Skyddsåtgärder mot negativa hälsoeffekterna av svår hetta i vårdinrättningar

Värmeböljor utgör särskilt stora hälsorisker vid vårdinrättningar inom social- och hälsovården. Detta beror på att äldre och långtidssjuka som är i dåligt skick och som placeras på vårdinrättning är allra känsligast för de negativa effekterna av värmeböljor.

Vårdinrättningarna borde förbereda sig på värmeböljorna på ett föregripande och systematiskt sätt.

Förhandsåtgärder för värmebölja

  • Kartlägg hälsorisken som värmeböljor medför: Vilka avdelningar och rum blir snabbast varma? På vilka avdelningar eller i vilka rum finns de patienter eller boende som är känsligast för värmens effekter?
  • Installera termometrar i patienternas eller de boendes rum samt i de allmänna utrymmena för att följa med rummens temperatur.
  • Se till att det är möjligt att öppna fönstren vid behov (om ventilationssystemet tillåter det) och att skugga dem med ljusa persienner eller gardiner. Det lönar sig också att skugga fönstren i rum som lätt blir varma med filmer som sätts fast på fönstren, markiser som installeras utomhus eller skyddande växtlighet.
  • Skapa särskilda svala utrymmen där temperaturen hela tiden hålls under 25 grader. Genomför de förändringar och anskaffningar som behövs för att göra lokalerna svalare på förhand (t.ex. skydd av fönstren, flyttbara kylanläggningar).
  • Gör en plan över åtgärder som ska vidtas vid värmebölja och utse ansvarspersoner. Planen ska innehålla anvisningar om observation av temperaturerna inomhus, nedkylning av rummen, inredning och användning av särskilda svala rum, identifiering och vid behov prioritering av patienter eller boende med hög risk, regelbunden observation av patienternas eller invånarnas tillstånd samt åtgärder för att snabbt öka personalstyrkan.
  • Utbilda alltid personalen på förhand i början av sommarsäsongen så att alla vet hur de ska handla under värmeböljor.
  • Information om sjukdomar och läkemedelsbehandlingar som gör patienten känsligare för effekterna av värme finns bland annat i WHO:s instruktioner samt i handboken om kyla och värme för hälso- och sjukvården (Terveydenhuollon kylmä- ja kuumaopas).
    WHO: Public health advice on preventing health effects of heat (pdf 2,11 Mb, på engelska)

Åtgärder vid värmebölja

  • I Finland ger Meteorologiska institutet en varning för värmebölja när dygnets högsta temperatur enligt prognosen stiger till 27 grader och medeltemperaturen till 20 grader. Det är dock alltid skäl att vidta åtgärder om inomhustemperaturerna blir högre än normalt.
  • Ge personalen ännu separata instruktioner om de extra åtgärder som vidtas på grund av värmen.
  • Kontrollera att inrättningen har tillräckligt med vätskor och andra förnödenheter.
  • Kontrollera temperaturerna inomhus på morgonen, dagen och sent på kvällen.
  • Identifiera patienter och boende som är särskilt utsatta för värmens negativa effekter och prioritera vid behov åtgärder.
  • Förhindra att temperaturerna stiger i patienternas eller de boendes rum och de gemensamma utrymmena. Skugga fönstren på solsidan med persienner eller gardiner, stäng fönstren på dagen när utomhusluften är varmare än inomhusluften, släck lampor och elapparater som inte används och öppna fönstren och vädra utrymmena på kvällen/natten med hjälp av korsdrag eller genom att öka effektiviteten på den mekaniska ventilationen. Använd nerkylande luftkonditioneringsapparater om möjligt.
  • Fläktar kan göra det behagligare om inomhustemperaturen är under 35 grader. Eftersom fläkten inte gör luften svalare gör den mer skada än nytta om det är varmare än så. Om det är för varmt ökar fläkten kroppens värmebelastning. Fläkten får också vätska att avdunsta från huden, och därför ska den inte placeras alldeles nära patienten eller så att den blåser direkt på huden. Fläkten ska placeras så att den inte blåser luft direkt från en person till en annan.
  • Se till att kyla ner åtminstone en del av utrymmena till 25 grader permanent. Flytta personerna som är mest utsatta för värme till de svala utrymmena för åtminstone några timmar per dag. Det är också bra att ordna med gemensamma svala rum dit patienter eller boende som är i bättre skick kan själva förflytta sig vid behov.
  • Följ med patienternas och de boendes vätskeintag och välmående regelbundet. Utöver patienternas vätskebalans och symptom är det också viktigt att kontrollera deras kroppstemperatur, puls och blodtryck. Anpassa läkemedelsbehandlingar som påverkar kroppens termoreglering enligt läkarens anvisningar. Kyl ned kroppen till exempel med svala duschar eller kalla omslag.
  • Använd lätta och vida kläder och sängkläder som är tillverkade av naturmaterial, till exempel bomull.
  • Undvik extra fysisk ansträngning för patienter och boende och vistelse utomhus under den varmaste tiden på dagen. Stanna i skuggan när du vistas utomhus.
  • Använd särskilt omdöme för att hemförlova patienten eller klienten om patientens eller den boendes tillstånd kan försämras väsentligt på grund av hettan, om hemmet värms upp lätt eller om det inte finns någon hjälp att få hemma.
  • Utöka vårdpersonalen om den effektiviserade observationen av patienterna, vårdåtgärderna och de övriga extra åtgärderna kräver det. Överväg vid behov att flytta icke-brådskande funktioner.
  • Användningen av personlig skyddsutrustning kan öka risken för hälsorisker som orsakas av hetta för arbetstagare inom hälso- och socialvården. På Arbetshälsoinstitutets webbplats finns mer information om arbete i varma miljöer och hur man skyddar sig mot dess olägenheter.
    Värmeförhållanden på arbetsplatsen (Arbetshälsoinstitutet)

Åtgärdsgränser för höga inomhustemperaturer enligt förordningen om boendehälsa

I förordningen om boendehälsa (545/2015) föreskrivs om åtgärdsgränserna för rumstemperaturer. Utanför uppvärmningsperioden är åtgärdsgränserna för hög rumstemperatur 30 grader i servicehus, ålderdomshem och andra motsvarande utrymmen.

Om åtgärdsgränsen överskrids ska den som ansvarar för olägenheten vidta åtgärder för att utreda den sanitära olägenheten och vid behov avlägsna eller begränsa den. Vid problem ska man kontakta fastighetens ägare och vid behov kommunens hälsoskyddsmyndighet.