Ordnande av personlig assistans
Kommunen kan ordna personlig assistans med arbetsgivarmodellen, servicesedelmodellen, modellen för köpta tjänster eller genom att själv eller via samarbetsavtal med andra kommuner ordna tjänsten. Sätten för ordnandet kan kombineras så att man uppnår en för klienten ändamålsenlig servicehelhet.
Enligt 8 d § i handikappservicelagen ska kommunen när det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas beakta åsikterna och önskemålen hos personen med svår funktionsnedsättning samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och personens livssituation i sin helhet.
Om en person med svår funktionsnedsättning inte kan verka som arbetsgivare ska personlig assistans ordnas på alternativa sätt. Livssituationen för en person med svår funktionsnedsättning kan ha sådana särskilda omständigheter som gör det omöjligt för personen att vara arbetsgivare. Då ska kommunen välja något annat sätt som beaktar personens behov och önskemål.
Ett tolkningsproblem uppstår när en person med svår funktionsnedsättning i sig kunde fungera som arbetsgivare men inte vill göra det. I en sådan situation bör kommunen på ett objektivt sätt först och främst bedöma om personen med svår funktionsnedsättning kan fungera som arbetsgivare och varför personen inte vill fungera som arbetsgivare när personlig assistans ordnas.
Dessutom ska kommunen säkerställa att personlig assistans de facto kan anlitas. Kommunens beslutsfattande får inte begränsa eller förhindra den handikappade personens användning av sin subjektiva rätt.
Enligt 8 d § 3 mom. i handikappservicelagen ska kommunen i arbetsgivarmodellen vid behov handleda och bistå personen med svår funktionsnedsättning i frågor som gäller avlönandet av en assistent.
HFD:2019:104 Årsboksbeslut – Handikappservice – Ordnande med personlig assistans – Arbetsgivarmodell – Servicesedel – Förutsättningar för att fungera som arbetsgivare – Av staden ordnad hjälp
A hade till följd av en trafikolycka år 1991 förlamats i både armar och ben (s.k. kvadriplegi) och behövde som ensamboende hjälp med förflyttning, matlagning, påklädning, tvättning, urinblåsans och tarmens funktioner, att röra sig utom hemmet samt med hobbyverksamhet och att sköta ärenden. Staden hade beviljat A personlig assistens 370 timmar i månaden med arbetsgivarmodell. A hade fyra assistenter.
A upplevde särskilt på grund av att assistenterna med kort varsel backade, att han varken ville eller kunde fungera som arbetsgivare åt assistenterna. Stadens tjänsteman avslog A:s ansökan om att den personliga assistansen skulle ordnas med servicesedelmodell. Stadens sektion för individärenden avslog A:s omprövningsbegäran och förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Ur besluten framgick att A tidigare beviljats servicesedlar för vissa hemvårdstjänster som t.ex. katetrering, men att A hade upplevt hemvårdens tidtabeller som begränsande och därför snabbt själv bett om att få återgå till arbetsgivarmodellen.
Högsta förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att staden inte enligt lagen var skyldig att ordna personlig assistans åt en svårt handikappad person på det sätt personen själv önskade, även om staden då den ordnade servicen skulle beakta den handikappade personens åsikt och önskemål. Av rätten till personlig assistans som en subjektiv rättighet följde att den personliga assistansen inte fick ordnas så att den personliga assistansen på grund av det sätt den ordnades på i praktiken förhindrades.
A hade från år 2014 fått hjälp med sina arbetsgivarförpliktelser från stadens Assistentcenter. A hade i sin arbetsgivarroll fått stöd av Assistentcentrets tjänst för stött arbetsgivarskap. Stödet innebar att A förutom hjälp med de lagstadgade arbetsgivarplikterna även hade möjlighet att få hjälp med bland annat att hitta assistenter, göra arbetsavtal och planera arbetsturer. Därutöver hade A beviljats Assistentcentrets tjänst för akut vikarieförmedling för att underlätta med att ordna den personliga assistansens vikariat. Med detta stöd hade A redan en längre tid fungerat som arbetsgivare och det hade inte skett någon väsentlig förändring i hans förhållanden.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den personliga assistansen inte i praktiken förhindrades trots att A inte beviljades en övergång till servicesedelmodellen i den utsträckning han önskade. Staden var enligt handikappservicelagen skyldig att utreda förändringarna i A:s behov av service och besluta hur dessa eventuellt senare påverkade formen för den personliga assistansen. På dessa grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att staden inte under ovan nämnda förhållanden var tvungen att ordna personlig assistans åt A på det sätt han yrkat.
HFD 15.5.2018 T 2337 Personlig assistans – Arbetsgivarmodellen – Köpt tjänst – Ändring i sättet att ordna assistans
A hade ansökt om personlig assistans i 91 timmar i veckan baserat på en tidigare beslut. En kommunal tjänsteinnehavare hade den 21 februari 2017 beviljat A personlig assistans i 63 timmar i veckan. Kommunen hade den 23 mars 2017 beviljat Medicum Service en betalningsförbindelse för 63 timmar personlig assistans åt A i veckan.
A överklagade besluten hos förvaltningsdomstolen, som avslog A:s besvär. Enligt den lämnade utredningen hade A en framskridande neurologisk sjukdom som ledde till muskelsvaghet. På grund av svagheten i musklerna behövde A en annan persons hjälp med alla dagliga rutiner av personlig karaktär som gällde självomsorg och rörlighet. A hade beviljats serviceboende hemma och personlig assistans, som enligt beslutet av den 21 februari 2017 skurits ned från 91 till 63 timmar i veckan. A fick dessutom hemvård. Från och med maj 2017 hade kommunen ändrat sättet på vilket assistansen ordnades så att den istället för att ordnas enligt arbetsgivarmodellen ordnades som köpt tjänst. Enligt kommunen berodde detta beslut på att A under det senaste halvåret hade haft svårigheter att sköta rollen som arbetsgivare. A hade bl.a. beställt överlappande arbetstimmar av sina assistenter och det hade funnits oklarheter i timlistorna. Dessutom skötte assistenterna och inte A åtminstone en del av introduktionen i arbetet för nya assistenter. A hade uppmanats att sköta introduktionen själv.
Mängden beviljad assistans, 63 timmar, ansåg förvaltningsdomstolen vara tillräcklig med hänsyn till A:s hälsotillstånd, omständigheter och funktionsförmåga så som de beskrevs i utredningen, samt med hänsyn till att A:s behov av vård och omsorg var partiellt och A hade möjlighet att få hjälp via hemservicen. I frågan om sättet att ordna assistans konstaterade förvaltningsdomstolen att kommunen har rätt att välja hur assistans ordnas men att denna rätt begränsas av den självbestämmanderätt som den berörda personen har och av skyldigheten att ta hänsyn till hens uppfattningar i beslutet. Utifrån vad som beskrivs i utredningen om A:s agerande som arbetsgivare hade kommunen dock kunnat besluta att servicen ordnas som köpt tjänst. Det fanns alltså ingen anledning att ändra kommunens beslut.
Högsta förvaltningsdomstolen vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.
HFD 15.5.2018 L 2337 (pdf 145 kb - på finska)
HFD 2018:6 Årsboksbeslut
Helsingfors stad hade ändrat sättet att ordna personlig assistans så att vad gällde resor utanför huvudstadsregionen ersattes kostnaderna enligt den så kallade arbetsgivarmodellen. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra på vilket sätt den personliga assistansen som beviljats åt den helt dövblinda A skulle ordnas gällande resor utanför huvudstadsregionen. A:s sätt att erhålla information, kommunicera och fungera grundade sig enbart på användningen av känselsinnet. Funktionsnedsättningen försvårade bland annat A:s möjligheter att utföra sådana uppgifter som krävdes av A i egenskap av arbetsgivare till den personliga assistenten. A hade själv uppgett sig vara oförmögen och ovillig att fungera som arbetsgivare till sin personliga assistent.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att på grund av hjälpbehovet som berodde på funktionsnedsättningen kunde A inte själv rimligen fungera som sin assistents arbetsgivare. Den omständigheten att A kunde ty sig till en ställföreträdande arbetsgivare för att fullgöra sina skyldigheter som arbetsgivare gav inte anledning till annan bedömning. Helsingfors stad hade därför inte kunnat avslå A:s ansökan om att ordna den personliga assistansen som köptjänst till den del det gällde hjälpbehovet utanför huvudstadsregionen.
Förvaltningsdomstolens och sektionens beslut upphävdes och ärendet återvisades till sektionen för ny prövning och beviljande av personlig assistans enligt köptjänstmodellen.
HFD 30.4.2013 L 1561
Personen hade beviljats serviceboende. Nu sökte personen med stöd av handikappservicelagen personlig assistans 20 timmar i veckan för skötande av ärenden utanför hemmet och fritidsaktiviteter. I ansökan hade man valt personlig assistans enligt arbetsgivarmodellen som prefererat sätt för ordnandet. Det andra alternativet i ansökan var assistenttjänst.
Vad gäller sättet för ordnandet konstaterade FD att man vid definitionen av sättet för ordnandet bör beakta synpunkterna och behoven hos personen med svår funktionsnedsättning. En person med svår funktionsnedsättning har dock inte ovillkorlig rätt att få tjänsterna ordnade på det sätt som han eller hon uttryckligen vill. Enligt FD hade den hjälp personen nu fick ordnats enligt handikappservicelagen och omsorgsnämndens verksamhetsplan och på ett sätt som motsvarade personens hjälpbehov. HFD ändrade inte FD:s beslut.
HFD 30.4.2013 L 1561 (pdf 88 kb, på finska)
Kommentar av juristgruppen för handboken för handikappservice till beslutet HFD 30.4.2013 L 1561
Det handlar om en bedömning av ett enskilt fall. Även om kommunen i regel har rätt att besluta om sättet för ordnandet begränsas denna rätt enligt lagen av den handikappades självbestämmanderätt och beaktandet av den handikappade personens egna uppfattningar i beslutsfattandet och verkställandet av besluten.
Vid valet av sättet att ordna personlig assistans ska klientens självbestämmanderätt respekteras genom att beakta klientens önskemål och åsikter om hurdana arrangemang för personlig assistans som bäst främjar personens självständiga liv och deltagande samt motsvarar hans eller hennes individuella hjälpbehov och livssituation. Sättet på vilket personlig assistans ordnas bör stödja och främja personens jämlika rätt att leva socialt och hjälpa honom eller henne att göra liknande val som andra människor.
Vid beslutsfattandet och verkställandet av personlig assistans bör man fästa uppmärksamhet vid det man avtalat om frågan i serviceplanen. Endast av en motiverad orsak kan man i beslutsfattandet och verkställandet av beslutet avvika från serviceplanen.
BJO 1.7.2013 nr 3425/2012 Ordnande av personlig assistans som köpt tjänst
Den klagande berättade att den i enlighet med beslutet skulle få 70 veckotimmar personlig assistans av en privat tjänsteleverantör. Den klagande berättade att tjänsteleverantören inte kunnat ordna tjänsten enligt beslutet.
Det sätt för ordnandet som kommunen fattat beslut om bör stödja och främja ett självständigt liv och jämlik rätt för en person med svår funktionsnedsättning att leva och besluta om sina ärenden. Sättet på vilket tjänsten ordnas ska också stödja personens möjligheter att göra egna val på samma sätt som andra människor.
Den biträdande justitieombudsmannen betonar att det valda sättet att ordna tjänsten eller verkställandet av det inte får förhindra eller minska tillgodoseendet av rättigheterna för en person med svår funktionsnedsättning. Ordnandet av personlig assistans och valet av sättet för det anknyter väsentligt till att en person med funktionsnedsättning i så hög grad som möjligt självständigt ska få bestämma om innehållet i den personliga assistansen. I regel förutsätter detta en bedömning av sättet att ordna tjänsten utifrån personens egna val.
Den biträdande justitieombudsmannen konstaterade att man i anslutning till köpta tjänster även ska beakta personens individuella synpunkter, livssituation och hjälpbehov på grund av funktionshinder eller sjukdom som påverkar ordnandet av den individuella tjänsten i avtal mellan kommunen och tjänsteleverantören eller verkställandet av dem. Hur och i vilken omfattning ovan nämnda omständigheter påverkar innehållet i avtalen eller verkställandet av dem beror på myndighetens prövning. Frågor om sättet att ordna tjänsten kan prövas i domstol.
Om en kommun ordnar personlig assistans som köpta tjänster ska den övervaka de köpta tjänsternas kvalitet och ordnandet av dem. Kommunen kan inte heller överföra sitt eget ansvarar för ordnandet till tjänsteleverantörer eller sin tillsynsskyldighet till en enskild kund. När det handlar om en lagstadgad uppgift ska kommunen sörja för att en person med svår funktionsnedsättning kan få tjänster i samma omfattning och form som i det särskilda beslutet om honom eller henne.
Av socialväsendets utlåtande kan man få uppfattningen att en person med svår funktionsnedsättning i samband med störningar i tjänsten eller i en situation där tjänsten överhuvudtaget inte kan tillhandahållas själv måste anskaffa och ordna ersättande tjänster. Av socialarbetarens utredning framgår det dock på vilket sätt man strävat efter att främja den klagandes rätt till personlig assistans.
Den biträdande justitieombudsmannen konstaterade allmänt att kommunen bör sörja för att tjänsten ordnas vid avbrott eller störningar med beaktande av de individuella behoven och livssituationen hos en person med svår funktionsnedsättning. Den biträdande justitieombudsmannen betonade att det kommunala organet och dess underställda tjänsteinnehavare ska vidta ändamålsenliga åtgärder om det förekommer brister i den ordnade tjänstens kvalitet eller om ordnandet av tjänsten äventyrar tillgodoseendet av klienternas individuella intressen.
Syftet med personlig assistans är för sin del att trygga möjligheterna för en person med svår funktionsnedsättning att leva och verka i samhället på samma villkor och på samma sätt som andra medborgare. Enligt den biträdande justitieombudsmannen innebär detta att kommunen utan dröjsmål bör ingripa i missförhållanden som kommunen eller personen med svår funktionsnedsättning upptäckt och som anknyter till det valda sättet att ordna personlig assistans eller det faktiska ordnandet av det. I sista hand ska det organ som ansvarar för socialvården bedöma det valda sättet för ordnandet eller hur det genomförs.
Om tjänsterna ordnas som köpta tjänster ska kommunen alltså ingripa i en privat tjänsteleverantörs verksamhet om verksamheten äventyrar tillgodoseendet av klientens rättigheter och intressen. Såsom det konstaterats ovan kan detta ansvar för tillsyn och ordnande inte överföras till enskilda kunder.
