Personlig assistans för studier
Enligt handikappservicelagens 8 c § ordnas personlig assistans för klientens behov i studier i den omfattning som klienten nödvändigt behöver. Med studier avses sådana studier som leder till en examen eller ett yrke eller som stärker en gravt handikappad persons yrkesskicklighet och förbättrar hans eller hennes möjligheter att bli sysselsatt. Andra former av studier betraktas som fritidsaktiviteter.
HFD:2019:134 – Personlig assistans – Studera vid universitet – Utbytesstudier i Norge – En hel termins utbytesstudier
A som studerade till filosofie magister vid universitetet i X i Finland blev vald till studentutbyte för en hel termin i Norge. Den av grundtrygghetsnämnden i X underställda tjänsteinnehavaren avslog A:s ansökan om personlig assistans 12 timmar i dygnet under utbytesstudietiden. Sektionen för klientärenden inom grundtrygghetsnämnden avslog A:s omprövningsbegäran på grund av att X stad inte var skyldig att bevilja personlig assistans i utlandet. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär och ansåg att anordnandet av personlig assistans för utbytesstudier utomlands inte enligt handikappservicelagen ingick i den särskilda skyldigheten för kommunen att ordna service, utan det var fråga om anslagsbunden service.
Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på A:s besvär förvaltningsdomstolens beslut och de beslut den av grundtrygghetsnämnden i X underställda tjänsteinnehavaren och sektionen för klientärenden inom grundtrygghetsnämnden hade fattat. På grund av den tid som förflutit återförsändes ärendet inte till nämnden, utan ärendet skulle avgöras på nytt då A gjorde en ny ansökan.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg A vara en i 8 § 2 mom. i handikappservicelagen avsedd gravt handikappad person med rätt att erhålla personlig assistans bland annat för studierna. Utbytesstudierna skulle ses som i bestämmelsen avsedda studier och därmed hörande till normal livsföring.
Som unionsmedborgare hade A även rätt att gentemot sin hemstat åberopa att hemstaten begränsar hennes rörelsefrihet i studiesyfte genom att inte bevilja personlig assistans för utbytesstudietiden. Den juridiska bedömningen påverkades inte av att A ämnade utnyttja sin rörelsefrihet som studerande i förhållande till en EES-stat. Därför saknade 57 § i socialvårdslagen, enligt vilken om beviljande av stöd utomlands ska föreskrivas särskilt, betydelse i ärendet.
Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade också till sin redan sedan tidigare stadgade praxis (bland annat HFD 2014:14) enligt vilken en gravt handikappad persons hemkommun med stöd av handikappservicelagen ska bevilja personlig assistans utomlands åt en gravt handikappad i de fall det med vistelsen utomlands är fråga om personens normala livsföring.
HFD 11.3.2019 T 854 – Personlig assistans – Behov av assistans i studier – Yrkesinriktad utbildning – Nödvändighet – Handledning – Tillsyn
A överklagade ett beslut av kommunen hos förvaltningsdomstolen. Med beslutet hade kommunen avslagit A:s ansökan om personlig assistans för studier.
Förvaltningsdomstolen upphävde kommunens beslut och skickade ärendet tillbaka till kommunen för ny prövning. Enligt den utredning som lämnats har A Aspergers syndrom, svårbehandlad epilepsi samt en mångfacetterad utvecklingsstörning. A studerar på yrkesinstitut och siktar på fortsatta studier inom kort, men har haft svårigheter i studierna på grund av sina sjukdomar och de begränsningar de medför. Behovet av hjälp beror på den avsevärda olycksrisk som ett epilepsianfall innebär, samt på att A behöver hjälp bl.a. för att kunna använda arbetsredskap, ta sig från ett ställe till ett annat i tid och med att välja arbetsklädsel. Hittills har A fått det stöd och den handledning hen behöver av klasshandledaren. Enligt läraren finns det många andra studerande i klassen som har ett omfattande behov av hjälp, vilket innebär att handledaren inte kan hjälpa A hela tiden.
Förvaltningsdomstolen konstaterade att personer med svår funktionsnedsättning beviljas personlig assistans för studier inriktade på en examen eller ett yrke eller som leder till att personen får bättre yrkeskompetens och bättre förutsättningar att hitta arbete. Även om A har en anpassad läroplan har A enligt läroverket goda förutsättningar att klara av sina studier om hen får tillräckligt med hjälp. Lagen utesluter inte att en personlig assistent hjälper en person med svår funktionsnedsättning genom att ge personen i fråga handledning och hålla tillsyn över hen en del av tiden. Villkoren är att hjälpen ska vara nödvändig på grund av personens funktionsnedsättning, att villkoren för personlig assistans uppfylls i övrigt, och att hjälpen inte huvudsakligen utgör omsorg, vård och tillsyn. Då man beaktar utredningen om A:s funktionsförmåga och den hjälp A behöver på grund av sina sjukdomar, särskilt epilepsin och de anfall den förorsakar, måste man anse att A har ett nödvändigt behov av personlig assistans bl.a. i studierna. Eftersom läroverket inte har kunnat ordna assistans i tillräcklig utsträckning med hänsyn till A:s behov av hjälp ligger det enligt handikappservicelagen på kommunens ansvar att ordna assistans för studierna. Ansökan hade alltså inte kunnat avslås.
HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.
HFD 11.3.2019 L 854 (pdf 88 kb – på finska)
HFD:2018:145 – Hemkommun i Finland – Personlig assistent för tiden när studier bedrivs i ett annat medlemsland – Unionsmedborgares rätt att röra sig fritt och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium
Den gravt handikappade A hade på grund av sitt handikapp ansökt om i lagen om service och stöd på grund av handikapp avsedd personlig assistans för att klara sig i hemmet under de tre år som han skulle bedriva högskolestudier i Tallinn, Estland. A framförde bland annat att utifrån hans levnadsvillkor förblev Esbo hans hemkommun trots att han vistades i Tallinn på grund av studierna. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om Esbo var skyldig att bevilja personlig assistans åt A till Estland. Europeiska unionens domstol har med anledning av högsta förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande givit en dom 25.7.2018 (C-679/16, A) i ärendet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A skulle anses vara en gravt handikappad person som enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver personlig assistans för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. A hade med beslutet av tjänsteinnehavaren som löd under Esbo social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden på grund av sina studier i Tallinn försatts i en mindre fördelaktig position jämfört med sådana i Finland på någon annan ort studerande personer vars hemkommun hade förblivit Esbo, för vilka Esbo hade ordnat personlig assistans enligt lagen om service och stöd på grunda av handikapp. Det var därför fråga om en begränsning av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som stod i strid med artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det hade inte åberopats sådana grundade skäl som hänförde sig till det allmänna intresset som skulle ha berättigat begräsningen av A:s rätt att röra sig fritt och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium.
Med beaktande av de tillämpade bestämmelserna i lagen om stöd och service på grund av handikapp, artikel 20.1, 20.2.2 och 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt unionens domstols dom i ärendet C-679/16 och dess hänvisningar till rättspraxis, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att tjänsteinnehavaren som löd under Esbo social- och hälsovårdsnämnds sektion för individärenden samt sektionen för individärenden inte hade kunnat avslå A:s ansökan om ersättande av lönekostnader för en personlig assistent enbart på den grunden att A:s vistelse i Tallinn inte längre var sporadiskt utan närmade sig stadigvarande vistelse. Därför skulle förvaltningsdomstolens och sektionen för individärendens beslut upphävas och ärendet återförvisas till sektionen för individärenden för ersättande enligt 8 d § 2 mom. 1 punkten i lagen om service och stöd på grund av handikapp av kostnaderna som motsvarade det antal timmar personlig assistans som A hade ansökt om för tiden han bedrivit studier i Tallinn.
HFD 24.10.2013 L 3354
Tjänsteinnehavaren hade avslagit ansökan om personlig assistans avseende de situationer där personen deltog i arbetspraktik eller exkursioner med måltider. I tjänsteinnehavarens beslut konstaterades det att den tillsyn som behövdes vid måltider inte var personlig assistans enligt handikappservicelagen.
FD konstaterade att det av utredningen av ärendet framgår att den år 1994 födda personen led av perisylvärt syndrom (CBPS dvs. en utvecklingsstörning i hjärnbarken), som orsakar ätstörningar och stumhet. Vid måltider behöver personen tillsyn på grund av kvävningsrisken. Yrkesinstitutets rektor hade som villkor för antagningen av personen som studerande krävt att personen får en personlig assistent för måltiderna.
Med beaktande av de framlagda omständigheterna avseende personens hjälpbehov ansåg FD att personen på grund av sjukdomssymptomen nödvändigtvis hade behov av hjälp upprepade gånger för att kunna delta i måltiderna i skolan. Personen skulle således betraktas som en person med svår funktionsnedsättning avseende personlig assistans enligt 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen för vilken kommunen är skyldig att ordna personlig assistans som avses i handikappservicelagen.
FD konstaterade dessutom att det inte hävdats i ärendet att personen inte själv skulle kunna definiera assistansens innehåll eller sättet att ordna den. Personlig assistans enligt handikappservicelagen tryggar på ett lämpligt och tillräckligt sätt den hjälp som personen behöver vid måltider på grund av sjukdomen. Eftersom vård- och omsorgsnämndens sektion för vård av individer hade haft en annan uppfattning i ärendet lämnades ärendet tillbaka till nämnden för ny behandling. HFD ändrade inte FD:s beslut.
