående person fungerar som assistent. Sådana situationer kan uppstå till följd av funktionshinder eller sjukdomar som kraftigt påverkar funktionsförmågan.
Vid ordnandet av personlig assistans ska klientens självbestämmanderätt respekteras genom att beakta klientens önskemål och åsikter om hurdana arrangemang för personlig assistans som bäst främjar personens självständiga liv och deltagande samt motsvarar hans eller hennes individuella hjälpbehov och livssituation.
HFD:2019:117 Årsboksbeslut – Personlig assistans – Personlig assistent – Anhörig – Sätt att ordna assistans – Köpt tjänst
A hade med stöd av handikappservicelagen beviljats personlig assistens, vilken ordnades enligt modellen med köpta tjänster. Samkommunen avslog A:s ansökan om att hennes son skulle kunna vara en av assistenterna.
Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om A hade rätt att bestämma om vem som var arbetstagare i den service som köptes från en tjänsteproducent och om A:s son kunde fungera som en av A:s assistenter. I sina besvär anförde A bland annat att den så kallade anhörigbegränsningen var tillämplig endast i den så kallade arbetsgivarmodellen.
Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut, genom vilket A:s besvär hade avslagits. Samkommunen hade haft rätt att med serviceproducenten avtala om ett villkor enligt vilket en anhörig eller närstående till kunden inte kunde anlitas som personlig assistent utan särskilt vägande skäl. Det hade inte i ärendet framkommit att A:s hjärnskada och de vidhängande neuropsykologiska symptomen skulle förutsätta sådan särskild kunskap hos den personliga assistenten att det hade varit motiverat att uttryckligen A:s son skulle fungera som assistent. Några i 8 d § 4 mom. i handikappservicelagen avsedda särskilt vägande skäl till att A:s son skulle vara hennes personliga assistent, hade inte framförts.
HFD:2017:9 Årsboksbeslut
X kommun hade beviljat svårt funktionshindrade A personlig assistans. År 2013 hade kommunen kommit underfund med att en av A:s personliga assistenter alltsedan 1.12.2009 hade varit A:s dotter, som bodde på annan ort. Dottern skulle betraktas som familjemedlem, på vilken arbetstidslagen inte tillämpas. A hade fått obehörig vinst genom att kommunen till A hade betalt ersättning för arbete under söndag och söckenhelger, vilken A sedan betalat ut till dottern.
Kommunens yrkande om återkrav av förmånen kunde prövas och avgöras som förvaltningstvistemål. Vid prövningen av om A kunde befrias från skyldigheten att återbära ersättningen eller om skyldigheten kunde jämkas beaktades de rättsprinciper inom förvaltningen vilka framgår av 6 § i förvaltningslagen.
HFD 17.11.2015 L 3311
A led av flera långtidssjukdomar och funktionsnedsättningar, vilket gjorde att hen hade olika slags problem med funktionsförmågan. A:s dygnsrytm påverkades av hälsotillståndet, och A sov vanligtvis kl. 7-14.
Ärendets tidigare handläggning: Tjänsteinnehavaren beslutade bevilja A stöd för närståendevård och avslå A:s ansökan om ersättning för personlig assistans. Socialnämnden beslutade vidhålla beslutet. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och socialnämndens beslut till den del det gällde personlig assistans och återförvisade ärendet till nämnden för ny behandling.
Tjänsteinnehavaren behandlade A:s ansökan om personlig assistans och beslutade bevilja A ersättning för personlig assistans, under förutsättningen att närståendevård fortsätter, sammanlagt högst 35 h/vecka. Tjänsteinnehavaren avslog ansökan till den del den avsåg att modern, B, ska fungera som personlig assistent.
Förvaltningsdomstolen konstaterade, att en del av A:s stödbehov kunde anses hänföra sig mer till sådan vård och omsorg som närståendevård är bättre lämpad för, men oavsett detta hade A även ett klart behov av personlig assistans för att möjliggöra sådana egna sysslor som avses i handikappservicelagen. Några övervägande medicinska grunder för att just modern B skulle behöva fungera som personlig assistent hade inte framgått. Modern hade däremot under flera års tid utfört uppdrag som motsvarar syftet med personlig assistans. Den blandat privata och professionella relationen mellan A och hens mor hade inte i praktiken hindrat A från att bl.a. självständigt bilda sociala kontakter, även romantiska sådana. A hade framfört själv att just moderns assistans möjliggjort en mer självständig utveckling. Förvaltningsdomstolen ansåg att det fanns särskilt vägande skäl att anse moderns anställning förenlig med A:s intresse.
Förvaltningsdomstolen upphävde socialnämndens beslut och fastställde att modern B kunde anställas som A:s personliga assistent. Eftersom slutsatsen ändrade den basis på vilken assistansens omfattning fastställdes, återförvisades ärendet till nämnden för ny behandling till den del den gällde assistansens omfattning. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.
HFD 2014:171 Årsboksbeslut
A hade drabbats av två hjärnblödningar sommaren 2010. Enligt serviceplanen behövde han hjälp med samtliga personliga dagliga funktioner och med ärenden utanför hemmet. A:s kommunikation med omvärlden försvårades av synnerligen svår oral och verbal apraxi, som medförde att han inte alls kunde producera tal eller ljud. A kommunicerade med ögonen samt med gester och miner. Däremot hade han inga svårigheter att förstå tal.
Frågan gällde om A:s syster, som tidigare fungerat som A:s närståendevårdare, kunde få vara hans personliga assistent.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att systern skulle betraktas som en grav handikappad persons närstående, som enligt 8 d § 4 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp inte kan fungera som personlig assistent för den gravt handikappade personen, om det inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse.
Enligt utredningen i ärendet hade det visat sig svårt att avlöna en utomstående person som assistent. Systern konstaterades kunna tolka sin brors miner, gester och känsloläge. Med hänsyn till den information som man fått om A:s sjukdom och handikapp, hans egen åsikt, hans individuella hjälpbehov, sådant det framgick av serviceplanen, samt hela hans livssituation, skulle det av särskilt vägande skäl anses vara förenligt med A:s intresse att systern fungerade som hans personliga assistent.
HFD 28.11.2012 L 3321
En person med svår funktionsnedsättning hade beviljats personlig assistans. Enligt läkarutlåtandet skötte personens make alla hushållssysslor. Enligt utlåtandet var makens behov av hjälp i fritidsaktiviteter och skötsel av ärenden samt i andra dagliga funktioner ofrånkomligt i och utanför hemmet. En utomstående assistent skulle ha svårt att klara uppgifter i till exempel situationer där blodsockret sjunker för mycket speciellt på morgonnatten. Närvaron av en främmande assistent skulle också i övrigt öka personens nervositet, ångest och paniksymptom.
Med beaktande av personens svåra sjukdomar och i synnerhet ångestsymptomen fanns det särskilt vägande skäl som talade för att maken fungerade som personens personliga assistent.
HFD 28.11.2012 L 3321 (på finska, Finlex)
HFD 28.11.2012 L 3322
En person med svår funktionsnedsättning hade beviljats serviceboende så att personen hade rätt till personlig assistent. Syftet med personlig assistans är att stödja personens egna val och självständiga liv både i och utanför hemmet. Detta mål uppnås inte nödvändigtvis om en närstående person fungerar som personlig assistent.
På grund av en hjärnskada till följd av att personen fallit var personen förlamad i de övre och nedre extremiteterna på högra sidan, och dessutom led personen av svår afasi och kraftiga neuropsykologiska symptom. Dessutom led personen av andra sjukdomar. Personen hade kommunikationsproblem. Även om personen behövde en hel del stöd i kommunikationen och dagliga sysslor, hade man samtidigt bedömt att personen skulle kunna fungera betydligt mer självständigt. Kommunikationsproblemen utgjorde enligt förvaltningsdomstolens beslut inte ett sådant särskilt vägande skäl på grund av vilket makens arbete som personlig assistent borde betraktas vara i personens intresse enligt en helhetsbedömning av ärendet. Således kunde personens yrkande på att maken skulle fungera som personlig assistent avslås. HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut eller motiveringar.
HFD 28.11.2012 L 3322 (pdf 89 kb, på finska)
Se också HFD:s avgöranden
HFD 22.5.2013 L 1779 (pdf 87 kb, på finska)
HFD 23.5.2013 L 1789 (pdf 93 kb, på finska)
HFD 11.8.2011 L 2130
En tjänsteinnehavare hade avslagit en ansökan av en person med svår funktionsnedsättning om personlig assistans enligt handikappservicelagen. Enligt beslutet kunde den hjälp som maken gav som närståendevårdare anses vara tillräcklig i personens alla nödvändiga dagliga funktioner samt även utanför hemmet i fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter.
En personlig assistent gör det möjligt för en person med svår funktionsnedsättning att handla självständigt och fatta egna beslut. Närståendevård omfattar däremot ett klart element av omsorg och vård som inte finns i assistentsystemet. En närståendevårdare är inte skyldig att assistera den vårdade personen i fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet eller upprätthållande av sociala kontakter. Förvaltningsdomstolen ansåg att personen med svår funktionsnedsättning hade rätt till personlig assistans eller annan lämplig hjälp för verksamhet utanför hemmet. Förvaltningsdomstolen upphävde det överklagade beslutet och återlämnade ärendet till tjänsteinnehavaren för ny behandling. Tjänsteinnehavaren skulle reda ut hur hjälpen med beaktande av bestämmelserna i lagen kunde ordnas på lämpligt sätt för personen. HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens avgörande.
HFD 11.8.2011 L 2130 (pdf 89 kb, på finska)
Helsingfors FD 23.6.2010 nr 10/0693/6 (beslutssammanfattning)
En tjänsteinnehavare hade beviljat en person med svår funktionsnedsättning ersättning för avlöning av en personlig assistent för 30 timmar per vecka men avslagit ansökan till den del som personen krävde att maken skulle fungera som personlig assistent 10 timmar per vecka av de beviljade 30 timmarna.
I besvären ansåg personen med svår funktionsnedsättning att maken kunde fungera som personlig assistent främst på morgonen, kvällen och veckosluten samt under semestern på stugan. Det var svårt att hitta en utomstående assistent i fallet, där hjälpbehovet var fortlöpande och dagligt men till stor del kortvarigt och ojämnt fördelat längs dagen. Hjälpbehovet varierade från dag till dag beroende på personens funktionshinder till följd av skadan och sjukdomarna.
Helsingfors FD 23.6.2010 nr 10/0693/6 (pdf 185 kb, på finska)
Helsingfors FD 28.4.2010 nr 10/0485/6
En tjänsteinnehavare beviljade en person med svår funktionsnedsättning ersättning för avlöning av en personlig assistent för 17 timmar per vecka men förbjöd personen att anställa sin dotter i enlighet med stadens anvisningar. Sektionen ansåg att en anhörig inte kan fungera som assistent och det fanns även potentiella utomstående assistenter.
Personen med svår funktionsnedsättning ansåg att staden lagstridigt ingripit i det gällande arbetsavtalet mellan personen och dottern genom att begränsa avtalsfriheten mellan dem. Personen med svår funktionsnedsättning hänvisade också till principen för förtroendeskydd och konstaterade att eftersom staden under sex år accepterat dottern som assistent, så kunde den inte ensidigt ändra praxis.
Bestämmelsen i 8 d § i handikappservicelagen enligt vilken en anhörig inte kan fungera som assistent förhindrar inte gällande anställningsförhållanden, där en anhörig eller en annan närstående person fungerat som assistent till en person med svår funktionsnedsättning. Förutsättningen är att arrangemanget vid tidpunkten för beslutet varit i personens intresse.
Förvaltningsdomstolen upphävde tjänsteinnehavarens och sektionens beslut. Förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med lagreformen inte var att automatiskt avsluta personliga assistenters anställningsförhållanden. I sitt avgörande fäste förvaltningsdomstolen dessutom uppmärksamhet vid anställningsförhållandets längd och dess etablerade karaktär samt personens egna önskemål och åsikter om sättet att ordna personlig assistans.
Helsingfors FD 26.3.2010 nr 10/0336/6 (beslutssammanfattning)
En tjänsteinnehavare fattade beslut om att ersätta lönen för en personlig assistent till en person med svår funktionsnedsättning för 18 timmar per vecka och att assistenten skulle vara en utomstående person. Personen med svår funktionsnedsättning överklagade beslutet om att maken inte längre kunde fungera som personlig assistent under den tid som angetts i beslutet.
Helsingfors FD 26.3.2010 nr 10/0336/6 (pdf 172 kb, på finska)
HFD 5.2.1993 L 373
Frågan handlade om huruvida modern till den handikappade som bodde i samma hushåll kunde fungera som personlig assistent. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ett anställningsförhållande uppstått mellan modern och sonen.
