Rätt till eget språk och egen kultur
Sidans innehåll
- Det regleras i grundlagen om rätten till eget språk och egen kultur
- Språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen
- Språkliga och kulturella rättigheter inom förvaltningen
- Rätt till eget språk och egen kultur inom socialvården
- Vem ansvarar för att ordna tolkning åt klienter inom socialvården för personer med funktionsnedsättning?
Det regleras i grundlagen om rätten till eget språk och egen kultur
Ordnandet av funktionshinderservice är en myndighetsverksamhet som ska följa bestämmelserna om språk och kultur.
Enligt grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Alla vars modersmål är finska eller svenska har rätt att uträtta ärenden hos en myndighet och få sina handlingar på sitt eget språk. I grundlagen fastslås dessutom att samerna, romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Även rättigheterna för personer som använder teckenspråk och personer som på grund av funktionsnedsättning behöver tolknings- och översättningshjälp tryggas genom lag.
Språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen
Språklagen preciserar bestämmelsen om eget språk och egen kultur i grundlagen. I kontakter med statliga myndigheter, tvåspråkiga myndigheter i välfärdsområden och tvåspråkiga myndigheter i välfärdssammanslutningar samt tvåspråkiga kommunala myndigheter har var och en har rätt att använda finska eller svenska. Myndigheterna ska dessutom ordna möjlighet för den som ska höras att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska. Hos enspråkiga myndigheter i välfärdsområden och enspråkiga myndigheter i välfärdssammanslutningar används välfärdsområdets eller välfärdssammanslutningens språk. Hos enspråkiga kommunala myndigheter används däremot kommunens språk. Var och en har dock rätt att bli hörd på sitt eget språk och att använda sitt eget språk i ärenden som väcks av en myndighet och som gäller en skyldighet som myndigheten ålägger personen eller grundläggande rättigheter för personen eller någon som är i hans eller hennes vård.
Språklag (423/2003) 10 § (Finlex)
Samiska språklagen lämpas inom vissa områden och på vissa myndigheter. En same har hos dessa myndigheter rätt att i egen sak eller i ett ärende där han eller hon hörs använda samiska. En myndighet får inte begränsa denna rättighet på grund av att en same även kan finska eller svenska.
Samiska språklagen (1086/2003) (Finlex)
I Handbok om funktionshinderservice finns information om funktionshinderervice också på samiska språk:
Om funktionshinderservice på samiska
Beaktandet av rättigheter för samer med funktionsnedsättning
Syftet med teckenspråkslagen är att främja förverkligandet av de språkliga rättigheterna för dem som använder teckenspråk. Enligt lagen ska myndigheterna i sin verksamhet främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk.
Teckenspråkslag (359/2015) (Finlex)
Språkliga och kulturella rättigheter inom förvaltningen
Enligt förvaltningslagen ska en myndighet ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet, om
- en part som använder romani eller teckenspråk eller något annat språk inte behärskar det språk, finska eller svenska, som ska användas vid myndigheten, eller
- en part på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte kan göra sig förstådd.
För utredning av ett ärende eller för att trygga en parts rättigheter kan myndigheten ordna tolkning och översättning också i andra ärenden än de som kan inledas av en myndighet.
Rätt till eget språk och egen kultur inom socialvården
Inom social- och hälsovården tillämpas alla ovannämnda bestämmelser om språkliga rättigheter. Enligt socialvårdens klientlag ska klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas när socialvård lämnas.
Socialvårdens klientlag (812/2000) (Finlex)
När socialvårdspersonalen utreder klientens rättigheter och skyldigheter samt olika servicealternativ för klienten, ska utredningen ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse. Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av talsvårigheter eller nedsatt förmåga i sinnesorganen (till exempel syn och hörsel) eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska om möjligt tolkning ordnas och en tolk skaffas.
Vem ansvarar för att ordna tolkning åt klienter inom socialvården för personer med funktionsnedsättning?
Bestämmelsen i socialvårdens klientlag prioriteras före FPA:s skyldighet att ordna tolkningstjänster.
När socialbyrån kallar en klient till ett möte har socialbyrån möjlighet att ordna tolkningstjänster åt klienten. Då står socialbyrån även för kostnaderna för att ordna tjänsterna.
I situationer där socialväsendet inte har kunnat förutse behovet av tolk är det dock FPA som ansvarar för att ordna tolkningstjänster. Om klienten besöker servicehandledningen spontant utan tidsbokning ska klienten ordna tolkningstjänst själv genom att beställa tjänsten via FPA.
Annan tolktjänst än den som FPA ordnar (FPA)
Om det gäller ett ärende som kan inledas på myndigheternas initiativ ska myndigheten ansvara för tolkning och översättning i enlighet med förvaltningslagen (ovan).
I Handbok om funktionshinderservice finns det också information om funktionshinderservice på samiska.
Lámisvuođabálvalusat (Om funktionshinderservice på nordsamiska)
Palvâlusah vádulij várás (Om funktionshinderservice på enaresamiska)
Lääʹmeskääzzkõõzz (Om funktionshinderservice på skoltsamiska)