Resurser för fastställande av hjälpbehovet

Sidans innehåll

Ordnandet av personlig assistans förutsätter att personen med svår funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. En person med svår funktionsnedsättning ska själv kunna definiera sitt hjälpbehov och även hur och på vilka sätt den nödvändiga assistansen kan ordnas.

Syftet med kravet på resurser är att säkerställa att personens självbestämmanderätt och vilja tillgodoses när han eller hon anlitar assistent. Enligt regeringens proposition ska assistansen tillgodoses på annat sätt för personer vars behov av hjälp och assistans i första hand grundar sig på omsorg, vård och tillsyn.

Även om syftet med lagen varit att avgränsa endast sådana personer utanför personlig assistans enligt handikappservicelagen som på inget sätt, inte ens med assistans eller olika kommunikationsmedel, kan uttrycka sin vilja och sina behov har resursförutsättningen tolkats mycket strängt i vissa kommuner och förvaltningsdomstolar.

HFD har avgett flera avgöranden där personers resurser för att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den varit föremål för bedömning. HFD har tolkat den reformerade handikappservicelagen på det sätt som lagstiftaren avsett så att resursförutsättningen inte ska bli för hög.

Behov av omsorg, handledning och tillsyn 

Inte ens ett stort behov av omsorg, handledning och tillsyn i vardagliga ärenden innebär att personen inte skulle ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Inte heller en persons fortlöpande behov av handledning i alla dagliga sysslor är ett hinder för beviljande av personlig assistans. Behovet av grundläggande vård och omsorg kan man tillfredsställa genom andra tjänster, såsom boendetjänster eller stöd för närståendevård. Personlig assistans stöder deltagande och social växelverkan.

En person som har ett förståndsrelaterat handikapp, till exempel en utvecklingsstörning eller en hjärnskada, behöver ofta en assistent som handleder och inte nödvändigtvis utför konkreta sysslor. På grund av jämställdheten borde de ha samma möjligheter att få personlig assistans som andra personer med funktionsnedsättning. Personlig assistans är också avsedd som hjälp som har karaktären av handledning och påminnelser och som en person nödvändigtvis behöver.

HFD 2021:59 Årsboksbeslut - Personlig assistans - Fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet - Barn - Behov av ledning och tillsyn - Resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den

Frågan gällde ett vid beslutstidpunkten 10-årigt barns rätt att med stöd av handikappservicelagen få personlig assistans för hobbyer och fritidsaktiviteter. Barnet var diagnostiserat med bland annat utvecklingsstörning och en störning i autismspektrumet. Myndigheten hade avslagit ansökan om personlig assistans på den grunden att A:s hjälpbehov tydligt består av vård, omsorg och tillsyn som utgår från arbetstagaren.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte i handikappservicelagen ingår någon åldersgräns för att få personlig assistans. I bedömningen av ett barns behov av assistans kan dock beaktas föräldrarnas och övriga vårdnadshavares skyldighet att ge barnet god vård och uppfostran samt ägna barnet en med hänsyn till dess ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg på det sätt som avses i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Ju yngre barnet är desto större kan föräldrarnas och de övriga vårdnadshavarnas ovan nämnda skyldighet anses vara.

Syftet med personlig assistans är att öka den assisterade personens självständighet och oberoende. Med personlig assistans som beviljas för fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet kan man stöda barnets eller den ungas möjligheter att delta i aktiviteter motsvarande sin ålder samt deras delaktighet och möjlighet att bli självständiga. Det, att den hjälpbehövande under assistansen även behöver viss tillsyn utgör inget hinder för beviljande av personlig assistans. Personlig assistans lämpar sig ändå inte för situationer där barnets eller den ungas hjälpbehov tydligt består av att en vuxen person övervakar och leder hens verksamhet och uppförande, eftersom den hjälpbehövande inte då enligt 8 c § 2 mom. i handikappservicelagen själv definierar assistansens innehåll och sättet att ordna den.

Enligt utredningen i ärendet behövde A på grund av problem med regleringen av sitt beteende oavbruten ledning av en vuxen, tydlig strukturering och visuellt stöd under ledningen. I det utlåtande en specialläkare gett betonades vikten av att stöda och öva förmågan att agera självständigt. För detta ansåg läkaren till exempel stöd i form av coaching vara lämpligt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A:s hjälpbehov ännu hade tyngdpunkten på en vuxens ledning och tillsyn av hens aktiviteter. Ansökan om personlig assistans för hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter hade kunnat avslås.

Omröstning 3 - 2.

HFD 2021:59

Se HFD 2012:36, HFD 2019:87 och HFD 2020:40

HFD 2016:109 Årsboksbeslut 

A, som hade diagnostiserats med måttlig utvecklingsstörning och upprepade maniska perioder, bodde i egen bostad i ett servicehem. Han hade beviljats 20 timmar personlig assistans i månaden. Samkommunens individsektion hade dragit in assistansen  på den grunden att A hade uppträtt utmanande och aggressivt mot sin assistent och även rymt. Det hade behövts tre handledare för att A skulle kunna delta i servicehemmet dagverksamhet. A hade som service som skulle motsvara den personliga assistansen av individsektionen erbjudits stödpersonstjänster enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Förvaltningsdomstolen upphävde på besvär av A individsektionens beslut. Enligt förvaltningsdomstolen har A kapacitet till egen åsiktsbildning, förstår innebörden av det beslut som fattas i ärendet och har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att trots att A hade kapacitet att bilda sig en egen åsikt om assistansen, hade han inte ens med hjälp av en assistent förmåga att att klara av de funktioner för vilka personlig assistans hade yrkats. Följaktligen var samkommunen inte skyldig att ordna en personlig assistent för A. A:s servicebehov kunde bättre tillgodoses med tjänster som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, vilka A också erbjudits. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på besvär av individsektionen förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft individsektionens beslut.

HFD 2016:109

HFD 2016:7 Årsboksbeslut

En måttligt eller gravt utvecklingsstörd kvinna hade ansökt om personlig assistans för 24 timmar per dygn, eftersom hon hade för avsikt att flytta till egen bostad. Sökanden behövde hjälp med alla dagliga sysslor. Sökanden hade sådan fattningsförmåga att hon klarade av att bilda sig en åsikt och på olika sätt ta ställning till sina fritidsaktiviteter och deltagande i samhällelig aktivitet. Till den del som ansökan gällde personlig assistans utanför hemmet kunde ansökan inte avslås på den grunden att sökanden inte skulle ha haft resurser att definiera vad assistansen skulle innehålla och hur den skulle ges. Till denna del upphävdes förvaltningsdomstolens och social- och hälsovårdsnämndens beslut och ärendet återförvisades till den kommunala nämnden för ny handläggning. 

Personlig assistans är avsedd att stöda en gravt handikappad persons egna val och ett självständigt liv. Av handlingarna framgick att sökanden kommunicerade och att hon kunde utföra en del hushållsgöromål. Behovet av assistans verkade dock till stora delar bestämmas av någon utomstående. Kommunikationen bestod till stor del av att sökanden räknade upp sådant som hon tyckte om. Till den del som ansökan gällde personlig assistans för boende i eget hem hade förvaltningsdomstolen kunnat avslå sökandens besvär, eftersom sökanden inte till denna del kunde anses ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Det var således möjligt att anse att en sökande endast till en del uppfyllde det så kallade resursvillkoret.

HFD 2016:7

HFD 24.10.2013 L 3354 (kort redogörelse för avgörandet)

Tjänsteinnehavaren hade avslagit ansökan om personlig assistans avseende de situationer där personen deltog i arbetspraktik eller exkursioner med måltider. I tjänsteinnehavarens beslut konstaterades det att den tillsyn som behövdes vid måltider inte var personlig assistans enligt handikappservicelagen.

FD konstaterade att det av utredningen av ärendet framgår att den år 1994 födda personen led av perisylvärt syndrom (CBPS dvs. en utvecklingsstörning i hjärnbarken), som orsakar ätstörningar och stumhet. Vid måltider behöver personen tillsyn på grund av kvävningsrisken. Yrkesinstitutets rektor hade som villkor för antagningen av personen som studerande krävt att personen får en personlig assistent för måltiderna. Med beaktande av de framlagda omständigheterna avseende personens hjälpbehov ansåg FD att personen på grund av sjukdomssymptomen nödvändigtvis hade behov av hjälp upprepade gånger för att kunna delta i måltiderna i skolan. Personen skulle således betraktas som en person med svår funktionsnedsättning avseende personlig assistans enligt 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen för vilken kommunen är skyldig att ordna personlig assistans som avses i handikappservicelagen.

FD konstaterade dessutom att det inte hävdats i ärendet att personen inte själv skulle kunna definiera assistansens innehåll eller sättet att ordna den. Personlig assistans enligt handikappservicelagen tryggar på ett lämpligt och tillräckligt sätt den hjälp som personen behöver vid måltider på grund av sjukdomen. Eftersom vård- och omsorgsnämndens sektion för vård av individer hade haft en annan uppfattning i ärendet lämnades ärendet tillbaka till nämnden för ny behandling. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 24.10.2013 L 3354

HFD 24.10.2013 L 3357 

A har på grund av funktionsnedsättning ansökt om personliga assistans enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen) för skötsel av dagliga ärenden, klädvård, städning och andra ärenden. Åbo FD har genom det överklagade beslutet upphävt vård- och omsorgsnämndens beslut och lämnat tillbaka ärendet till nämnden för ny behandling.

A som varit pensionerad sedan 20-årsåldern har konstaterats lida av en lindring utvecklingsstörning, uppmärksamhetsstörning, beroende personlighet, svår panikstörning, skolios i bröstryggsregionen, diskdegeneration i hals- och ländryggraden, artros i halsryggen samt smärtor i hals- och ländryggraden, dövhet i vänstra örat, närsynthet och astma.

Enligt FD handlade A:s hjälpbehov rätt långt om handledning och påminnelser. Personlig assistans är också avsedd som hjälp av denna typ som en person nödvändigtvis behöver. Utredningarna av A:s sjukdomar och funktionsförmåga visar att A är en person med svår funktionsnedsättning som på grund av sitt funktionshinder nödvändigtvis och upprepade gånger behöver hjälp av en annan person för att klara sedvanliga funktioner i livet. 

Om man beaktar utredningen av A:s svåra funktionshinder och A:s förmåga att uttrycka sitt hjälpbehov bör A betraktas som en sådan person med svår funktionsnedsättning som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen och som på det sätt som avses i 2 mom. i paragrafen har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Förutsättningarna för beviljande av personlig assistans uppfylls således. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 24.10.2013 L 3357 (pdf 93 kb, på finska)

HFD:2012:36 - Autism i barndomen - Utvecklingsstörning - Personlig assistans - Förmåga att definiera hjälpbehov - Fritidsintressen utanför hemmet - Behov av övervakning vid personlig assistans

En år 1999 född pojke hade diagnostiserats med autism i barndomen och en utvecklingsstörning. Samkommunens grundtrygghetsnämnd avslog 29.9.2010 hans ansökan om att med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen) få personlig assistans för att kunna utöva fritidsintressen utanför hemmet. Ansökan avslogs på den grunden att sökanden till följd av sin autism behövde hjälp av personer med specialkunnande och mycket övervakning.

Förvaltningsdomstolen avslog besvären och ansåg att det av utredningen i ärendet framgick att sökanden behövde mycket stöd och handledning och tydliga ramar för allt vad han gjorde. Utredningen om sökandens grava handikapp gav vid handen att han inte hade förutsättningar eller självständig förmåga att behärska sig, fatta självständiga beslut eller förstå kausalsamband (orsak-verkan) på det sätt som förutsätts i 8 c § 2 mom. i handikappservicelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och grundtrygghetsnämndens beslut. Personlig assistans hade sökts för utövning av fritidsintressen, såsom motionsidrott och biografbesök. Av utredningen framgick att sökanden redan tidigare tillsammans med sin familj hade utövat de motionsidrotter och andra fritidsaktiviteter som avsågs i ansökan. Personlig assistans enligt handikappservicelagen skulle underlätta sökandens deltagande i åldersanpassade fritidsaktiviteter utanför hemmet och stöda hans inlärning av självständiga färdigheter. Utredningen gav vid handen att sökanden hade tillräckliga resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Den omständigheten att sökanden i samband med personlig assistans även behövde övervakas var inte ett hinder för att bevilja honom personlig assistans, med hänsyn till att det i 4 § 1 mom. i handikappservicelagen föreskrivs att handikappservice som ges i form av personlig assistans ska vara lämplig med hänsyn till sökandens behov. Ärendet återvisades till grundtrygghetsnämnden för beviljande av personlig assistans.

HFD:2012:36 

HFD 12.8.2011/2123

Detta fall handlar om en år 1973 född man med en medelsvår utvecklingsstörning. Han bor i en boendeenhet, deltar i dagverksamhet dit han tar sig med buss och cykel på sommaren. Dagverksamheten måste ibland säkerställa att personen kommit fram. Personen har ansökt om personlig assistans för sina fritidsaktiviteter musik, simning, cykling, bowling och naturklubben. Enligt serviceplanen är A initiativtagande.

Om man enligt HFD beaktar utredningen av A:s svåra funktionshinder och A:s förmåga att uttrycka sitt hjälpbehov samt hur man ovan i förarbetena till lagen förhållit sig till förutsättningarna för ordnande av personlig assistans, bör A betraktas som en sådan person med svår funktionsnedsättning som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen och som på det sätt som avses i 2 mom. i paragrafen har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Förutsättningarna för beviljande av personlig assistans uppfylls således. 

A:s ansökan och besvär kunde således inte avslås på grund av att A skulle sakna ovan nämnda resurser. Därför bör besluten av förvaltningsdomstolen och nämndernas sektioner för tjänster som främjar X:s hälsa och funktionsförmåga upphävas och ärendet lämnas tillbaka till nämnden för tjänster som främjar X:s hälsa och funktionsförmåga för ny behandling. 

HFD 12.8.2011/2123 (pdf 111 kb, på finska)

Åbo FD 12.5.2010 nr 10/0409/2 

Personen hade konstaterats lida av cp-skadesyndrom, medelsvår intellektuell utvecklingsstörning, epilepsi, svag syn i bägge ögonen, ospecificerad artrit och ospecificerad osteoporos. Personen rörde sig med en specialutrustad manuell rullstol främst assisterad av en annan person. Personen hade dessutom olika slags bildkommunikationsmaterial. Personens far var intressebevakare, och personen bodde på ett serviceinternat.

I fallet ansökte föräldrarna till barnet om personlig assistans för sin dotter för ridning, simning och kafébesök med vänner, besök hos vänner, motion och skötsel av andra ärenden med stöd av handikappservicelagen och lagen om utvecklingsstörning 36–52 timmar i månaden.

FD ansåg att personen utifrån utredningen av ärendet kunde definiera och uttrycka den personliga assistansens innehåll och sättet att ordna den med egna ord och med hjälp av sina anhöriga. Dessutom kunde hennes vilja redas ut med hjälpmedel för tolkning och kommunikation. 

Personens hjälpbehov kunde inte främst anses bygga på omsorg, vård och tillsyn. Denna uppfattning påverkades särskilt av personens individuella omständigheter – speciellt behovet av social växelverkan – och det att personen tidigare ägnat sig åt samma saker och besökt samma ställen som för vilka personlig assistans ansökts.

Åbo FD 12.5.2010 nr 10/0409/2 (pdf 242 kb, på finska)

Förmåga att uttrycka sig

Svårigheter med att uttrycka sig är inte ett hinder för beviljande av personlig assistans. Om en person kan kommunicera på något sätt till exempel med assistans eller olika slags kommunikationsmedel har det ansetts uppfylla resursförutsättningen enligt lagen.
HFD 12.8.2011/2120, årsboksbeslut 2011:69

Självbestämmanderätten förutsätter alltid att personen har förutsättningar och förmåga att på eget initiativ kontrollera sig samt fatta självständiga beslut och handla på egen hand. Självbestämmanderätten förutsätter också att andra personer inte påverkar personens vilja. En person med svår funktionsnedsättning bör kunna bilda en egen åsikt och även förstå avgöranden som är betydelsefulla för ärendet. Myndigheten är skyldig att bistå och hjälpa en person med svår funktionsnedsättning med att uttrycka sin åsikt om servicebehovet och sättet på vilket det ska ordnas.

Det kan också hända att man måste tolka personens vilja till exempel på grund sinnesskada. I 9 § i klientlagen föreskrivs om de situationer där kundens vilja på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller av någon annan motsvarande orsak måste utredas. Även om handledaren i regel ansvarar för initiativtagande, givande av alternativ och upprätthållandet av verksamheten, och kommunikationen främst består av gester, miner och aktivitet har en person ansetts ha resurser.

HFD 12.3.2019 T 868 – Personlig assistans – Resurser – Behov av hjälp med fritidsaktiviteter – Specialomsorgslagen – Närståendevård

A vände sig till förvaltningsdomstolen för att överklaga ett beslut där kommunen hade avslagit A:s ansökan om personlig assistans.

Förvaltningsdomstolen upphävde kommunens beslut och skickade ärendet tillbaka till kommunen för ny prövning. A bor på tu man hand med sin mamma som fungerar som närståendevårdare. Enligt A:s serviceplan är A helt beroende av hjälp. A hade ansökt om personlig assistans i 30 timmar i månaden för att kunna ägna sig åt fritidsaktiviteter på lika villkor som andra unga i hens ålder. Den hjälp som A behövde hade ordnats som närståendevård och individuell vård och omvårdnad enligt vad som avses i specialomsorgslagen. På grundval av detta hade A beviljats ett omsorgsbiträde i 40 timmar i veckan plus 72 timmar i månaden för att närståendevårdaren skulle kunna hålla ledigt. Enligt utredningen tar A kontakt med andra människor via ögonkontakt och läten. Hen iakttar sin omgivning aktivt och kommunicerar med hjälp av både bilder och ett kommunikationsprogram på surfplattan. A kan utpeka bilder på hobbyer som hen gillar när de visas på surfplattans skärm, och kan svara på frågor med ja- och nej-gester. Trots det förenämnda ansåg kommunen att A inte har resurser att definiera hurudan assistans hen behöver eller hur den ska ordnas, och att den hjälp A behöver i sina fritidsaktiviteter kan tillgodoses med omsorgsbiträdestimmar, vilka även kan användas utanför hemmet.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att A:s serviceboende hade ordnats i form av stöd för närståendevård och ett omsorgsbiträde beviljat på grundval av specialomsorgslagen. Förvaltningsdomstolen ansåg inte att det faktum att A hade fått stöd på grundval av specialomsorgslagen utgjorde något hinder för personlig assistans, då man beaktar att handikappservicelagen har företräde över specialomsorgslagen. Kommunen har inte kunnat avslå ansökan med motiveringen att den hjälp som A behöver åtminstone delvis kan ordnas som närståendevård samt individuell vård och omvårdnad enligt vad som avses i specialomsorgslagen.

I frågan om A kan anses ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den konstaterade förvaltningsdomstolen att man i rättspraxis har tolkat resursvillkoret till fördel för personen med funktionsnedsättning och att även personer med svår funktionsnedsättning har kunnat uppfylla kravet. Till exempel kommunikationssvårigheter innebär inte automatiskt att personen inte kan uttrycka sin vilja eller definiera vilken assistans hen behöver och hur den bör ordnas. En person med funktionsnedsättning kan ha rätt till personlig assistans också i situationer där det enda sättet att få reda på personens vilja är med hjälp av en närstående, eller i situationer där personen både har problem med kommunikationen och nedsatt kognitiv funktion. De svåraste fallen kan också kräva att klientens känslolägen och gester tolkas. Enligt den beskrivning som ges i utredningen kan den som överklagar uttrycka vad hen gillar och inte gillar med hjälp av gester, miner, genom att peka och med hjälp av ett kommunikationsprogram. Hen kan också i viss mån göra val baserat på olika alternativ. Den som överklagar skulle ha nytta av personlig assistans genom att hen skulle få möjlighet till uppskattade aktiviteter utanför hemmet utan modern. A uppfyller alltså resursvillkoret.

HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.   

HFD 12.3.2019 L 868 (pdf 140 kb – på finska)

HFD 12.8.2011/2125 

Det handlar om en 31 år gammal person med svår funktionsnedsättning samt epilepsi och svår talskada. På grund av talskadan har personen beviljats transport- och tolktjänster med stöd av handikappservicelagen (i dag lagen om tolkningstjänst) samt hemundervisning i teckenspråk som anpassningsträning. Personen har deltagit i dagverksamhet fyra dagar per vecka. Personen har tidigare beviljats 15 timmar kortvarig assistentservice för personer med svår funktionsnedsättning.

HFD 12.8.2011/2125 (pdf 117 kb, på finska)

HFD 12.8.2011/2122

Det handlar om ett år 1997 fött minderårigt barn med autism i barndomen, dysfasi och ADHD. På grund av sitt handikapp behöver A nödvändigtvis och upprepade gånger hjälp av en annan person för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. A behöver stöd av en annan person för sina fritidsintressen. A ägnar sig aktivt åt scouter, orientering, simning och skidåkning.

Målet i serviceplanen är att personen ska få leva som en normal pojke med fritidsaktiviteter och -program. Ett annat mål är att så småningom lösgöra sig från föräldrarna. Enligt serviceplanen behöver han stöd varje dag i kommunikationen, det egna handlandet, för att bli påmind om ärenden och i att koncentrera sig.

A har ansökt om personlig assistans för sina fritidsaktiviteter. Om man beaktar utredningen av A:s svåra funktionshinder och A:s förmåga att uttrycka sitt hjälpbehov samt hur man ovan i förarbetena till lagen förhållit sig till förutsättningarna för ordnande av personlig assistans, bör A betraktas som en sådan person med svår funktionsnedsättning som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen och som på det sätt som avses i 2 mom. i paragrafen har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den.

Förutsättningarna för beviljande av personlig assistans uppfylls således. A:s ansökan och besvär kunde således inte avslås på grund av att han skulle sakna ovan nämnda resurser.

HFD 12.8.2011/2122 (pdf 119 kb, på finska)

HFD 12.8.2011/2121 

Det handlar om en ung person med svår funktionsnedsättning och utvecklingsstörning, autism i barndomen, dysfasi och ADHD. Personen bor på ett servicehem inom omsorgen för utvecklingshämmade och deltar i dagverksamhet fem dagar i veckan, 2,5 timmar per dag i husets lokaler tillsammans med andra invånare. Personlig assistans har sökts för fritidsaktiviteter och rekreation. Personen kommunicerar främst med miner och gester och även med ljud som kan tolkas som ord. Personen kommunicerar även med pictogram och kommunikator.

Kommunen har avslagit ansökan, eftersom personen på grund av sitt svåra funktionshinder inte själv kan definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Den hjälp personen behöver är till sin karaktär omsorg och vård som hör till primärvården och inte assistans som avses i handikappservicelagen. Personen kunde inte heller tidigare under studierna styra sin assistent.

Enligt FD har ansökan kunnat avslås, eftersom personen kan uttrycka känslor med miner och gester men kan inte själv ta ställning till sitt hjälpbehov och sättet att ordna det på såsom lagen förutsätter. Definitionen av hjälpbehovet kan inte i sin helhet basera sig på en annan persons åsikter.

HFD avslog besvären. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte fanns grunder för att ändra förvaltningsdomstolens beslut med beaktande av motiveringarna till förvaltningsdomstolens beslut och de rättsnormer som nämns i motiveringarna samt de yrkanden och utredningar som lades fram för högsta förvaltningsdomstolen.

Besvärligt beteende

Besvärligt beteende är inte ett hinder för beviljande av personlig assistans. Behovet av personlig assistans kan vara särskilt stort när det förekommer besvärligt beteende.

HFD 12.8.2011/2121 (pdf 90 kb, på finska)

HFD 12.8.2011/2124

Fallet handlar om en år 1980 född man med en lindrig utvecklingsstörning. Han lider av diabetes, skolios och panikstörning, för vilken han får terapi och medicinering. Dessutom har hans symptom drag som antyder Aspergers syndrom, även om någon diagnos inte ställts. Han bor hos föräldrarna och har deltagit i arbetsverksamhet i en medieverkstad två dagar i veckan. Vid behov har han fått arbeta för sig själv och kunnat vila sig. Personen har ansökt om personlig assistans för att även i fortsättningen kunna delta i verksamheten i medieverkstaden.

Kommunen har ansett att det handlar om en person med svår funktionsnedsättning som avses i handikappservicelagen. Eftersom behovet av assistent främst handlar om handledning, omsorg och tillsyn har det inte kunnat betraktas som en förutsättning för beviljande av personlig assistans enligt handikappservicelagen.

FD konstaterade att symptomen relaterade till panikkänslor enligt utlåtandet av psykoterapeuten i praktiken förhindrar all självständig rörlighet. De orsaker på grund av vilka personen inte klarar av att besöka arbetsverksamheten är med beaktande av hans funktionsförmåga sådana att hjälpbehovet främst kan anses basera sig på omsorg och tillsyn. FD ansåg att personen inte själv kan definiera i vilka uppgifter och sysslor han behöver hjälp.

HFD ansåg att det handlar om en sådan person med svår funktionsnedsättning som i enlighet med lagen har resurser att definiera den personliga assistansens innehåll och sättet att ordna den. Förutsättningarna för beviljande av personlig assistans uppfylls således. Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet beaktat den inlämnade utredningen av personens svåra funktionshinder och förmåga att uttrycka hjälpbehovet samt de förutsättningar för beviljande av assistans som nämns i förarbetena till lagen.

HFD 12.8.2011/2124 (pdf 128 kb, på finska)

Beviljande av personlig assistans till ett barn

I lagen finns ingen åldersgräns för beviljande av personlig assistans. Även ett barn med funktionsnedsättning ska ges möjlighet att bli självständigt på samma sätt som dess jämnåriga. Enligt normalitetsprincipen ska personlig assistans beviljas när ett barn på grund av en funktionsnedsättning eller ett sjukdomsrelaterat funktionshinder inte utan hjälp kan göra saker som barn i motsvarande ålder i allmänhet gör.

HFD:2020:40 Handikappservice – Personlig assistans – Fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet – Barn – Resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den

Frågan gällde ett vid beslutstidpunkten 7-årigt barns rätt att enligt handikappservicelagen få personlig assistans för hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter. Myndigheten hade avslagit ansökan och förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte i handikappservicelagen ingår någon åldersgräns för att få personlig assistans. I bedömningen av ett barns behov av assistans kan dock beaktas föräldrarnas och övriga vårdnadshavares skyldighet att ge barnet god vård och uppfostran samt ägna det en med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg på det sätt som avses i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Ju yngre barnet är desto större kan föräldrarnas och de övriga vårdnadshavarnas ovan nämnda skyldighet anses vara.

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts också att personen har resurser att definiera vilken form av assistans hen önskar eller behöver, och kan uttala denna önskan åt andra. Beslutsfattandet gällande den verksamhet som ansökan riktade sig till hörde med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå fortfarande till hens vårdnadshavare. Barnet kan därför inte anses ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den på det sätt som avses i 8 c § 2 mom. i handikappservicelagen. Ett barns rätt till personlig assistans kan vidare begränsas av att personlig assistans inte är avsedd för situationer där behovet av hjälp eller assistans huvudsakligen baserar sig på vård, omsorg och tillsyn.

Enligt utredningen i ärendet gällde den ansökan om assistans som gjorts för barnets hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter huvudsakligen att övervaka barnets fritids- och hobbyverksamhet och leda den. Det var därför inte fråga om att assistenten skulle hjälpa den hjälpbehövande att göra sina egna val. Ansökan om personlig assistans hade kunnat avslås.

HFD:2020:40 

HFD 12.8.2011

Ett barn (13 år, se HFD 12.8.2011/2122) har ansetts ha de resurser som lagen förutsätter att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Barnets ålder har dock betydelse vid bedömningen av rätten till personlig assistans. 
HFD 12.8.2011/2122 (på finska)

HFD 23.5.2013 L 1792

Ett treårigt barns behov av hjälp anknyter främst till omsorg, vård och tillsyn. Treåriga barn har i allmänhet inte sådana fritidsintressen i vilka en förälder inte deltar. Därför ansåg förvaltningsdomstolen att barnet ännu inte nödvändigtvis behövde personlig assistans för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 23.5.2013 L 1792 (pdf 87 kb, på finska)

Källor

Räty, Tapio (2010) Vammaispalvelut. Vammaispalvelujen soveltamiskäytäntö. Tröskeln rf. 

Juristgruppen för Handboken för handikappservice 2012; Uppdaterad:16.7.2014.

Uppdaterad: