Färdtjänstresornas användningssyfte

En person ska själv överväga och fatta beslut om syftet med och målet för resor för att uträtta ärenden och utöva fritidsintressen. Kommunens förvaltningsorgan kan inte fatta beslut om målen för resorna för den sökandes räkning.

En person med exceptionellt svår funktionsnedsättning ska lämna in en mer detaljerad utredning av sitt behov av färdtjänst när

• det är fråga om arbets- och studieresor,
• en person med svår funktionsnedsättning får institutionsvård,
• man bedömer om en viss annan kommun kan betraktas som kommunens närkommun, en s.k. ”funktionell” närkommun (till funktionen närbelägen kommun), för en person med svår funktionsnedsättning.  En till funktionen närbelägen kommun innebär att en närbelägen kommun också kan vara en kommun som saknar geografisk gräns med hemkommunen men där det finns sådana tjänster som inte finns tillgång till i hemkommunen eller grannkommunen.
• man ansöker om flera färdtjänstresor än den minimimängd som avses i handikappserviceförordningen

Dessutom kan man i vissa fall förutsätta en mer detaljerad utredning när en person med funktionsnedsättning ansöker om färdtjänst utanför närkommunen och det är fråga om till exempel bedömningen av skäliga kostnader på grund av resans längd. Detta kan vara möjligt till exempel i situationer där kommunen och närkommunerna formar ett område som är vidsträckt och/eller där avstånden är långa. Enligt Förordning om service och stöd på grund av handikapp bör resorna ändå kunna sträcka sig utanför närkommunen. Kostnaderna kan inte anses vara oskäliga enbart på grund av att resmålet ligger utanför den egna kommunen. För att förutsätta en mer detaljerad utredning, bör bedömningen grunda sig på motiverade antaganden om att kostnaderna blir oskäliga. 

HFD 14.11.2001 L 2830

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och socialnämndens beslut i den mån färdtjänstresorna till närkommunerna enligt den klagandes ansökan hade begränsats med tanke på antalet resor eller målet för resorna. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den klagande hade rätt att använda de resors som beviljats som färdtjänst enligt sitt behov, antingen i sin boendekommun eller i närkommunerna.