Hissar och rullstolsliftar

Vid bedömningen av huruvida kostnaderna för ändringsarbeten i bostaden eller för nödvändiga anordningar och redskap är skäliga saknar det normalt betydelse i en hurdan bostad en person med funktionsnedsättning bor eller vilken boendeformen är. Rättspraxis för ersättning för byggkostnader för hissar innehåller dock några undantag.

Om hissen installeras inne i huset ska kommunen ersätta skäliga kostnader om villkoren uppfylls. Undanröjandet av hinder i bostadens närmaste omgivning enligt handikappservicelagen och -förordningen tillämpas i allmänhet inte när

• en person med svår funktionsnedsättning bor i ett flervåningshus, och
• det handlar om installation av en hiss eller en annan lyftanordning eller utrustning i husbolagets trappa.

I lagen om understöd för reparation av bostäder, energiunderstöd och understöd för sanitära olägenheter föreskrivs bland annat om beviljande av understöd för installering av hiss eller hissar i redan befintliga flervåningshus. Enligt bestämmelserna om reparationsunderstöd beviljas reparationsunderstöd för bostäder inte för den del av reparationskostnaderna för vilken den sökande kan få annan ersättning eller annat offentligt understöd.

Syftet med lagen om understöd för reparation av bostäder är inte att överföra regleringen av ersättningarna för installering av hissar i befintliga flervåningshus till handikappservicelagen. Lagen omfattar även andra reparationer genom vilka rörelsehinder undanröjs. Sådana reparationer är bland annat understöd för reparation av hissar, avlägsnande av trösklar och byggande av ramper.

Understöd beviljas endast om byggnaden bebos året runt. Understöd kan alltså inte beviljas för kostnader relaterade till exempelvis fritidsbostäder. Understöd kan beviljas byggnader som tas i bruk som bostäder endast i de fall där en hiss installeras i byggnaden eller rörelsehinder avlägsnas eller när den tidigare bostaden inte kan bebos eller repareras på grund av hälsoolägenheter och byggandet av en ny bostad stöds.

HFD 19.10.2016 T 4397 – Ändringsarbeten i bostaden – Hiss – Flervåningshus – Skäliga kostnader

A ansökte om ersättning för ändringsarbeten i bostaden enligt handikappservicelagen för kostnaderna för installationen av en trapphiss. Det hade kostat 20 000 euro att bygga trapphissen. Kommunen avslog ansökan.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Enligt förvaltningsdomstolen var en rullstolshiss i flervåningshusets trapphus inte en lyftanordning med fast anknytning till A:s egen bostad och inte heller ett annat ändrings- eller byggnadsarbeten i A:s bostad. Därmed var frågan om installationen av rullstolshissen kunde betraktas som sådant avlägsnande av hinder i bostadens närmaste omgivning som avses i 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen, när man beaktade bestämmelsen om skäliga kostnader enligt 9 § 2 mom. i handikappservicelagen. Vid bedömningen utgick förvaltningsdomstolen från exemplen på ersatta ändringsarbeten i bostaden i regeringens proposition (RP 219/1986) och i 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen.

Förvaltningsdomstolen ansåg att en trapphiss ställde högre krav och var betydligt dyrare än de exempel som togs upp. Kostnaderna kunde således inte anses vara skäliga. Förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att det inte är meningen att ersättningen för ändringsarbeten i bostaden ska omfatta kostnader som orsakas av boende i ett våningshus utan hiss.

HFD höll sig till förvaltningsdomstolens avgörande.

HFD 19.10.2016 L 4397 (pdf 91 kb – på finska)

HFD 9.11.2004 L 2838

En person med svår funktionsnedsättning sökte ersättning för en trapphiss som skulle installeras i ett flervåningshus med stöd av handikappservicelagen. Den sökande bodde på tredje våningen i ett flervåningshus utan hiss. Trapphissen skulle installeras mellan första och tredje våningen.

HFD konstaterade att en trapphiss i flervåningshusets trappa inte var en lyftanordning med fast anknytning till bostaden i vilken personen med svår funktionsnedsättning bodde och inte heller ändrings- eller byggnadsarbeten i bostaden.

Kostnaderna orsakades av installeringen av trapphissen samt även av underhåll och eventuell avinstallering av den. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvären som personen med svår funktionsnedsättning anfört med stöd av bestämmelserna i 9 § 2 mom. i servicehandikapplagen, eftersom installeringen av trapphissen inte kunde betraktas som sådant avlägsnande av hinder i bostadens närmaste omgivning som avses i 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen som kunde anses höra till ersättningsgilla ändringsarbeten i bostaden, eftersom kostnaderna för installering av trapphissen inte längre var skäliga enligt 9 § i handikappservicelagen.

HFD 25.9.2007 L 2396

I detta fall handlade ansökan om anskaffning en rullstolslift till trapphuset i ett flervåningshus. HFD förkastade besvären.

I sitt avgörande konstaterade HFD att syftet med handikappservicelagen inte var att ersätta avlägsnande av sådana hinder i form av ändringsarbeten i bostaden som orsakades av boende i flervåningshus utan eller delvis utan hiss.

HFD ansåg dessutom att det med beaktande av ändringsarbetena på grund av anskaffningen och installeringen av trapphissen eller alternativt ändringsarbetena i den befintliga hissen inte handlade om sådana ändringsarbeten som kunden hade särskild skyldighet att ersätta med stöd av handikappservicelagen.

HFD 28.10.2002 L 2715

HFD ansåg att installeringen av en trapphiss i trapphuset till bostaden i vilken en person med svår funktionsnedsättning bodde handlade om undanröja hinder i bostadens närmaste omgivning enligt 12 § 1 mom. i handikappserviceförordningen och således en åtgärd som gällde avklarande av de funktioner som hör till normal livsföring.

Socialnämnden skulle ersätta skäliga kostnader för trapphissen eller avgiftsfritt ordna en trapphiss för personen med svår funktionsnedsättning.

I fallet var byggandet av en ramp eller hiss jämställda alternativ med hjälp av vilka en person med svår funktionsnedsättning kunde ta sig ut och in i sitt rum på första våningen.

Hissen byggdes i bostadsbolagets trapphus. Bostadsbolaget gick inte med på att bygga en ramp. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg uttryckligen att man i motsvarande fall i allmänhet bör ordna passagen med hjälp av ramper.

Att bygga en hiss i trapphuset handlade dock under dessa omständigheter om att avlägsna hinder i bostadens närmaste omgivning, eftersom byggandet av en ramp förhindrades av en objektivt bedömd orsak, dvs. bostadsbolagets vägran.

Hissar i andra hus än flervåningshus

HFD 29.09.2017 T 4846 – Ändringsarbeten i bostaden – Hiss – Nödvändig – Personlig assistans

Kommunen avslog A:s ansökan om ersättning för ändringsarbeten i bostaden enligt handikappservicelagen för kostnaderna för en vertikalhiss.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. Förvaltningsdomstolen konstaterade att det enligt utredningen var mycket mödosamt för A att gå i trappor och att en vertikalhiss skulle göra det enklare för A att förflytta sig mellan våningarna. Enligt den framlagda utredningen skulle kostnaderna för anskaffning och installation av hissen uppgå till 17 500 euro exklusive moms. Dessutom tillkom kostnader för eldragning, lister mellan hissen och byggnaden och byggnadstekniska arbeten, som att gjuta ett fundament. Totalkostnaderna uppskattades till omkring 35 000 euro. A hade dock hittills kunnat gå både upp och ner för trappan för att ta sig till tvättrummet och ut med hjälp av den personliga assistans som A beviljats. Därtill ansågs kostnaderna för att bygga en vertikalhiss inte skäliga. På dessa grunder och med hänvisning till handikappservicelagen och -förordningen ansåg förvaltningsdomstolen att en vertikalhiss inte kunde betraktas som ett sådant ändringsarbete i bostaden som avses i 9 § 2 mom. i handikappservicelagen och som är nödvändigt för att A ska klara sina dagliga funktioner eller som ett sådant redskap eller en sådan anordning som kommunen ska ersätta.

HFD höll sig till förvaltningsdomstolens avgörande.

HFD 29.9.2017 L 4846 (pdf 88 kb - på finska)

Kommentar till beslut T 4846 av laggruppen för handboken om funktionshinderservice: ”Laggruppen vill uppmärksamma att detta är ett enskilt fall och att det nämnda beloppet i euro för skäliga kostnader inte kan ses som en allmän anvisning. ” 

HFD 13.9.2013 L 2899

I detta fall skulle det avgöras om en person med svår funktionsnedsättning hade rätt att få en trapphiss från första till andra våningen i bostaden där sovrummet låg.

Hösten 2009 hade personen konstaterats lida av ALS, en degenerativ motorneuronsjukdom. Personen hade rullator, en manuell rullstol och eldriven rullstol för utomhusbruk. Personen behövde assistans med att tvätta sig och med måltiderna. Personen bodde med sin make i ett radhus med två våningar. Köket, vardagsrummet, arbetsrummet (8 m2), en liten wc (1,6 m2), badrummet och bastun låg på nedre våningen. Makarnas gemensamma sovrum (17 m2), ett arbetsrum och wc/badrum (4 m2) låg på andra våningen.

HFD konstaterade att arbetsrummet på nedre våningen var mycket litet och inte lämpade sig som makarnas gemensamma sovrum, i synnerhet inte med beaktande av utrymmesbehovet för de vård- och hjälpmedel som personen nödvändigtvis behövde. På grund av tidigare ändringsarbeten i bostaden var det däremot fri insyn till vardagsrummet från entréhallen och utifrån genom ytterdörren. Med beaktande av den vårdutrustning som personen nödvändigtvis behövde även på natten och som maken i egenskap av närståendevårdare skötte, kunde man inte förutsätta att personen skulle sova i vardagsrummet på nedre våningen utan att äventyra integritetsskyddet. Personen kunde inte förutsättas sova i ett annat rum än maken eller i rum som inte lämpade sig som sovrum. Enligt den inlämnade utredningen fanns det inga andra rum på nedre våningen som skulle ha kunnat användas som sovrum. I avgörandet av ärendet kunde man däremot inte fästa vikt vid det vad en part i övrigt anser vara ett vettigt sätt att använda sina utrymmen.

HFD ansåg att eftersom personen var en person med svår funktionsnedsättning enligt handikappservicelagen behövde personen nödvändigtvis en trapphiss i radhuset för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. HFD upphävde besluten av förvaltningsdomstolen och sektionen för individärenden i den mån som de gällde anskaffningen av trapphissen, avlägsnandet av trösklarna och byggandet av rampen över badrumströskeln på övre våningen som ändringsarbeten i bostaden och återlämnade ärendet till sektionen för individärenden vid stadens social- och hälsovårdsnämnd för ny behandling av ersättning för dessa ändringsarbeten.

HFD 13.9.2013 L 2899 (pdf 98 kb, på finska)

HFD 13.9.2013 L 2902

I detta fall skulle det avgöras om en person med svår funktionsnedsättning hade rätt att få en trapphiss från första till andra våningen.

FD konstaterade att det handlade om en person med svår funktionsnedsättning och personens make som bodde i ett egnahemshus. Entréhallen, toaletten, grovköket, bastun och badrummet, vardagsrummet och sovrummet låg på nedre våningen. Längs en av ytterväggarna fanns en terrass som sträckte sig längs hela väggen. Bostadsytan på nedre våningen var ca 80 kvadratmeter. I besvären och den inlämnade utredningen konstaterade personen bland annat att det var viktigt för personen att kunna ta sig upp till andra våningen för att kunna tänka i lugn och ro och betrakta det vackra landskapet. På övre våningen fans dessutom gymutrustning som personen behövde för rehabiliteringen. Den naturligaste platsen för gymutrustningen låg enligt personen på andra våningen, eftersom vardagsrummet var ett genomgångsrum och var fullt av olika slags vårdtillbehör.

Trots de motiveringar för behovet av att kunna använda andra våningen kunde det konstateras att boendelokalerna på första våningen i egnahemshuset gjorde det möjligt att ordna personens normala livsfunktioner på ett sådant sätt att användningen av andra våningen inte var nödvändigt för honom på det sätt som avses i 9 § 2 mom. i handikappservicelagen. Därför fanns det inte skäl att ändra beslutet av sektionen för individärenden. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 13.9.2013 L 2902 (pdf 87, på finska)

HFD 31.1.2012 L 118

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en persons flyttning från ett flervåningshus till ett frontmannahus med två våningar varit motiverat bland annat av hälsorelaterade skäl och att personen nödvändigtvis hade behov av en trapphiss för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Med stöd av handikappservicelagen skulle kommunen ersätta kostnaderna för trapphissen.

HFD 31.1.2012 L 118 (pdf 91 kb, på finska)

HFD 2.9.1998 L 1701

I detta fall bodde en 35 år gammal person som led av sjukdomen MS och som kunde röra sig självständigt med rullstol med sin familj på tredje våningen i ett egnahemshus. Bottenvåningen inrymde badrum, garage och andra gemensamma lokaler för lägenheterna. Det fanns ingen direkt passage ut från tredje våningen. Föräldrarna till personen med svår funktionsnedsättning bodde på andra våningen.

Personen ansökte om ersättning hos socialnämnden för kostnader av anskaffning och installering av en hiss. Nämnden avslog ansökan på grund av det inte fanns tillräckligt med anslag avsedda för ändamålet. Dessutom konstaterade socialnämnden att en annan orsak till avslaget var att personen kunde erbjudas en utrustad bostad för personer med funktionsnedsättning på annat håll.

Länsrätten upphävde beslutet och ansåg att nämnden skulle ersätta skäliga kostnader för anskaffningen och installeringen av hissen samt andra nödvändiga kostnader för ändringsarbeten i bostaden eller avgiftsfritt ordna en sådan för den sökande.

Länsrätten ansåg med beaktande av sjukdomens art samt familje- och boendeförhållandena att personen nödvändigtvis hade behov av en invalidhiss för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring, dvs. att på egen hand kunna ta sig in i och ut ur den varaktiga bostaden och för att kunna använda de gemensamma lokalerna i huset, såsom badrummet och garaget.

Länsrätten tolkade handikappservicelagen i ljuset av de grundläggande rättigheterna med beaktande av individens friheter och rättigheter enligt Finlands regeringsform (i dag grundlagen), förbudet mot diskriminering på grund av funktionshinder och rätten att välja boplats.

Länsrätten ansåg att personens rätt att få en hiss till sin varaktiga bostad inte undanröjdes av att kommunen kunde erbjuda personen en annan bostad. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte länsrättens beslut.

HFD 18.3.1992 L 999

En person med svår funktionsnedsättning ansökte om ersättning för en trapphiss till bostaden. Hissens totala anskaffnings- och installeringskostnader uppgick till ca 110 000 mk. Personen bodde i en radhuslägenhet med två våningar och ansökan motiverades med att personen skulle kunna ta sig ner till bastun och badrummet på nedre våningen och använda det större sovrummet på nedre våningen. Nedre våningen hade också en dörr till gården.

Socialnämnden avslog ansökan på grund av att det var möjligt att bygga ett badrum på övre våningen till betydligt lägre kostnader än hissens anskaffningspris. Socialnämnden ansåg att ändringsarbetena kunde ha utförts till ett pris på 40 000 mark.

Länsrätten upphävde socialnämndens beslut med motiveringen att den sökande hade rätt att antingen få en trapphiss avgiftsfritt eller få ersättning för skäliga kostnader för anskaffningen av trapphissen av kommunen.

HFD upphävde i sin tur länsrättens beslut med motiveringen att den sökande hade beställt en trapphiss till bostaden för att kunna röra sig med rullstol i bostadens nedre våning där bland annat bastun och badrummet låg och för att kunna ta sig ut på gården. Bostadsytan på övre våningen på ca 100 m2 kunde dock enligt handlingarna byggas om med skäligare kostnader än anskaffningen av trapphissen så att personen skulle kunna klara av normal livsföring.

HFD ansåg att socialnämnden således inte var skyldig att ersätta den sökande för större kostnader än de skäliga kostnaderna för ovan nämnda nödvändiga åtgärder.

I fallet skulle kostnadernas skälighet bedömas utifrån de åtgärder genom vilka personens möjligheter att klara sig i hemmet kunde tryggas.

HFD 27.1.1992 L 253

Ersättning för anskaffning och installering av en hiss samt för nödvändiga ändringsarbeten i bostaden ansöktes för ett barn med svår funktionsnedsättning. De sökande bodde i ett egnahemshus som byggts på sluttande mark. Eftersom huset hade en hög stenfot ledde en trappa upp till ingången. Barnet måste bäras uppför trappan.

Barnet hade sitt rum på mellanvåningen där det även fanns en toalett. Badrummet och bastun låg i källarvåningen, och barnet kunde inte självständigt ta sig dit. Socialnämnden ansåg att man i stället för att installera en hiss skulle bygga en separat flygel till huset. Nämnden ansåg att installeringen och underhållet av hissen var ett oskäligt dyrt alternativ. Hissen skulle installeras i ett hisschakt på utsidan av huset.

Liksom länsrätten ansåg HFD att en person med svår funktionsnedsättning ofrånkomligt hade behov av en invalidhiss för att klara av normal livsföring i hemmet, och att hissen inte bara var nödvändig för att den sökande skulle kunna ta sig ut utan också för att underlätta tillgången till badrummet på källarvåningen.

Kommunen var skyldig att ersätta skäliga kostnader för anskaffningen av hissen i den mån som hissen var nödvändig för personen med funktionsnedsättning.