Ansökan och inledande av ärende

Sidans innehåll

 

Ansökan och inledande av ärende

Service enligt handikappservicelagen ansöks från välfärdsområdets socialväsende.

Enligt förvaltningslagen inleds ett ärende skriftligen genom att yrkandena jämte grunderna för dem anges. Med myndighetens samtycke får ett ärende också inledas muntligen. Den anmälan som en klient inom socialvården eller klientens företrädare gör och som innehåller krav på att få tjänsterna kallas ansökan.

Inom socialvården kan ett ärende inledas genom att man tar kontakt utan att göra det skriftligen eller med särskilda formkrav. Ansökan kan alltså också göras muntligt. Med tanke på såväl den sökandes som socialarbetarens rättsskydd och för att ärendet ska kunna skötas smidigt är det ändå bra att alltid lämna in ansökan skriftligen. Om klienten framför sina krav muntligt ska arbetstagaren inom socialvården registrerar dem.

Enligt socialvårdslagen inleds ett socialvårdsärende på ansökan eller när en arbetstagare inom välfärdsområdets socialvård annars i sitt arbete har fått kännedom om en person som eventuellt behöver socialservice. Inledande av ärendet förutsätter alltså att man kontaktar socialväsendet, om inte behovet av socialservice redan är känt av en socialarbetare vid socialvården. Funktionshinderservicen ingår i socialvården och bestämmelserna i socialvårdslagen om förfarandena tillämpas på processerna i funktionshinderservicen i de fall där inget annat bestäms i lagen om service och stöd på grund av handikapp.

Det inledande skedet innefattar registrering av anmälan eller ansökan samt sammanställning av basuppgifter om klienten.

Att man tar kontakt kan tolkas som en ansökan

Det kan vara klienten själv, en myndighet, förälder, vårdnadshavare, make eller någon annan företrädare för klienten som tar kontakt. Om anmälan om servicebehovet kommer från någon annan än personen själv, uppges för personen orsaken till att man tagit kontakt och innehållet som dryftats samt vem som tagit kontakt.
Kontakt kan tas per telefon, det kan handla om en ansökan, remiss eller annan skriftlig anmälan eller ett personligt möte med en medarbetare.

Den första kontakten till välfärdsområdet kan betraktas som en ansökan om personen med funktionsnedsättning uttrycker sig behöva eller ansöka om någon viss specificerad tjänst eller stödåtgärd, exempelvis personlig assistans, färdtjänst eller bidrag för bil. Det här eliminerar ändå inte skyldigheten att utreda behovet av funktionshinderservice, vilket är ett centralt element i processen att utarbeta en serviceplan. Ärendet ska behandlas utan dröjsmål. Det här kravet gäller bedömningen av servicebehovet, utarbetandet av serviceplanen och beslut kring tjänster och stödåtgärder.

Viktig att hänvisa till rätt myndighet

I det skede då ärendet inleds och servicebehovet utreds kan ingå en utredning av vilka tjänster klienten behöver och till vilken myndighet det hör att sköta klientens ärende. Ibland märker man efter kontakttillfället eller utredningen att någon annan instans bättre kan möta servicebehovet.

Om klienten hänvisas till andra tjänster är den medarbetare som tagit emot anmälan skyldig att överföra ärendet till instansen i fråga och informera klienten eller den som tagit kontakt om saken. Klientens samtycke krävs alltid för utlämnande av uppgifter. De vidare åtgärderna varierar efter klientens situation.

Klienten har alltid rätt att få ett skriftligt beslut

Klienten har alltid rätt att få ett skriftigt beslut på sin ansökan samt anvisningar om sökande av ändring av beslutet. Man kan exempelvis alltså inte utan klientens samtycke låta bli att behandla en ansökan om funktionshinderservice som ansökan om service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp och i stället behandla den som ansökan om tjänster som ordnas med stöd av någon annan lag.

Klientrelationen inom funktionshinderservice och omsorg om personer med intellektuell funktionsnedsättning

Enligt 3 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården avses med socialvårdsklient den som ansöker om eller anlitar socialvård. Enligt 34 § 2 mom. i socialvårdslagen inleds en klientrelation i socialvården på ansökan eller när handläggningen av ett ärende som inletts på ett annat sätt påbörjas eller när en person ges socialservice. Klientrelationen avslutas när det för kännedom antecknas i socialvårdens klienthandling att det inte finns någon grund för att ordna socialvård.

I lagen om service och stöd på grund av handikapp och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda fastställs vem som ingår i lagarnas tillämpningsområde.

Tjänster enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp ges till personer som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Service och stödåtgärder enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp ordnas om en person med funktionsnedsättning inte får tillräckliga och lämpliga tjänster eller stödåtgärder med stöd av någon annan lag.

Tjänster enligt lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda ges till dem som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner och som inte med stöd av någon annan lag kan få den service de behöver.

Klienter inom funktionshinderservicen och omsorgen om personer med intellektuell funktionsnedsättning utgör ingen enhetlig grupp, utan klienternas situationer skiljer sig åt individuellt exempelvis med avseende på klientens livssituation, typ av funktionsnedsättning och skede i livet. Klientrelationen i fråga om funktionshinderservice och omsorg om personer med intellektuell funktionsnedsättning är ofta långvarig.

Om personen i fråga eller personens företrädare upplever att inget behov av tjänsterna föreligger och nekar till utredning av servicebehovet, inleds ingen klientrelation inom socialvården.

Källor

Socialvårdslag 1301/2014 (Finlex)

Lag om service och stöd på grund av handikapp 380/1987 (Finlex)

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (Finlex)

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000 (Finlex)