Förälskelsens kemi
Förälskelsens kemiska reaktioner
Att bli förälskad är ett tillstånd som påminner om stress. Det leder till ökad produktion av kortisol i binjurarna hos både kvinnor och män. Kortisolproduktionen ökar med cirka 40 procent hos förälskade kvinnor och män. Detta skärper uppmärksamheten samt ökar intresset för objektet och förmågan att agera i överraskande situationer.
Stress bidrar tidvis också till sömnlöshet hos förälskade. När män förälskar sig minskar produktionen av testosteron, medan den ökar hos kvinnor. Hos förälskade kvinnor fördubblas testosteronproduktionen, medan den minskar hos männen med 40 procent. Dessa förändringar i motsatt riktning närmar könen till varandra på en kemisk nivå.
När testosteronet minskar kan männens beteende bli mjukare, medan ökningen hos kvinnor kan ändra beteendet så att de i högre grad kan gå med på den andras förslag.
Förälskade män anpassar sig lättare till den andras vilja, medan kvinnor förhåller sig mer målmedvetet till att fortsätta relationen. Den jämnare kemin mellan könen hjälper också det förälskade paret att fokusera mer på varandra.
När binjurarna och könskörtlarna vaknat börjar hjärnan styra förälskelsens kemi. Det kraftiga tillskottet av serotonin från nervcellerna åstadkommer ett extatiskt tillstånd av närhet och välbefinnande. Empatin ökar. Man ger inte bara tid och plats för sina egna känslor utan också för den andras.
I lyckoruset börjar man fästa sig vid ansiktet hos den tidigare okända personen. Tillståndet gör den förälskade lysten, vilket också kan leda till snedsprång.
Hjärnan hos en förälskad person
På hjärnbilder ser man att nervcellerna hos den förälskade aktiveras i insula och i den främre delen av gördelvindlingen. Dessa områden i hjärnan kommunicerar kemiskt med serotonin som signalämne. Amygdala i hjärnan reglerar den emotionella inlärningen. Amygdala fungerar som en tolk av svartvita känslor, medan hjärnbarken ger känslorna nyanser.
Hos förälskade avtar amygdalas aktivitet, och därför försvinner känslor av rädsla, sorg och ilska. Den förälskade är orädd. Förälskelsen har inte plats för sorg eller ilska. Dessa känslor dyker upp först senare.
En blint förälskad person lär sig inte av de känslor som relationen väckt med tanke på framtiden.
Dopaminets ämnesomsättning i hjärnan blir livligare när vi upplever något nytt eller när den omedelbara tillfredsställelsen av våra behov skjuts upp. Dopaminets effekt på hjärnan stärks bland annat när man spelar videospel, där man genom att klara problem till slut lyckas.
En kraftigt dopaminförmedlad kommunikation gör människor alertare, men leder till att uppmärksamheten koncentreras och blir snävare. Den förälskade fäster uppmärksamhet vid den andras positiva egenskaper och låter bli att beakta de negativa. Den förälskade ser sin älskade som en unik person. I den förälskades tankar får personen ett centralt innehåll och en särskild betydelse.
Den förälskades tankar kretsar kring händelser, föremål eller fenomen som på ett eller annat sätt anknyter till den älskade. I den förälskades hjärna aktiveras svanskärnan och skalkärnan, den senare på samma sätt som i spel. Förälskelse påminner om spelande också när man ser på nervcellernas kemi. I den prefrontala hjärnbarken i högra hjärnhalvan aktiveras nervcellerna vid sorg och depression. När vi förälskar oss är effekten den motsatta. Även vid mani dämpas aktiviteten i detta område av hjärnan.
Den förälskade är allsmäktig
De morfinliknande ämnen som kroppen producerar skapar en känsla av välbefinnande och lycka. Förälskelsen aktiverar ungefär samma områden i hjärnan som morfin. Kroppens egna morfiner dämpar känslor av hunger och smärta.
Den förälskade känner ingen hunger. Den förälskade tål också smärta.
Under förälskelse eller mani dämpas känslor av sorg och depression, men de stärks igen när relationen avbryts eller manin byts mot depression.
Till följd av den kraftiga opioidproduktionen stärks dopaminets effekter, och en förälskad mans produktion av follitropin minskar med två tredjedelar, vilket vid sidan av den minskade produktionen av testosteron dämpar testiklarnas aktivitet. På hjärnbilder påminner förälskelse mer om glädje än om sex. Alla dessa förändringar i kroppen och hjärnan skapar en fruktbar kemi för att relationen ska fortsätta och förvandlas från förälskelse till kärlek. Kemin mellan personerna avgör dock hur relationen fortsätter.
Det är komplicerat att förälska sig
Det finns biologiska lagbundenheter och kemiska formler bakom förälskelse. Hos vissa framkallar förälskelse starkare kemiska reaktioner än hos andra. En del förälskar sig intensivare än andra. En del förälskar sig många gånger, en del inte alls. All information som hittills samlats med hjärnbilder visar också att hjärnan hos en nyförälskad reagerar likadant oberoende av kön eller sexuell läggning.
Kunskapen om förälskelsens kemi omyndigförklarar inte känslorna och strävar inte efter att förenkla förälskelsens komplexitet. Förälskelse behöver inte heller analyseras vetenskapligt eller förklaras på något sätt. Man kan också endast njuta av känslan.
Text: Timo Partonen
