Relationen mellan personlig assistans och andra tjänster

Sidans innehåll

Personlig assistans och serviceboende

Personlig assistans och serviceboende som avses i handikappservicelagen påminner om varandra i den mån som det handlar om att klara sig i hemmet. Serviceboende kan fortfarande ordnas med hjälp av en personlig assistent.

Vad gäller personlig assistans är hjälp för att klara sig i hemmet åtminstone delvis överlappande med serviceboende. En person med svår funktionsnedsättning kan således ansöka om serviceboende om villkoren för ordnande av personlig assistans inte uppfylls. Till exempel i fråga om små barn med svår funktionsnedsättning och personer med utvecklingsstörning ger bestämmelserna i handikappservicelagen rum för en sådan tolkning.

Om ett barn med svår funktionsnedsättning eller en person med utvecklingsstörning inte har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den, ska personlig assistans enligt 8 c § 2 mom. i handikappservicelagen inte överhuvudtaget tillämpas i situationen. I en sådan situation kan man dock ansöka om serviceboende för att möjliggöra hemmaboendet.

Situationen är likadan då en anhörig till en person med svår funktionsnedsättning inte godkänns som personlig assistent. Då ska personlig assistans ordnas på annat sätt eller vid behov ordnas serviceboende för att möjliggöra hemmaboendet.

Personlig assistans och närståendevård

Stödet för närståendevård handlar främst om vård och omsorg. Om det är fråga om nödvändig assistans som en person med svår funktionsnedsättning behöver i hemmet kan bestämmelserna om serviceboende tillämpas i situationen.

En anhörig till en person med funktionsnedsättning är inte skyldig att ingå avtal om stöd för närståendevård. Då kan serviceboende inte ordnas med hjälp av stöd för närståendevård. Om villkoren för serviceboende uppfylls ska innehållet i serviceboendet ordnas på att sätt till exempel som hemvård eller med hjälp av andra tjänster inom socialvården, såsom personlig assistans.

HFD 11.9.2018 L 4132 – Personlig assistans – Svårt funktionshinder - Lagens förhållande till annan lagstiftning – Närståendevård – Unga – Hjälpbehov

Kommunen avslog A:s (f. 2003) ansökan om personlig assistans eftersom den vård som A behövde kunde anses vara sådan vård som stödet för närståendevård är till sin natur.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Enligt utredningen i ärendet har A narkolepsi som medför kataplexi.  På grund av sin sjukdom behöver A hjälp med att ta hand om medicineringen, fortgående tillsyn på natten och tillsyn särskilt när det gäller sömn- och kataplexiattacker. Förvaltningsdomstolen konstaterade att personlig assistans inte är avsedd att tillgodose A:s hjälpbehov, eftersom A:s behov av hjälp och assistans i första hand grundade sig på omsorg, vård och tillsyn. A:s hjälpbehov kan därför tillgodoses med stödet för närståendevård. A hade inte heller rätt till skyddet för berättigade förväntningar även om han tidigare hade fått personlig assistans.

HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till kommunen för en ny behandling. Enligt utredningen i ärendet hade 13-årige A:s sjukdomar påverkat hans förhållande till kamraterna eftersom han alltid behöver en vuxen med till exempel i fritidsaktiviteter. Också enligt psykoterapeutens utlåtande är det viktigt att få assistans till A:s fritidsaktiviteter, eftersom hans livsmiljö hade blivit mindre. 

HFD konstaterade att det tydliga syftet med personlig assistans är att öka personens självständighet och oberoende, medan det framhävs omsorg och vård i närståendevård. Det medför dock inte att personlig assistans inte kan innehålla omsorg, vård och tillsyn, så länge personens hjälpbehov huvudsakligen inte består av sådana behov. I synnerhet när det gäller hjälpbehov i fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet eller i upprätthållande av sociala kontakter, lämpas sig personlig assistans som serviceform bra. 

När det bedöms om A nödvändigt behöver personlig assistans för att klara av funktioner som hör till normal livsföring på samma sätt som andra barn i samma ålder, måste man ta hänsyn till förutom utredningen som erhållits i ärendet också A:s åldersrelaterade behov av självständighet. HFD ansåg att A kan avses vara gravt handikappad i förhållande till personlig assistans, och att kommunen är skyldig att ordna honom personlig assistans.

HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till kommunen för en ny behandling till den del som det är frågan om personlig assistans för fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och i upprätthållande av sociala kontakter. 

HFD 11.9.2018 L 4132 (pdf 116 kb – på finska)

HFD 21.8.2018 L 3844 – Personlig assistans – Utomlandsresa – Ersättning av kostnaderna – Skäliga och nödvändiga utgifter – Svårt funktionshinder – Unga - Närståendevård

A hade ansökt om 40 tilläggstimmar för personlig assistans och 300 euro för assistents resekostnader för en familjeresa till Barcelona under tiden 7-17 juni 2016. Kommunen avslog ansökningen.

A hade ansökt 250 euro för resekostnader av en personlig assistent för en familjeresa till Budapest under tiden 14-21 oktober 2016. Kommunen avslog ansökningen.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. A som är född 2001, är diagnostiserad med autism och med en lindrig utvecklingsstörning. A behöver handledning i skolarbete och vardagssituationer. A:s far var hans närståendevårdare och hans ledighet från det uppdraget hade förverkligats med hjälp av en personlig assistent och den så kallade aktivitetshelgen. A hade beviljats 30 timmar av personlig assistans per månad för aktiviteter utanför hemmet.

Det var ostridigt i ärendet att A är en gravt handikappad person som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen som nödvändigt och ständigt behöver en annan persons hjälp för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. A hade behövt en annan persons hjälp under de aktuella resorna. Förvaltningsdomstolen ansåg dock att A:s deltagande till semesterresorna inte nödvändigtvis krävde användning av en personlig assistent eftersom hans far, som var A:s närståendevårdare, var med på resan. Förvaltningsdomstolen ansåg, att det därför inte var på det sättet nödvändigt att bevilja personlig assistans för semesterresorna som det anses i handikappservicelagen.

I sitt besvär till HFD avstod A av sitt krav för att ansöka tilläggstimmar för personlig assistans för resan till Barcelona. HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och bekräftade att kommunen är skyldig att ersätta resekostnader på 248,90 euro för semestern till Barcelona. När det gäller ersättning av resekostnaderna för Budapest, avslog HFD A:s besvär. 

HFD 21.8.2018 L 3844 (pdf 114 kb – på finska)

HFD 29.9.2017 T 4842 – Stöd för närståendevård – Personlig assistans – Dagliga sysslor

Kommunen beviljade A personlig assistans i 18 timmar per vecka för dagliga sysslor och 40 timmar per månad för fritidsaktiviteter och sociala kontakter. A hade ansökt om personlig assistans i 49 timmar per vecka för dagliga sysslor och 60 timmar per månad för fritidsaktiviteter och upprätthållande av sociala kontakter. 

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär och konstaterade följande: Enligt 4 § 1 mom. i handikappservicelagen ska service och stöd enligt handikappservicelagen ordnas om en person med funktionsnedsättning inte med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne. Vid bedömning av omfattningen på A:s behov av personlig assistans hade man därför kunnat ta hänsyn till att maken/makan sedan den 1 april 2013 hade varit A:s närståendevårdare och fortfarande ansvarade för A:s servicebehov till de delar som inriktades på vård och omsorg. Sådan personlig assistans som avses i handikappservicelagen är subsidiär i förhållande till stöd för närståendevård. Maken/makan ansvarar naturligtvis även för sin egen del av hushållsuppgifterna och motsvarande uppgifter i familjen.
När man beaktade stödet för närståendevård som A beviljats och utredningen av A:s omständigheter och behov av hjälp i serviceplanen och övriga handlingar, ansåg förvaltningsdomstolen att de 18 timmar per vecka och 40 timmar per månad som kommunen beviljat personlig assistans för fritidsaktiviteter och upprätthållande av sociala kontakter hade varit tillräckligt för att säkerställa A:s nödvändiga behov av hjälp med dagliga sysslor. 

HFD höll sig till förvaltningsdomstolens avgörande.

HFD 29.9.2017 L 4842 (pdf 92 kb – på finska)

Kommentar av juristgruppen för Handboken om funktionshinderservice:  ”Laggruppen motiverar publiceringen av fallet med att man bör uppmärksamma att det är möjligt att bevilja personlig assistans även för dagliga sysslor utöver stödet för närståendevård. ” 

Kuopio FD 23.8.2010 – Stöd för närståendevård – Personlig assistans – Verksamhet utanför hemmet

En tjänsteinnehavare hade avslagit en ansökan om personlig assistans enligt handikappservicelagen från en person med svår funktionsnedsättning. Enligt beslutet kunde hjälpen från makan som var närståendevårdare anses tillräckligt för alla de nödvändiga dagliga sysslorna som personen med svår funktionsnedsättning behövde utföra samt även för verksamhet utanför hemmet, dvs. fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och upprätthållande av sociala kontakter.

Tjänsteinnehavaren hade dessutom konstaterat att en anhörig eller annan närstående person, till exempel makan, inte kan vara personlig assistent till personen med svår funktionsnedsättning utan särskild anledning. I detta fall var makan närståendevårdare till personen med svår funktionsnedsättning. Tjänsteinnehavaren ansåg att en anhörig eller närstående till personen med svår funktionsnedsättning som i undantagsfall är anställd som personlig assistent av den funktionsnedsatta, inte kan utföra samma uppgifter på basis av ett avtal om närståendevård som ingås med kommunen.

Personen med svår funktionsnedsättning anförde besvär till förvaltningsdomstolen och ansåg att hen borde beviljas personlig assistans i minst 10 timmar per månad. Ändringssökanden konstaterade att hen i allmänhet tar sig fram med hjälp av en elrullstol och att hen kan bo hemma tack vare att frun är närståendevårdare. Personen med svår funktionsnedsättning konstaterade i sitt besvär att hen ansöker om personlig assistans främst för fritidsaktiviteter utanför hemmet. Om kommunen inte godkänner en närståendevårdare som personlig assistent, måste kommunen påvisa ett annat sätt att ordna personlig assistans för verksamhet utanför hemmet och upprätthållande av sociala kontakter.

Personen med svår funktionsnedsättning konstaterade vidare i sitt bemötande att hen ständigt behöver lite hjälp när hen förflyttar sig på fritidsaktiviteterna och i föreningsverksamheten. Makan som var närståendevårdare vill inte delta i dem.

FD upphävde tjänsteinnehavarens och vård- och omsorgsnämndens beslut och återförvisade ärendet. FD konstaterade att tjänsteinnehavaren ska pröva ärendet på nytt och ta reda på hur personlig assistans på lämpligt sätt ska ordnas för personen med svår funktionsnedsättning med beaktande av lagbestämmelserna. Ansökan om personlig assistans kunde således enligt FD inte avslås med motiveringen att hjälpen från närståendevårdaren kunde anses tillräcklig i alla tidigare nämnda sysslor.

I fråga om makans roll som personlig assistent, ansåg förvaltningsdomstolen att om en anhörig till personen med svår funktionsnedsättning inte kan godkännas som personlig assistent, måste den personliga assistansen ordnas på annat sätt. FD hänvisade uttryckligen till 5 § i socialvårdens klientlag och konstaterade att kommunen är skyldig att för en klient inom socialvården utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar. Av denna anledning kunde ansökan från personen med svår funktionsnedsättning inte avslås med motiveringen att hen som personlig assistent hade föreslagit sin fru, som var personens närståendevårdare.

Helsingfors FD 12.10.2001 T 01/0769/6 – Stöd för närståendevård – Personlig assistans

Med stöd av handikappservicelagen hade man till ett minderårigt barn ansökt om en personlig assistent för skolloven och för de tillfällen då modern, som var närståendevårdare, deltog i fortbildning som var nödvändig i hennes arbete. En tjänsteinnehavare som var underställd socialnämnden hade avslagit ansökan eftersom det var fråga om ordnande av vård av barnet och barnets mamma fick stöd via olika stödåtgärder avsedda för att ordna vård av barnet, bland annat stöd för närståendevård.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att sektionen som var underställd socialnämnden hade avslagit moderns ändringsyrkande med hänsyn till att hon med de beviljade primära stöden (bland annat stödet för närståendevård) hade möjlighet att anställa en vårdare till barnet med tanke på den personliga assistentens lön.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att stödet för närståendevård som barnets mor hade beviljats enligt socialvårdslagen visserligen har företräde framför handikappservicelagen, men att stödet som betalas till en närståendevårdare, precis som handikappbidraget från Folkpensionsanstalten, inte är avsett för anställning av en sådan personlig assistent som avses i handikappservicelagen.
Förvaltningsdomstolen ansåg att den sökandes ändringsyrkande inte kunde avslås på de grunder som sektionen tog upp. Förvaltningsdomstolen konstaterade att nämndens sektion inte hade undersökt om det hade varit möjligt att bevilja ersättning för den sökta stödåtgärden med stöd av handikappservicelagen och när man beaktade dels barnets behov av en personlig assistent, dels kommunens tillgängliga anslag. Förvaltningsdomstolen upphävde beslutet och återförvisade ärendet till nämndens sektion.
 

Personlig assistans och dagverksamhet

HFD 7.3.2013 L 840

Personlig assistans hade sökts för en person med en utvecklingsstörning för dagverksamhet på verksamhetscentralen. I enlighet med 8 § 2 mom. i handikappservicelagen hade kommunen ordnat dagverksamhet åt personen. HFD ansåg att man inte kunde vägra att bevilja personen personlig assistans med motiveringen att personen saknade resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. HFD konstaterade att personlig assistans i sig är avsedd att hjälpa en person med svår funktionsnedsättning att göra egna val i bland annat dagliga uppgifter men inte avsedd för dagverksamhet som är en egen självständig serviceform.
HFD 7.3.2013 L 840 (pdf 96 kb, på finska)

Kommentar av juristgruppen för handboken för handikappservice till beslutet HFD 7.3.2013 L 840

"Avgörandet bör betraktas som ett enskilt fall. Dagverksamhet bör förses med tillräckliga resurser för att en klient som behöver mycket stöd ska kunna delta i och få full nytta av den. Kommunen kan inte ens delvis överföra sin skyldighet att ordna dagverksamhet till en annan tjänst. Utöver dagverksamhet kan man som särskild service till exempel ordna personlig service för att komplettera helheten.

Det gäller att beakta perspektivet även i konkurrensutsättningen av dagverksamhet. Eftersom klienternas stödbehov varierar betydligt borde egna servicekoncept för klientgrupper som behöver olika slags stöd utformas i anbudsbegäran. Då kan serviceproducenten erbjuda olika priser för service på olika nivåer. Annars kan det gå så att kommunen betalar överpris för service som är överdimensionerad för de flesta klienterna."

Personlig assistans och färdtjänst inklusive ledsagartjänst

HFD 11.6.2013 L 1940

HFD konstaterade att färdtjänst och personlig assistans i regel är två skilda serviceformer och att villkoren för att bevilja dem delvis avviker från varandra. Om de timmar för personlig assistans som en person beviljats främst går åt till att eskortera personen tillgodoses inte personens rätt till personlig assistans. Inga tidsbegränsningar kan ställas på ledsagartjänst som ingår i färdtjänst enligt handikappservicelagen. A:s färdtjänst inklusive ledsagartjänst samt personliga assistans ska ordnas så att A:s möjlighet att anlita tjänsterna realiseras avseende bägge serviceformerna i den omfattning som den subjektiva rätten förutsätter.
HFD 11.6.2013 L 1940 (pdf 97 kb, på finska)

Personlig assistans och socialvårdslagen

HFD 25.6.2019 T 3006 – Personlig assistans – Deltagande i aktiviteter – Hemservice och matkassetjänster enligt socialvårdslagen

A hade ansökt om att den personliga assistans hen blivit beviljad skulle inkludera rätten att be den personliga assistenten att vid behov handla för A:s räkning eller bli på tu man hand med A:s barn ute på gården när A på grund av sin sjukdom inte själv kunde vara med. Kommunen avslog ansökan.

A överklagade beslutet hos förvaltningsdomstolen, som avvisade besvären. Enligt utredningen har A diagnosen MS och har beviljats personlig assistans i 60 timmar i månaden. A bor varannan vecka ensam och varannan vecka med sin son som går i andra klassen. A:s funktionsförmåga varierar kraftigt beroende på vilka symptomen av sjukdomen är. I de svåraste faserna av sjukdomen är A nästintill invalid och klarar bara av de allra nödvändigaste av sina personliga sysslor. Plötslig nervsmärta gör A fullkomligt invalid så att hen bara klarar av att sova. I dessa situationer klarar A inte av att handla eller vara ute med sin son.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att frågan huruvida A har en svår funktionsnedsättning inte bestrids. Det som måste avgöras är om den personliga assistansen kan användas för att vara ute med sonen och för butiksbesök i de situationer där A på grund av sin sjukdom inte själv klarar av förenämnda sysslor.

Syftet med personlig assistans är att hjälpa personer med svår funktionsnedsättning att klara av sådana sysslor som de inte klarar av på egen hand på grund av sin funktionsnedsättning eller sjukdom. Personlig assistans är avsedd som ett stöd så att personer med svår funktionsnedsättning ska kunna göra egna val och leva självständigt. Personlig assistans underbygger möjligheterna till delaktighet för personer med svår funktionsnedsättning. Med beaktande av vad som nämns ovan anser förvaltningsdomstolen att den personliga assistans som avses i handikappservicelagen inte är avsedd för situationer där det krävs att den personliga assistenten utför saker istället för personen med svår funktionsnedsättning utan att denna deltar. Det servicebehov som A beskriver kan tillgodoses med hemservice och matkassetjänster baserade på socialvårdslagen, vilka har företräde över tjänsterna enligt handikappservicelagen.

HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.

HFD 25.6.2019 L 3006 (pdf 66 kb - på finska)

HFD 25.1.2019 L 229 – Personlig assistans – Svårt funktionshinder - Lagens förhållande till annan lagstiftning - Socialvårdslagen

Kommunen avslog A:s ansökan om personlig assistans. Enligt kommunen kan mot A:s hjälpbehov svaras med hemservice för barnfamiljer enligt socialvårdslagen.

A överklagade kommunens beslut till förvaltningsdomstolen, som avslog A:s besvär. Enligt läkarutlåtandet har A flera kroniska sjukdomar, som uppenbart nedsätter hens funktionsförmåga, såsom sömnapné, tillståndet efter operation av hjärntumör och hjärninfarkt. A:s funktionsförmåga har försämrats på grund av nedsatt minnesfunktion, trötthetssymptom och muskelsmärta. A har uppgett att hen behöver personlig assistans bl.a. för de dagliga sysslorna, hushållsarbete, samhällelig verksamhet, upprätthållande av sociala kontakter och att klara sig ensam med barnen när partnern inte är hemma.  

Förvaltningsdomstolen konstaterade att A kan enligt utredningen i ärendet klara av funktioner som hör till normal livsföring utan hjälp av en annan person när hen inte är trött. Hushållsarbete, barnavård och annan verksamhet som är en del av det normala livet belastar emellertid A under dagen och förorsakar betydande utmattning. Trots att A behöver hjälp på grund av sina skador och sjukdomar är behovet av hjälp inte på det sättet nödvändigt för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Därför kan A inte betraktas som en gravt handikappad person på det sätt som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen. A:s behov av hjälp och stöd kan täckas med andra serviceformer som ordnas enligt andra lagar.

HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.  

HFD 25.1.2019 L 229 (pdf 107 kb – på finska)

Personlig assistans och specialomsorgslagen

HFD 12.3.2019 T 868 – Personlig assistans – Resurser – Behov av hjälp med fritidsaktiviteter – Specialomsorgslagen – Närståendevård

A vände sig till förvaltningsdomstolen för att överklaga ett beslut där kommunen hade avslagit A:s ansökan om personlig assistans.

Förvaltningsdomstolen upphävde kommunens beslut och skickade ärendet tillbaka till kommunen för ny prövning. A bor på tu man hand med sin mamma som fungerar som närståendevårdare. Enligt A:s serviceplan är A helt beroende av hjälp. A hade ansökt om personlig assistans i 30 timmar i månaden för att kunna ägna sig åt fritidsaktiviteter på lika villkor som andra unga i hens ålder. Den hjälp som A behövde hade ordnats som närståendevård och individuell vård och omvårdnad enligt vad som avses i specialomsorgslagen. På grundval av detta hade A beviljats ett omsorgsbiträde i 40 timmar i veckan plus 72 timmar i månaden för att närståendevårdaren skulle kunna hålla ledigt. Enligt utredningen tar A kontakt med andra människor via ögonkontakt och läten. Hen iakttar sin omgivning aktivt och kommunicerar med hjälp av både bilder och ett kommunikationsprogram på surfplattan. A kan utpeka bilder på hobbyer som hen gillar när de visas på surfplattans skärm, och kan svara på frågor med ja- och nej-gester. Trots det förenämnda ansåg kommunen att A inte har resurser att definiera hurudan assistans hen behöver eller hur den ska ordnas, och att den hjälp A behöver i sina fritidsaktiviteter kan tillgodoses med omsorgsbiträdestimmar, vilka även kan användas utanför hemmet.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att A:s serviceboende hade ordnats i form av stöd för närståendevård och ett omsorgsbiträde beviljat på grundval av specialomsorgslagen. Förvaltningsdomstolen ansåg inte att det faktum att A hade fått stöd på grundval av specialomsorgslagen utgjorde något hinder för personlig assistans, då man beaktar att handikappservicelagen har företräde över specialomsorgslagen. Kommunen har inte kunnat avslå ansökan med motiveringen att den hjälp som A behöver åtminstone delvis kan ordnas som närståendevård samt individuell vård och omvårdnad enligt vad som avses i specialomsorgslagen.

I frågan om A kan anses ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den konstaterade förvaltningsdomstolen att man i rättspraxis har tolkat resursvillkoret till fördel för personen med funktionsnedsättning och att även personer med svår funktionsnedsättning har kunnat uppfylla kravet. Till exempel kommunikationssvårigheter innebär inte automatiskt att personen inte kan uttrycka sin vilja eller definiera vilken assistans hen behöver och hur den bör ordnas. En person med funktionsnedsättning kan ha rätt till personlig assistans också i situationer där det enda sättet att få reda på personens vilja är med hjälp av en närstående, eller i situationer där personen både har problem med kommunikationen och nedsatt kognitiv funktion. De svåraste fallen kan också kräva att klientens känslolägen och gester tolkas. Enligt den beskrivning som ges i utredningen kan den som överklagar uttrycka vad hen gillar och inte gillar med hjälp av gester, miner, genom att peka och med hjälp av ett kommunikationsprogram. Hen kan också i viss mån göra val baserat på olika alternativ. Den som överklagar skulle ha nytta av personlig assistans genom att hen skulle få möjlighet till uppskattade aktiviteter utanför hemmet utan modern. A uppfyller alltså resursvillkoret.

HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.   

HFD 12.3.2019 L 868 (pdf 140 kb - på finska)

Lämplighet av personlig assistans

HFD 25.1.2019 L 242 – personlig assistans – utmanande beteende – hjälpbehov – lämplighet av personlig assistans - serviceboende

A hade beviljats 11 timmar om dagen personlig assistans för de dagliga sysslorna. Kommunen hade därefter fattat ett beslut att inte fortsätta personlig assistans för A.

A överklagade kommunens beslut till förvaltningsdomstolen, som avslog A:s besvär. Enligt utredningen har A diagnostiserats med mild förlamning av nedre extremiteterna, grumlingar i hornhinnan och tremor. A behöver hjälp för att tvätta sig, klä sig och flytta sig och A kan inte äta utan hjälp av en annan person. Det var ostridigt i ärendet att A var gravt handikappad.

Enligt kommunens beslut om personlig assistans hade A:s beteende gentemot sina assistenter varit nyckfullt, motstridigt, hotande och väldigt olämpligt. A ger inte instruktioner för assistenterna men kräver att de vet vad de ska göra. A:s beteende har också beskrivits som inkonsekvent och obalanserat. A kan ibland vara tyst för en dag och plötsligt bli arg utan en synlig anledning. Berättelser från alla personliga assistenter har varit liknande och assistenterna har ofta sagt upp sig bara efter några månaders arbete.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att personlig assistans kräver samarbetsvilja och samarbetsförmåga från både assistenten och personen som får assistans. Den frekventa omsättningen av A:s personliga assistenter och det andra, ovan beskrivna, trovärdiga utredningen visar att samarbetet inte har fungerat. Förvaltningsdomstolen ansåg att detta har lett till en situation där A, på grund av sitt utmanande beteende, inte har kunnat ens med hjälp av en personlig assistent utföra aktiviteter, för vilka man har beviljat personlig assistens. A:s servicebehov kan bäst tillgodoses med serviceboende som han också har erbjudits.

HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut. 

HFD 25.1.2019 L 242 (pdf 64 kb – på finska)

Uppdaterad: