Kontaktytor inom social- och hälsovårdsledningen

Sidans innehåll

En kontaktyta är ett lyckat möte mellan två aktörer

Med kontaktyta avses i synnerhet en operativ kontaktyta mellan två eller flera organisationer. Kontaktytor kan också förekomma inom en organisation.

I kontaktytan betonas särskilt

  • behovet av invånarorientering
  • ledarskap
  • fungerande processer
  • verksamhetens resultat.

Organisationerna ska komma överens om samarbete, verksamhetssätt samt ansvar och roller i klientarbetet.

Enligt 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska välfärdsområdet och kommunerna i dess område åtminstone varje fullmäktigeperiod förhandla om samarbetet, målen och arbetsfördelningen i anslutning till skötseln av sina uppgifter. Vid förhandlingen kan man åtminstone komma överens om de samarbetsstrukturer, verksamhetsmodeller och det informationsutbyte som samarbetet förutsätter.

Lagen om ordnande av social- och hälsovård

Kontaktytor säkerställer fortlöpande verksamhet 

Det finns inga fungerande kontaktytor inom social- och hälsovårdsledningen utan integration. Integration förverkligas inte utan kompetent ledning.

Med tanke på servicesystemets funktion ska kontaktytorna beaktas

  • på strategisk nivå
  • på operativ nivå och
  • i klientarbetet.

I praktiken förutsätter detta att man kommer överens om olika aktörers arbetsfördelning och roller.

Det är viktigt att kontaktytorna identifieras och beskrivs. På så sätt avbryts till exempel inte klientens eller patientens tillgång till ändamålsenliga tjänster när aktörerna byts ut, och överföringen av viktiga uppgifter mellan olika system förhindras inte.

Kommunerna ansvarar även i fortsättningen för bland annat dagvård, undervisning, idrott, kultur och sysselsättning.

Serviceintegration

Ledning av kontaktytor

I anslutning till integrationen och arbetet på kontaktytorna behöver ledningen kunskaper i följande:

  • tillägnande av integration
  • ledarskap som främjar integration
  • integrationsfrämjande samarbete.

I ledningen av kontaktytorna betonas

  • gestaltning av helhetsbilden och gemensamma mål
  • stärkt förtroende, öppenhet och samarbete
  • kunskapsbaserad ledning och erfarenhetsbaserad inlärning
  • nätverksledning och delegering av behörighet eller beslutanderätt
  • smidiga försök, nya verksamhetssätt och utvecklingsmodeller
  • utmanande förändringsledning, inklusive att möta olika verksamhetskulturer.

Kontaktytorna är många och olika

Det finns kontaktytor

  • mellan social- och hälsovården och räddningsväsendet och miljö- och hälsoskyddet
  • mellan social- och hälsovården och andra regionala aktörer
  • mellan social- och hälsovården och kommunerna
  • mellan social- och hälsovården och organisationer och företag
  • inom social- och hälsovården för ordnandet och produktionen av tjänster.

De innehållsmässigt centrala kontaktytorna är

  • främjande av välfärd och hälsa
  • idrotts-, ungdoms- och kulturarbete
  • skötsel av sysselsättningen och näringspolitik
  • elevhälsa
  • boendeservice
  • planläggning, markanvändning och servicenät
  • stödtjänster
  • integrering av invandrare
  • kollektivtrafik och transporter
  • beredskap för störningar och undantagsförhållanden.

Till exempel i beredningen av Päijänne-Tavastlands välfärdsområde har man skissat upp kontaktytor mellan välfärdsområdet, organisationer, samfund, landskapsförbundet och kommunerna för 

  • främjande av välfärd och hälsa
  • delaktighet
  • beredskap
  • sysselsättning
  • boendeförhållanden
  • integrering
  • kollektivtrafik och servicetrafik
  • bildning och social- och hälsovårdstjänster/tjänster för barnfamiljer
  • åldrande

Exempel på kontaktytor

Stöd för arbetsförmåga och sysselsättning, skötsel av sysselsättning

Partiellt arbetsföra personer i arbetsför ålder är en heterogen grupp som har många slags servicebehov. Man behöver se till att personer i arbetsför ålder behåller sin arbets- och funktionsförmåga.

Arbetsförmågan hos personer i arbetsför ålder påverkar sysselsättningsgraden och därigenom regionernas livskraft och samhällets funktion. I synnerhet för att svara på de partiellt arbetsföra arbetslösas mångsidiga servicebehov krävs ett fungerande samarbete mellan välfärdsområdena, kommunerna, FPA, organisationer och läroanstalter. Det är viktigt att identifiera varje aktörs roller i skötseln av sysselsättningen.

När strukturerna förnyas är det möjligt att kombinera pågående reformer av social-, hälsovårds- och arbets- och näringstjänsterna både nationellt och regionalt. Tjänster som stöder arbetsförmågan och sysselsättningen förutsätter gemensam samordning och serviceprocesser som förenar olika tjänster. Det behövs också en gemensam syn på servicehelheten och målen för servicen för personer i arbetsför ålder.

I arbetslivet betonas effektiv tillväxt och utveckling och man förväntar sig engagemang och självstyrning av de anställda. Det råder dock också brist på experter i arbetslivet. Genom att skapa gemensamma sektorsövergripande verksamhetsmodeller tillsammans med välfärdsområdena, sysselsättningsaktörerna, FPA och organisationerna är det också möjligt att svara på arbetsgivarnas behov, regionernas livskraft och konkurrenskraft.

Främjande av välfärd och hälsa

En stor del av de ärenden och beslut som påverkar människors välfärd och hälsa sker utanför social- och hälsovårdssystemet. Att påverka dessa förhållanden och olika aktörers beslut minskar och skjuter upp behovet av tunga korrigerande tjänster.

Det är viktigt att den som ordnar tjänsterna förstår servicehelheten för varje klient. Ofta förekommer utmaningar med anknytning till välfärd och hälsa inte ensamma. Till exempel kan mentala problem och missbruksproblem förekomma samtidigt. 

Läs mer

Mer information

Tapani Kauppinen
utvecklingschef
[email protected]

Uppdaterad: