Bedömning av servicebehovet

Bedömning av servicebehovet inom service för personer med funktionsnedsättning

Vid bedömningen av servicebehovet bedömer en yrkesutbildad person inom socialvården tillsammans med personen med funktionsnedsättning personens stödbehov, förutsättningarna för en klientrelation samt genom vilken typ av service behoven kan mötas. Personens servicebehov bedöms alltid individuellt.

Vid bedömningen av servicebehovet förenas klientens egen bedömning, vid behov åsikterna hos klientens närstående samt en eller flera yrkesutbildade personers bedömningar av behovet av hjälp och stöd.  

I bedömningen av servicebehovet förenas den yrkesutbildades sakkunskaper med en beskrivning av klientens situation. Klienten behöver inte kunna avgöra vilka tjänster han eller hon behöver. Den anställda är skyldig att presentera olika alternativ för klienten. 

Bestämmelser om bedömning av servicebehov finns i 3 § och 4 § i lagen om funktionshinderservice och i 36 och 37 § i socialvårdslagen. 
Lagen om funktionshinderservice 3§ och 4§ (Finlex)
Socialvårdslagen 36§ och 37§ (Finlex)

Brådskande behov av hjälp och tidsfrister för bedömning av servicebehovet

Bedömningen av servicebehovet inleds då den sociala myndigheten inom välfärdsområdet kontaktas. Klienten, dennes närstående eller lagliga företrädare, en annan person eller en myndighet kan vara den som tar kontakt med socialvårdstjänsterna i välfärdsområdet. Hälso- och sjukvården kan också ta kontakt när en klient skrivs ut från sjukhus, eller så kan en annan myndighet ta kontakt.

Då en anställd inom tjänsterna för personer med funktionsnedsättning får vetskap om en person som behöver socialvård ska den anställda bedöma om ärendet är brådskande. Om ärendet är brådskande ska behovet av hjälp omedelbart bedömas så att klienten genast får brådskande tjänster.  En situation är särskilt brådskande om en person hamnar i fara om han eller hon inte får service.

Även om ärendet inte skulle vara brådskande ska bedömningen av servicebehovet påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. 

I samband med att servicebehovet bedöms ska den anställda utreda om klienten är i behov av särskilt stöd. En socialarbetare gör bedömningen av servicebehovet för personer i behov av särskilt stöd. 
Personer som behöver särskilt stöd ska få hjälp att söka tjänster.
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)

Bedömningen ska påbörjas senast den sjunde vardagen

Om klienten är en person med funktionsnedsättning enligt lagen om funktionshinderservice ska bedömningen av servicebehov inledas senast den sjunde vardagen efter det att klienten, en anhörig eller en närstående eller klientens lagliga företrädare har kontaktat den välfärdsområdesmyndighet som ansvarar för socialservicen för att få service. 
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)

Bedömningen av hurdant servicebehov ett barn som behöver särskilt stöd har ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att ärendet har inletts, och bedömningen ska bli klar senast tre månader från inledningen.
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)

Beslutet ska verkställas senast inom tre månader

I brådskande fall ska beslutet verkställas utan dröjsmål och i fall som inte är brådskande utan ogrundat dröjsmål. Beslutet ska dock verkställas senast inom tre månader från det att ärendet inletts. Tiden kan vara längre än detta om utredningen av ärendet av något särskilt skäl kräver en längre handläggningstid eller om verkställigheten fördröjs av något annat särskilt skäl som hänger samman med klientens behov.
Socialvårdslagen 45 § (Finlex)

Stödjande av delaktigheten för personer med funktionsnedsättning i klientprocessen

Delaktighet är en viktig princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen har ratificerats i Finland och är en del av Finlands lagstiftning. Att säkerställa att klienten är delaktig då servicebehovet bedöms är en viktig del av verkställandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

Bedömningen av servicebehovet görs i samarbete med klienten. Servicen ska dessutom tillhandahållas och följas upp i samarbete med personen med funktionsnedsättning så, att personen har möjlighet att delta i klientprocessens alla faser. 
Lagen om funktionshinderservice 3 § (Finlex)

Delaktigheten för personer med funktionsnedsättning ska stödjas på det sätt som personens funktionsförmåga, ålder, utvecklingsfas och livssituation förutsätter.  
Lagen om funktionshinderservice 3 § (Finlex)

Åldern och livssituationen för en person med funktionsnedsättning samt det språk och den kommunikationsmetod som personen använder påverkar hurudant stöd personen behöver i klientprocessen. Det stöd som ges tryggar ett jämlikt deltagande i klientprocessen utan hinder av den funktionsnedsättning som skadan eller sjukdomen orsakar. En person som inte har ett stödnätverk som utgörs av närstående kan behöva mer stöd. Å andra sidan kan en ung person med funktionsnedsättning som håller på att bli självständig behöva stöd för att bilda sig en egen självständig åsikt och göra egna val.

Personen ska vid behov få stöd i att få information och för att bilda sig en egen åsikt och uttrycka den. 
Lagen om funktionshinderservice 3 § (Finlex) 

Språket och kommunikationen ska beaktas vid bedömningen av servicebehov

En person med funktionsnedsättning har rätt att använda teckenspråk eller ett sådant kommunikationssätt som är lämpligt för honom eller henne. 
Lagen om funktionshinderservice 3 § (Finlex)

Ett genuint deltagande för en person med funktionsnedsättning förutsätter att han eller hon har tillgång till tillräcklig information och tillräckliga verktyg för ömsesidigkommunikation.

Den som anordnar servicen ska säkerställa att interaktionen förverkligas så att parterna i klientprocessen förstår varandras frågor och kan kommunicera sinsemellan. Detta är särskilt viktigt när det gäller en person som inte kan tänka abstrakt eller fatta beslut om lösningar som gäller hans eller hennes tjänster utan stöd.

Den språkliga och kulturella bakgrunden hos svenskspråkiga, samiska, teckenspråkiga, personer med romsk bakgrund och i mån av möjlighet även andra personer med funktionsnedsättning ska beaktas i serviceprocessens olika skeden.

Läs mer om språkliga rättigheter och ordnande av tolkning på följande sidor:

• Information och rådgivning 
• Rätt till eget språk och egen kultur

Stödjande av delaktigheten för barn med funktionsnedsättning i klientprocessen

Särskild vikt ska fästas vid stödjandet av delaktigheten i klientprocessen för barn med funktionsnedsättning. 

Bestämmelser om beaktande av en minderårig klients önskemål och åsikt finns i 10 § i klientlagen. Bestämmelser om barns och unga personers rätt att få information samt att framföra sina åsikter och önskemål i ärendet finns i 32 § i socialvårdslagen.
Socialvårdens klientlag 10 § (Finlex)
Socialvårdslagen 32 § (Finlex)

Med barn och unga personer avses i denna lag barn och unga personer som avses i 3 § i socialvårdslagen.
Lagen om funktionshinderservice 3 § (Finlex)
Verktygslåda för att reda ut barnets åsikt
Papunet Samspel och kommunikation för alla (Papunet)

Klientdelaktighet i förberedelserna inför bedömningen av servicebehov

Klienten blir mer delaktig om han eller hon får möjlighet att på förhand förbereda sig för bedömningen av servicebehovet. Man kan stödja klientens möjligheter att förbereda sig till exempel genom att skicka förhandsmaterial till honom eller henne om vad en bedömning av servicebehovet innebär och hur den genomförs.

Förhandsmaterial innan mötet

Ett lyckat bemötande och växelverkan är centrala faktorer med tanke på klientens delaktighet. Det är bra om den anställda förutom att bekanta sig med handlingarna även på förhand bedömer vilka praktiska arrangemang klientmötet kräver. Ett lyckat möte främjas genom att man reserverar tillräckligt med tid för träffen, säkerställer att det finns förutsättningar för en lyckad växelverkan (till exempel användning av AAC-metoder vid behov) samt genom att den yrkesutbildade eftersträvar ett lugnt och stressfritt samarbete med klienten. Man bör också se till att den fysiska miljön är tillgänglig.

Följande material och anvisningar kan utnyttjas i förberedelserna:

• Förhandsmaterial före träff med klienten 
• Verktygslåda för att reda ut barnets åsikt
• Rätt till eget språk och egen kultur – Vem ansvarar för att ordna tolkning inom det sociala arbetet med personer med funktionsnedsättning?
• Information och rådgivning – Tillgänglighet i det sociala arbetet

Dokumentation av bedömningen av servicebehovet tillsammans med klienten

Det är bra att dokumentera bedömningen av servicebehovet tillsammans med klienten – bedömningen kan dokumenteras till exempel under klientmötet. Klientens delaktighet i bedömningen av servicebehovet kan stärkas genom att klienten får läsa eller att man för honom eller henne läser högt den text som skrivits i samband med bedömningen, varvid klienten kan kommentera innehållet i texten. Det är bra om den anställda under dokumentationsprocessens gång regelbundet säkerställer att han eller hon säkert har förstått diskussionen med klienten rätt.

Det är bra att alltid skicka sammanfattningen av bedömningen av servicebehovet till klienten för godkännande.

Vem bedömer servicebehovet?

För bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av en klientplan för en person med funktionsnedsättning svarar alltid en i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) avsedd yrkesutbildad person som är anställd i tjänsteförhållande.
Lagen om funktionshinderservice 4 § (Finlex)

För att klientens delaktighet ska förverkligas är det viktigt att den första bedömningen görs av en yrkesutbildad person inom socialvården som har omfattande och uppdaterade insikter i tjänsterna.

Innehållet i bedömningen av servicebehovet

Syftet med bedömningen av servicebehovet är att identifiera de olika situationer och miljöer där klienten behöver hjälp eller stöd. Tjänsterna och de andra stödåtgärderna ska stödja personen att agera i olika roller så att funktionsnedsättningen inte hindrar honom eller henne från att förverkliga dessa roller. Å andra sidan ska man vid bedömningen av servicebehovet också identifiera de situationer och miljöer som personen med funktionsnedsättning inte behöver hjälp med eller stöd för på grund av sin funktionsnedsättning.

Vid bedömningen av en persons funktionsförmåga och servicebehov i omvärlden och olika närmiljöer ska personens hälsotillstånd, livssituation och levnadsförhållanden och förändringar i dessa beaktas.

Bedömning av servicebehovet inom service för personer med funktionsnedsättning

Även om personens funktionsförmåga i olika verksamhetsmiljöer bedöms som en del av bedömningen av servicebehovet, omfattar bedömningen en betydligt mer omfattande beskrivning av personens liv. Det är viktigt att beakta i bedömningen såväl funktionsförmågan som betydelsen och inverkan av individuella situationer i livet. 

Bedömningen av servicebehovet är alltid en individuell process som ska innehålla åtminstone följande:

• en sammanfattning av klientens situation samt av behovet av socialservice och särskilt stöd
• en bedömning som görs av en yrkesutbildad person inom socialvården om förutsättningarna för klientrelationen
• klientens åsikt om och syn på sitt servicebehov, om det inte finns ett uppenbart hinder för att i samarbete med klienten bedöma servicebehovet
• en bedömning som klienten och en yrkesutbildad person inom socialvården har gjort om behovet av en egen kontaktperson

Socialvårdslagen 37 § (Finlex)

En klientplan görs upp utifrån bedömningen av servicebehovet.
Läs mer: Klientplan 

Myndigheten är skyldig att utreda klientens situation

Myndigheten ska se till att en klient tillräckligt väl och på lämpligt sätt klarar av sin situation. Myndigheten skaffar den information som behövs samt låter klienten berätta om vilket behov av hjälp han eller hon upplever sig ha och dokumenterar vilka saker man gått igenom tillsammans med klienten.

Vid bedömningen av servicebehovet ska klienten också samarbeta för att utreda den egna situationen, till exempel genom att lämna in de uppgifter och handlingar som behövs till myndigheten.
Förvaltningslagen 31 § (Finlex)
Socialvårdens klientlag 12 § (Finlex)

Hembesök vid bedömning av servicebehovet

När en bedömning av servicebehovet görs rekommenderas att det görs ett hembesök hos klienten. Ett hembesök ger mer information om hur klienten klarar sig i vardagen och om faktorer i klientens boendemiljö än vad en bedömning på ett kontor gör. 

Hembesök görs enligt överenskommelse med klienten.  Det är bra att ge klienten möjlighet att påverka var bedömningen av servicebehovet görs, men i fråga om ärenden som berör till exempel stöd för närståendevård är ett hembesök obligatoriskt. Möjligheten att påverka mötesplatsen stärker klientens delaktighet.  Det är också bra att fråga om ett barns åsikt om mötesplatsen.
Verktygslåda för att reda ut barnets åsikt

Man bör också komma överens med klienten om vilka yrkesutbildade personer som deltar i hembesöket och varför. 

Klienten ska ha tillräckligt med tid att bjuda in till exempel en närstående eller en annan person som representerar honom eller henne till hembesöket. När hembesök ordnas ska klientens privatliv respekteras. Hembesöken kan vid behov vara flera om det behövs mer information för att utreda servicebehovet.

Rätt att få tillträde till klientens bostad

Klienten har i regel rätt att vägra hembesök. I lagstiftningen fastställs de situationer där det är möjligt att komma in i klientens bostad utan klientens samtycke. Dessa situationer är sällsynta.

Är någon i uppenbart behov av socialvård och kräver hans intresse på grund av allvarlig risk för hans hälsa, utveckling eller trygghet ovillkorligen detta och kan behovet av socialvård annars inte utredas, har en socialarbetare på förordnande av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården, som har utsetts av välfärdsområdet för utredning av vårdbehovet rätt att vinna tillträde till en sådan persons bostad eller någon annan plats där han vistas. 

Då tillträde förhindras till den bostad eller den plats där personen i fråga vistas, skall de sociala myndigheterna begära sådan handräckning av en polismyndighet som avses i 22 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
Den gamla socialvårdslagen 710/1982 41 § (Finlex)

Närståendenätverket kartläggs vid behov

Om klientens situation kräver det kan man utreda på vilket sätt anhöriga eller andra personer som står klienten nära deltar i att stöda klienten. Kartläggningen av närståendenätverket görs i samband med att servicebehovet bedöms eller vid behov vid en annan tidpunkt under klientrelationen.  I regel görs kartläggningen enbart med klientens samtycke.

Kartläggningen kan göras utan klientens samtycke endast om

• klienten är uppenbart oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa och säkerhet och uppgifterna är nödvändiga för att utreda servicebehovet, eller
• uppgifterna behövs för att tillgodose ett barns intresse.

I samband med kartläggningen utreds vid behov de anhörigas och närståendes eventuella stödbehov.
Socialvårdslagen 43 § (Finlex) 

Anskaffning av information som stödjer bedömningen av servicebehov 

Bedömningen av servicebehovet är en myndighetsuppgift. Myndigheten har i uppgift att leda utredningen av ärendet och besluta på vilket sätt ärendet behöver utredas och om utredningen är tillräcklig. Myndigheten kan inte överlåta ledningen av processen till en privat aktör, men behöver heller inte själv utreda alla faktorer som behövs som grund för beslutet. Bedömningsperiod i hemmet  i anslutning till personlig assistans enligt handikappservice OKV/2184/10/2022 (Finlex) (på finska)
 
I klagomålet kritiserades Norra Karelens social- och hälsovårdstjänsters (Siun sote) förfarande vid bedömningen av behovet av personlig assistans enligt lagen om funktionshinderservice. Siun sote ordnade utvärderingsperioder hemma hos klienten, även om ett sådant förfarande inte föreskrivs i lagen om funktionshinderservice eller socialvårdslagen. 

Enligt den biträdande Justitiekanslern är det i ärendet inte fråga om att utvidga myndighetsåtgärderna till att omfatta hemfriden på myndigheternas initiativ, utan om en offentlig serviceuppgift som omfattas av hemfriden. Det gäller framför allt en utredning som görs för att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna och som på grund av omständigheterna är naturligast att erhålla i ett område som omfattas av hemfriden, om klienten ger sitt samtycke till detta. 

Myndigheten ska utreda behovet av service för personer med funktionsnedsättning och vad som behövs i varje enskilt fall. För att detta ska vara möjligt kan ordnandet av bedömningsperioden ur denna aspekt anses vara ett godtagbart utredningssätt i sådana fall där det inte annars finns tillräckligt exakt information om hjälpbehovet för att fatta beslut om service och stödåtgärder och klienten själv samtycker till att bedömningsperioden ordnas.

Bedömningsperiod i hemmet i anslutning till personlig assistans enligt handikappservicelagen (Statsrådets Justitiekansler) (på finska) 

En egen kontaktperson ska utses för klienten

En egen kontaktperson ska utses för socialvårdsklienten för den tid klientrelationen pågår. En egen kontaktperson behöver inte utses om det för klienten redan har utsetts en annan arbetstagare som ansvarar för servicen eller om det av någon annan orsak är uppenbart onödigt att utse en egen kontaktperson.

Den egna kontaktpersonen ska vara en sådan yrkesutbildad person som avses i 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. Den egna kontaktpersonen kan i stället för den yrkesutbildade person som avses i nämnda paragraf vara en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, om det är motiverat med hänsyn till klientens samlade service.

Den egna kontaktpersonen för ett barn som behöver särskilt stöd och för andra personer som behöver särskilt stöd och den arbetstagare som utför klientarbete tillsammans med kontaktpersonen ska vara en sådan socialarbetare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården, och uppgiften ska skötas i tjänsteförhållande.

Den person som är egen kontaktperson har i uppgift att bland annat i enlighet med klientens behov och intresse främja klientens självständighet. Om klientens stödbehov är bestående eller långvarigt ska kontaktpersonen försöka främja att stödet om möjligt ordnas så att servicens kontinuitet tryggas, om det inte ligger i klientens intresse att ändra servicen.

När socialvård som gäller barn som behöver särskilt stöd eller personer som behöver annat särskilt stöd tillhandahålls ska den egna kontaktpersonen eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens socialservice träffa klienten personligen tillräckligt ofta på det sätt som antecknas närmare i klientplanen.
Socialvårdslagen 42 § (Finlex)
Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården 3 § (Finlex)

Personer som behöver särskilt stöd ska få hjälp att söka tjänster

Med en person som behöver särskilt stöd avses i socialvårdslagen en person som har särskilda svårigheter att söka och få behövliga social- och hälsotjänster. Vid behov av särskilt stöd i anslutning till hög ålder tillämpas lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012).

Behovet av särskilt stöd kan bero på

• kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning eller sjukdom
• missbruk av rusmedel eller annat beroendebeteende
• samtidigt behov av flera olika typer av stöd 
• annan motsvarande orsak.

Behovet av särskilt stöd avser alltså inte servicebehov utan behov av stöd för att få tjänster. Man bör dock beakta att begreppet barn i behov av särskilt stöd inte begränsas enbart till behov av stöd för att få tjänster. 

Behovet av särskilt stöd är inte bundet till en viss diagnos eller skada. Definitionen omfattar även personer vars behov av särskilt stöd till exempel beror på flera sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Det kan också vara fråga om ännu odiagnostiserade symtom som allvarligt försvårar personens funktionsförmåga.

Till definitionen hör även de personer vars centrala problem är ett stödbehov som beror på flera olika orsaker eller överhuvudtaget en situation där ett stort behöv av hjälp medför utmattning och svårigheter att få tillgång till behövliga tjänster.
Socialvårdslagen 3 § (Finlex)

Barn som behöver särskilt stöd

Begreppet barn som behöver särskilt stöd begränsas inte enbart till behov av stöd för att få tjänster. Ett barn som behöver stöd är även ett barn vars uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller som själv genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.

När socialvård som gäller barn som behöver särskilt stöd tillhandahålls ska barnets egen kontaktperson eller en annan arbetstagare som ansvarar för barnets socialservice träffa barnet personligen tillräckligt ofta på det sätt som antecknas närmare i klientplanen.
Socialvårdsvårdslagen 3 § och 42 § (Finlex)

En socialarbetare bedömer behovet av särskilt stöd

En socialarbetare gör bedömningen av servicebehovet för personer i behov av särskilt stöd. Socialarbetaren samarbetar vid behov med andra yrkesutbildade. 
Tillräcklig information fås genom multiprofessionellt samarbete
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)

Dessutom ska personer i behov av särskilt stöd beaktas i synnerhet i följande skeden av socialarbetet som beskrivs i socialvårdslagen:

• vid bedömningen av det som ligger i klientens intresse (4 §) (Finlex)
• vid rådgivning och handledning (6 §) (Finlex)
• vid uppföljning och främjande av välfärden hos personer som behöver särskilt stöd (8 §) (Finlex)
• när en egen kontaktperson utses (42 §) (Finlex)
• när beslut som tryggar vård och omsorg fattas (46 §) (Finlex)

Sektorsövergripande samarbete vid bedömning av servicebehov

Hjälpbehovet hos en klient inom socialvården bedöms alltid multiprofessionellt vid behov. Myndigheten inom socialvården ska se till att tillräcklig sakkunskap och kompetens med hänsyn till en persons individuella behov finns att tillgå. Den arbetstagare som ansvarar för bedömningen ska enligt behov kontakta olika samarbetspartners och sakkunniga samt vid behov personens anhöriga och andra närstående. 

Bestämmelser om rätten att få uppgifter och om utlämnande av uppgifter finns i 8 kap. i lagen om kunduppgifter.

Lag om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) 8 kap.
Om bedömningen av personens behov och uppfyllandet av dem kräver service eller stödåtgärder av socialväsendet eller övriga myndigheter, ska dessa på begäran av den arbetstagare som ansvarar för åtgärden delta i bedömningen av personens servicebehov och i utarbetandet av en klientplan.
Socialvårdslagen 41 § (Finlex)

Beroende på situation kan till exempel följande delta i bedömningen:

• En av klienten utsedd person (anhörig, närstående, stödperson eller en annan person som representerar klienten enligt behov)
• representant för socialarbetet
• representanter för rehabilitering, medicin och vårdarbete enligt överenskommelse med klienten eller dennes representant.

Genom att kombinera kunnande får man tillräcklig information om klientens behov till grund för beviljande av service. Klientens behov avgör vilken insats varje yrkesutbildad person gör i utredningen av servicebehovet. Det viktiga är dock klientens egen åsikt.

Utredning av situationen för person i klientens vård

Vård- och stödbehovet för ett barn eller en annan person i klientens vård ska utredas om klienten

1. får service inom alkohol- och drogarbete eller mentalvårdsarbete eller annan service inom social- och hälsovård under vilken, eller innan behövlig vård fås, klientens förmåga att fullgott ta hand om vården eller fostran bedöms vara försvagad; 
2. intas som häktad i fängelse eller börjar avtjäna ett fängelsestraff.

För att säkerställa att barnet eller en annan person som vårdas får tillräckligt med vård och stöd ska den anställda vid behov träffa barnet eller personen. 
Socialvårdslagen 44 § (Finlex) 

Källor

VamO-projektet. Att öka delaktighet och förebygga exklusion i funktionshindersocialarbetets klientprocess. (Innobyn) (på finska)
Socialvårdslagen 1301/2014 (Finlex) 
Lag om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)
Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (Finlex)
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000 (Finlex)
Förvaltiningslag 434/2003 (Finlex)
Lag om yrkesutbildade personer inom socialvården 817/2015 (Finlex)
Lag om stöd för närståendevård 937/2005 (Finlex)