Personlig assistans utomlands
Fritidsaktiviteter omfattar även sedvanliga semesterresor i hemlandet och utomlands. En person med svår funktionsnedsättning har rätt till personlig assistent på semesterresor av rekreationskaraktär, som man kan bedöma att hör till ett normalt liv. Vid bedömning av vad som anses normalt eller sedvanligt är det inte enbart resans karaktär som är avgörande, utan bedömningen bör göras utifrån behoven och omständigheterna för personen med svår funktionsnedsättning.
HFD:2020:41 Handikappservice – Personlig assistans – Assistentens resekostnader – Funktioner som hör till normal livsföring – Resans längd – Kommunens stående anvisningar – Socialhjälp i utlandet
Stadens social- och hälsovårdsnämnds sektion hade avslagit en ansökan om ersättning för en personlig assistents rese- och inkvarteringskostnader till den del den assisterade personens resa hade räckt mer än 14 dagar. I skälen till beslutet konstaterades att hemkommunen enligt 57 § i socialvårdslagen inte är skyldig att ordna socialvård för en person som vistas utomlands och att det inte finns någon subjektiv rättighet till personlig assistans utanför Finlands gränser. Enligt stadens stående anvisningar från år 2016 kunde assistentens rese- och inkvarteringskostnader i regel ersättas för högst två kalenderveckor om året.
Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde vilken betydelse 57 § i socialvårdslagen skulle ges i ärendet, som gällde ersättning för en i handikappservicelagen avsedd personlig assistents rese- och inkvarteringskostnader. Enligt 57 § i socialvårdslagen är hemkommunen inte skyldig att ordna socialvård för en person som vistas utomlands, om inte något annat föreskrivs någon annanstans. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelserna i 8 § 2 mom. och 8 c § 1 mom. i handikappservicelagen, med beaktande av hur de enligt lagberedningsmaterialet har tillämpats i högsta förvaltningsdomstolens praxis, i det aktuella sambandet utgjorde ett sådant undantag från huvudregeln som avses i 57 § i socialvårdslagen. Nämnda bestämmelse i socialvårdslagen var inte tillämplig i ärendet.
Enligt stadgad rättspraxis ska en handikappad persons hemkommun bevilja personlig assistans för en gravt handikappad person även utomlands med stöd av 8 § 2 mom. och 8 c § 1 mom. i handikappservicelagen när vistelsen utomlands utgör en funktion som hör till personens normala livsföring. Med stöd av 8 d § 2 mom. 1 punkten ska kommunen ersätta den handikappade för skäliga och nödvändiga utgifter som anlitandet av en assistent föranleder. Staden kunde inte genom att hänvisa till sina stående anvisningar avsäga sig dessa skyldigheter.
Se och jfr. HFD 2014:14 och 2019:134
HFD:2019:134 Årsboksbeslut – Personlig assistans – Studera vid universitet – Utbytesstudier i Norge – En hel termins utbytesstudier
A som studerade till filosofie magister vid universitetet i X i Finland blev vald till studentutbyte för en hel termin i Norge. Den av grundtrygghetsnämnden i X underställda tjänsteinnehavaren avslog A:s ansökan om personlig assistans 12 timmar i dygnet under utbytesstudietiden. Sektionen för klientärenden inom grundtrygghetsnämnden avslog A:s omprövningsbegäran på grund av att X stad inte var skyldig att bevilja personlig assistans i utlandet. Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär och ansåg att anordnandet av personlig assistans för utbytesstudier utomlands inte enligt handikappservicelagen ingick i den särskilda skyldigheten för kommunen att ordna service, utan det var fråga om anslagsbunden service.
Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på A:s besvär förvaltningsdomstolens beslut och de beslut den av grundtrygghetsnämnden i X underställda tjänsteinnehavaren och sektionen för klientärenden inom grundtrygghetsnämnden hade fattat. På grund av den tid som förflutit återförsändes ärendet inte till nämnden, utan ärendet skulle avgöras på nytt då A gjorde en ny ansökan.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg A vara en i 8 § 2 mom. i handikappservicelagen avsedd gravt handikappad person med rätt att erhålla personlig assistans bland annat för studierna. Utbytesstudierna skulle ses som i bestämmelsen avsedda studier och därmed hörande till normal livsföring.
Som unionsmedborgare hade A även rätt att gentemot sin hemstat åberopa att hemstaten begränsar hennes rörelsefrihet i studiesyfte genom att inte bevilja personlig assistans för utbytesstudietiden. Den juridiska bedömningen påverkades inte av att A ämnade utnyttja sin rörelsefrihet som studerande i förhållande till en EES-stat. Därför saknade 57 § i socialvårdslagen, enligt vilken om beviljande av stöd utomlands ska föreskrivas särskilt, betydelse i ärendet.
Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade också till sin redan sedan tidigare stadgade praxis (bland annat HFD 2014:14) enligt vilken en gravt handikappad persons hemkommun med stöd av handikappservicelagen ska bevilja personlig assistans utomlands åt en gravt handikappad i de fall det med vistelsen utomlands är fråga om personens normala livsföring.
HFD:2018:145 - Hemkommun i Finland – Personlig assistent för tiden när studier bedrivs i ett annat medlemsland – Vistelse i ett annat EU-medlemsland som närmar sig stadigvarande vistelse – Unionsmedborgares rätt att röra sig fritt och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium
Den gravt handikappade A hade på grund av sitt handikapp ansökt om i lagen om service och stöd på grund av handikapp avsedd personlig assistans för att klara sig i hemmet under de tre år som han skulle bedriva högskolestudier i Tallinn, Estland. A framförde bland annat att utifrån hans levnadsvillkor förblev Esbo hans hemkommun trots att han vistades i Tallinn på grund av studierna. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om Esbo var skyldig att bevilja personlig assistans åt A till Estland. Europeiska unionens domstol har med anledning av högsta förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande givit en dom 25.7.2018 (C-679/16, A) i ärendet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A skulle anses vara en gravt handikappad person som enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver personlig assistans för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. A hade med beslutet av tjänsteinnehavararen som löd under Esbo social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden på grund av sina studier i Tallinn försatts i en mindre fördelaktig position jämfört med sådana i Finland på någon annan ort studerande personer vars hemkommun hade förblivit Esbo, för vilka Esbo hade ordnat personlig assistans enligt lagen om service och stöd på grunda av handikapp. Det var därför fråga om en begränsning av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som stod i strid med artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det hade inte åberopats sådana grundade skäl som hänförde sig till det allmänna intresset som skulle ha berättigat begräsningen av A:s rätt att röra sig fritt och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium.
Med beaktande av de tillämpade bestämmelserna i lagen om stöd och service på grund av handikapp, artikel 20.1, 20.2.2 och 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt unionens domstols dom i ärendet C-679/16 och dess hänvisningar till rättspraxis, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att tjänsteinnehavaren som löd under Esbo social- och hälsovårdsnämnds sektion för individärenden samt sektionen för individärenden inte hade kunnat avslå A:s ansökan om ersättande av lönekostnader för en personlig assistent enbart på den grunden att A:s vistelse i Tallinn inte längre var sporadiskt utan närmade sig stadigvarande vistelse.
Därför skulle förvaltningsdomstolens och sektionen för individärendens beslut upphävas och ärendet återförvisas till sektionen för individärenden för ersättande enligt 8 d § 2 mom. 1 punkten i lagen om service och stöd på grund av handikapp av kostnaderna som motsvarade det antal timmar personlig assistans som A hade ansökt om för tiden han bedrivit studier i Tallinn.
HFD 21.8.2018 L 3844 – Personlig assistans – Utomlandsresa – Ersättning av kostnaderna – Skäliga och nödvändiga utgifter – Svårt funktionshinder – Unga - Närståendevård
A hade ansökt om 40 tilläggstimmar för personlig assistans och 300 euro för assistents resekostnader för en familjeresa till Barcelona under tiden 7-17 juni 2016. Kommunen avslog ansökningen.
A hade ansökt 250 euro för resekostnader av en personlig assistent för en familjeresa till Budapest under tiden 14-21 oktober 2016. Kommunen avslog ansökningen.
Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. A som är född 2001, är diagnostiserad med autism och med en lindrig utvecklingsstörning. A behöver handledning i skolarbete och vardagssituationer. A:s far var hans närståendevårdare och hans ledighet från det uppdraget hade förverkligats med hjälp av en personlig assistent och den så kallade aktivitetshelgen. A hade beviljats 30 timmar av personlig assistans per månad för aktiviteter utanför hemmet.
Det var ostridigt i ärendet att A är en gravt handikappad person som avses i 8 c § 3 mom. i handikappservicelagen som nödvändigt och ständigt behöver en annan persons hjälp för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. A hade behövt en annan persons hjälp under de aktuella resorna. Förvaltningsdomstolen ansåg dock att A:s deltagande till semesterresorna inte nödvändigtvis krävde användning av en personlig assistent eftersom hans far, som var A:s närståendevårdare, var med på resan. Förvaltningsdomstolen ansåg, att det därför inte var på det sättet nödvändigt att bevilja personlig assistans för semesterresorna som det anses i handikappservicelagen.
I sitt besvär till HFD avstod A av sitt krav för att ansöka tilläggstimmar för personlig assistans för resan till Barcelona. HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och bekräftade att kommunen är skyldig att ersätta resekostnader på 248,90 euro för semestern till Barcelona. När det gäller ersättning av resekostnaderna för Budapest, avslog HFD A:s besvär.
HFD 21.8.2018 L 3844 (pdf 114 kb – på finska)
HFD 15.8.2018 L 3787 – Personlig assistans – Utomlandsresa – Funktion som hör till normal livsföring – Ersättning av kostnaderna – Skäliga och nödvändiga utgifter
A hade ansökt om ersättning för den personliga assistentens resekostnader 1858 euro för en semesterresa till Spanien. Kommunen godkände A:s ansökan endast till 400 euro.
Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär och konstaterade att en semesterresa i och för sig kan höra till funktioner som hör till normal livsföring i enlighet med handikappservicelagen. Det är dock nödvändigt att bedöma om resekostnaderna för den personliga assistenten är nödvändiga och skäliga med hänsyn till resemålet och resans kostnad. Det ska också bedömas om en del av resan ska betraktas som semester för den personliga assistenten. Förvaltningsdomstolen ansåg att A hade rätt att använda sina assistanstimmar utomlands, och eftersom A:s resa nödvändigtvis krävde användningen av en personlig assistent, kunde ersättning för assistentens resekostnader anses som nödvändig.
Enligt förvaltningsdomstolen kunde de uppkomna resekostnaderna på 1858 euro under två veckor på Teneriffa inte bedömas som oskäliga med hänsyn till resans kostnad, resmål och längd. Med hänsyn till det faktum att A hade fått personlig assistans i 35 timmar i veckan, som också var tillgänglig under semestern, ska den återstående tiden av assistenten anses som hans eller hennes semesterresa. De totala rese- och logikostnaderna i enlighet med kollektivavtalet kunde därför inte anses som en lagstadgad kostnad som kommunen skulle vara skyldig att ersätta, trots att A var tvungen att själv ersätta dem till sin assistent.
HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till kommunen för en ny behandling. HFD konstaterade att A hade konstaterat att hans personliga assistent inte är hans nära släkting, och att kommunen inte hade ifrågasatt riktigheten av detta faktum. Med hänsyn till detta samt annan utredning som erhållits i ärendet ska resan inte ens delvis anses som semester för den personliga assistenten. Med hänsyn till den utredning som erhållits var det uppenbart att A behövde en personlig assistent under semestern utomlands. Assistentens rese- och logikostnader ska således anses som sådana nödvändiga utgifter som kommunen är skyldig att ersätta enligt handikappservicelagen. Däremot kan kostnaderna för halvpension inte anses som nödvändiga utgifter. HFD tog inte ställning till kostnadernas skäliga belopp.
HFD 15.8.2018 L 3787 (pdf 122 kb - på finska)
HFD 15.8.2018 L 3786 – Personlig assistans – Utomlandsresa – Funktion som hör till normal livsföring – Ersättning av kostnaderna – Skäliga och nödvändiga utgifter
A hade sökt personlig assistans med 150 tilläggstimmar och ersättning för assistentens rese- och logikostnader för en utomlandsresa till Thailand. Kommunen avslog ansökningen.
Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Den konstaterade att en utomlandsresa i och för sig kan höra till funktioner som hör till normal livsföring i enlighet med handikappservicelagen. När man bedömer kommunens ersättningsskyldighet ska det dock beaktas att skyldigheten att ordna personlig assistans är begränsad till personens nödvändiga behov och till skäliga kostnader. Semesterort och resans längd ska också ges betydelse. Även om semesterresor från Finland till ett främmande land är vanliga i sig, ska semester i Thailand i sig inte betraktas som en funktion som hör till normal livsföring, för vilken personlig assistans i princip ska ordnas, utan kommunens skyldighet att ordna service ska avgöras med helhetsbedömning. Det har inte kommit fram att en utlandsresa utanför Europa skulle ha varit vanligt för klaganden även då hans funktionsförmåga var bättre. Dessutom ansågs kostnaderna vara orimligt höga i förhållande till funktionens art.
HFD upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till kommunen för en ny behandling. HFD konstaterade att syftet med personlig assistans är att hjälpa personen att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 8 c § 1 mom. i handikappservicelagen. Enligt Social- och hälsovårdsutskottets betänkande (ShUB 32/2008 rd) kan personlig assistans dessutom behövas vid semesterresor till utlandet. I de tidigare skedena av förfarandet hade A berättat att han tidigare hade rest då hans funktionsförmåga var bättre, men under de senaste åren hade han inte längre rest. A hade också sagt att tidpunkten för resan skulle vara bra med tanke på hans funktionsförmåga. Resan skulle också ha en positiv effekt på hans rehabilitering.
HFD ansåg att det inte är resans art som är avgörande när det bedöms om resan hör till funktioner som hör till normal livsföring, utan bedömningen också ska basera sig på individuella behov och omständigheter. Enligt HFD kan A:s resa till Thailand under nuvarande omständigheter anses som en funktion som hör till normal livsföring. Med hänsyn till den utredning som erhållits i ärendet var det uppenbart att A behövde personlig assistans under semestern utomlands. Eftersom användningen av personlig assistans förutsatte ersättningen av assistentens resekostnader, kunde rese-, logi- och inträdeskostnader anses vara nödvändiga kostnader föranledda av anlitandet av en assistent som ska ersättas till ett skäligt belopp. HFD tog ställning till varken kostnadernas skälighet eller omfattningen av personlig assistans.
HFD 15.8.2018 L 3786 (pdf 114 kb – på finska)
HFD 15.8.2018 L 3783 – Personlig assistans – Utomlandsresa – Funktion som hör till normal livsföring – Ersättning av kostnaderna – Skäliga och nödvändiga utgifter
Kommunen avslog den 28.7.2016 A:s ansökan om ersättning för assistentens resekostnader, 828, 17 euro, och för 30 tilläggstimmar för en resa till Brasilien under tiden 11.-30.10.2016.
Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Förvaltningsdomstolen konstaterade att en utomlandsresa i och för sig kan höra till funktioner som hör till normal livsföring enligt 8 § 2 mom. i handikappservicelagen. Det ska också bedömas om assistentens resekostnader, som A har ansökt ersättning för, är skäliga och nödvändiga på det sättet som avses i 8 d § 2 mom. 2 punkten i handikappservicelagen. A hade redan beviljats ersättning för assistentens resekostnader och 30 tilläggstimmar inklusive eventuella kvälls- och veckoslutstillägg för personlig assistans för en resa till Alicante under 16.1-11.2.2016. I förhållande till detta kunde kostnader och tilläggstimmar för en resa till Brasilien under samma år inte anses vara sådana skäliga och nödvändiga utgifter tillhörande den normala livsföringen som kommunen vore skyldig att ersätta enligt lagen.
HFD vidmakthöll förvaltningsdomstolens beslut.
HFD 15.8.2018 L 3783 pdf (pdf 106 kb – på finska)
Beslutssammanfattning: Tavastehus FD 16.8.2010 nr 10/0565/3
I detta fall hade en person med svår funktionsnedsättning ansökt om ersättning för kostnaderna för en personlig assistent under en utlandsresa. Det handlade om en organisations resa för vilken personen med svår funktionsnedsättning meddelat sig behöva en personlig assistent för att hjälpa personen med olika praktiska ärenden.
Tavastehus FD 16.8.2010 nr 10/0565/3 (pdf 172 kb, på finska)
Tavastehus LR 5.12.1991 L 1319/3
I fallet söktes ersättning för assistentens kostnader under en semesterresa till Cypern. Ansökan avslogs, eftersom understöd för kostnader för assistenter på semesterresor enligt de allmänna anvisningar som nämnden fastställt beviljades högst vartannat år. Länsrätten upphävde socialnämndens beslut och ansåg att socialnämnden inte kunde avslå ansökan på nämnda grunder.
Genom en kommunal allmän anvisning kan man inte begränsa beviljandet av ersättning så att rätten till ersättning uppstår först efter en viss tid från den föregående resan. Tjänsteinnehavaren ska alltid avgöra ärendet utifrån individuella grunder och bedöma om det handlar om en sedvanlig semesterresa eller annan resa.
HFD 1990 A 116
En person med svår funktionsnedsättning hade sökt ersättning hos socialnämnden för kostnader för avlöning av en personlig assistent för en två veckor lång utlandsresa till Playa de Inglés. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det ekonomiska understöd som personen med svår funktionsnedsättning sökt handlade om ersättning för kostnader som avlöningen av en personlig assistent för en utlandsresa av rekreationskaraktär./Uppdaterad: 16.7.2014
