Barnspecifik övervakning

Barnspecifik övervakning av vård utom hemmet 

Med barnspecifik övervakning av vård utom hemmet avses uppföljning av barnets placering och uppnåendet av målen med placeringen. För den barnspecifika övervakningen ansvarar det välfärdsområde som placerat barnet och särskilt den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. 

Ansvaret för uppföljningen är detsamma oberoende av om barnet är placerat i familje- eller institutionsvård, och därför separeras inte dessa vårdformer utom hemmet i denna modell. Samarbetsparterna och aktörsnätverket bestäms dock delvis enligt vårdformen utom hemmet.

Rekommendation till verksamhetsmodell for barnspecifik övervakning 

Modellen för barnspecifik övervakning utarbetades inom projektet Fråga och lyssna (2019–2021), som leddes av Institutet för hälsa och välfärd. Inom projektet studerades placerade barns erfarenheter, bemötande och välbefinnande samt yrkespraxis i att höra barn och identifiera missförhållanden i vård utom hemmet.   

Modellens ledande principer:

• stärka barnets delaktighet och agentskap
• betydelsen av bemötande och relationsbaserat arbete
• barnets kunskap och tolkningar i centrum

I centrum för modellen står möten med barnet samt hens erfarenhetsbaserade kunskap, som kompletteras av andra parters uppgifter. I modellen har vi strävat efter att beskriva, vilka uppgifter socialarbetaren behöver om barnets situation och erfarenheter för att genomföra övervakningsuppgiften, samt hur övervakningsuppgiften kan genomföras på ett barnorienterat sätt. Samarbete och växelverkan mellan alla aktörer är av yttersta vikt.

Kännedomen om och förståelsen för barnets situation bygger på växelverkan och diskussioner. Barnspecifik övervakning kan förverkligas endast om socialarbetaren har möjlighet att skapa en förtroendefull relation med barnet och hålla kontakt med barnet tillräckligt ofta. 

Barncentrerade möten

Barnens individuella situationer och behov varierar stort, och därför kan man inte ange ett rätt sätt eller en rätt metod för växelverkan. Mötessituationens karaktär påverkas bland annat av barnets ålder, temperament, karaktär, livssituation, aktivitet, särskilda behov och tidigare erfarenheter. 

Socialarbetaren ska hitta ett sätt och en kanal för att föra dialog med varje barn. Mötena med barnet bör ske både på tu man hand och tillsammans med barnets nätverk och närstående (ifall inte hinder som t.ex. begränsning av kontakt föreligger). Besök ska också ordnas på barnets plats för vård utom hemmet. För kontakten väljs en barncentrerad kommunikationskanal 

• Barnets önskemål beaktas vid valet av mötesplats 
• Ett barncentrerat interaktionssätt väljs 
• Fokus ligger på sådant som är viktigt för barnet 
• Barnet ges möjlighet att berätta också om svåra saker 
• Kom också ihåg att diskutera sådant som är positivt 
• Barnets aktiva aktörskap stöds 
• Information förmedlas till barnet i en begriplig form 
• Barnet får stöd i att föra sådant som är viktigt för barnet vidare

Förståelsen och kännedomen om barnets situation bör bygga på barncentrerad växelverkan. Utöver diskussion kan mötet bygga på bl.a. observationer (miljö, atmosfär, känslouttryck, relationer, beteende), lek, samarbete eller hjälpmedel (t.ex. blanketter, kort, spel, linjer, släktträd, nätverks- och rollkartor). Som stöd för diskussionen rekommenderar THL att materialet "Hur är det med dig?” används. 

Endast det barn som vårdas utom hemmet kan förmedla erfarenhetsbaserad kunskap. Barnet kan ge information på många olika sätt och även icke-verbalt, och observation är i många situationer det bästa sättet att komma så nära barnets upplevelse som möjligt. När barnet är i den åldern att diskussion med barnet lyckas ska man väcka diskussion med barnet och aktivt fråga om barnets vardag och erfarenheter.

Förtroende skapar möjlighet att berätta även om sådant som är svårt. Det är viktigt att man också talar om svåra saker, såsom våld eller illabehandling med de rätta termerna eller orden, med hänsyn till barnets utvecklingsnivå. Genom att tala öppet, ställa frågor och namnge svåra ämnen uppmuntrar man barnet att berätta om sina erfarenheter.

Verktyg för strukturerande av tillsynen 

Checklista för teman som behandlas systematiskt tillsammans med barnet är avsedd att vara en minneslista för socialarbetaren. Listan stöder socialarbetaren i uppföljning och utvärdering av barnets välbefinnande och situation. Den vuxna ansvarar för att ställa frågor särskilt om mobbning, trakasserier och våld – man kan inte överlämna ansvaret för att berätta om dessa på barnet. Olika teman behandlas i takt med att barnet växer och de diskuteras med hänsyn till barnets ålders- och utvecklingsnivå samt individuella behov och situationsfaktorer.

Indelningen av temana är följande: 

• Skola, småbarnspedagogik och fritid
• Barnets upplevelser av mobbning, trakasserier och olika former av våld 
• Barnets människorelationer 
• Barnets vardag och plats för vård utom hemmet
• Barnets fysiska och psykiska hälsotillstånd 
• Uppföljning och bedömning av de individuella målen för placeringen tillsammans med barnet 
• Placerade barns rättigheter

Avsikten är inte att behandla alla teman på ett möte, utan det viktigaste är att de behandlas regelbundet. Listan fungerar som stöd för socialarbetarens minne gällande när ett visst tema senast har behandlats med barnet och vilka teman som kräver ytterligare diskussion. Listan fungerar också som dokumentation vid byte av socialarbetare. 

Listan är inte uttömmande och orsaken till placeringen och placeringsfasen, barnets ålder och utvecklingsnivå samt barnets bakgrund och situation påverkar vilka teman som är viktiga att behandla vid det aktuella mötet med barnet. Utgångspunkten är att varje tema ska diskuteras minst en gång om året och alltid när platsen för vård utom hemmet ändras.

Processbeskrivning av ingripande i missförhållanden inom vård utom hemmet fungerar som stöd i utredande och ingripande i missförhållanden som kommit till kännedom.   

Efter att missförhållandet upptäckts bedöms 

1. Hur brådskande situationen är 
Är det brådskande att lösa situationen ur barnets synvinkel? Behövs omedelbart skydd, samt brådskande bedömning eller stöd av andra myndigheter? 

2. Allvarlighet Man ingriper alltid i illabehandling eller annat våld, även om barnet inte upplever situationen som allvarlig. 
Vilken åsikt har barnet själv om situationen? Vilken åsikt har närstående och vuxna på platsen för vård utom hemmet? Behövs mer information om situationen?

3. Följder och sätt att ingripa 
Vilka är följderna av situationen ur barnets synvinkel? På vilka olika sätt kan man ingripa i situationen? Kan ingripandet ha oönskade konsekvenser för barnet? Och konsekvenserna för andra inblandade? 

4. Behövliga samarbetsparter 
Bör någon annan underrättas om händelsen/situationen? Påverkar händelsen/situationen andra barn och hur brådskande är situationen för dem? Vilket stöd behöver den anställda för att lösa situationen och hantera sina egna känslor? 

5. Uppföljning 
Hade korrigerande åtgärder effekt? Behövs det fler åtgärder? Behöver barnet fortsatt stöd för att hantera det som inträffat, samt närstående eller vuxna på platsen för vård utom hemmet? Vad bör man komma överens om gällande arbetsfördelningen vid uppföljningen? Hur ser man till att det stöd som socialarbetaren behöver genomförs?

De flesta missförhållandena kan klaras upp genom diskussioner. Om diskussion mellan de berörda parterna inte verkar vara en tillräcklig intervention, kan man bedöma om barnet har nytta av tilläggsstöd som riktas till barnet självt eller någon annan aktör. Stödåtgärder i denna situation kan till exempel vara handledning av personalen eller styrnings- och tillsynsbesök, ökade personalresurser eller intensifiering eller inledande av en utomstående vårdkontakt för barnet. Den andra ytterligheten i åtgärdsmenyn är byte av barnets plats för vård utom hemmet. 

Processen för att ingripa i ett missförhållande beskrivs ovan ur den ansvariga socialarbetarens synvinkel, eftersom socialarbetaren ansvarar för den barnspecifika övervakningen och utredningen av missförhållanden som uppkommer under vården av barnet utom hemmet. Han eller hon behöver dock inte klara av att ingripa ensam, utan par- och teamarbetet samt ledningen ska ge stöd i den krävande arbetsprocessen. Om tillsynsärendet utvidgas till att gälla hela enheten eller familjehemmet ska ansvaret för helheten överföras till den instans som ansvarar för den enhets- eller familjespecifika tillsynen på välfärdsområdet, regionförvaltningsverket eller Valvira.

Ifall missförhållandena är allvarliga eller upprepas, bör orsakerna även utredas på organisationsnivå. Socialarbetare har också anmälningsskyldighet i enlighet med socialvårdslagens 48§.