Ändringsarbetenas nödvändighet
Vad gäller planeringen av ändringsarbeten i bostaden ska kommunen i regel ersätta den nödvändiga andel av planeringen på basis av vilken även kommunens ersättning betalats (se RJO, Dnr 671/4/05).
Ändringsarbetenas nödvändighet bedöms utifrån behoven hos personen med svår funktionsnedsättning. Syftet är att personen med funktionsnedsättning ska kunna röra sig självständigt i bostaden och använda de utrymmen som gör det möjligt för personen att klara sig självständigt i hemmet.
HFD 29.1.2018 T 388 – Ändringsarbeten i bostaden – Nödvändighet – WC och tvättrum
A ansökte om installation av ett säkert golv i duschutrymmet som ett ändringsarbete i bostaden. Kommunen avslog ansökan med hänsyn till att duschutrymmet hade stödhandtag och att A hade en duschstol och duschtofflor.
Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Den konstaterade att det var ostridigt att plastmattan i duschutrymmet var hal och utgjorde en halkrisk för A när den blev våt. Likaså var det ostridigt att A inte klarade av att duscha på egen hand. Att duscha hörde till A:s normala livsföring och ett säkert golv skulle öka A:s möjligheter att delta aktivt i duschandet och därmed förebygga och delvis undanröja de begränsningar i A:s funktionsförmåga och hinder för normal livsföring som funktionsnedsättningen medför, i enlighet med syftet med handikappservicelagen. Enligt utredningen i ärendet skulle den ändringssökande inte kunna duscha på egen hand även om det fanns ett säkert golv i bostaden, utan hen behövde alltid hjälp av en annan person för att tvätta sig. Därmed skulle de ändringsarbeten i bostaden som ansökan gällde inte göra det möjligt för ändringssökanden att självständigt klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Ändringsarbetena skulle främst vara av rehabiliterande natur. Därför var ändringsarbetena inte nödvändiga för A på det sätt som avses i 9 § 2 mom. i handikappservicelagen, trots att ett säkert golv tydligt uppfyllde A:s individuella behov av en säkrare livsmiljö. HFD höll sig till förvaltningsdomstolens avgörande.
HFD 29.1.2018 L 388 (pdf 91 kb – på finska)
HFD 13.9.2013 L 2898
En person ansökte med stöd av handikappservicelagen om ersättning för byggandet av en toalett på övre våningen i ett egnahemshus. Kostnadskalkylen för toaletten är 4 380 euro. Tjänsteinnehavaren under kommunens vård- och omsorgsnämnd har avslagit ansökan genom sitt beslut. Som motivering konstateras att byggandet av toaletten på övre våningen enligt utredningen under hembesöket inte kan betraktas som sådant ändringsarbete i bostaden som den sökande nödvändigtvis behöver för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.
FD konstaterade att det i ärendet var frågan om huruvida byggandet av toaletten på andra våningen i egnahemshuset var nödvändigt för att personen skulle klara av dagliga funktioner på så sätt som handikappservicelagen avser, eftersom det finns en tillgänglig toalett på nedre våningen. Med beaktande av den utredning av egnahemshusets bottenplan som lämnats i ärendet och det att ett tillräckligt ändamålsenligt sovrum kan inrättas på nedre våningen där den befintliga toaletten finns, är kostnaderna för byggandet av toaletten på övre våningen inte ersättningsgilla med stöd av handikappservicelagen i form av nödvändiga kostnader orsakade av funktionshinder eller sjukdom för att personen ska klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Lokalerna på nedre våningen kan inte anses bli oändamålsenliga eller otillräckliga med tanke på personens och makens behov om sovrummet placeras där. HFD ändrade inte FD:s beslut.
HFD 13.9.2013 L 2898 (pdf 86 kb, på finska)
HFD 29.4.2014 L 1446 (kort redogörelse för avgörandet)
En person med svår funktionsnedsättning hade beviljats ersättning för ändringsarbetena i bostaden. Byggnadsinspektören hade i förväg gjort upp en kostnadskalkyl för de planerade nödvändiga och skäligt prissatta ändringsarbetena utifrån en inspektion av objektet på platsen.
Till skillnad från reparationsplanen genomfördes ändringsarbetena i bostaden så att grovköket som enligt planen skulle bli toalett samtidigt även blivit badrum. I sig hade kommunens behöriga myndighet inte rätt att kräva att personen med funktionsnedsättning skulle förhandla med kommunens representant om de nödvändiga ändringsarbetena i bostaden före påbörjandet av arbetena. Vid den senare bedömningen av nödvändigheten av ändringsarbetena i bostaden kunde man dock beakta de omständigheter som framgick av reparationsplanen och kostnadskalkylen.
I ärendet hade det inte kommit fram att byggandet av det nya badrummet som inte ingick i planen skulle ha varit nödvändigt med tanke på personens funktionshinder och med beaktande av utredningen av det befintliga badrummets användbarhet. Kommunen behövde inte ersätta kostnaderna för det nya badrummet. Däremot hade redan ändringen av grovköket till toalett krävt sådana nödvändiga ändringar som inte beaktats i reparationsplanen eller kostnadskalkylen. Kommunen skulle ersätta dessa skäliga kostnader på grund av ändringarna.
