Byte av bostad

Det behov av ekonomiska stödåtgärder som funktionsnedsättningen förutsätter är det avgörande kriteriet när det handlar om ovan avsedda nödvändiga kostnader. I flyttningssituationer kränker inte kommunens rätt att bedöma flyttningens nödvändighet personens rätt att välja boplats, eftersom det i ersättningen av ändringsarbeten i bostaden handlar om beviljande av en ekonomisk förmån.

HFD 21.8.2019 T 3758 – Ändringsarbeten i bostaden – Byte av bostad – Skäliga kostnader – Behov av flytt på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom

Kommunen hade avslagit A:s ansökan om ändringsarbeten i bostaden.

A anförde besvär över beslutet hos förvaltningsdomstolen, som avslog besväret. Enligt utredningen har A en svår funktionsnedsättning och använder rullstol och behöver hjälp med alla sysslor. A har flyttat till ett annat egnahemshus och gjort följande ändringsarbeten: åtgärdat golvlutningen i badrummet och installerat golvvärme, nytt kakel, uppresningsstöd, ramper och stödhandtag, tagit bort en mellandörr och ändrat öppningsriktningen på en innerdörr i huset. Enligt A var flytten inom samma gård till egnahemshuset med tre våningar, där A använde en våning, motiverad på grund av A:s funktionsnedsättning. I det tidigare egnahemshuset med två våningar hade man gjort ändringsarbeten som var nödvändiga med tanke på A:s funktionsnedsättning, till exempel en hissinstallation till ett värde av 54 000 euro år 2004. Men med åren hade bostaden blivit för trång och hissens funktion var opålitlig. Enligt förvaltningsdomstolen hade det inte skett sådana förändringar i A:s förhållanden att den tidigare bostaden inte skulle ha motsvarat A:s behov.

A anförde besvär hos HFD, som avslog förvaltningsdomstolens avgörande och återförvisade ärendet till kommunen. Enligt HFD måste man först avgöra om A:s funktionsnedsättning motiverade flytten. Därefter skulle man avgöra om kostnaderna som A yrkade ersättning för var nödvändiga och skäliga. Enligt A hade orsaken till flytten i synnerhet varit att hissen i den gamla bostaden blivit opålitlig. Dessutom var WC-utrymmet i den gamla bostaden mycket trångt för A som använde en elrullstol. Byggandet av ett tillgänglighetsanpassat WC-utrymme i den gamla bostaden hade krävt omfattande ändringsarbeten på våningen där A huvudsakligen bodde. HFD ansåg det troligt att man i vilket fall hade tvingats göra stora ändringsarbeten i den gamla trånga bostaden för att A skulle ha kunnat använda dessa bostadsrum i fortsättningen. Enligt den framlagda utredningen hade ändringsarbetena medfört betydligt högre kostnader än renoveringarna i den nya bostaden. HFD ansåg att det under dessa omständigheter var motiverat att flytta till en rymligare bostad där alla rum fanns på samma våning och som efter mindre renoveringar bättre motsvarade A:s individuella behov till följd av funktionsnedsättningen. Ändringsarbetena som A yrkade ersättning för kunde anses nödvändiga och skäliga.  

HFD 21.8.2019 L 3758 (pdf 146 kb – på finska)

HFD 30.3.2012 L 771

HFD konstaterade att den bostad i ett flervåningshus där en person med svår funktionsnedsättning tidigare bott i sig hade varit en lämplig bostad för personen med beaktande av de ändringsarbeten som utförts i den. Med beaktande av att bostaden var trång och därför opraktisk var flyttningen till en större bostad, vars utrymmen kunde planeras så att de bättre motsvarade personens särskilda behov, motiverad med tanke på personens funktionshinder.

Eftersom ersättning endast hade ansökts för ändringsarbeten i badrummet och belysningen saknade eventuella andra renoveringsbehov i huset betydelse. HFD ansåg därför att kommunen skulle ersätta personen med svår funktionsnedsättning skäliga kostnader för ändringsarbetena i bostaden.

HFD 30.3.2012 L 771 (pdf 95 kb, på finska)

HFD 3.2.2006 L 202

I detta fall skulle en familj flytta till en ny bostad, och därför sökte familjen ersättning för installeringen av en hiss i huset som var under byggnad. Förvaltningsdomstolen konstaterade att även om funktionsnedsättningen hos barnet hade beaktats i konstruktionslösningarna i det nya hemmet, berodde inte byggandet av ett nytt hus inte på de krav som den svåra funktionsnedsättningen ställde.

I fallet beaktades den gamla bostadens storlek, de ändringsarbeten som utförts i den samt familjens motivering till flyttningen. FD och HFD ansåg att personen inte nödvändigtvis hade behov av ändringsarbetena i bostaden för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

HFD 23.11.1990 L 4130

En person med svår funktionsnedsättning hade flyttat från staden X till staden T. Personen hade hittat en ny bostad i staden T som krävde nödvändiga ändringsarbeten. Den sökande flyttade till staden T först efter att ändringsarbetena var klara.

HFD ansåg att eftersom kostnaderna för ändringsarbetena hade uppstått när arbetet utförts medan personen ännu inte var invånare i staden T, kunde staden inte åläggas att ersätta kostnaderna för personen.

Helsingfors FD 14.11.2008 nr 08/1207/6

I detta fall ansökte man om ersättning för ändringsarbeten i bostaden på grund av flyttning till en annan kommun. Fallet handlade också om vilket ansvar den gamla kommunen har för att ordna ändringsarbeten i bostaden. Ansökan om ändringsarbeten i bostaden avsåg ett barn med svår funktionsnedsättning. Bostaden var ett egnahemshus under byggnad.

I sitt avgörande ansåg FD att de föreskrifter och anvisningar för tillgängligt byggande som utfärdats med stöd av markanvändnings- och bygglagen samt -förordningen inte hade omedelbar betydelse vid bedömningen av ändringsarbeten i bostaden som kommunen skulle ersätta en person med svår funktionsnedsättning.

När familjen flyttade från staden till en annan kommun borde den nya bostaden ha uppfyllt de krav som barnets svåra funktionsnedsättning ställde på den och som då var nödvändiga för att barnet skulle klara sig. De bygglösningar som den svåra funktionsnedsättningen ställde borde ha beaktats redan i planeringen av nybygget, och den dåvarande hemkommunen (avgångskommunen) ansvarade för ersättningen för ändringsarbetena.

FD ansåg dessutom att kostnaderna för rullstolsramperna täckte skäliga kostnader för ändringsarbeten som gjorde det möjligt för barnet att ta sig in i och ut ur bostaden.

Helsingfors FD 3.9.2004 nr 04/0754/6

Detta fall handlade om ersättning för ändringsarbeten i bostaden vid flyttning. I fallet hade en person med svår funktionsnedsättning ansökt ersättning för ändringsarbeten i sin bostad i kommunen V enligt handikappservicelagen hos kommunen V. Kommunen V hade vidarebefordrat ansökan till staden H för behandling med motiveringen att personens hemkommun vid anhängiggörandet av ansökan var staden H.

FD konstaterade att det inte fanns bestämmelser mellan kommunerna avseende ersättning för ändringsarbeten. Ersättningsskyldighet kunde dock i vissa situationer uppstå med stöd av principerna för återbetalning av en ogrundad förmån.

FD ansåg att den sökandes hemkommun vid anhängiggörandet av ansökan inte i sig hade avgörande betydelse med tanke på fastställandet av ersättningsansvaret. Då kommunen V hade vägrat att behandla ansökan av personen med svår funktionsnedsättning hade socialnämnden i staden H tagit över behandlingen av ansökan för att personen skulle få ersättning för eventuella ändringsarbeten enligt handikappservicelagen trots oenigheten mellan kommunerna avseende ansvaret för kostnaderna.

FD ansåg att eftersom personen med svår funktionsnedsättning hade flyttat till bostaden i kommunen V före utförandet ändringsarbetena och flyttningstidpunkten dessutom varit beroende av kommunen V, så var det kommunen V som ansvarade för ordnandet och kostnaderna av ändringsarbetena.

HFD 30.9.1999 L 2635

I detta fall hade en person med svår funktionsnedsättning flyttat med sin familj till en större bostad. Personen ansökte om ersättning för ändringsarbeten i bostaden. Personen med svår funktionsnedsättning hade beviljats ersättning för ändringsarbeten i sin nuvarande och även den tidigare bostaden.

HFD ansåg att även om personen med svår funktionsnedsättning hade rätt att själv välja boplats och bostad handlade anskaffningen av en ny bostad om i sig godtagbara motiv att öka boendestandarden och -trivseln.

När man dock beaktade storleken på personens nuvarande bostad, var den omständighet att kommunens omsorgsnämnd meddelat att nödvändiga ändringsarbeten kunde utföras i den nuvarande bostaden samt de omständigheter bakom flyttningen som personen lagt fram sådana att personen med svår funktionsnedsättning inte kunde anses behöva nödvändiga ändringsarbeten enligt 9 § 2 mom. i handikappservicelagen för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

HFD 31.12.2007 L 3495

I detta fall flyttade en person med funktionsnedsättning och maken från ett flervåningshus till ett egnahemshus i en annan kommun. Personen ansökte om ersättning för ändringsarbeten i den nya bostaden och för anskaffning och installering av en trapphiss. Personen motiverade flyttningen med behovet av mer utrymme, en bättre miljö och önskan att flytta till landsbygden närmare familjen och släktingarna. Ändringsarbeten hade utförts i personens tidigare bostad.

FD och HFD ansåg att det i ärendet inte hade blivit utrett huruvida det skett sådana förändringar i personens situation som resulterat i att personens och hustruns bostad inte längre motsvarade behoven på grund av funktionsnedsättningen.

FD ansåg att personen med funktionsnedsättning kunde ha klarat av dagliga funktioner i den gamla bostaden. Flyttningen till egnahemshuset i den andra kommunen berodde således inte på de krav som funktionsnedsättningen ställde. FD ansåg att personen med funktionsnedsättning inte nödvändigtvis hade behov av de ansökta ändringsarbetena i bostaden för att de funktioner som hör till normal livsföring, och ändringsarbetena i bostaden kunde inte anses vara skäliga med beaktande av deras omfattning och kostnader.

HFD förkastade besvären och ansåg att anskaffningen av den nya bostaden handlade om i sig godtagbara motiv att öka boendestandarden och -trivseln. När det dessutom beaktades att personen med funktionsnedsättning hade flyttat till sin gamla bostad fyra år tidigare och att nödvändiga ändringsarbeten utförts i den och med beaktande av de orsaker som personen uppgett avseende flyttningen till den nya bostaden, kunde personen inte anses behöva de nödvändiga ändringsarbeten som nämnts i ansökan för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

Dessutom konstaterade HFD att eftersom det handlade om beviljande av en ekonomisk förmån begränsade beslutet inte personens rätt att välja boplats.