Stöd för rörligheten

Sidans innehåll

• Den primära utgångspunkten för rörlighet är en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik
• Rätt till stöd för rörligheten
• För vad beviljas stöd för rörlighet?
• Sätt att tillhandahålla stöd för rörligheten
• Mängden stöd för rörligheten
• Den regionala omfattningen av stödet för rörligheten

Stödet för rörligheten omfattas av välfärdsområdenas särskilda skyldighet att ordna service. Detta innebär att en person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt att få stöd för rörligheten om förutsättningarna i lagen om funktionshinderservice för att få service uppfylls. Välfärdsområdet måste då ordna med service oberoende av anslagen.

Den primära utgångspunkten för rörlighet är en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik

Enligt huvudprincipen ska rörlighet som lämpar sig för alla ordnas med hjälp av en tillgängliganpassad och fungerande allmän kollektivtrafik.

Socialvårdslagen 23 § (Finlex)

Det primära sättet att ordna lämplig rörlighet för personer med funktionsnedsättning är allmän kollektivtrafik, inklusive anrops- och servicetrafik. 

Personer med funktionsnedsättning kan med stöd av socialvårdslagen också få exempelvis handledning i hur allmänna trafikmedel används och handledd träning, ledsagarservice samt grupptransporter, vilka är primära i förhållande till det stöd för rörligheten som avses i lagen om funktionshinderservice. Dessutom kan en person med funktionsnedsättning få träning enligt 7 § i lagen om funktionshinderservice för att lära sig att röra sig självständigt och använda allmän kollektivtrafik.

Socialvårdslagen 23 § (Finlex)

Vid bedömningen av de offentliga kollektivtrafiktjänsternas lämplighet ska man beakta om personen med funktionsnedsättning faktiskt har tillgång till sådan trafik och om den är tillgänglig på ett sådant sätt att behoven och de grundläggande fri- och rättigheterna för dem som behöver tjänsten tryggas. Den allmänna kollektivtrafiken är inte nödvändigtvis lämplig för personen med funktionsnedsättning t.ex. på grund av väglaget. 

Syftet med stödet för rörligheten är dock inte att ersätta brister i den offentliga kollektivtrafiken som allmänt försämrar möjligheterna för invånarna i området att röra sig.

Rätt till stöd för rörligheten

En person med funktionsnedsättning har rätt att få sådant skäligt stöd för rörligheten som personen behöver när:

• personen på grund av sin funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och
• han eller hon inte självständigt kan anlita offentlig kollektivtrafik utan oskäligt stora svårigheter.

Lagen om funktionshinderservice 28 § (Finlex)

Skäligt stöd för rörligheten

Välfärdsområdet har en skyldighet att ordna ett till skäligt stöd för rörligheten. Vid skälighetsbedömningen ska man beakta t.ex. det individuella behov av att röra sig som en person med funktionsnedsättning har, resans längd och syfte, antalet resor och var invånarna på orten eller i området normalt uträttar ärenden och rör sig. 

Skälighetsbedömningen ska göras med tanke på både stödbehovet och kostnaderna för personen med funktionsnedsättning.

Helheten av stöd för rörligheten ska definieras enligt de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning, så fastställandet av dess omfattning eller skälighet kan inte grunda sig på i förväg fastställda allmänna antal kilometer eller eurobelopp.  

Rättspraxis och bedömning av skäligheten enligt gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp

I den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) hade den subjektiva rätten begränsats till att gälla skälig färdtjänst, så rättspraxis som grundar sig på den kan utnyttjas på ett riktgivande sätt.  
Färdtjänst (avsnittet Rättspraxis)

Oskäligt stora svårigheter

Oskäligt stora svårigheter att självständigt använda allmän kollektivtrafik kan orsakas av till exempel: 

• svårigheter vid påstigning och avstigning
• en väg i mycket dåligt skick eller 
• utmaningar i oväntade situationer inom trafiken, såsom vid plötsliga inbromsningar. 

Sådana situationer kan leda till en känsla av otrygghet och till risk för olycksfall, i synnerhet om personen med funktionsnedsättning har svårt att hålla balansen eller inte kan gripa tag i någonting. En person med funktionsnedsättning som använder hjälpmedel för att röra sig kan ha begränsade möjligheter att anlita allmän kollektivtrafik på grund av att han eller hon behöver ändamålsenlig hjälp för att ta sig in i och ut ur trafikmedlet.

Behovet av stöd för rörlighet kan bero på olika funktionsnedsättningar

Behovet av stöd för rörlighet kan bero på

• fysiska
• kognitiva
• psykiska 
• sociala eller
• sensoriska funktionsnedsättningar. 

Kognitiv begränsning i funktionsförmågan kan till exempel ta sig uttryck i att en person inte kan uppfatta sin omgivning, inte hittar rätt hållplats eller vet hur man går till stationen, stiger på rätt buss eller stiger av på rätt hållplats eller vet hur man går från hållplatsen till destinationen. I fråga om psykiska sjukdomar, liksom i fråga om andra sjukdomar, ska förutsättningen vara en långvarig eller bestående begränsning i funktionsförmågan som orsakar oskäligt stora svårigheter att anlita allmän kollektivtrafik. Till exempel kan svår panikångest eller rädsla berättiga till stöd för rörligheten, men inte en lindrig form. 

Det ska vara möjligt att få stöd för rörligheten även om en person med funktionsnedsättning alltid behöver en annan persons hjälp när han eller hon rör sig utanför hemmet. Om en person med funktionsnedsättning däremot med hjälp av t.ex. en personlig assistent kan använda kollektivtrafik, har personen inte nödvändigtvis rätt till taxiresor när personen reser tillsammans med assistenten. Den eventuella längre tid som går åt till resan ska dock beaktas vid bedömningen av timbehovet av assistent.

Bedömning av behovet av stöd för rörlighet och resor på försök

Vid bedömningen av behovet av stöd för rörligheten ska personens behov av att röra sig, annan service som stöder rörligheten och som personen har tillgång till samt omvärldens och närmiljöns tillgänglighet under olika årstider och tider på dygnet beaktas. Dessutom ska man beakta att en person kan ha olika funktionsförmåga i en miljö som är bekant och i en miljö som är främmande för honom eller henne. Likaså när sättet att tillhandahålla stödet för rörligheten, mängden stöd och stödets regionala omfattning bedöms ska man beakta det i klientplanen antecknade behovet av stöd för rörligheten som personen med funktionsnedsättning har, annan tillgänglig service och tillgängligheten i omvärlden och närmiljön. Vid bedömningen av barns och unga personers individuella behov av stöd för rörligheten ska också barnets eller den unga personens ålder och utvecklingsfas beaktas.

Personens förmåga och faktiska möjligheter att självständigt anlita allmän kollektivtrafik ska bedömas individuellt t.ex. genom att resor görs på försök eller på något annat sätt som är lämpligt för individuell bedömning. Vid bedömningen ska personens fysiska, psykiska och kognitiva, sociala och sensoriska funktionsnedsättningar samt omvärld och närmiljö och övriga omständigheter beaktas. 

Under den resa som görs på försök reser en fysioterapeut eller en annan lämplig yrkesperson tillsammans med klienten i kollektivtrafikmedlet.  Resan börjar och slutar i hemmet. Syftet är att bedöma vilka svårigheter som uppstår under resan och om de är så stora att det kan vara oskäligt svårt för klienten att resa självständigt med kollektivtrafik. 

För vad beviljas stöd för rörlighet?

Stöd för rörlighet ska ordnas för: 

• resor till och från arbete och studier
• resor i anslutning till verksamhet och arbetsverksamhet i sysselsättningssyfte enligt 27 d och e § i den gamla socialvårdslagen (710/1982), samt 
• resor i anslutning till annan normal livsföring. 

Sådana resor som förekommer i anslutning till annan normal livsföring och som avses i lagen om funktionshinderservice samt för vilka stöd för rörligheten beviljas är t.ex. resor som hänför sig till uträttande av ärenden, hobbyer, upprätthållande av sociala relationer och deltagande i samhället.

Bestämmelser om resor till arbetsverksamheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning finns i 27 § i lagen om funktionshinderservice 675/2023. Dessa resor är inte föremål för något beslut om stöd för rörlighet.

Läs mer: Verksamhet i sysselsättningssyfte och arbetsverksamhet 

Dessutom ska stöd för rörligheten ordnas vid behov för resor som gäller

• träning
• särskilt stöd för delaktigheten
• stöd i att fatta beslut
• krävande multiprofessionellt stöd och 
• kortvarig omsorg.  

Dessa tjänster kan också ordnas i personens hem och det är då inte alltid nödvändigt att lämna hemmet för att åka någon annanstans.

Om det i träning eller annan service ingår att röra sig med kollektivtrafik eller på något annat sätt som en del av servicens innehåll, anses sådan rörlighet ingå i träningen, och för den beviljas inte stöd för rörligheten. Som stöd för rörligheten ordnas inte heller resor i anslutning till hälso- och sjukvården eller andra resor för vilka personen får ersättning med stöd av någon annan lag. Sådana resor är också resor i anslutning till rehabilitering, till exempel terapi.  

Lagen om funktionshinderservice 28 § (Finlex)

Det ska vara möjligt att ordna stöd för rörligheten för bara en del av resan, om personen med funktionsnedsättning självständigt kan anlita allmän kollektivtrafik för resten av resan. Detta kan vara ändamålsenligt i synnerhet vid långa resor. Då ska det emellertid säkerställas att förflyttningar från ett trafikmedel till ett annat lyckas utan att personen med funktionsnedsättning orsakas oskälig olägenhet.

Arbets- och studieresor

Stödet för rörlighet ska ordnas för personer med funktionsnedsättning så att de kan företa de resor som är nödvändiga med tanke på arbete och studier. 

Med arbete avses förutom arbete i arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden också företagsverksamhet. Arbetet behöver inte trygga personens utkomst som helhet, utan det kan också vara deltidsarbete. Det väsentliga är att personen med funktionsnedsättning regelbundet arbetar eller bedriver företagsverksamhet. Rätten till arbetsresor gäller emellertid inte när resorna gäller verksamhet av hobbynatur.

Med arbetsresa avses en resa hemifrån till den plats där arbetet utförs och tillbaka. Start- eller slutpunkten för resan kan också vara någon annan plats än hemmet eller den vanliga platsen där arbetet utförs, om det inte leder till en oskälig förlängning av resan. Arbetsresan kan till exempel avslutas så att man utför ärenden direkt i samband med den. 

Som stöd för rörligheten ersätts inte resor som hänför sig till arbetsuppgifterna och som görs under arbetsdagen. Eftersom arbetsgivaren kan bestämma om dessa resor ska arbetsgivaren ersätta kostnaderna för dem. Även en företagare svarar själv för de kostnader som uppstår under resor som företas i samband med företagsverksamheten.

Studieresor ersätts om resorna hänför sig till studier som:

• leder till examen eller ett yrke eller som förbättrar personens möjligheter att bedriva sådana studier
• förbättrar personens möjligheter att få arbete till exempel genom att stärka personens yrkesskicklighet. 

Med studier avses t.ex.:

• studier efter den grundläggande utbildningen, t.ex. vid gymnasiet eller sådana studier vid yrkesläroanstalt som siktar på ett yrke
• studier vid yrkeshögskola eller universitet
• utbildning som stärker arbetslivsfärdigheter, åtminstone mer långvarig arbetskraftspolitisk utbildning 
• praktikperioder som ingår i studierna
• obligatoriska studiebesök m.m.

Också undervisning och handledning som ordnas i tränings- och rehabiliteringssyfte räknas som studier. Som studieresa ersätts däremot inte en sådan resa i samband med studier av hobbynatur som inte kan bedömas förbättra personens möjligheter att få arbete. 

Stöd för rörligheten och elitidrottare inom parasport

När behovet av stöd för rörlighet bedöms kan elitidrottare inom parasport i vissa situationer jämställas med arbete. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om funktionshinderservice och till vissa lagar som har samband med den (RP 191/2022 rd) har man i detta sammanhang hänvisat till Diskrimineringsombudsmannens ställningstagande av den 17 april 2019 samt till högsta förvaltningsdomstolens avgörande (HFD 2013:139).

Diskrimineringsombudsmannen gav ett ställningstagande om främjande av likabehandlingen av paraidrottare den 17 april 2019. Enligt ställningstagandet ska idrott åtminstone i fråga om de elitidrottare inom parasport som får stipendium jämställas med arbete när behovet av transporttjänster bedöms.
Diskrimineringsombudsmannen: Främjande av likabehandling av paraidrottare

HFD har meddelat ett årsboksavgörande (HFD 2013:139) om elitidrott och transportservice. Enligt avgörandet var de dagliga tränings- och övningsresorna till ridstallet för en person som tävlade på paralympisk nivå och som fick stipendium sådana nödvändiga arbetsrelaterade resor att personen hade rätt att få färdtjänst för dem enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp.  Ett villkor för att stipendium skulle beviljas var att mottagaren förband sig att träna långsiktigt och professionellt.
HFD 2013:139 årsboksavgörande (Finlex)

Sätt att tillhandahålla stöd för rörligheten

Stödet för rörligheten kan beviljas på flera olika sätt eller genom att kombinera de olika sätten. I beslutet om stöd för rörligheten ska det sätt på vilket stödet tillhandahålls antecknas. Stöd för rörligheten kan tillhandahållas:

• som färdtjänst
• med hjälp av personlig assistans
• med hjälp av ledsagare
• genom att som ekonomiskt stöd ställa en bil eller något annat färdmedel som lämpar sig för personen i fråga till personens förfogande
• genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller något annat färdmedel eller
• på något annat lämpligt sätt.

Välfärdsområdet ska av de sätt för tillhandahållandet som räknas upp i lagen åtminstone ha tillgång till personlig assistans och dessutom till färdtjänst och vid behov ledsagarhjälp eller stöd i samband med den.

Lagen om funktionshinderservice 29 § (Finlex)

En person med funktionsnedsättning ska ha subjektiv rätt till stöd för rörligheten, men inte till ett visst sätt att tillhandahålla det. Det är till exempel inte nödvändigt att ordna stöd för rörligheten som taxiresor när personen med funktionsnedsättning kan anlita allmän kollektivtrafik med hjälp av personlig assistans. 

När välfärdsområdet beslutar om vilket sätt stödet för rörligheten ska tillhandahållas på kan den ändå inte begränsa den individuella rätten för en person med funktionsnedsättning att få sådan service och sådana stödåtgärder som lämpar sig för just honom eller henne. När en tjänsteinnehavare ordnar med stöd för rörligheten ska denne säkerställa att den berörda personens individuella behov att röra sig tillgodoses och att de valda sätten att tillhandahålla stödet på är lämpliga för den enskilda personen som har rätt till service.

Stöd för rörligheten genom färdtjänst 

Om stödet för rörligheten tillhandahålls genom färdtjänst, ska också sättet att tillhandahålla färdtjänst i praktiken svara mot de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning ska dock inte ha subjektiv rätt till ett visst sätt att tillhandahålla servicen, som rätten att använda en bekant taxi. 

Inom rättspraxis för den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) har man dock ansett att sättet att ordna transportservice på inte de facto får hindra personen från att använda den tjänst som beviljats honom eller henne. 

Stöd för rörligheten med hjälp av personlig assistens 

Stödet för rörligheten kan också tillhandahållas med hjälp av personlig assistens. Detta är möjligt när en person med funktionsnedsättning kan anlita allmän kollektivtrafik med assistentens hjälp eller i övrigt kan röra sig med assistentens hjälp. Vid bedömningen av antalet assistenttimmar ska den tid som används för att röra sig beaktas. 

Personlig assistans som ett sätt att tillhandahålla stöd för rörligheten kan särskilt passa i situationer där en person med funktionsnedsättning har en personlig assistent till sitt förfogande t.ex. under hela dagen eller arbetsdagen eller dygnet runt.

Stöd för rörligheten med hjälp av ledsagare

Ett tredje sätt att tillhandahålla stöd för rörligheten är med hjälp av ledsagare. En ledsagare kan också beviljas som ett separat sätt att tillhandahålla stöd för rörligheten och inte endast som en tjänst i samband med färdtjänsten. 

Att ställa en bil eller något annat färdmedel till förfogande

Välfärdsområdet kan ställa en bil eller ett annat för personen lämpligt färdmedel till förfogande för personen med funktionsnedsättning eller bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av dessa. Detta förutsätter emellertid att behovet av stöd för rörligheten är omfattande hos personen med funktionsnedsättning. Ett sådant omfattande behov av stöd för rörligheten kan bero på till exempel arbete eller studier.
Lagen om funktionshinderservice 29 § (Finlex)

Inom tillämpningspraxis för den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) ansågs det att familjen till ett barn med funktionsnedsättning kunde få en bil till sitt förfogande eller familjen kunde beviljas ekonomiskt stöd för anskaffning av bil ifall det behövs bil för att transportera barnet och de hjälpmedel som barnet behöver. På detta sätt kan man också förfara vid tillämpningen av den nya lagen om funktionshinderservice.

Att ställa en bil eller ett annat färdmedel till förfogande för en person med funktionsnedsättning eller att bevilja stöd för anskaffning av dessa kan leda till flexibilitet med tanke på rörligheten för en person med funktionsnedsättning eller för familjen till ett barn med funktionsnedsättning. Det kan också på längre sikt bli förmånligare än att ersätta enskilda resor. De bilar eller andra färdmedel som ställs till förfogande för personer med funktionsnedsättning kan vara välfärdsområdets egna, eller så kan välfärdsområdet skaffa dem till exempel genom leasingavtal.

Bestämmelser om beloppet av det stöd som beviljas för att ställa en bil eller något annat färdmedel till förfogande, för anskaffning av en bil eller något annat färdmedel samt om ersättning för nödvändiga ändringsarbeten på en bil eller ett annat färdmedel av standardmodell finns i 32 § om ekonomiskt stöd i lagen om funktionshinderservice. 
Ekonomiskt stöd (länk)

Stöd för rörligheten med hjälp av andra färdmedel

Som annat färdmedel kan t.ex. snöskotrar eller terränghjulingar komma i fråga. Med annat färdmedel avses dock inte elrullstolar, elmopeder eller andra hjälpmedel som beviljas som medicinsk rehabilitering.

Stöd för rörligheten på något annat sätt

Det är möjligt att tillhandahålla stöd för rörligheten även på något annat lämpligt sätt. Ett annat lämpligt sätt kan t.ex. vara en digital applikation eller fjärrvägledning, om personen har svårt att uppfatta omgivningen, kunna klockan eller stiga på rätt buss. 

Stödet för rörligheten kan också tillhandahållas genom att kombinera olika genomförandesätt.

Stödet för rörligheten kan också tillhandahållas genom att olika genomförandesätt kombineras. En person med funktionsnedsättning kan till exempel tillsammans med en personlig assistent anlita allmän kollektivtrafik under en del av resan, och då kan resten av resan genomföras till exempel som färdtjänst. När sättet att tillhandahålla tjänsterna väljs ska bestämmelserna i 1 kap. i lagen om funktionshinderservice om beslutsfattande och tillhandahållande av tjänster beaktas. Vid valet av sättet att tillhandahålla service på ska man utöver etablerad rättspraxis enligt den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) beakta att sättet att tillhandahålla servicen på inte får hindra eller inskränka den subjektiva rätten till stöd för rörligheten.

Kombination av resor 

Färdtjänstresor kan samordnas så att den görs med samma färdmedel, om inte samordningen medför en oskälig förlängning av restiden eller andra oskäliga olägenheter för en person med funktionsnedsättning. När frågan om oskäliga olägenheter bedöms ska hänsyn tas till omständigheter som påverkar personens individuella funktionsförmåga eller hans eller hennes hälsa, samt resans syfte. Personens hjälpbehov på grund av begränsningen i funktionsförmågan och t.ex. den hjälp av en annan person som behövs under färden kan också utgöra hinder för samordning. Dessutom kan det att resan tar lång tid i vissa fall medföra oskälig påfrestning för personen. Arbete och studier förutsätter punktlighet och ofta att man rör sig under rusningstid, så i synnerhet under dessa resor får restiden inte förlängas oskäligt och kombinationen får inte heller i övrigt medföra oskälig olägenhet.

Mängden stöd för rörligheten

En person med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för rörligheten i den utsträckning som han eller hon nödvändigt behöver när resorna hänför sig till:

• arbete och studier 
• verksamhet och arbetsverksamhet i sysselsättningssyfte enligt 27 d och e § i socialvårdslagen (710/1982)
• träning
• särskilt stöd för delaktigheten
• stöd i att fatta beslut
• krävande multiprofessionellt stöd eller 
• kortvarig omsorg.

För andra resor i anslutning till normal livsföring ska stöd för rörligheten ordnas för minst 18 enkelresor per månad, om inte personen ansöker om ett mindre antal resor. Däremot kan välfärdsområdet från fall till fall ha skyldighet att bevilja en person med funktionsnedsättning fler än 18 resor per månad. Behovet av extra resor för annan normal livsföring ska övervägas enligt personens individuella behov av rörlighet så att likabehandling och delaktighet beaktas samt så att stödet för rörligheten är skäligt. Mängden stödet för rörligheten ska antecknas i beslutet om stödet.

Lagen om funktionshinderservice 28 & 30 § (Finlex)

Antalet resor om personen med funktionsnedsättning har beviljats en bil till sitt förfogande eller fått stöd för anskaffning av bil

Antalet resor bedöms emellertid på ett annat vis om välfärdsområdet har ställt en bil eller ett annat färdmedel till förfogande för personen med funktionsnedsättning eller beviljat ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller ett annat färdmedel. Då har personen med funktionsnedsättning rätt att få minst 24 enkelresor per år i annat stöd för rörligheten, om inte personen ansöker om ett mindre antal resor. 

Syftet med annat stöd för rörligheten är att trygga möjligheterna till deltagande för en person med funktionsnedsättning också när bilen är inne för reparation eller väglaget förhindrar användning av bilen. Resor kan användas för alla funktioner som nämns i lagen om funktionshinderservice för vilka man kan få stöd för rörligheten.  Antalet resor som understiger minimiantalet och beviljande av extra resor ska bedömas på samma sätt som i fråga om resor som hänför sig till verksamhet som hör till normal livsföring.

Lagen om funktionshinderservice 30 § (Finlex)

Rätt till skäligt uppehåll under en resa i en riktning

En person med funktionsnedsättning har rätt att under en resa i en riktning göra ett skäligt uppehåll eller ta en skälig omväg för att uträtta ärenden. Ett sådant skäligt uppehåll eller en sådan skälig omväg under en resa i en riktning kan vara t.ex. att föra ett barn till daghem eller att hämta barnet därifrån. 

Vid bedömning av skäligheten ska de individuella behoven beaktas hos personen med funktionsnedsättning, hur lång tid uppehållet eller omvägen tar och vilket syftet är samt kostnaderna för uppehållet eller omvägen. Om resans syfte dock är att uträtta ärenden anses uträttande av ärenden inte vara ett sådant uppehåll eller en sådan omväg som avses i bestämmelsen. Bestämmelsen avser inte att leda till en situation där personen gör en resa från hemmet till den plats där ärendet uträttas och tillbaka hem utan att använda två resor för det.

Lagen om funktionshinderservice 30 § (Finlex)

Resbudget

Välfärdsområdet kan på ansökan av personen med funktionsnedsättning tillhandahålla stödet för rörligheten så, att mängden stöd i stället för på antalet resor grundar sig på ett eurobelopp eller på ett antal kilometer och ett eurobelopp. Resor som baserar sig på eurobelopp samt antal kilometer och eurobelopp kan göras i hela landet. Typiska resor som grundar sig på ett eurobelopp eller på antalet kilometer kan till exempel vara längre resor till släktingar som bor längre bort samt resor under semestern.

Om resbudgeten ska det fattas ett beslut i vilket klienten kan söka ändring.

När eurobeloppet eller antalet kilometer och eurobeloppet bestäms ska man i mån av möjlighet beakta det antal kilometer eller det eurobelopp som personen med funktionsnedsättning tidigare använt för att röra sig och hur detta belopp motsvarar personens behov. Det är viktigt att beslutet om resebudgeten inte enbart grundar sig på personens tidigare rörlighet, om beslutet inte längre motsvarar de behov personen med funktionsnedsättning har.

Välfärdsområdet har en skyldighet att se till att rätten till stöd för rörligheten för personer med funktionsnedsättning tillgodoses oberoende av hur den tillhandahålls. En person med funktionsnedsättning har rätt att på ansökan övergå till stöd för rörligheten som baserar sig på antalet resor.

Lagen om funktionshinderservice 30 § (Finlex)

Lagen om funktionshinderservice 31 § (Finlex)

Periodisering av resor

Mängden stöd för rörligheten kan på ansökan av personen med funktionsnedsättning periodiseras under en längre period, högst för en tidsperiod på ett år, i syfte att göra servicen mer flexibel. Om periodiseringen av stöd för rörligheten ska det fattas ett beslut i vilket klienten kan söka ändring. 

När välfärdsområdet fattar beslut om periodisering av stöd för rörligheten ska det beakta de förutsättningar som personen med funktionsnedsättning har när det gäller att följa upp användningen av resorna för att rätten att röra sig inte ska äventyras. Det skulle vara bra om man kunde följa upp användningen av resorna i realtid eller åtminstone nästan i realtid för att göra det så enkelt som möjligt att planera och följa upp användningen av dem.
Lagen om funktionshinderservice 30 § (Finlex)

Den regionala omfattningen av stödet för rörligheten

Den regionala omfattningen av stödet för rörligheten ska antecknas i beslutet om stödet. 

Men den regionala omfattningen av stödet för rörligheten avses det geografiska område inom vilket personen med funktionsnedsättning har rätt att använda tjänster som stöder rörligheten. När den regionala omfattningen bedöms ska servicens rimlighet beaktas såväl med tanke på det behov av stöd för rörligheten som personen med funktionsnedsättning har som med tanke på de kostnader som servicen föranleder. 

Den regionala omfattningen i resbudgeten 

Resor som baserar sig på eurobelopp samt antal kilometer och eurobelopp kan göras i hela landet. 

Lagen om funktionshinderservice 31 § (Finlex)

Fastställandet av omfattningen av stödet för rörligheten eller stödets skälighet kan inte grunda sig på i förhand fastställda allmänna kilometer- eller eurogränser, eftersom helheten av stöd för rörligheten ska bestämmas enligt de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Avsikten är att det genom planering tillsammans med personen med funktionsnedsättning ska vara möjligt att göra helheten stöd för rörligheten till en skälig helhet med tanke på både personen med funktionsnedsättning och kostnaderna för stödet för rörligheten.

Arbets- och studieresor

I lagen om funktionshinderservice finns det för arbets- och studieresor inget fastställt område baserat på kommungränser, utan omfattningen bedöms från fall till fall. Vid bedömningen ska det beaktas att personer med funktionsnedsättning har lika rätt till arbete och studier, och även personens individuella behov av stöd för rörligheten ska beaktas. 

Lagen om funktionshinderservice 31 § (Finlex)

Övriga resor utöver arbets- och studieresor

Andra resor än resor till eller från arbete eller studier göras inom den egna boningskommunens område, mellan den egna boningskommunen och de närmaste kommuner som tillhandahåller servicen samt mellan den egna boningskommunen och de kommuner som är viktiga med tanke på personens eget liv. 

Närmaste tjänstetillhandahållande kommun

Med den närmaste tjänstetillhandahållande kommunen avses den närmaste kommun där den tjänst som personen med funktionsnedsättning behöver finns att tillgå. Definitionen av den närmaste kommunen som tillhandahåller servicen påverkas av hur människorna i allmänhet rör sig inom området och var de uträttar sina ärenden samt hur olika tjänster finns tillgängliga. 

Kommun som är viktig med tanke på personens eget liv

Med kommun som är viktig med tanke på personens eget liv avses en kommun som personen har återkommande behov av att besöka till följd av familje- eller vänskapsband, en fritidsbostad eller något annat motsvarande skäl.  När det är fråga om en resa till en kommun som är viktig med tanke på personens eget liv kan resans längd beaktas i antalet resor som beviljas. Då kan man också förutsätta att personen med funktionsnedsättning använder tillgänglig kollektivtrafik för en del av resan.

Resa av särskilda skäl

Av särskilda skäl kan i enskilda fall andra resor än resor till eller från arbete eller studier också göras till andra kommuners områden. Ett separat beslut fattas om dessa resor. En sådan resa kan till exempel vara en semesterresa i Finland.

Lagen om funktionshinderservice 31 § (Finlex)

Källor

Lag om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)

Regeringens proposition RP 191/2022 rd  Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om funktionshinderservice och till vissa lagar som har samband med den (Riksdagen)

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 52/2022 rd (Riksdagen)