Allmän lag och speciallag

Sidans innehåll

Socialvårdslagen är en allmän lag

Det välfärdsområde där personens hemkommun är belägen ansvarar för att organisera socialservicen. Varje person som vistas i ett välfärdsområde har dock rätt att i brådskande fall få socialservice som baserar sig på hans eller hennes individuella behov, så att hans eller hennes rätt till nödvändig omsorg och försörjning inte äventyras.

Socialvårdslagen är en allmän lag inom socialvården. Utgångspunkten för ordnandet av socialservice är den allmänna servicen som är avsedd för alla klienter. Vid behov kompletteras denna service med speciallagstiftning, till exempel lagen om service och stöd på grund av handikapp och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Myndigheterna är enligt 5 § i socialvårdens klientlag (812/2000) skyldiga att på eget initiativ utreda verkningarna av olika alternativ för klienten. Därtill är de skyldiga att utreda de förutsättningar för tillgången till eller ordnandet av service som påverkar klientens rättigheter (till exempel om servicen är avgiftsfri/avgiftsbelagd).

Socialvårdslagen (1301/2014) (Finlex)
Socialvårdens klientlag 5 § (812/2000) (Finlex)

Handikappservicelagen och specialomsorgslagen är speciallagar

Handikappservicelagen

Syftet med handikappservicelagen är att komplettera den allmänna socialservicen. Service och stödåtgärder enligt handikappservicelagen ordnas om en person med funktionsnedsättning inte får tillräckliga och lämpliga tjänster eller stödåtgärder med stöd av någon annan lag. Kriterierna om lämplighet och tillräcklighet ska vara uppfyllda samtidigt. Handikappservicelagen tillämpas till exempel när den service som tillhandahålls i första hand inte passar behovet som uppstår på grund av personens funktionsnedsättning eller sjukdom. så här gör man även om servicen som fås i första hand kan ges utan tvekan. 

Service som omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service enligt handikappservicelagen

En del av servicen enligt handikappservicelagen omfattas av välfärdsområdenas särskilda skyldighet att ordna service. En person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt att få denna service. Service och stödåtgärder som omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service är enligt handikappservicelagen

  • färdtjänst
  • serviceboende
  • personlig assistans
  • dagverksamhet
  • ändringsarbeten i bostaden
  • redskap och anordningar i bostaden.

Välfärdsområdet är oavsett sin ekonomiska situation skyldig att ordna service som omfattas av den särskilda skyldigheten att ordna service. Klienten har även rätt att söka ändring i ärenden som rör servicen genom besvär till förvaltningsdomstolen. Organet som ansvarar för socialvården kan i sitt beslutsfattande inte hänvisa till att anslagen för subjektiva rättigheter är otillräckliga. Om anslagen tar slut under budgetåret ska budgeten ändras.

Anslagsbundna tjänster enligt handikappservicelagen ordnas inom ramen för anslagen

Anslagsbundna tjänster och stödåtgärder är enligt handikappservicelagen

  • rehabiliteringshandledning
  • anpassningsträning
  • ersättning för redskap, maskiner och anordningar som personer med funktionsnedsättning behöver för att klara de dagliga funktionerna
  • ersättning för extra kostnader för kläder
  • ersättning för specialkost
  • andra tjänster och stödåtgärder som behövs för att syftet med handikappservicelagen ska uppfyllas.

Övrig service som avses i handikappservicelagen ordnas enligt prövning inom ramen för de reserverade anslagen och utifrån behoven i välfärdsområdet.

Service enligt specialomsorgslagen

Välfärdsområdets socialförvaltning ansvarar för servicen enligt specialomsorgslagen. Ett specialomsorgsprogram (eho) utarbetas för klienten. Servicen som ingår i specialomsorgsprogrammet omfattas av subjektiv rätt. Det innebär att välfärdsområdet måste ordna servicen oavsett om den har budgeterat tillräckliga anslag för servicen.

Service enligt specialomsorgslagen är till exempel

  • undersökningar
  • hälsovård
  • behövlig handledning, rehabilitering och funktionell träning
  • ordnande av arbete med stöd och boende
  • annan motsvarande verksamhet som främjar anpassning inom samhället
  • ordnande av hjälpmedel och redskap för personligt bruk
  • individuell vård och omvårdnad
  • handledning för personens närmaste krets
  • information om specialomsorgstjänster
  • förebyggande av utvecklingsskador
  • annan motsvarande verksamhet som är nödvändig för förverkligandet av specialomsorgerna.

FPA ansvarar för tolkningstjänster för talskadade, hörselskadade och synhörselskadade enligt lagen om tolkningstjänster.
Lagen om tolkningstjänster (133/2010)(Finlex)

Lagstiftning på Åland

Genom rätten till en åländsk självstyrelse har Åland behörighet att stifta egna lagar (landskapslagar) inom ett antal viktiga områden. Undervisning, socialvård, hälso- och sjukvård, kommunernas förvaltning, polis och post och miljövård är exempel på sektorer där Åland har landskapslagar.

Finlands lag gäller på de områden där Ålands lagting inte har lagstiftningsbehörighet. Sådana ärenden är utrikesärenden, största delen av civil- och straffrätten, domstolarna, tullen och statsbeskattningen. 

Eftersom Åland har en annan organisation och delvis annan lagstiftning än den finska lagstiftningen presenterar vi på sidan Lagstiftning på Åland ett par teman inom funktionshinderservicen som avviker i tillämpningen jämfört med praxis på fastlandet. 
Lagstiftning på Åland

Uppdaterad: