Specialomsorgsprogram och serviceplan

Sidans innehåll

Serviceplanen och specialomsorgsprogrammet

Serviceplanen är en helhetsbeskrivning av den hjälp-, stöd- och servicekombination som en person behöver för att kunna leva som en så jämlik samhällsmedlem som möjligt. 
Klientplan och serviceplan

För personer i behov av specialomsorg ska man utöver serviceplanen göra upp ett specialomsorgsprogram. Specialomsorgsprogrammet är ett separat slutdokument. Det är alltså ingen plan, utan ett beslut.

Handikappservicelagen är primär i förhållande till före specialomsorgslagen

De specialtjänster som personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver ordnas i första hand med stöd av handikappservicelagen om tjänsterna är tillräckliga och lämpliga samt förenliga med personens intressen. Handikappservicelagen är alltså i allmänhet primär i förhållande till specialomsorgslagen.
Handikappservicelagen 4§ (Finlex)

Socialvårdslagen är primär i förhållande till handikappservicelagen.

Läs mer i Handbok om funktionshinderservice: Allmän lag och speciallag

Service ska ordnas med stöd av specialomsorgslagen om tjänsterna och stödåtgärderna enligt socialvårdslagen eller handikappservicelagen inte är tillräckliga eller lämpliga för klienten.

Specialomsorgslagen utesluter ingen serviceform, men förpliktar inte heller klienten att använda befintliga tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Personens individuella behov av hjälp och stöd avgör innehållet i den tjänst som ges i form av specialomsorg.

I vissa fall påverkas klientavgifterna av att servicen ordnas som specialomsorg.

Specialomsorgstjänsterna är i regel avgiftsfria för klienten, med undantag för avgiften för uppehälle. I dessa fall ska man i enlighet med 8 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården i första hand beakta klientens intresse. Även socialvårdslagen förutsätter att man tillämpar de bestämmelser som bäst tillgodoser klientens intresse. 

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) 8§ (Finlex)
Socialvårdslagen 2§ (Finlex)

Tillämpning av specialomsorgslagen förutsätter inte en diagnos på intellektuell funktionsnedsättning

Tillämpning av specialomsorgslagen förutsätter inte en diagnos på intellektuell funktionsnedsättning. Det räcker att personen har hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner och att detta beror på en medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada. För att man ska kunna tala om intellektuell funktionsnedsättning ska funktionsnedsättningen visa sig i barndomen eller senast i ungdomen före 18 års ålder.

Specialomsorgslagen 1§ (Finlex)

Mer information om intellektuell funktionsnedsättning ur ett medicinskt perspektiv (på finska, verneri.net)

Det individuella specialomsorgsprogrammet

Specialomsorgsprogrammet är enligt specialomsorgslagen ett godkänt beslut som får överklagas.

Ett individuellt specialomsorgsprogram ska göras upp för varje person som bor i välfärdsområdet som är i behov av specialomsorg.

Specialomsorgsprogrammet ger en enskild person med intellektuell funktionsnedsättning rättsskydd. I specialomsorgsprogrammet ska man anteckna alla tjänster som personen beviljas med stöd av specialomsorgslagen, oberoende av när, var och vem som i verkligheten ordnar tjänsterna. 

Programmet ska såvitt möjligt göras upp i samarbete med: 

  • personen själv och hans eller 
  • hennes lagliga företrädare eller i situationer enligt 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag personens lagliga företrädare eller 
  • anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen samt 
  • med sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd. 

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 9§ (Finlex)

Programmet ska ses över vid behov.

Specialomsorgslagen  34-36 § (Finlex)

I välfärdsområdena fungerar två olika krävande multiprofessionella expertgrupper

I välfärdsområdena fungerar två olika krävande multiprofessionella expertgrupper.  Den ena expertgruppen fungerar som den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd och fattar beslut om specialomsorger.
Den andra sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd gör undersökningar och ger utlåtanden och är ett stöd till klienten i det praktiska arbetet.

I den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd skall medlemmarna bestå av minst tre tjänsteinnehavare inom välfärdsområdet. I sakkunniggruppen skall expertis inom medicin, psykologi och socialvård vara företrädda.

Specialomsorgslagen 23 § (Finlex)

Godkännande av specialomsorgsprogrammet

Initiativet till att ansöka om specialomsorg bör göras via välfärdsområdets socialväsende. 

Den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd fattar beslut om tillhandahållande och upphörande av specialomsorger

Specialomsorgslagen 31§ (Finlex)

För ett individuellt genomförande av specialomsorgerna ska den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd eller, inom gränser som den bestämt, den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten, för varje person som är i behov av specialomsorger godkänna ett specialomsorgsprogram.

Specialomsorgslagen  34 § (Finlex)

Beaktande av intellektuell funktionsnedsättning i socialt arbete

Intellektuell funktionsnedsättning innebär behov som kräver särskilda insatser gällande stöd och service, som man måste beakta både när tjänsterna tillhandahålls och när servicen planeras. 

En person med intellektuell funktionsnedsättning har ofta svårt att förstå när man bara använder sig av ett begreppsmässigt och abstrakt talspråk. Därför kan många myndigheters arbetspraxis begränsa funktionsförmågan hos en person med intellektuell funktionsnedsättning mer än nödvändigt.

Processen med serviceplanen bör gå framåt i klientens takt. Vid ett samtalstillfälle är det säkrast att bara behandla ett tema. Om ytterligare ett tema ska behandlas samtidigt kan situationen bli svår för en person med intellektuell funktionsnedsättning.

En person med intellektuell funktionsnedsättning kan ha mångsidiga resurser när det gäller att välja och fatta beslut. Personen är oftast som starkast i sin egen miljö och när han eller hon på ett konkret och funktionellt sätt kan uttrycka sådant som är viktigt för honom eller henne själv, sin vilja, sina behov eller sina mål. Det är vanligt att man också behöver ta med assisterande personer i arbetsprocessen (klientens assistent eller stödperson, tolkservice, närstående, närarbetare m.fl.).

Vid behov används kommunikationsmetoder som stöder eller ersätter talet. Om arbetstagaren inte själv behärskar dem i tillräckligt hög grad, kan tolkservice underlätta situationen.

Läs mer i Handbok om funktionshinderservice:

Det är mycket sällan man gör upp serviceplanen bara med klientens anhöriga eller närstående och i så fall endast om det inte finns några andra alternativ.

Läs mer: 

Serviceplaneringen kräver tid och förtroende

Utredningen av servicebehovet och utformningen av serviceplanen måste betraktas som ett samarbetsprojekt, för vilket man måste avsätta tillräckligt med tid och möten. Ett möte räcker i allmänhet inte till för att göra upp en serviceplan.

Arbete med en person med intellektuell funktionsnedsättning förutsätter alltid att man bygger upp en förtroendefull samarbetsrelation. Om man lyckas eller misslyckas inverkar i hög grad på hur bra slutresultatet blir. Under det första mötet behöver man därför oftast avsätta tid för att presentera sig och bekanta sig med varandra, för att söka ett gemensamt språk och för att komma överens om hur man ska fortsätta arbetet.

Viktigt att se till att klienten blir förstådd

När en person inte förstår det man talar om och behöver stöd i att fatta beslut, måste personen erbjudas stöd. Man måste se till att alla personer har möjlighet att vara med och planera sitt liv och sätta upp sina mål, och får stöd i detta arbete om det är nödvändigt. En person med intellektuell funktionsnedsättning har i allmänhet nytta av att ha med sig en stödperson. Det kan vara en utomstående person som han eller hon litar på och som kan garantera klientens rätt att bli hörd och förstådd. 

Vid kartläggningen av personens livssituation och behov kan man använda sig av olika arbetsredskap och med personens samtycke samla in information från hans eller hennes nätverk. Att beskriva personens funktionsförmåga är en viktig del av informationsinsamlingen, men lika viktigt är det att hjälpa personen att uttrycka sina egna behov och önskemål.

Källor

Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda 1166/2022 (Finlex)

Regeringens proposition om specialomsorgslagen till riksdagen 24.11.2022 (RP 312/2022 på finska)

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000 (Finlex)

Socialvårdslag 1301/2014 (Finlex)

Lag om service och stöd på grund av handikapp 380/1987 (Handikappservicelagen) (Finlex)

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (Finlex) 

YK:n yleissopimus vammaisten henkilöiden oikeuksista, valtiosopimukset 27/2016 (YK:n vammaissopimus) (på finska, Finlex)

Lapsen oikeuksia koskeva yleissopimus, sopimussarja 60/1991 (LOS)  (på finska, Finlex)

Uppdaterad: