Sätt att ordna färdtjänst

Kommunen har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten ordnas. Kommunen kan ändå inte begränsa den individuella rätten för en person med funktionsnedsättning att få service och stöd som lämpar sig för just honom eller henne. En tjänsteinnehavare som ordnar färdtjänst ska säkerställa att de individuella behoven att röra sig hos personen med svår funktionsnedsättning i fråga tillgodoses och de valda sätten att ordna färdtjänst är lämpliga för den enskilda personen som har rätt till service.

När en kommun ingår avtal med en privat serviceproducent om att serviceproducenten ska producera och ordna en myndighets lagstadgade uppgift, kan kommunen och serviceproducenten sinsemellan komma överens om att serviceproducenten ansvarar för skada som orsakats klienten. Kommunen som har ansvaret för att ordna en lagstadgad service kan ändå inte med hjälp av ett avtal överföra ansvaret för att ersätta klienten på serviceproducenten.

HFD Korta referat 14.2.2020/641 Handikappservice – Färdtjänst för gravt handikappad – Sätt att ordna service – Rätt att anlita bekant taxi

Frågan gällde hur den i handikappservicelagen avsedda färdtjänsten skulle ordnas.

Kommunen hade tidigare beviljat A, som var autistisk och gravt handikappad, färdtjänst med rätt att anlita bekant taxi. Efter att uppgiften överförts till samkommunen ordnades färdtjänsterna via en färdcentral (beställningscentral för taxin). En personlig profil över A hade gjorts till centralen och med hjälp av den kunde även en för A tidigare obekant chaufför få uppgifter om A:s specialbehov.

Samkommunens tjänsteinnehavare avslog den ansökan om återställande av rätten till att anlita bekant taxi som A:s intressebevakare gjorde. Sektionen för klientärenden avslog omprövningsbegäran. Enligt samkommunen kunde A inte beviljas rätt till att anlita bekant taxi bland annat för att en sådan särskild rättighet inte ingick i samkommunens färdtjänst.

Förvaltningsdomstolen upphävde på A:s intressebevakares besvär samkommunens beslut och återförvisade ärendet till samkommunen för ny prövning. Förvaltningsdomstolen konstaterade i sitt beslut att kommunen i första hand har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten för en gravt handikappad person ordnas och också ändra på det. Den som har rätt till färdtjänst har således inte en absolut rätt att erhålla färdtjänst på det sätt som hen önskar. Sättet att ordna färdtjänsten får ändå inte hindra eller begränsa en gravt handikappad persons subjektiva rätt till färdtjänst. Om en person inte på grund av sitt handikapp eller av annan grundad anledning kan utnyttja den beviljade färdtjänsten måste färdtjänsten ordnas enligt personens enskilda behov. I beslutet om hur färdtjänsten ordnas ska skilt bedömas om den sökandes individuella situation förutsätter att färdtjänsten ordnas på ett avvikande sätt.

Enligt förvaltningsdomstolen har färdtjänsten fungerat väl under den tio års tid då A haft rätt att anlita en bekant taxichaufför. Enligt utredningen i ärendet har A fortsättningsvis på grund av sitt hälsotillstånd stora svårigheter att möta främmande människor. A vänjer sig långsamt vid förändringar och förändringar måste ske planmässigt. Det här hade lett till stora problem med färdtjänsten och A var ångestfylld över problemen i samband med transporterna. A hade omedelbart efter beslutet inte utnyttjat den av samkommunen beviljade färdtjänsten utan A:s mamma hade skött transporterna. Senare hade A utnyttjat servicen ett par gånger i månaden men endast så att A:s mamma eller någon annan assisterande person hade varit med. Rätten att anlita bekant taxi hade sedermera upphört även för FPA:s färdtjänster och detta hade lett till att A uppvisade symtom och att fysioterapin därför genomfördes hemma.

Utgående från utredningen i ärendet bedömde förvaltningsdomstolen att A, på grund av sina sjukdomar och de av handikappet orsakade funktionsbegränsningarna och symtomen, hade oskäligt stora svårigheter att utnyttja färdtjänsten i den form samkommunen hade beviljat den. A skulle därför beviljas rätt att anlita bekant taxi eller färdtjänsten annars ordnas på ett sätt som motsvarade A:s behov.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog samkommunens besvär. Förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

HFD Korta referat 14.2.2020/641 (Finlex)

HFD 16.7.2019 T 3406 – Färdtjänst – Sätt att ordna färdtjänst – Förbud att kombinera resor – Ledsagartillägg – Rätt att använda personbil 

Kommunen hade beslutat att inte längre bevilja A rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst. A hade beviljats ledsagartillägg för färdtjänsten, rätt att använda personbil och förbud att kombinera resor.

A överklagade beslutet hos förvaltningsdomstolen, som förkastade besväret. Enligt utredningen har A en kombinerad hörsel- och synnedsättning. A angav i sin ansökan att de orsaker enligt vilka hen tidigare hade beviljats rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst fortfarande gäller. I ärendet bör man även beakta att den kombinerade syn -och hörselnedsättningen har försvårats under de senaste åren samt att personens höga ålder och övriga fysiska kondition gör det besvärligt att använda Resetjänsten. 

Av det överklagade beslutet framgick det att det tidsbestämda beslut som A hade fått 2016 angående rätt att inte behöva anlita Resetjänsten delvis grundade sig på att ett stort antal färdtjänstklienter med synnedsättning anslöts som kunder hos Helsingfors Resetjänst 2016. För att jämna ut situationen genomfördes ändringen stegvis och en del klienter beviljades en tidsbestämd rätt att inte behöva anlita Resetjänsten. Det beslut som A hade fått 2016 angående rätten att inte behöva beställa sin färdtjänst via Helsingfors Resetjänst ger inte i sig A någon motsvarande rätt i beslut som fattas senare.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att det i och för sig var troligt att Resetjänstens praxis med väntetider försvårar A:s resor i någon mån, men den kunde inte antas förhindra A att använda den färdtjänst som hen beviljats eller försvåra användningen av tjänsten oskäligt mycket.

HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.

HFD 16.7.2019 T 3406 (på finska, pdf 45 kb) 

HFD 7.6.2019 T 2724 – Färdtjänst – Sätt att ordna färdtjänst – Kombinering av resor och resornas längd – Väntetid

Samkommunen hade avslagit A:s ansökan om rätt att beställa färdtjänster själv direkt av föraren.

A överklagade hos förvaltningsdomstolen, som upphävde samkommunens beslut och återförvisade ärendet till samkommunen. Enligt utredningen lider A av svår spastisk tetraplegi och har opererats för neuromuskulär skolios. A har tidigare deltagit i dagverksamhet, men deltagandet har i praktiken förhindrats av de besvärliga taxiskjutsarna. Taxiskjutsarna tar enligt A minst 1 timme och 20 minuter per riktning, men ofta längre tid eftersom resorna kombineras. Eftersom A:s svansben är vridet medför 1,5 timmars sittande i taxin en klar risk för trycksår kring svansbenet. Enligt A är resor över en timme för långa för hen. I läkarintyget konstateras det att A inte kan sitta i samma ställning länge och att hen behöver en ledsagare under bilresor, eftersom hen inte kan kommunicera. A kan visa med ansiktsuttryck när hen behöver byta ställning. Därför måste hen få rätt att beställa taxi direkt av föraren, så att restiden hålls rimlig.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att kommunen i princip har rätt att besluta hur färdtjänsten för personer med svår funktionsnedsättning ska ordnas och också att ändra sättet att ordna tjänsten. Det sätt på vilket färdtjänsten ordnas får ändå inte förhindra eller begränsa den subjektiva rätt till färdtjänst som varje person med en svår funktionsnedsättning har. Om en person på grund av sin funktionsnedsättning eller något annat motiverat skäl inte kan använda färdtjänst som ordnats enligt kommunens beslut, ska kommunen ordna färdtjänsten utgående från personens individuella behov. När kommunen fattar beslut om hur tjänsten ska ordnas, bör den bedöma om den sökandes individuella situation kräver att färdtjänsten ordnas på ett avvikande sätt. Om kommunen har valt att ordna tjänsterna på ett sätt som förhindrar en person med svår funktionsnedsättning från att använda den färdtjänst som hen har beviljats, kan denna persons färdtjänst ordnas genom möjlighet att anlita en bekant taxi eller rätt att beställa färdtjänsten direkt av föraren.

A har tidigare haft rätt att beställa taxi direkt av föraren och omständigheterna har inte förändrats. A har dessutom lagt fram en utredning om att hen de facto inte kan använda färdtjänst om hen inte har rätt att beställa den direkt av föraren. Myndighetens och A:s påståenden om resornas längd är motstridiga, men A har också påpekat att också väntetiden bör beaktas vid ordnandet av färdtjänst. Förvaltningsdomstolen ansåg det troligt att resorna i sin helhet kan ta längre tid än de cirka 45 minuter som A:s hälsotillstånd medger. Förvaltningsdomstolen bedömde att A på grund av sitt hälsotillstånd inte har kunnat använda färdtjänsten, så A:s färdtjänst har inte ordnats på ett skäligt sätt såsom lagen föreskriver.

HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.

HFD 7.6.2019 L 2724 (på finska, pdf 80 kb) 

HFD 9.7.2018 T 3365 – Färdtjänst – Sätt att ordna färdtjänst – Rätt att återkalla en resa – Antalet resor

A ansökte om 6–8 tilläggsresor för färdtjänsten och rätt att återkalla en resa mindre än 30 minuter innan den börjar. Kommunen avslog ansökan.

Enligt förvaltningsdomstolen har kommunen rätt att besluta hur färdtjänsten ordnas, och den som beviljas färdtjänst har således ingen absolut rätt att begära att färdtjänsten ordnas på ett visst sätt. En förutsättning är ändå att beslutet om hur färdtjänst enligt handikappservicelagen ska ordnas inte utgör ett hinder för personens individuella rätt till service och stöd enligt sina egna behov. Förvaltningsdomstolen ansåg att kommunen, även om A kunde få epileptiska anfall, kunde kräva att även A återkallade sina resor inom utsatt tid enligt anvisningarna.

A hade beviljats minimiantalet färdtjänstresor enligt handikappserviceförordningen. Om en person med svår funktionsnedsättning ansöker om fler resor än det minimiantal som anges i förordningen, ska hen kunna motivera behovet av tilläggsresor utgående från sin funktionsnedsättning eller sjukdom. Dessutom förutsätts det att det är frågan om nödvändiga resor för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. I ärendet har det inte framlagts några sådana grunder för behovet av tilläggsresor att det skulle finnas skäl att ändra social- och hälsovårdsutskottets beslut i detta avseende heller. 

HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.

HFD 9.7.2018 L 3365 (på finska, pdf 87 kb) 

Årsboksbeslut HFD:2018:64 - Färdtjänst - Sätt att ordna service - Gravt handikappat barn - Barnets bästa - Behov att bli självständig

Den år 2002 födda gravt handikappade A led av ett medfött hjärtfel och dessutom hade han, som en följd av hjärninfarkt, hemiplegi (ensidig förlamning) och epilepsi, vilka orsakade funktionsnedsättning. A klarade inte av fysisk påfrestning för det förorsakade anfall av illamående och på grund av sin sjukdom fick han inte vistas ute om det var mer än tio minusgrader.

Åt A hade beviljats färdtjänst och rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst och därför hade han kunnat beställa färdtjänsten direkt av en taxiförare han själv valt. Helsingfors stad beslutade år 2016 när A var 13-år att han inte längre beviljas rätt att inte behöva anlita Helsingfors Resetjänst.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vid anordnandet av service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp är ett gravt handikappat barn i behov av särskilt stöd på grund av sin ålder och sitt grava handikapp. Därför skulle kommunen vid anordnandet av service enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp fästa särskild uppmärksamhet vid A:s bästa och stöda utvecklingen mot större självständighet. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det på grund av A:s svåra sjukdom och den därpå följande funktionsnedsättningen blev oskäligt svårt för A att självständigt röra sig utan sina föräldrar och att själv använda färdtjänsten om färdtjänsten anordnades via Resetjänsten. A skulle fortsättningsvis beviljas rätt att inte behöva anlita Resetjänsten. Omröstning 4-1.

HFD:2018:64 Årsboksbeslut (Finlex)

Årsboksbeslut HFD:2017:95

A, som var synskadad, hade år 2008 genom ett beslut som gällde tills vidare beviljats rätt att inte behöva anlita den bokningscentral som numera heter Helsingfors Resetjänst, utan hade fått beställa sina med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp som färdtjänst beviljade transporter från vilken taxiföretagare som helst som A valde att anlita. Helsingfors stad beslöt i november 2015 att A inte längre skulle beviljas rätt till färdtjänst med befrielse från skyldigheten att beställa transporterna från bokningscentralen. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att färdtjänst med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp var en subjektiv rättighet. Kommunen hade emellertid inte någon lagstadgad skyldighet att ordna färdtjänst på det sätt som den gravt handikappade personen själv önskade eller heller annars ordna den på något bestämt sätt, även om kommunen när servicen ordnas ska ta hänsyn till denna persons önskemål och åsikt. Det beslut med vilket A tidigare hade beviljats rätt att inte behöva anlita bokningscentralens tjänster hade inte förvärvat ett sådant bestånd att sättet att ordna färdtjänsten inte kunde ändras genom ett nytt beslut. Inte heller skyddet för berättigade förväntningar hade kränkts. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde förvaltningsdomstolens beslut.

HFD:2017:95 Årsboksbeslut (Finlex)

HFD 6.5.2014 L 1500

Tjänsteinnehavaren har avslagit en persons ansökan om att få rätt att använda bekant taxi som färdtjänst som beviljats enligt handikappservicelagen. Enligt beslutet har personen inget av funktionshinder eller sjukdom orsakat skäl att inte beställa färdtjänst genom att ringa det centraliserade beställningsnumret för taxi.

FD konstaterade att personen enligt en utredning som framlagts i ärendet är blind sedan födelsen. Personen har motiverat sin ansökan med bland annat att han inte kan kontrollera chaufförens handlingar eller vid behov hjälpa chauffören att hitta rätt adress. Även om personen säger sig ha haft praktiska problem med okända chaufförer, framgick inte av ärendet att personen trots dessa problem inte skulle kunna använda färdtjänsterna på det sätt som kommunen ordnat dem, utan rätt till bekant taxi. Personen har beviljats servicetillägg, så vid behov får han hjälp av taxichauffören före och efter resan. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 6.5.2014 L 1500 (på finska, pdf 88 kb)

HFD 21.3.2014 L 879

Tjänsteinnehavaren har avslagit en persons ansökan om att få rätt att använda bekant taxi som färdtjänst som beviljats enligt handikappservicelagen, eftersom användningen av bekant taxi inte är motiverad på grund av personens sjukdom. Enligt en utredning som framlagts i ärendet lider personen bland annat av svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom, blodtryckssjukdom, sömnapné och vuxendiabetes samt betydande övervikt. Huden på personens ben är mycket tunn och benen blir lätt såriga. Personen är allergisk mot björk, ängssvingel, gråbo och histamin. Personen får andnöd särskilt vid köld och under pollensäsongen. Personen orkar gå 100 meter utan avbrott på plan mark. Klarar inte av att gå i trappor. Personen är också känslig för luktämnen.

FD konstaterade att man i samband med ordnandet av färdtjänst för personen måste beakta de krav som personens storlek, rörelseförmåga och känslighet för luktämnen ställer på taxin. Personen har emellertid möjlighet att framföra sina önskemål på taxin i samband med beställningen från det nummer staden har fastställt. Personen har beviljats servicetillägg till färdtjänsten, så taxichauffören kan vid behov hämta inomhus så att personen inte behöver vänta på taxin utomhus. Förvaltningsdomstolen anser att personen inte har bevisat att sättet på vilket färdtjänst beställs de facto har hindrat personen från att använda den service som beviljats. Beställningssättet kan inte heller anses orimligt försämra personens möjligheter att använda den service som beviljats. HFD ändrade inte FD:s beslut.

HFD 21.3.2014 L 879 (på finska, pdf 76 kb)

Se också HFD 21.3.2014 L 878 (på finska, pdf 78 kb)

Helsingfors FD 31.1.2008 nr 08/037/6

Högsta förvaltningsdomstolen hade återförvisat ärendet till socialnämnden för ny behandling. Tjänsteinnehavaren hade avslagit en persons ansökan om färdtjänst, där personen med svår funktionsnedsättning hade ansökt om befrielse från samåkning och rätt att använda hälften av resorna med färdtjänst genom att ta en bil från en taxistolpe. I fallet hade personen med svår funktionsnedsättning beviljats rätt att använda personbilstaxi och ledsagartjänst som tillägg.

Helsingfors förvaltningsdomstol upphävde socialnämndens sektions beslut i ärendet och konstaterade att personen klassificerats som blind på basis av en synfältsundersökning. Personen hade alltså särskilda svårigheter att röra sig utanför hemmet, trots att färdtjänst och rätt att använda personbilstaxi hade beviljats.

Enligt förvaltningsdomstolens beslut orsakade skyldigheten att samåka returresorna den synskadade personen oskäligt stora svårigheter att använda färdtjänst eller förhindrade till och med delvis användningen av servicen. Beträffande detta ansåg förvaltningsdomstolen att ordnandet av personens färdtjänst i enlighet med handikappservicelagen och -förordningen krävde att personen beviljades rätt att ta en bil från en taxistolpe för hälften av resorna med färdtjänst.

Helsingfors FD 10.5.2007 nr 070559/6

Tjänsteinnehavaren hade avslagit en persons ansökan om att få rätt att använda bekant taxi för arbets- och fritidsresor, eftersom resorna kunde ordnas av färdtjänstcentralen. I fallet framförde den sökande med svår funktionsnedsättning att en bil som beställts från färdtjänstcentralen inte kan användas för arbetsresor och att den sökande ofta kommer för sent till arbetet eftersom det inte varit möjligt att använda bilen som anlänt på grund av den sökandes sjukdom eller funktionsnedsättning.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att färdtjänst för arbetsresor för personen med svår funktionsnedsättning inte alltid kunnat ordnas av färdtjänstcentralen på det sätt som antecknats för personens del i klientuppgifterna. Förvaltningsdomstolen ansåg att eftersom ärendet gällde uttryckligen arbetsresor för en person med svår funktionsnedsättning, krävde ordnandet av färdtjänst för arbetsresor att bekant taxi används.

Södra Finlands länsstyrelse 14.9.2006 STU 1082 A

Länsstyrelsen konstaterade i sitt tillsynsbeslut att man när samåkning ordnas ska bedöma och överväga samåkningens mängd och ändamålsenlighet med beaktande av kommunens trafikvolym och områdets omfattning samt vilka problem dessa orsakar ordnandet av samåkning.

Av tillsynsbeslutet framgår att verket för att garantera ett jämlikt bemötande av klienterna bör ha klara huvudprinciper för hur man kan frigöra sig från färdtjänstcentralen, utifrån vilka man kan överväga ärenden individuellt.

Länsstyrelsen ansåg att eftersom ordnandet av färdtjänst gäller klienter med funktionshinder, ska chaufförerna ha tillräcklig yrkeskunskap för att kunna garantera klienternas säkerhet under resan.

Länsstyrelsen fäste också uppmärksamhet vid att samarbetet mellan reseförmedlaren och trafikföretagen bör fungera smidigt och att avtal om samarbetet uttryckligen bör ingås. Angående responsen konstaterade länsstyrelsen att det huvudsakliga ansvaret för att svara på responsen med tanke på enskilda resor vilar på staden och de serviceleverantörer som ansvarar för färdtjänstsystemet.

Om kommunen ordnar färdtjänst genom att ingå avtal om köpta tjänster eller genom att skaffa tjänsten från en privat serviceproducent på basis av andra leveransavtal, ska man säkerställa att servicen uppfyller samma villkor som motsvarande kommunala verksamhet.

HFD 31.5.2005 L 1298

Tjänsteinnehavaren hade beslutat att inte bevilja en person rätt att använda personbilstaxi för resor som ingick i färdtjänst. Tjänsteinnehavaren hade också avslagit de krav som personen med svår funktionsnedsättning ställt angående att personens make borde få följa med som ledsagare avgiftsfritt.

Förvaltningsdomstolen förkastade besvären som personen med svår funktionsnedsättning anfört. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att personen med svår funktionsnedsättning utöver rörelsehinder led av skador i balansorganet, som orsakade yrsel och illamående samt utgjorde ett hinder för användningen av minibuss.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den färdtjänst som beviljats personen med svår funktionsnedsättning krävde att personen kan göra sin resa i personbilstaxi. Angående ledsagartjänsten lät högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut stå fast. I beslutet hade konstaterats att personen med svår funktionsnedsättning inte kunde anses behöva en annan persons hjälp i sådan utsträckning att inte taxichaufförens hjälp skulle räcka till för rörlighet med omedelbar anknytning till färdtjänsten.

Även om kommunen har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten ordnas, kan en person med svår funktionsnedsättning kräva att tjänsten ordnas på det sätt som passar just honom eller henne. Det innebär att kommunen också ska fatta ett beslut inom individvården om kraven på sättet att ordna färdtjänsten.

Exempel på omständigheter som kräver beslut vid ordnandet av färdtjänst är krav på rätten att få använda bekant taxi (personen med funktionsnedsättning vill använda samma bekanta taxichaufför) eller krav på att resor inte slås ihop med beaktande av de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning, krav på att personen med funktionsnedsättning ska befrias från att beställa taxi från resesamordningscentralen eller krav på att färdtjänsten ordnas på ett sätt som tryggar personens individuella behov att förflytta sig och som beaktar de begränsningar att röra sig som personens funktionsnedsättning eller sjukdom medför.