Undanröjande av hinder i den närmaste omgivningen
Ändringsarbeten utanför bostaden kan handla om ramper vid ingången till ett bostadshus, installering av räcken i passager eller beläggning av passager.
Förutsättningen för ersättning för kostnader är att åtgärderna anknyter till
- boendet för en person med svår funktionsnedsättning,
- främjandet av personens förmåga att självständigt klara sig i hemmet, eller
- möjligheten för en person med svår funktionsnedsättning att ta sig in i bostaden eller ut därifrån.
Det är också väsentligt att bedöma på vilket sätt ändringsarbetena i bostaden eller undanröjandet av hinder i bostadens närmaste omgivning främjar eller möjliggör personens rörelsefrihet i bostaden eller dess närmaste omgivning.
Årsboksbeslut HFD:2022:6. Handikappservice – Ändringsarbeten i bostad – Avlägsnande av hinder från bostadens omedelbara närhet – Staket kring gårdsplan – Barn – Nödvändighet – Funktioner som hör till normal livsföring
För ett 4-årigt barn hade för ändringsarbeten i bostad enligt handikappservicelagen gjorts en ansökan om ersättning för ett staket runt gårdsplanen. I ärendet skulle avgöras om barnet på grund av sitt handikapp nödvändigt behövde ett staket runt gårdsplanen för att klara sina dagliga funktioner, vilka skulle relateras till barnets ålder.
Barnet hade på grund av sitt handikapp särskilda svårigheter att klara de dagliga funktionerna i form av utevistelse på gården som andra barn i samma ålder. Hen kunde anses vara gravt handikappad i förhållande till den ansökta åtgärden, vilken kunde anses gagna både barnet och de vuxna som vårdade barnet.
I ärendet skulle ändå ännu bedömas om den åtgärd ansökan gällde var nödvändig på grund av barnets handikapp. Barnet kunde under övervakning vistas ute på gården. Den säkerhetsrisk som den närliggande vägen utgjorde berodde inte uttryckligen på barnets handikapp. Med beaktande av den utredning som erhållits om barnets handikapp och omständigheter som en helhet, var det högre staket som ansökan gällde inte nödvändigt för att barnet kunde bo hemma och för att barnet skulle klara av utevistelse. Kommunen var inte skyldig ersätta de yrkade kostnaderna som ändringsarbeten i bostad.
Omröstning 5-4.
- Lagen om service och stöd på grund av handikapp 1 §, 3 § 2 mom. och 9 § 2 mom.
- Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 12 § 1 mom. och 13 §
- FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning art. 7, art. 9, art. 14 och art. 20.
Se även: HFD 2008:61 (Finlex)
HFD 4.4.2019 T 1346 – Ändringsarbeten i bostaden – Undanröjande av hinder – Nödvändighet – Ramp – Dörröppningssystem – Skäliga kostnader
Kommunen hade delvis godkänt A:s ansökan om ändringsarbeten i bostaden och ersatt en del av kostnaderna för att bygga en eluppvärmd utomhusramp och ändra ytterdörren vid huvudentrén så att den kunde öppnas elektroniskt.
A anförde besvär över beslutet hos förvaltningsdomstolen, som avslog besväret. Enligt utredningen har A ledgångsreumatism sedan barndomen. Hen kan förflytta sig korta sträckor, men för att ta sig fram längre sträckor använder hen rullstol eller elmoped som hjälpmedel. På vintern är det svårt att ta sig fram utomhus. I sin radhusbostad har A låtit bygga en eluppvärmd utomhusramp och en elektronisk öppnare till ytterdörren. Ansökan om ersättning för ändringsarbetena hade lämnats in till kommunen först efter att ändringsarbetena var färdiga. Enligt kommunen hade utomhusrampen kunnat byggas av metallgaller, vilket hade varit ett förmånligare alternativ. Kostnaderna för ytterdörrens elektroniska öppningsmekanism ersattes delvis utifrån kommunens kalkyl, som baserades på en offert som inhämtades i efterhand.
Förvaltningsdomstolen ansåg att även om A hade varit i kontakt med kommunen innan hen lät utföra ändringsarbetena, var hens förväntningar om att få full ersättning för ändringsarbeten i bostaden ändå inte berättigade. Beträffande utomhusrampen konstaterade förvaltningsdomstolen att till exempel en ramp eller beläggning av en passage i anslutning till entrén kunde komma på fråga som ändringsarbeten i bostadens omedelbara närhet. Förutsättningen för ersättning är att ändringsarbetena har samband med boendet, hjälper personen att klara sig själv hemma eller har direkt anknytning till personens möjlighet att komma in eller ut ur sin bostad. Ersättningsarbetena ersätts bara så långt att personen klarar en normal livsföring. För ersättning av ändringsarbeten utanför bostaden förutsätts i rättspraxis att ändringsarbetet har mycket nära anknytning till möjligheten att komma in och ut ur bostaden. Dock måste personens individuella omständigheter beaktas vid varje avgörande. Förvaltningsdomstolen ansåg att en gallerramp är tillräcklig för att garantera att personen tar sig in och ut ur sin bostad. En betongramp som kan värmas upp gör det möjligt för A att röra sig mellan parkeringsplatsen och bostaden även på vintern, men den kan ändå inte anses vara så pass nödvändig att A har rätt att få den som ett ändringsarbete i bostaden.
I fråga om dörröppningssystemet konstaterade förvaltningsdomstolen att bestämmelsen om ändringsarbeten i bostaden till sin natur är en ersättningsbestämmelse, vilket innebär att personen inte själv kan bestämma vilka ändringsarbeten hen ska låta utföra. Kommunen är dock bara skyldig att ersätta nödvändiga och skäliga kostnader. Om ändringsarbeten utförs utan kommunens förhandsbedömning gör kommunen en bedömning i efterhand. Kommunen har i detta fall kunnat bedöma de skäliga kostnaderna för öppningssystemet utifrån den offert som inhämtades och därmed bara ersätta en del av A:s kostnader.
HFD höll sig till förvaltningsdomstolens avgörande.
HFD 4.4.2019 L 1346 (pdf 107 kb – på finska)
HFD 21.8.2008 L 2019
Detta fall handlade om ett barn med en utvecklingsstörning som krävde fortlöpande tillsyn av en vuxen. Tillsynen utomhus var inte möjlig utan en personlig vårdare som ständigt följde med barnet. Fallet handlade om ansökan om ersättning för inhägnad av gården som ändringsarbeten i bostaden.
Socialnämnden och FD hade avslagit ansökan. HFD upphävde besluten och konstaterade att Finlands system för grundläggande rättigheter har reformerats bland annat genom att utvidga skyddet för de grundläggande rättigheterna mot faktisk jämställdhet och sociala rättigheter och genom att beakta barnens rättigheter. Vid tillämpningen av handikappservicelagen gäller det således att även beakta ovan nämnda bestämmelser om de grundläggande rättigheterna.
Med beaktande av arten av barnets svåra funktionsnedsättning, dess orsaker och symptom, barnets rätt att vistas utomhus på samma sätt som dess jämnåriga och utomhusvistelsens betydelse för barnets utveckling ansåg HFD att det var nödvändigt att bygga en inhägnad på gården för att barnet skulle klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Därför kunde ansökan om ersättning för skäliga kostnader för byggandet av en inhägnad på gården inte avslås med stöd av handikappservicelagen.
HFD 13.9.2013 L 2896
En kommun hade beviljat en person högst 1 400 euro i understöd för ändringsarbeten i bostaden enligt handikappservicelagen. Enligt beslutet var reparationsobjektet en utomhusramp och snöhinder. Personen krävde att beslutet skulle ändras så att man i stället för snöhinder skulle bevilja ersättning för ett ca 20 kvadratmeter stort tak på gården.
FD konstaterade att ett tak på rampen kunde göra det lättare för personen att ta sig ut på vintern. Eftersom taket inte helt skulle förhindra olägenheterna på grund av snödrivor och halka var det ändå inte fråga om ändringsarbeten genom vilka hindret kunde undanröjas i sin helhet. Under dessa omständigheter kunde taket inte anses vara ett nödvändigt ändringsarbete som avses i handikappservicelagen. Rampen bör anses trygga personens nödvändiga passage till bostaden och ut därifrån på det sätt som förutsätts i 9 § 2 mom. i handikappservicelagen. HFD ändrade inte FD:s beslut.
HFD 13.9.2013 L 2896 (pdf 86 kb, på finska)
HFD 1.9.2004 L 2149
I detta fall ansökte en person om ersättning för ändringsarbeten i bostaden i form av förvaringsutrymme för en eldriven moped. Sjukhusets hjälpmedelsenhet hade beviljat personen en trehjulig eldriven moped som krävde ett varmt och elsäkert utrymme för laddningen av batterierna.
Med hjälp av den eldrivna mopeden kunde personen röra sig utomhus och i öppna lokaler inomhus. Eftersom syftet med handikappservicelagen och -förordningen är att trygga möjligheterna att klara sig i hemmet och dess närmaste omgivning var byggandet av förvaringsutrymmet inte förenligt med detta syfte. FD liksom HFD ansåg att kommunen inte var skyldig att ersätta kostnaderna för byggandet av förvaringsutrymmet.
Se också om ersättning för hjälpmedelsförråd HFD 13.9.2013 L 2901.
HFD 2.7.2002 L 1708
HFD ansåg att byggandet av en parkeringsplats för bilen inte handlade om att underlätta en rullstolsbunden persons självständiga boende eller passage till och från bostaden på det sätt att byggandet kunde ha betraktats som undanröjande av hinder i bostadens närmaste omgivning enligt 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen.
HFD 9.11.2007 L 2886
I detta fall ansökte en person som bodde i ett parhus om ersättning för asfaltering av gården som ändringsarbeten i bostaden. Personen hade en eldriven moped som krävde jämnt underlag.
FD ansåg att asfalteringen av gården inte kunde betraktas som sådant undanröjande av hinder i bostadens närmaste omgivning som avses i 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen. HFD förkastade besvären och ändrade inte FD:s beslut.
