Personlig assistans

Rätt till personlig assistans

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få personlig assistans om de behöver en annan persons hjälp:

• i de dagliga sysslorna
• i sitt arbete eller i sina studier eller
• vid social interaktion, i fritidsverksamhet eller vid samhälleligt deltagande.

Lagen om funktionshinderservice 9 § 

Välfärdsområdet ska ordna personlig assistans om en person med funktionsnedsättning behöver en annan persons hjälp i en eller flera av de funktioner som nämns ovan och om hans eller hennes individuella behov av hjälp eller stöd för sina behov inte kan bemötas genom lämplig service med stöd av någon annan lag. 
Målet är att trygga den personliga assistans som behövs både för personer med funktionsnedsättning som behöver mycket hjälp av en annan person i olika funktioner och för personer vars hjälpbehov är återkommande men kvantitativt sett mindre. 

Rätten att få personlig assistans gäller utifrån individuella behov på grund av en långvarigt nedsatt funktionsförmåga till följd av funktionsnedsättning eller sjukdom. Vid fastställandet av det individuella behovet bör personens livssituation som helhet beaktas, dvs. bl.a. personens boende- och andra levnadsförhållanden, familjesituation samt studier, arbetsliv och fritidsaktiviteter.

Välfärdsområdet ska ordna personlig assistans om den personliga angelägenheten, uppgiften eller verksamheten i fråga som är viktig för personen med funktionsnedsättning annars skulle bli ogjord eller till exempel om det skulle gå oskäligt långsamt eller vara oskäligt svårt att klara av dagliga personliga sysslor. Personlig assistans kan också behövas i situationer där en person behöver personlig assistans för att kunna röra sig eller annars vara verksam på ett tryggt sätt. 

Personlig assistans omfattar de saker och uppgifter som personen med funktionsnedsättning annars själv skulle utföra i den aktuella miljön. En person med funktionsnedsättning ska ha rätt att få personlig assistans också när personen behöver servicen för att kunna fungera i en främmande miljö.  

Syftet med personlig assistans

Syftet med personlig assistans är att självbestämmanderätten för en person med funktionsnedsättning ska tillgodoses på lika villkor som för andra, också i situationer där han eller hon behöver hjälp av en annan person.
Lagen om funktionshinderservice 9 § 

Personlig assistans är:

• hjälp av en annan person för att klara av de funktioner som hör till normal livsföring, som personen skulle utföra själv, men som han eller hon på grund av sin funktionsnedsättning eller sin sjukdom inte alls eller delvis inte klarar av
• hjälp som möjliggör ett självständigt liv för personen med funktionsnedsättning 

Behov av hjälp på grund av en funktionsnedsättning eller sjukdom får inte utgöra ett hinder för personens självbestämmanderätt. En person med funktionsnedsättning skulle själv göra sakerna som utförs med hjälp av personlig assistans om funktionsnedsättningen inte förhindrade det. 

Förutsättningen är förmåga att självständigt eller med hjälp av stöd utforma och uttrycka sin vilja om hjälpens innehåll

Utgångspunkten vid personlig assistans är att tillgodose självbestämmanderätten och möjliggöra personens egna val trots personens funktionsnedsättning eller sjukdom. Av denna anledning är det därför en förutsättning för personlig assistans att personen med funktionsnedsättning självständigt eller med stöd kan uttrycka sin vilja om assistansens innehåll genom att använda en kommunikationsmetod som han eller hon valt.
Lagen om funktionshinderservice 9 § 

Detta innebär att en person med funktionsnedsättning genom sitt eget uttryckssätt kan berätta om vilka syften han eller hon vill uppnå med assistans från assistenten. Det väsentliga är att personen med funktionsnedsättning förmår att uttrycka sin vilja om innehållet i sysslorna. Däremot behöver han eller hon inte exempelvis definiera var och när verksamheten sker. 

Således är det att personen med funktionsnedsättning kan uttrycka tid och plats för verksamheten inte ett villkor för att personlig assistans ska beviljas. En del personer med funktionsnedsättning behöver personlig assistans just för att gestalta tiden eller hitta rätt plats. Rätt till personlig assistans har också de personer med funktionsnedsättning som behöver stöd för att utforma och uttrycka sin vilja.

Enligt rättspraxis för den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) har det varit etablerat att den som använder assistans inte förutsätts ha fullständig förmåga att kommunicera, och svårigheter med att uttrycka sig utgör inte hinder för beviljande av personlig assistans. Det har ansetts vara tillräckligt att personen med funktionsnedsättning på något sätt, exempelvis med hjälp eller med olika kommunikationshjälpmedel, kan uttrycka sig själv och sin åsikt samt göra val.

Det är möjligt att få personlig assistans också när den behövs för tillsyn i olika situationer och när förutsättningarna för beviljande uppfylls.

När uppfylls inte förutsättningen? 

Förutsättningen anses inte ha uppfyllts om en person med funktionsnedsättning inte ens med hjälp av något kommunikationsmedel bedöms ha sådan förmåga att utforma och uttrycka sin vilja i fråga om assistansens innehåll och på så sätt använda personlig assistans. I sådana fall ska man sörja för att hans eller hennes självbestämmanderätt och delaktighet tillgodoses genom annan service. Detta stöd kan bäst tillhandahållas som exempelvis särskilt stöd för delaktigheten, men i vissa situationer även som träning eller som en del av tjänsterna inom stöd för boende.

För vad beviljas personlig assistans?

Personlig assistans ordnas för följande delområden som nämns i lagen om funktionshinderservice och som möjliggör ett självständigt liv:

• Dagliga sysslor
• Arbete och studier
• Interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande

Dagliga sysslor

Med dagliga sysslor avses sådana sysslor som människor utför i sitt liv antingen varje dag eller mer sällan, men upprepade gånger och med jämna mellanrum. Dagliga sysslor är göromål som hör till en normal livsföring, som 

• att röra sig
• att uträtta ärenden
• hushållsarbete
• påklädning
• skötsel av den personliga hygienen och
• toalettbesök.

Uträttande av ärenden är till exempel uträttande av ärenden utanför hemmet eller uträttande av ärenden hemma via internet. Hushållsarbete är till exempel tillredning av mat, städning eller underhåll av kläder och hemtextilier samt annat hushållsarbete som normalt utförs själv. Med personlig assistans kan man också stöda en förälders möjligheter att sörja för den dagliga omsorgen om ett barn som han eller hon vårdar och för skötseln av barnets angelägenheter. 

Personlig assistans under sjukhusvård eller rehabilitering 

En person med funktionsnedsättning kan behöva hjälp av en annan person med de dagliga sysslorna till exempel när han eller hon deltar i rehabilitering eller anlitar hälso-, missbrukar- eller mentalvårdstjänster. 

Utgångspunkten är att myndigheten ansvarar för att ordna tjänster som är tillgängliga för alla på lika villkor. Vid tillhandahållandet av tjänsterna har tjänsteproducenten också det primära ansvaret när det gäller att ordna den assistans som en person med funktionsnedsättning behöver. 

Behovet av personlig assistans till exempel vid institutionsrehabilitering eller under sjukhusvård ska dock alltid bedömas utifrån de särskilda behov som personen har på grund av begränsningen i funktionsförmågan. Till exempel ska man för personer som använder livsuppehållande respirator enligt deras individuella specialbehov möjliggöra hjälp av en egen assistent under en sjukhus- eller rehabiliteringsperiod. 

Arbete

Med arbete avses förutom arbete i anställningsförhållande också företagsverksamhet. Arbetet behöver inte trygga personens utkomst som helhet, utan det kan också vara deltidsarbete. Det väsentliga är att personen med funktionsnedsättning regelbundet arbetar eller bedriver företagsverksamhet. Verksamhet av hobbynatur ska inte betraktas som arbete. I arbete ska också resor i anslutning till det ingå när det kan anses höra till normal livsföring.

Elitidrott för personer med funktionsnedsättning kan jämställas med arbete 

När behovet av personlig assistans bedöms kan elitidrott inom parasport i vissa situationer jämställas med arbete. I beredningsdokumenten till lagen om funktionshinderservice hänvisas till denna del till Diskrimineringsombudsmannens ställningstagande av den 17 april 2019. Enligt det ska idrott åtminstone i fråga om de elitidrottare som får stipendium jämställas med arbete när behovet av personlig assistans bedöms. 
Diskrimineringsombudsmannen: Likabehandlingen av funktionshinderidrottare måste främjas

Idrott ska jämställas med arbete åtminstone om det är fråga om en elitidrottare som får bidrag eller där idrotten tryggar försörjningen.

En person med funktionsnedsättning kan behöva personlig assistans på det sätt som avses i lagen om funktionshinderservice när han eller hon deltar i idrottstävlingar. Personlig assistans kan fås för tävlingar både i Finland och utomlands.

Studier

Med studier avses sådana studier som leder till en examen eller ett yrke eller sådana studier som stärker yrkesskickligheten för en person med funktionsnedsättning och förbättrar hans eller hennes möjligheter att få arbete. I studier ska också resor i anslutning till dem ingå när det kan anses höra till normal livsföring.

När det gäller grundläggande utbildning bör man beakta att det i första hand är undervisningsväsendet som ansvarar för tolknings- och assistanstjänster. Elever med funktionsnedsättning och andra elever i behov av särskilt stöd har rätt att avgiftsfritt få de tolknings- och biträdestjänster som är en förutsättning för att de ska kunna delta i undervisningen.
Lagen om grundläggande utbildning 31 § 

Yrkesläroanstalter ska sörja för ordnandet av sådana assistenttjänster som studierna kräver. Detta innebär dock assistenttjänster som utbildningsanordnaren allmänt erbjuder studerande (t.ex. gruppassistenter), således avses inte personliga assistenter. Om en person med funktionsnedsättning inom yrkesutbildningen behöver en personlig assistent för studierna, kan det alltså beviljas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Personlig assistans för en person med funktionsnedsättning som deltar i gymnasieutbildning ordnas också med stöd av lagen om funktionshinderservice.
Gymnasielagen 28 §
Lagen om yrkesutbildning 101 §

En utbildningsanordnare som fått i uppgift att ordna krävande särskilt stöd, det vill säga specialyrkesläroanstalter, kan få höjd finansiering om ordnandet av utbildningen förutsätter att den studerande har ett personligt skolgångsbiträde. I dessa fall ordnar läroanstalten en personlig assistent för studierna för hela skoldagen. 
Undervisnings- och kulturministeriets förordning om beräkningsgrunderna för finansiering för yrkesutbildning (1244/2020) 7 §    

När det i första hand är utbildningsanordnarens ansvar att ordna assistenttjänster, kan en person med funktionsnedsättning också ha rätt till personlig assistans med stöd av lagen om funktionshinderservice om den assistentservice som läroanstalten ordnar inte möter hjälpbehovet hos personen med funktionsnedsättning. 

Avsikten är dock inte att sådan personlig assistans som funktionshinderservicen ordnar ska avhjälpa en för liten personalresurs vid en läroanstalt. En personlig assistent ska heller inte ersätta den handledning och det stöd som ingår i en del av undervisningen vid läroanstalten. 

Personlig assistans kan också ordnas i sådan långvarig utbildning inom folkhögskolors fria bildningsarbete när denna utbildning är jämförbar med handledande utbildning i lagen om yrkesutbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. En förutsättning för detta är att utbildningen vid folkhögskolan förbättrar färdigheterna att studera för en examen eller ett yrke eller stärker yrkeskompetensen hos personen med funktionsnedsättning eller förbättrar hans eller hennes möjligheter till sysselsättning. 

Interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande

Personlig assistans ska ordnas för interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande. Syftet är att främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta och vara verksamma på lika villkor. 

I interaktion ingår, på det sätt som en person med funktionsnedsättning själv väljer, bl.a. behövlig hjälp med att träffa eller annars hålla kontakt med vänner, släktingar och andra människor. Samhälleligt deltagande omfattar till exempel deltagande i organisationsverksamhet, frivilligt arbete och politisk verksamhet. Fritidsverksamhet omfattar till exempel hobbyer och andra studier än sådana som leder till en examen eller ett yrke eller som stärker yrkesskickligheten för en person med funktionsnedsättning och förbättrar hans eller hennes möjligheter att få arbete.

Personlig assistans utomlands

Enligt den rättspraxis som utformats under den tid som den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) var i kraft beviljas personlig assistans också för semester-, arbets- och studieresor till utlandet. 

Enligt 57 § i socialvårdslagen är välfärdsområdet dock inte skyldigt att ordna socialvård för en person som vistas utomlands, om inte något annat föreskrivs någon annanstans. Enligt etablerad rättspraxis för den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp har personlig assistans emellertid ansetts utgöra ett undantag från denna huvudregel. Välfärdsområdet ska således med stöd av lagen om funktionshinderservice ordna personlig assistans utomlands för en person med funktionsnedsättning.

Förutsättningen är att resan anses höra till funktioner som hör till normal livsföring för personen med funktionsnedsättning. När det gäller resor utomlands ska personens situation jämföras med funktionerna för personer som är i samma åldersgrupp och i en liknande livssituation. Inom tidigare rättspraxis för den upphävda lagen om service och stöd på grund av handikapp har det dock konstaterats att det inte kan ha en avgörande betydelse enbart hur långa semesterresor som personer utan eller med funktionsnedsättning i allmänhet eller i medeltal brukar företa. När ärendet avgörs ska man också ta hänsyn till de individuella behoven och omständigheterna för personen med funktionsnedsättning.

Rätten till personlig assistans utomlands har förutom den nationella rätten även kunnat grunda sig på Europeiska unionens rätt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt avgörande HFD 2018:145 att staden inte kunde avslå en persons ansökan om ersättning för lönekostnaderna för en personlig assistent enbart på den grunden att personens vistelse i Tallinn i Estland inte längre var sporadisk, utan närmade sig begreppet stadigvarande vistelse. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande grundade sig på EU-domstolens förhandsavgörande och de bestämmelser som nämns i motiveringen till avgörandet.
Rättspraxis: Personlig assistans utomlands

Personlig assistans för barn

Personlig assistans förbättrar möjligheterna för barn och unga personer med funktionsnedsättning att delta i verksamhet som hör till åldern och främjar deras självständighetsprocess, deras möjligheter att bygga upp en egen identitet och deras delaktighet. 

Vårdnadshavarens normala skyldigheter och barnets rätt till personlig assistans ska bedömas dels enligt hur självständigt jämnåriga barn vanligen agerar, dels enligt de individuella behov som det barn som söker personlig assistans har. 

Ingen specifik ålder kan ställas som villkor för att få personlig assistans. Även om lagen inte innehåller någon nedre åldersgräns för personlig assistans, kan bestämmelsen om personens förmåga att åtminstone med stöd utforma och uttrycka sin vilja om assistansens innehåll medföra vissa begränsningar. 

Man måste överväga om ett barn har förmåga att definiera assistansens innehåll på det sätt som krävs. I detta övervägande kan ändamålet för vilket personlig assistans söks vara av betydelse. De färdigheter som krävs för att definiera hjälpbehovet och assistansens innehåll är olika beroende på om det är fråga om dagliga sysslor eller till exempel fritidsintressen eller sociala situationer med andra barn. 

Det är sannolikt inte möjligt för ett riktigt litet barn att definiera hjälpbehovet och dess innehåll i de dagliga sysslorna, men en elev i skolåldern torde i allmänhet kunna se sitt eget hjälpbehov ganska bra även när det gäller detta. Barn under skolåldern är dock kapabla att tydligt tala om att de behöver hjälp till exempel i lekar. 

Då man utreder behovet av assistans bör man således utgå från

• möjligheterna och förmågan hos ett barn som inte har en funktionsnedsättning att verka självständigt i olika åldrar och
• garantierna att med hjälp av personlig assistans så bra som möjligt ge ett barn med funktionsnedsättning samma möjligheter till motion, sociala kontakter, fritidsaktiviteter o.s.v.

Om barnet inte anses uppfylla kriterierna för beviljande av personlig assistans, kan man ordna andra lämpliga och ändamålsenliga tjänster för honom eller henne, exempelvis särskilt stöd för delaktighet. 

32 § i socialvårdslagen förutsätts att särskild vikt läggs vid barnets egna åsikter och önskemål när behovet av socialvård bedöms, till exempel behovet av personlig assistans, när beslut som gäller barnet och den unga fattas och när socialvård tillhandahålls. 

Bestämmelserna gällande barn i socialvårdslagen, till exempel 5 § (barnets intresse), styr även i övrigt klientprocessen i stor utsträckning. Dessutom förutsätts det i 5 § i lagen om funktionshinderservice bland annat att barnets eller den unga personens ålder och utvecklingsfas beaktas i tillhandahållandet av service för en person med funktionsnedsättning.

Socialvårdslagen 5 § 
Socialvårdslagen 32 § 
Lagen om funktionshinderservice 5 § 

Åtgärder som motsvarar egenvård

I den personliga assistansen kan det som en del av servicehelheten ingå sådana av assistenten vidtagna åtgärder som motsvarar egenvård och som anknyter till upprätthållandet av hälsan samt till vården av en långvarig sjukdom enligt anvisningarna för vården. Välfärdsområdet ska för personen med funktionsnedsättning och vid behov för assistenten ordna den handledning som sådana åtgärder förutsätter.
Lagen om funktionshinderservice 9 §  

De åtgärder som motsvarar egenvård som avses i lagen är sådana som personen med funktionsnedsättning skulle utföra själv om det inte skulle föreligga en begränsning i funktionsförmågan. Motsvarande åtgärder utförs också av föräldrar, närståendevårdare och familjevårdare till barn med funktionsnedsättning. Det är inte meningen att personlig assistans ska ersätta servicen inom hemvården eller hemsjukvården eller andra uppgifter som hör till hälso- och sjukvården och som inte kan anses vara egenvård. 

Sådana åtgärder som motsvarar egenvård är till exempel läkemedelsbehandling, katetrisering och sårvård. I sådana situationer där assistans av en person som använder respirator ordnas genom personlig assistans kan den personliga assistansen omfatta att assistenten sörjer för användningen av respirator och för att den fungerar. 

Välfärdsområdets skyldighet att handleda

Välfärdsområdet är skyldigt att ge en person med funktionsnedsättning och vid behov hans eller hennes assistent sådan handledning som genomförandet av åtgärderna för egenvård förutsätter. Hälso- och sjukvården ansvarar för att handledningen ges. Handledning ges i allmänhet av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Välfärdsområdet ska vid behov ge assistenten handledning. Eftersom det är fråga om åtgärder som en person med funktionsnedsättning själv skulle vidta utan begränsningen i funktionsförmågan kan också en person med funktionsnedsättning i vissa fall ge assistenten den handledning som åtgärderna förutsätter.

Vem kan fungera som personlig assistent när det gäller egenvårdsåtgärder?

I dessa situationer kan både yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och andra assistenter vara personliga assistenter. När det gäller arbetsgivarmodellen bör man beakta att en person med funktionsnedsättning själv beslutar vem han eller hon anställer som personlig assistent. Personen med funktionsnedsättning ska också vara medveten om det ansvar som anknyter till modellen när han eller hon väljer arbetsgivarmodellen. Välfärdsområdet är skyldigt att bedöma det valda sättet för genomförande av personlig assistans och ge personen med funktionsnedsättning en redogörelse för de faktorer som anknyter till rollen som arbetsgivare. När det gäller personliga assistenter bestäms eventuella skadeståndsansvarsfrågor enligt skadeståndslagen.

I vilken omfattning beviljas personlig assistans?

När mängden assistans för en person med funktionsnedsättning bedöms bör det beaktas att det för personen med funktionsnedsättning till samma verksamhet i allmänhet går åt mera tid på grund av funktionsnedsättningen än för en person i samma ålder och samma livssituation utan funktionsnedsättning. Man kan till exempel fundera på den tid som behövs för hushållsarbete eller för att röra sig.

Dagliga sysslor, arbete och studier

Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt att få personlig assistans i de dagliga sysslorna, i arbetet och i studierna i den utsträckning det är nödvändigt.
Lagen om funktionshinderservice 9 § 

Lagen fastställer inga undre eller övre gränser vad gäller timantalet, utan man bör alltid utgå från personens individuella hjälpbehov.  Nödvändigheten ska bedömas med tanke på jämlikheten, delaktigheten och självbestämmanderätten samt möjliggörandet av egna val för personen med funktionsnedsättning.

Bedömning av mängden nödvändig personlig assistans

Avsikten är att bedöma nödvändigheten av den hjälp som behövs i förhållande till det behov av hjälp och stöd som funktionsnedsättningen medför. Mängden nödvändig hjälp ska således vara tillräcklig i förhållande till klientens individuella behov. 

Det är också centralt att säkerställa att servicen fås i rätt tid utgående från behoven hos personen med funktionsnedsättning och servicens syfte. En person med funktionsnedsättning kan behöva en annan persons kontinuerliga hjälp och närvaro också av säkerhetsskäl, till exempel för att byta ställning eller för att säkra andningen eller för att personen saknar förmåga att uppfatta fara.

Vid bedömningen av hur nödvändig den personliga assistansen är ska det också beaktas att personen kan behöva hjälp i en enskild sak som är nödvändig för personen. En begränsning i funktionsförmågan kan för personen leda till att han eller hon inte utan en annan persons hjälp klarar av att till exempel uträtta ärenden, uppfatta tidens gång eller ta sig ut ur sin bostad.

Interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande

Vid bedömningen av antalet timmar ska det beaktas det individuella hjälpbehov som utifrån bedömningen av servicebehovet har antecknats i klientplanen samt personens livssituation som helhet. För interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande ska personlig assistans ordnas sammanlagt minst 30 timmar i månaden, om inte ett mindre antal timmar räcker till för att garantera att personen får den hjälp han eller hon nödvändigt behöver. Om en person med funktionsnedsättning inte själv vill ha och de facto inte behöver personlig assistans till minimimängden enligt bestämmelsen ska han eller hon kunna beviljas ett lägre timantal än så. Detta ska alltid motiveras i klientplanen och beslutet.

Personlig assistans för interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande ska dock beviljas för mer än 30 timmar assistans i månaden när det är motiverat och nödvändigt med hänsyn till det individuella behovet och jämlikheten för personen med funktionsnedsättning.

Personlig assistans i förhållande till andra tjänster

När behovet av personlig assistans bedöms kan man också beakta andra tjänster som ordnats för personen med funktionsnedsättning. När det gäller exempelvis boende ska utgångspunkten vara att en person med funktionsnedsättning som bor i en serviceenhet får den hjälp eller det stöd som han eller hon behöver hemma i de dagliga sysslorna av personalen vid enheten. Servicen i serviceenheten och personlig assistans ska vara service som kompletterar varandra eller som är alternativ till varandra.

Närståendevård och personlig assistans

Välfärdsområdet ska också se till att personer med funktionsnedsättning som bor med sina närstående med stöd av närståendevård har möjlighet att få personlig assistans eller vid behov annan service som stöder delaktigheten.

Samma person kan inte fungera som både personlig assistent och närståendevårdare, eftersom närståendevårdarens uppgift inte är att se till att delaktigheten tillgodoses.

Personens behov av hjälp och stöd ska alltid bedömas individuellt och så att servicen bildar en helhet som motsvarar personens behov.