Tillämpningsområde för lagen om funktionshinderservice

Vem beviljas funktionshinderservice?

 

I 2 § i lagen om funktionshinderservice föreskrivs om lagens tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning: 

I lagen om funktionshinderservice föreskrivs om särskilda tjänster som ordnas för personer med funktionsnedsättning, nedan funktionshinderservice. Lagen om funktionshinderservice tillämpas på de personer med funktionsnedsättning som på grund av långvarig begränsning i den fysiska, kognitiva, psykiska, sociala eller sensoriska funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt kräver hjälp och stöd i sin normala livsföring. 

Service för personer med funktionsnedsättning ordnas i första hand med stöd av socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen, lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre, lagen om småbarnspedagogik, lagen om grundläggande utbildning eller någon annan primär lag.  

Med stöd av lagen om funktionshinderservice ordnas tjänster för de personer med funktionsnedsättning vars nödvändiga behov av hjälp och stöd, till följd av funktionsnedsättningen, avviker från det behov av hjälp och stöd som normalt hör till den aktuella livsfasen. Med livsfas avses i lagen om funktionshinderservice en period i människans allmänna livsförlopp som kännetecknas av typiska utvecklingsskeden och uppgifter. De livsfaser som avses i lagen om funktionshinderservice är barndom, ungdom, vuxenålder och ålderdom.

Vid bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsfaser ska det som föreskrivs i 1 § i lagen om funktionshinderservice om lagens syfte beaktas. Vid bedömningen ska dessutom tjänsternas kontinuitet beaktas vid övergången från en livsfas till en annan. Bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsfaser ska göras individuellt som en del av den bedömning av servicebehovet som avses i 4 § i lagen om funktionshinderservice och i 36 och 37 § i socialvårdslagen.

Service med stöd av lagen om funktionshinderservice ordnas endast om service enligt andra lagar inte är tillräcklig och lämplig med tanke på personens individuella servicebehov och intresse. Bestämmelser om klientens intresse finns i 4 och 5 § i socialvårdslagen. 

För service inom social- och hälsovården som ordnas enligt den primära lagstiftningen kan avgift tas ut på det sätt som föreskrivs i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.  

Utöver vad som föreskrivs i 11 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården om att avstå från att ta ut en avgift eller att sänka en fastställd avgift, ska avgiften för social- och hälsovårdstjänster som ordnas med stöd av primär lagstiftning lämnas utan att fastställas eller tas ut, eller sänkas, om avgiften hindrar att tjänsterna för en person med funktionsnedsättning ordnas individuellt eller väsentligt försvårar detta, eller om det finns skäl till detta med beaktande av omsorgsmässiga omständigheter.
Lagen om funktionshinderservice 2 § (Finlex)

Definition av en person med funktionsnedsättning enligt lagen

Med person med funktionsnedsättning avses i denna lag en person som på grund av en långvarig fysisk, kognitiv, psykisk, social eller sinnesrelaterad funktionsnedsättning som orsakats av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigtvis behöver hjälp eller stöd i det dagliga livet.
Lagen om funktionshinderservice 2 §

Rätten att få service grundar sig inte på en diagnos, utan på den funktionsnedsättning som uppstår till följd av funktionsnedsättningen i samverkan med samhälleliga hinder samt på det därav följande behovet av hjälp eller stöd.

När det gäller alla typer av funktionsnedsättningar ska behovet av individuell hjälp, stöd och omsorg bedömas på ett likvärdigt sätt, liksom lämpligheten hos de allmänna tjänsterna och rätten att få tjänster med stöd av lagen om service och stöd på grund av funktionsnedsättning.

Avsikten är att det i fortsättningen inte ska uppstå så kallade mellangruppssituationer där personer faller mellan systemen, utan att till exempel personer med autism och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning ska få sitt servicebehov bedömt individuellt, på samma grunder som andra.

Långvarig funktionsnedsättning

Den begränsning i funktionsförmågan som funktionsnedsättningen eller sjukdomen orsakar ska dessutom vara långvarig.  Som långvarig betraktas en begränsning i funktionsförmågan som varar i minst ett år. Tidsangivelsen är dock inte absolut, utan bedömningen av nedsättningen av funktionsförmågan ska alltid göras individuellt utifrån en helhetsbedömning av personens situation. 

Termen långvarig innefattar också bestående begränsningar i funktionsförmågan. En bestående begränsning i funktionsförmågan innebär till exempel att en person som insjuknar i en snabbt framskridande obotlig sjukdom utan dröjsmål ska få den service som personen behöver på grund av den begränsning i funktionsförmågan som sjukdomen orsakar. Däremot berättigar en tillfälligt nedsatt funktionsförmåga till exempel efter en operation inte till service enligt lagen om funktionshinderservice.

Huruvida en begränsning i funktionsförmågan är långvarig och bestående bedöms på samma sätt som när den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) var i kraft.

Social begränsning i funktionsförmågan

En social begränsning i funktionsförmågan, liksom andra begränsningar i funktionsförmågan, ska alltid hänföra sig till en långvarig funktionsnedsättning eller sjukdom för att det nödvändiga behov av hjälp och stöd som följer av det ska kunna tillgodoses genom service enligt lagen om funktionshinderservice.  

De sociala begränsningarna i funktionsförmågan tar sig uttryck i olika problem i anslutning till sociala relationer, interaktion och kommunikation. Sociala begränsningar i funktionsförmågan kan försvåra funktioner som är vanliga i ett visst livsskede, såsom skötsel av ärenden, att färdas med allmänna färdmedel, skolgång, studier och arbetsliv, skapande och upprätthållande av mänskliga relationer samt deltagande i hobbyer. 

Sociala begränsningar i funktionsförmågan kan också medföra ett sådant behov av omsorg som vanligen inte förekommer hos andra personer i motsvarande ålder. De situationer, förhållanden och uppgifter i vilka en person med funktionsnedsättning behöver hjälp och stöd på grund av en social begränsning i funktionsförmågan varierar. En del personer har mer svårt att sköta praktiska ärenden och andra har mer utmaningar exempelvis i fråga om social växelverkan.

Den sociala modellen för funktionshinderservice

I paragrafen om tillämpningsområdet i lagen om service och stöd på grund av funktionsnedsättning nämns inte uttryckligen den sociala modellen för funktionsnedsättning som bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt regeringens proposition (RP 122/2024) och social- och hälsovårdsutskottets betänkande (ShUB 28/2024) omfattar definitionen av en person med funktionsnedsättning dock den sociala modellen för funktionsnedsättning.

Rätten att få service enligt lagen om service och stöd på grund av funktionsnedsättning grundar sig inte på en diagnos, utan på den funktionsnedsättning som uppstår till följd av en skada eller sjukdom i samverkan med samhälleliga hinder samt på det därav följande behovet av hjälp eller stöd.

Behovet av hjälp och stöd som orsakas av en persons skada eller sjukdom ska således alltid bedömas i förhållande till verksamhetsmiljön och den funktionsnedsatta personens individuella livssituation. Denna förutsättning ger uttryck för den sociala modellen för funktionsnedsättning, som motsvarar FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta innebär att en persons möjligheter att delta i samhället på lika villkor, utöver skadan eller sjukdomen, även beror på samhälleliga hinder.

Dessa hinder kan vara fysiska eller hänföra sig till tillgänglighet eller attityder. En funktionsnedsatt persons funktionsförmåga kan variera av olika orsaker. Funktionsförmågan påverkas bland annat av den funktionsnedsatta personens livssituation, miljöns tillgänglighet och tillgången till information i tillgänglig form. Även om situationen eller verksamhetsmiljön är bekant eller obekant för den funktionsnedsatta personen kan ha betydelse.

Bedömning av hjälpens och stödets nödvändighet

Vid bedömningen av nödvändigheten ska man beakta de begränsningar, hinder och behov av hjälp eller stöd som begränsningen i funktionsförmågan medför individuellt och vilken service det då behövs för att funktionen ska kunna utföras. Bland annat personens ålder, livssituation, familjeförhållanden, boendeförhållanden samt omvärld och närmiljö påverkar bedömningen av hjälpens och stödets nödvändighet. 

Hjälp eller stöd är nödvändig, om personen inte utan den kan klara av den aktuella funktionen. Hjälp eller stöd ska bedömas vara nödvändig också om personens hälsa eller säkerhet skulle äventyras utan hjälp eller stöd.  Bedömningen utgår inte från hur nödvändig själva funktionen är.

Nödvändigt behov av hjälp eller stöd kan också vara stort, ofta dygnet runt, i sådana situationer där en person fortlöpande behöver en annan persons hjälp för att hans eller hennes säkerhet ska vara garanterad, till exempel på grund av andningssvikt eller avsaknad av förmåga att uppfatta fara. 

Nödvändigt behov av hjälp eller stöd förutsätter dock inte krävande eller sektorsövergripande service. En person kan på grund av sin begränsning i funktionsförmågan nödvändigt behöva hjälp eller stöd i en del situationer, ärenden eller verksamhetsmiljöer som hör till normal livsföring, även om han eller hon i någon annan situation skulle klara sig självständigt utan hjälp. 

Också ett sådant behov av hjälp och stöd som försvårar personens möjligheter att klara sig i oförutsedda, oplanerade eller nya situationer, kan vara nödvändigt.

Jämförelsen i fråga om att ordna nödvändiga och lämpliga tjänster för att likabehandling ska förverkligas ska göras i förhållande till personer utan funktionsnedsättning som hör till samma åldersgrupp och är i en motsvarande livssituation.

Normal livsföring

Innehållet i normal livsföring ska bedömas i förhållande till syftet med lagen om funktionshinderservice. Detta innebär att innehållet i normal livsföring inte bara fastställs utifrån de värderingar och verksamhetssätt som godkänts i samhället, utan också utifrån syftet med lagen om funktionshinderservice. Syftet med lagen är att förverkliga likabehandling och delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att stödja deras förmåga att leva självständigt och stödja deras självbestämmanderätt. 

Begreppet normal livsföring ska bedömas på ett övergripande sätt så att det täcker människors olika livssituationer och individuella behov.  

Att fatta beslut som rör det egna livet och att vara delaktig i samhället på lika villkor är en väsentlig del av de funktioner som hör till normal livsföring. Funktioner som hör till normal livsföring är till exempel:

• att ta hand om sig själv, familjen och hemmet
• att röra sig
• studera och arbeta
• på annat sätt medverka i samhället
• interaktion med andra människor
• socialt liv och fritid eller semester.

De funktioner som hör till normal livsföring jämförs med funktionerna för personer utan funktionsnedsättning som är i samma åldersgrupp och i en liknande livssituation. 
Exempelvis att ägna sig åt lek, hobbyverksamhet, att knyta och upprätthålla sociala kontakter och att delta i familjens vardag eller i småbarnspedagogik och grundläggande utbildning hör till normal livsföring för barn.

Vad är inte normal livsföring?

Välfärdsområdet är inte skyldigt att ordna service enligt lagen om funktionshinderservice om situationen avviker avsevärt från jämförelsegruppens nivå och om de kostnader som servicen medför inte kan anses som skäliga med beaktande av verksamhetens syfte, dess betydelse för personen med funktionsnedsättning och situationen i sin helhet. 

Som exempel på sådana situationer kan nämnas ofta återkommande eller ovanligt långa och dyra utlandsresor och den service som behövs i samband med dem eller någon annan liknande situation som skiljer sig avsevärt från vad som enligt en generell bedömning ingår i normal livsföring.

Vid bedömningen ska dock alltid också beaktas den individuella livssituationen för personen med funktionsnedsättning och det som i det enskilda fallet är normal livsföring för personen.

Livsskeden

Enligt lagen om funktionshinderservice ordnas tjänster för sådana personer med funktionsnedsättning vars nödvändiga behov av hjälp och stöd, till följd av funktionsbegränsningen, avviker från det behov av hjälp och stöd som typiskt hör till den aktuella livsskedet.

Med livsskede avses i lagen om funktionshinderservice en period i människans allmänna levnadslopp som kännetecknas av typiska utvecklingsfaser och uppgifter. De livsskeden som avses i lagen är barndom, ungdom, vuxen ålder och ålderdom.

Syftet med bestämmelsen om livsskeden är att underlätta bedömningen av huruvida en persons behov av hjälp och stöd avviker från det behov som normalt hör till livsskeden i fråga.

Bestämmelsen om livsskeden syftar inte till att personer med funktionsnedsättning som i olika livsskeden är beroende av tjänster enligt lagen om funktionshinderservice ska hänvisas till den allmänna lagstiftningen när deras nödvändiga behov av hjälp och stöd beror på en långvarig funktionsnedsättning eller sjukdom. Avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis i detta avseende.

Lagens syfte ska beaktas vid tillämpningen av livsskeden

Vid bedömningen av rätten till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice i olika livsskeden ska det som föreskrivs om lagens syfte i 1 § i lagen om funktionshinderservice beaktas.
Syftet med lagen om funktionshinderservice är att

• främja jämlikhet, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt förebygga och undanröja hinder för detta
• stödja ett självständigt liv och förverkligandet av självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning samt
• säkerställa tillräckliga och kvalitativt goda tjänster som motsvarar den enskilda personens behov och intresse.

(Lagen om funktionshinderservice 1 §, Finlex)

Vid bedömningen av rätten till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice ska lagens syfte att främja jämlikhet, delaktighet och deltagande i samhället samt att stödja självständigt liv och självbestämmanderätt beaktas. Förverkligandet av dessa rättigheter förutsätter tillräckliga och kvalitativt goda tjänster som motsvarar den enskilda personens behov och intresse. För att en person med funktionsnedsättning ska kunna fungera som en fullvärdig medlem av samhället ska självbestämmanderätten och delaktigheten tryggas genom högklassiga tjänster.

Kontinuitet i tjänsterna vid övergång mellan livsskeden

Vid bedömningen av rätten till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice i olika livsskeden ska, utöver lagens syfte, även kontinuiteten i tjänsterna vid övergång från ett livsskede till ett annat beaktas. Kontinuiteten ska beaktas särskilt när personen med funktionsnedsättning har använt tjänster enligt lagen om funktionshinderservice i tidigare livsskeden. Bedömningen ska göras som en del av den individuella processen för bedömning av servicebehovet.

Enligt 38 § i socialvårdslagen ska stöd för personer med ett permanent eller långvarigt behov av stöd ordnas så att kontinuiteten i tjänsterna tryggas, om inte en ändring av tjänsterna är förenlig med klientens intresse. Den skyldighet att beakta kontinuiteten som ingår i 2 § i lagen om funktionshinderservice är mer förpliktande än bestämmelsen i 38 § i socialvårdslagen. Den tryggar kontinuiteten i tjänsterna även vid övergångar mellan livsskeden, då tillgången till tjänster annars kan försvåras trots att servicebehovet ofta ökar.

Bestämmelsen gäller alla livsskeden och främjar jämlikhet mellan personer med funktionsnedsättning i olika livsskeden. Kontinuiteten i tjänsterna säkerställer att lagens syfte förverkligas i alla livsskeden.

Barndom och ungdom

Ett av de centrala målen med den nya lagen om funktionshinderservice har varit att stärka barns och ungas ställning och främja deras delaktighet. Bestämmelsen om livsskeden syftar till att underlätta bedömningen av när ett barn eller en ung person med funktionsnedsättning har rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice. Avsikten är inte att försvaga barns och ungas ställning.

Barn och unga med funktionsnedsättning ska ges möjlighet att fungera jämlikt med andra barn och unga genom allmänna och särskilda tjänster. Eftersom barn och unga med funktionsnedsättning befinner sig i en särskilt utsatt ställning förutsätter förverkligandet av deras rättigheter ofta positiv särbehandling. Under barndomen och ungdomen läggs grunden för hela det framtida livet.

Vid ordnandet av tjänster för barn och unga ska deras individuella behov av hjälp och stöd i olika utvecklingsskeden beaktas. Servicehelheten ska utformas så att den på bästa möjliga sätt stödjer barnets och den unges utveckling och möjligheter att leva ett fullvärdigt liv trots funktionsnedsättningen.

För att skapa en servicehelhet som tillgodoser barnets bästa krävs att barnets och den unges delaktighet stöds i klientprocessen i enlighet med 3 § i lagen om funktionshinderservice. För att trygga barnets och den unges välbefinnande ska även familjen ges behovsanpassat stöd. Barndomen och ungdomen omfattar många övergångsskeden, där särskild uppmärksamhet ska fästas vid att ordna tillräckliga och ändamålsenliga tjänster i rätt tid.

Även om definitionerna av barn och unga är åldersbundna kan början och slutet av dessa livsskeden inte fastställas exakt, utan övergången mellan livsskeden sker gradvis. Utvecklingen hos personer med funktionsnedsättning kan också ske i en annan takt än hos personer utan funktionsnedsättning.

Barndom

Med barn avses i lagen om funktionshinderservice en person under 18 år. Barndomen omfattar således de första 18 åren av livet och innefattar flera utvecklingsskeden som är av betydelse vid bedömningen av behovet av hjälp och stöd. Den tidiga barndomen kännetecknas av snabb fysisk tillväxt och utveckling av motoriska färdigheter samt språklig och social utveckling. Under lek- och skolåldern utvecklas färdigheter, självständighet och initiativförmåga, sociala relationer vidgas och identitet och självkänsla formas. Förändringar i puberteten påverkar den gradvisa övergången från barndom till ungdom.

När barnets utveckling avviker från det normala utvecklingsförloppet ska tjänster enligt lagen om funktionshinderservice vid behov stödja barnets tillväxt och utveckling samt familjens möjligheter att stödja barnet i dess utvecklingsuppgifter.

I den tidiga barndomen behöver alla barn mycket vård och omsorg, varför behovet av hjälp och stöd hos ett barn med funktionsnedsättning mer sällan avviker från det behov som normalt hör till åldern. Om barnet däremot exempelvis behöver mer hjälp och stöd än jämnåriga i dagliga aktiviteter eller i kommunikation och samspel, eller om barnets nödvändiga vård och omsorg är mer krävande än för ett barn utan funktionsnedsättning, ska tjänster enligt lagen om funktionshinderservice beviljas för dessa särskilda behov. Barnets delaktighet ska alltid stödjas på ett sätt som motsvarar barnets ålder och utvecklingsskede.

När barn i allmänhet börjar göra saker självständigt, umgås med vänner eller delta i fritidsaktiviteter utanför hemmet, betonas behovet av att stödja delaktigheten hos barn med funktionsnedsättning. Detta behov ska vid behov tillgodoses genom tjänster enligt lagen om funktionshinderservice. Tjänster ska även beviljas när behovet av vård och omsorg hos ett barn med funktionsnedsättning är större än hos ett jämnårigt barn.

Tjänster enligt lagen om funktionshinderservice ska också svara mot de utmaningar som funktionsnedsättningen medför under puberteten och stödja barnet i en ofta mer långvarig självständighetsprocess än hos andra barn.

Syftet med allmänna och särskilda tjänster är att trygga barnets möjlighet att leva i familjen och i andra verksamhetsmiljöer som en jämlik aktör och att göra samma saker som barn i allmänhet gör. Därför ska barnets behov av hjälp och stöd jämföras med behoven hos jämnåriga barn utan funktionsnedsättning. När barnets funktionsförmåga avviker på grund av funktionsnedsättningen har barnet rätt till hjälp och stöd i sådana aktiviteter som det inte kan utföra på samma sätt som jämnåriga. Vid bedömningen av rätten till tjänster ska det säkerställas att besluten tillgodoser barnets bästa.

De viktigaste primära socialtjänsterna som stöder familjen och barnet är bland annat familjearbete enligt socialvårdslagen, hemservice för barnfamiljer, stödtjänster samt hemsjukvård. Tjänster enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018) och grundläggande utbildning (628/1998) är alltid primära i förhållande till särskilda tjänster. Om de primära tjänsterna inte tillgodoser de behov som följer av barnets funktionsnedsättning ska tjänster ordnas eller kompletteras med stöd av lagen om funktionshinderservice. Barnet kan till exempel beviljas handledning, stöd för rörlighet, personlig assistans och särskilt stöd för delaktighet.

Utgångspunkten är alltid att i första hand trygga barnets boende i hemmet oberoende av omfattningen av barnets behov av hjälp och stöd. För barnet och familjen ska ordnas en nödvändig servicehelhet som ofta består av både primära tjänster och tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

Vid bedömningen av barnets bästa ska, utöver 4 § i socialvårdslagen om klientens bästa, även 5 § om barnets bästa beaktas. Dessutom ska 10 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) om minderåriga klienters ställning beaktas.

Ungdom

Med ung person avses i lagen om funktionshinderservice en person i åldern 18–24 år. Ungdomen omfattar dessa åldersår, men det ska beaktas att det inte finns några åldersgränser för tjänster enligt lagen om funktionshinderservice och att övergången mellan livsskeden sker gradvis. Självständighetsprocessen börjar redan mot slutet av barndomen och den unga börjar successivt ta ansvar och skyldigheter som hör till vuxenlivet.

Den psykiska utvecklingen går ofta långsammare än den fysiska. Hos unga med funktionsnedsättning kan både den psykiska och fysiska utvecklingen gå långsammare än hos andra unga. När utvecklingen avviker från jämnårigas och den unga behöver mer hjälp och stöd än andra unga ska detta behov ofta tillgodoses genom tjänster enligt lagen om funktionshinderservice. Tjänsterna ska ordnas så att den unga kan göra samma saker som andra jämnåriga. Det är också viktigt att stödja utvecklingen av självkänslan hos unga med funktionsnedsättning. En ung person som håller på att bli självständig ska ha möjlighet att göra saker utan föräldrar när andra unga gör det.

Ansvaret för det egna livet ökar när skolgången avslutas. Övergången till ett självständigt vuxenliv är ett livsskede med stora förändringar, där särskilt stöd behövs för att den unga ska kunna bli en fullvärdig medlem av samhället. En ung person med funktionsnedsättning behöver ofta mer stöd för att kunna leva ett självständigt liv. Vid behov kan delaktighet och sociala relationer stödjas till exempel genom handledning, personlig assistans, särskilt stöd för delaktighet eller stöd för rörlighet.

Till ungdomstiden hör ofta också flytt till ett eget hem. Om den unga behöver mer stöd än andra unga för att lämna barndomshemmet och bo självständigt, och detta behov inte kan tillgodoses genom allmänna tjänster, kan den unga ha rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice. I detta livsskede kan den unga även behöva till exempel stödd beslutsfattning som tjänst för att kunna fatta viktiga beslut om sitt eget liv.

Syftet med allmänna och särskilda tjänster är att möjliggöra att unga med funktionsnedsättning kan leva ett ungdomsliv och göra samma saker som andra unga. Därför ska den ungas behov av hjälp och stöd jämföras med behoven hos jämnåriga unga utan funktionsnedsättning. Den unga har rätt till hjälp och stöd i sådana aktiviteter som hen inte kan utföra på samma sätt som jämnåriga på grund av funktionsnedsättningen.

Stöd inom småbarnspedagogik och utbildning

Ett barn som deltar i småbarnspedagogik har rätt till det stöd som barnets individuella utveckling, lärande eller välbefinnande förutsätter enligt lagen om småbarnspedagogik. Dessa tjänster är primära i förhållande till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

Grundskolelagen betonar utbildningsanordnarens skyldighet att ordna undervisningen i enlighet med elevernas ålder och förutsättningar samt så att den främjar en sund tillväxt och balanserad utveckling. Även inom förskole- och grundläggande utbildning ska barnets bästa i första hand beaktas. Eleven har rätt till tolk- och assistanstjänster samt särskilda hjälpmedel som behövs för deltagande i undervisningen enligt grundskolelagen. Dessa tjänster ska alltid i första hand ordnas med stöd av grundskolelagen.

Gymnasielagen (714/2018) innehåller inga motsvarande bestämmelser om assistans- och tolktjänster för studerande. Därför ska dessa vid behov ordnas med stöd av speciallagstiftning. De tjänster som en person med funktionsnedsättning behöver på grund av funktionsnedsättningen i en normal yrkesläroanstalt ska vid behov ordnas enligt lagen om funktionshinderservice, eftersom dessa inte regleras i lagen om yrkesutbildning.

Studerande som får krävande särskilt stöd har rätt till gemensamma assistanstjänster och gemensamma särskilda hjälpmedel som studierna förutsätter. Anordnandet av krävande särskilt stöd har anförtrotts endast vissa utbildningsanordnare. Vid behov ska tjänsterna kompletteras med tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

Anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter har enligt diskrimineringslagen en särskild skyldighet att främja jämlikhet inom småbarnspedagogiken. Samma skyldighet gäller utbildningsanordnare och de läroanstalter som de upprätthåller. De ska också göra skäliga anpassningar i enlighet med diskrimineringslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för att ett barn med funktionsnedsättning ska få jämlik tillgång till småbarnspedagogik samt förskole- och grundläggande utbildning. Dessa åtgärder är primära i förhållande till särskilda tjänster.

Vuxen ålder

Vuxenlivet börjar när ungdomstiden avslutas, omkring 24 års ålder. Det är dock svårt att dra en tydlig gräns för när vuxenlivet inleds, eftersom övergången sker gradvis. Vuxenlivet är ett långt och på många sätt aktivt livsskede som innebär ansvar för det egna livet och ofta även för andras liv. Det omfattar också betydande livsförändringar, såsom familjebildning och inträde i arbetslivet, samt olika ansvarsfulla roller, till exempel som studerande, arbetstagare, arbetsgivare eller förälder.

Bestämmelsen om livsskeden hjälper till att bedöma när en vuxen persons behov av hjälp och stöd avviker från det behov som normalt hör till vuxenlivet. Tjänster enligt lagen om funktionshinderservice ska ordnas när en vuxen person med funktionsnedsättning, på grund av funktionsbegränsningen, nödvändigtvis behöver sådan hjälp och sådant stöd som vuxna i allmänhet inte behöver i detta livsskede och när behovet inte kan tillgodoses genom tjänster enligt allmän lagstiftning.

Vid valet av tillämplig lag ska olika livssituationer, roller, ansvar och skyldigheter som hör till vuxenlivet beaktas. När en person med funktionsnedsättning inte kan klara av dessa uppgifter och ansvar på grund av funktionsnedsättningen, trots att andra vuxna i allmänhet kan göra det, föreligger ett behov som ska tillgodoses genom tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

I vuxenlivet kan personer med funktionsnedsättning behöva hjälp och stöd i dagliga aktiviteter, boende, rörlighet, social interaktion och fritidsaktiviteter. Eftersom vuxna i allmänhet ansvarar för sig själva, sin familj, sitt hushåll och sin försörjning, avviker behovet av hjälp och stöd hos personer med funktionsnedsättning i detta livsskede oftast från det normala.

Ålderdom

Tidpunkten för när ålderdomen inleds kan inte fastställas exakt, utan övergången från vuxenlivet sker gradvis i takt med åldrandet. Ålderdomen är ett mångfacetterat livsskede som omfattar flera olika faser. Servicebehoven hos äldre personer varierar mellan dessa faser och kan börja vid olika tidpunkter och skilja sig avsevärt från varandra.

Många fortsätter att arbeta till nära 70 års ålder. Tiden efter pensioneringen präglas ofta ännu inte av behov av vård och omsorg, utan äldre personer ansvarar fortsatt för sig själva, sitt liv och sitt hem. Detta livsskede kännetecknas ofta av aktivt deltagande i samhällslivet och benämns ofta den tredje åldern. I denna fas kan behovet av hjälp och stöd hos personer med funktionsnedsättning ofta bedömas avvika från det behov som normalt hör till livsskeden.

Den senare delen av ålderdomen, den så kallade fjärde åldern, kännetecknas däremot av varaktiga funktionsbegränsningar, hälsoproblem, svårigheter att klara av dagliga aktiviteter självständigt och ett bestående behov av vård och omsorg. I Finland har övergången till den fjärde åldern i genomsnitt skett vid allt högre ålder, men variationen mellan individer är stor. Den kronologiska åldern avgör inte om en person befinner sig i den tredje eller fjärde åldern, och gränsen mellan dessa är inte tydlig.

Även om ett ökat behov av hjälp, stöd, vård och omsorg oftast koncentreras till de sista levnadsåren, avgör inte en enskild faktor, såsom klientens ålder, vilken lag som ska tillämpas. Bedömningen av servicebehovet ska vid behov uppdateras när behoven förändras. Servicebehovet i livets slutskede kan påverkas genom handledning samt genom rättidiga och förebyggande tjänster som ges i tidigare livsskeden.

Kontinuitet i tjänsterna i ålderdomen

Ett av syftena med bestämmelsen om kontinuitet i tjänsterna är att säkerställa att personer med funktionsnedsättning även vid åldrande kan få tjänster enligt lagen om funktionshinderservice. I enlighet med lagstiftarens intention ska personer som tidigare har fått tjänster enligt lagen om funktionshinderservice även fortsättningsvis få dessa vid åldrande, när behovet av hjälp, stöd och omsorg beror på en tidigare funktionsnedsättning och inte på ett nytt, klart livsskedesbundet behov.

Även om det rör sig om ett nytt behov som normalt hör till livsskeden, ska en fungerande helhet av tjänster för personen med funktionsnedsättning beaktas samt det faktum att funktionsförmågan kan försämras snabbare än normalt på grund av funktionsnedsättningen.

Servicebehov i livets slutskede

Servicebehovet hos äldre personer i livets slutskede, som ofta betonas av vård och omsorg till följd av naturligt åldrande, kan i regel betraktas som ett normalt livsskedesbundet behov.

Med stöd av lagen om funktionshinderservice ska, när övriga förutsättningar uppfylls, tjänster beviljas till personer som i hög ålder drabbats av en funktionsnedsättning till följd av olycka samt till personer vars behov av hjälp och stöd, till följd av en tidigare långvarig funktionsnedsättning eller sjukdom, uppkommer eller förvärras först under ålderdomen.

Dessutom kan tjänster enligt lagen om funktionshinderservice beviljas på basis av en individuell bedömning av servicebehovet i situationer där en person har blivit funktionsnedsatt till följd av en långvarig sjukdom under ålderdomen.

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande (StVM 52/2022 rd)

Social- och hälsovårdsutskottet ansåg i sitt betänkande om den nya lagen om funktionshinderservice (StVM 52/2022 rd) att det ur lagstiftningens målsättningar och genomförbarhetens synvinkel är viktigt att skilja mellan tjänster som ordnas för äldre personer utifrån deras individuella behov och särskilda tjänster som ordnas för personer med funktionsnedsättning.

Utskottet konstaterade att hemservice och boendetjänster enligt socialvårdslagen i regel kan tillgodose äldre personers servicebehov fullt ut. Bestämmelserna i socialvårdslagen om stöd för rörlighet kan säkerställa äldre personers rätt till rörlighet.

Välfärdsområdets skyldighet att ordna tjänster enligt allmän lagstiftning

Behoven av hjälp och stöd hos äldre personer i den fjärde åldern kan i regel tillgodoses genom tjänster enligt socialvårdslagen som är avsedda för äldre. Besluten ska alltid grunda sig på en individuell bedömning av servicebehovet och en klientplan. Därvid ska det säkerställas att klienten får tillräckliga tjänster i enlighet med 19 § 3 mom. i grundlagen.

Välfärdsområdena ska se till att tjänster enligt socialvårdslagen och annan allmän lagstiftning ordnas i enlighet med det behov som förekommer inom området. 

Lagen om funktionshinderservice i förhållande till annan lagstiftning

Service för personer med funktionsnedsättning ordnas i första hand med stöd av socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012), lagen om småbarnspedagogik (540/2018), lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller någon annan primär lag.

Service med stöd av lagen om funktionshinderservice ordnas endast om service enligt andra lagar inte är tillräcklig och lämplig med tanke på personens individuella servicebehov och intresse.
Lagen om funktionshinderservice 2 § (Finlex)

Personer med funktionsnedsättning har rätt till allmän service, som är primär i förhållande till den särskilda servicen. Lagen om funktionshinderservice som speciallag kompletterar den allmänna socialservicen endast om tjänsterna som avses i andra lagar inte är lämpliga och tillräckliga med tanke på personens individuella behov och intresse. Lagen om funktionshinderservice är således sekundär i förhållande till socialvårdslagen och till andra allmänna lagar för social- och hälsovården.

Välfärdsområdet ansvarar för att ordna servicen

Till välfärdsområdenas organiseringsansvar hör en skyldighet att se till att det i området finns tillgång till tjänster enligt både primär och sekundär lagstiftning på lika villkor enligt invånarnas behov. Ett beslut om ordnande av service ska grunda sig på en bedömning av servicebehovet och en klientplan. 

Avsikten är inte att med lagen om funktionshinderservice ersätta sådana tjänster om vilka det föreskrivs i en allmän lag och som välfärdsområdet och kommunen ansvarar för att ordna. 

Vid bedömningen av om servicen enligt de allmänna lagarna är lämplig och tillräcklig är det viktigt att bedöma det nödvändiga behov av hjälp och stöd som beror på en långvarig begränsning i funktionsförmågan till följd av personens funktionsnedsättning eller sjukdom samt hur livssituationen för personen med funktionsnedsättning inverkar på behovet av hjälp och stöd. I en lagvalssituation görs jämförelsen mellan bestämmelserna i den allmänna lagen och speciallagen, inte mellan hur tjänsterna genomförs i praktiken. Dessutom ska det exempelvis bedömas om det vore möjligt att tillgodose personens servicebehov med stöd av socialvårdslagen, och med vilka tjänster som avses i socialvårdslagen. Samtidigt ska det bedömas om dessa tjänster när de ordnas i enlighet med lagen är tillräckliga, förenliga med klientens intresse och lämpliga. 

Välfärdsområdet har lagstadgad skyldighet att ordna tjänster och skyldighet att reservera tillräckliga anslag för tjänster enligt den allmänna lagstiftningen. Vid behov ska välfärdsområdet rikta de anslag som reserverats för servicen på godtagbara grunder, till exempel till personer och grupper i utsatt ställning. Välfärdsområdet ansvarar alltid i sista hand för att kunderna får tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster enligt 19 § 3 i grundlagen. 

Den primära och också den sekundära servicen samt sätten att ordna dem ska vid behov anpassas så att servicen är tillgänglig och faktiskt står till buds för personen med funktionsnedsättning. Vid lagvalet och beslutsfattandet ska också beaktas rätten till rimliga anpassningar enligt diskrimineringslagen (1325/2014), vilka bidrar till att uppnå målen i FN:s funktionsrättskonvention.

Syftet med lagen om funktionshinderservice ska beaktas vid lagvalet

Vid bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsskeden ska syftet med lagen om funktionshinderservice beaktas.

Utöver detta ska syftet med lagen om funktionshinderservice beaktas vid bedömningen av om de tjänster som avses i den primära lagstiftningen är lämpliga och tillräckliga med tanke på personens individuella servicebehov och bästa.

Syftet med lagen om funktionshinderservice är:

• att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att förebygga och undanröja hinder för uppnåendet av dessa syften
• stödja förmågan att leva självständigt för personer med funktionsnedsättning och att stödja deras självbestämmanderätt samt
• tillförsäkra personer med funktionsnedsättning tillräcklig service av god kvalitet enligt deras individuella behov och intressen.

Lagen om funktionshinderservice 1 § (Finlex)

Därtill ska man beakta bestämmelsen i 22 § i grundlagen om att det allmänna ska se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. 
Finlands grundlag 22 § (Finlex)

Allmänna lagar och speciallagar kan tillämpas parallellt

Lagen om funktionshinderservice kan också tillämpas parallellt med de allmänna lagarna, även om lagen om funktionshinderservice är sekundär i förhållande till den allmänna lagstiftningen. En persons servicehelhet kan till exempel bestå av stöd för närståendevård och stöd för rörligheten enligt lagen om funktionshinderservice, eller så kan familjen till ett barn med funktionsnedsättning samtidigt få både hemservice för barnfamiljer enligt socialvårdslagen och dessutom träning för att lära sig kommunikationsfärdigheter enligt lagen om funktionshinderservice.

Bedömning av klientens intresse

Vid bedömningen av klientens intresse beaktas inte den avgift som påförs för servicen. Om de avgifter som tas ut för socialservice föreskrivs särskilt.
Socialvårdslagen 4 § (Finlex)

I 4 och 5 § i socialvårdslagen föreskrivs om klientens och barnets intresse. Vid lagvalet och beslutsfattandet ska dessa bestämmelser beaktas.
Socialvårdslagen 4 § (Finlex)
Socialvårdslagen 5 § (Finlex)

I tillämpningsguiden för socialvårdslagen beskrivs klientens intresse. (I handboken beaktas de lagändringar som trädde i kraft före den 1 januari 2024.)
Läs mer: Tillämpningsguide för socialvårdslagen 2024

Bedömningen av klientens intresse påverkas inte av om tjänsterna är avgiftsbelagda eller avgiftsfria för klienten eller av hur stor klientavgiften eventuellt är. 
De avgifter som tas ut för servicen styr inte med stöd av vilken lagstiftning servicen ordnas för klienten, utan endast personens behov av servicen. Klienterna ska hänvisas till tjänster som ordnas med stöd av olika lagstiftning i enlighet med deras servicebehov utan att andra omständigheter, såsom tjänsternas avgiftsfrihet, påverkar saken. Beviljandet av tjänster ska basera sig på servicebehovet också med beaktande av de omständigheter som hänför sig till klientsäkerheten. 

Klientavgifter och tillämpningsområde

För service inom social- och hälsovården som ordnas enligt den primära lagstiftningen kan avgift tas ut på det sätt som föreskrivs i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).
Lagen om funktionshinderservice 2 § (Finlex) 

Efterskänkande och nedsättning av avgift enligt klientavgiftslagen

I 11 § i klientavgiftslagen finns bestämmelser om efterskänkande och nedsättning av avgift. Enligt den bestämmelsen ska en avgift som fastställts för socialvårdsservice och en sådan avgift för hälsovårdsservice som bestämts enligt en persons betalningsförmåga efterskänkas eller nedsättas till den del förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. 

Välfärdsområdet kan på samma grunder besluta att sänka eller efterskänka också avgifter för hälsotjänster som är lika stora för alla. Avgifter kan efterskänkas eller nedsättas också om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter. 

Nedsättning och efterskänkande av avgift ska prioriteras i förhållande till utkomststöd. 
Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 11 § (Finlex)

Skyddsbestämmelse om klientavgifter i lagen om funktionshinderservice

Utöver vad som i 11 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården föreskrivs om efterskänkande av avgift eller nedsättning av fastställd avgift, ska avgift för social- och hälsovårdstjänster som ordnas enligt en i 2 § 2 mom. i  lagen om funktionshinderservice avsedd lag inte bestämmas, eller avgiften efterskänkas eller nedsättas, om avgiften hindrar eller väsentligen försvårar ordnandet av individuell service för personen med funktionsnedsättning eller om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.
Lagen om funktionshinderservice 2 § (Finlex)

Skyddsbestämmelsen i lagen om funktionshinderservice kan bli tillämplig i en situation där servicebehov som beror på en persons funktionsnedsättning tillgodoses med primära tjänster. Skyddsbestämmelsen avser inte situationer där det är fråga om att ansöka om tjänster enligt primär lagstiftning utan någon koppling till funktionsnedsättning.

Skyddsbestämmelsen är mer förpliktande än den motsvarande bestämmelsen i klientavgiftslagen

Bestämmelsen om tillämpningsområdet i lagen om funktionshinderservice innefattar en så kallad skyddsbestämmelse om klientavgifter. Syftet med bestämmelsen är att i högre grad än enligt 11 § i klientavgiftslagen skydda personer med funktionsnedsättning mot att klientavgifterna skulle förhindra tillgången till eller anlitandet av sådan service enligt den primära lagstiftningen inom social- och hälsovården som motsvarar personens servicebehov. Bestämmelsen är mer förpliktande än den motsvarande bestämmelsen i 11 § i klientavgiftslagen. 

När förutsättningarna uppfylls ska det finnas en ovillkorlig skyldighet att sänka klientavgifterna eller att avlägsna dem helt också i de situationer som avses i 11 § 2 mom. i klientavgiftslagen.

Välfärdsområdet ska avstå från att påföra eller ta ut en avgift för en social- och hälsovårdstjänst enligt den primära lagstiftningen eller nedsätta den, om avgiften hindrar eller väsentligen försvårar ordnandet av individuell service för personen med funktionsnedsättning eller om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.  

Det ska bedömas vilken betydelse en klientavgift för en primär tjänst har för klientens ställning

Skyddsbestämmelsen förpliktar till att bedöma vilken betydelse en klientavgift som påförs eller som redan påförts för en social- och hälsovårdstjänst enligt den primära lagstiftningen har för klientens ställning.

Bedömningen ska gälla behovet att inte påföra eller efterskänka eller sänka klientavgiften, inte valet av den service som ska beviljas klienten och av den lag som gäller den (primär eller sekundär), vilken ska ha gjorts före en eventuell bedömning av klientavgifterna i samband med bedömningen av servicebehovet och beslutsprövningen i fråga om servicen. 

Vad gäller skyddsbestämmelsen inte?

Skyddsbestämmelsen gäller inte eventuella avgifter för service som beviljas med stöd av lagen om funktionshinderservice, utan på dem tillämpas bestämmelserna om efterskänkande och nedsättning av avgift i 11 § i klientavgiftslagen. 

Skyddsbestämmelsen gäller inte heller sådana situationer där det är fråga om att ansöka om service enligt den primära lagstiftningen utan att det har med funktionsnedsättningen att göra, varvid det inte uppstår något behov av att överväga om servicebehovet ska tillgodoses genom service enligt den primära lagstiftningen eller lagen om funktionshinderservice. Detta gäller också situationer där service enligt lagen om funktionshinderservice inte skulle kunna tillgodose klientens servicebehov, till exempel när det gäller hälso- och sjukvårdsservice, och det således inte finns behov att överväga med stöd av vilken lag behovet ska tillgodoses.

Exempel på lagval och skyddsbestämmelse

Processen för att tillgodose servicebehoven hos en person med funktionsnedsättning och för val av tillämplig lag samt för att fastställa klientavgifter och tillämpa skyddsbestämmelsen kan beskrivas på följande sätt: 

• Först bedöms personens servicebehov och huruvida personen är en sådan person med funktionsnedsättning som avses i lagen om funktionshinderservice. 
• Därefter bedöms det om de tjänster som ordnas med stöd av den primära lagstiftningen är lämpliga och tillräckliga med tanke på personens individuella servicebehov och intresse. 
• Om detta bedöms vara fallet, ska också den klientavgift som tas ut för dem samt avgiftens konsekvenser för klienten bedömas. 
• Då ska det utöver 11 § i klientavgiftslagen samtidigt bedömas vilken betydelse avgiften skulle ha för klientens möjligheter att använda tjänsten, och vid behov ska man ta i bruk skyddsbestämmelsen om att avgiften ska påföras nedsatt eller inte alls påföras eller, om avgiften redan har påförts, om att avgiften ska sänkas eller slopas. 
• Om det bedöms att en avgift som påförts eller påförs för servicen hindrar eller väsentligt försvårar det individuella ordnandet av servicen och därigenom den faktiska användningen av servicen, ska skyddsbestämmelsen tas i bruk.

Tillämpning av skyddsbestämmelsen när en servicehelhet omfattar service enligt både den primära lagstiftningen och lagen om funktionshinderservice

Det är också möjligt att en servicehelhet enligt behoven hos en person med funktionsnedsättning förutsätter service enligt både den primära lagstiftningen och lagen om funktionshinderservice. Skyddsbestämmelsen kan bli tillämplig vid bedömning av behovet att inte påföra eller efterskänka eller nedsätta avgiften för tjänster som ordnas med stöd av den primära lagstiftningen. I regel är service enligt lagen om funktionshinderservice avgiftsfri också i en sådan situation. Skyddsbestämmelsen inverkar alltså inte på avgiftsfriheten för service enligt lagen om funktionshinderservice. 

Skyddsbestämmelsen ska beaktas när beslut om service fattas

Fastställandet av avgiften och beslutsprövningen i samband med den är en del av det sociala arbete som utförs med klienten, varvid också klientens sociala förhållanden som helhet inverkar på fastställandet av avgiften och dess storlek. Skyddsbestämmelsen ska därför beaktas redan när det fattas beslut om service. 

Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt att ordna sådan primär service som konstaterats vara lämplig och tillräcklig för personen med funktionsnedsättning i en situation där en avgift enligt klientavgiftslagen väsentligt skulle förhindra eller försvåra det individuella ordnandet av service för personen med funktionsnedsättning, eller om det finns skäl till det med beaktande av vårdsynpunkter. 

Exempel på de vårdsynpunkter som avses i skyddsbestämmelsen

Skyddsbestämmelsen kan bli tillämplig till exempel när det i en familj utöver barnet med funktionsnedsättning också finns andra barn och hela familjens försörjning kunde äventyras på grund av klientavgifterna. I princip blir 11 § 2 mom. i klientavgiftslagen i vilket fall som helst tillämpligt, men skyddsbestämmelsen förutsätter en mer omfattande bedömning av klientavgifternas inverkan på ställningen för personen med funktionsnedsättning. I denna bedömning beaktas också vårdsynpunkter.

Källor

Lag om ändring av 2 och 4 § i lagen om funktionshinderservice (Finlex)
 
Ärendets behandlingsinfo RP 92/2025 rd. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 2 § i lagen om funktionshinderservice (Riksdagen)
 
Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 26/2025 rd (Riksdagen) 

Lagen om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)

Regeringens proposition RP 191/2022 rd. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om funktionshinderservice och till vissa lagar som har samband med den (Riksdagen)

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 52/2022 rd (Riksdagen)