Närkommun och resor över boendekommunens gränser
Skyldigheten att ordna färdtjänst gäller resor med anknytning till det dagliga livet. Med sådana resor avses de resor en person med svår funktionsnedsättning gör inom bosättningskommunen eller till närkommunerna.
Färdtjänst kan endast användas på den ort där personen med svår funktionsnedsättning är bosatt. Om orten där personen med svår funktionsnedsättning är bosatt inte är personens hemkommun och det inte är fråga om en närkommun som avses i handikappserviceförordningen, omfattas resorna som ordnas i hemkommunen inte av den subjektiva rätten.
I rättspraxis har geografiska gränskommuner nästan utan undantag godkänts som närkommuner. En närkommun kan ändå inte definieras enbart som en geografisk gränskommun. En närkommun kan definieras som en "funktionell närkommun". I definitionen måste man beakta det behov som funktionsnedsättningen eller sjukdomen orsakar av tjänster som varken erbjuds i den kommun där en person är bosatt eller i närkommunerna som gränsar till kommunen.
När man uppskattar om kostnaderna för färdtjänsten är skäliga ska man fästa uppmärksamhet vid var de övriga kommuninvånarna i allmänhet shoppar, går på teater eller sköter andra ärenden med anknytning till det dagliga livet. Med tanke på arbetsresor ska man uppskatta vad som hör till kommuninvånarnas normala pendlingsområde.
HFD 12.7.2017 L 3514
Kommunen avslog A:s ansökan om färdtjänst utanför det område där färdtjänsten gäller. A hade ansökt om färdtjänst för hela resan till och från sommarstugan.
Förvaltningsdomstolen upphävde kommunens beslut och återförvisade ärendet till kommunen för ny behandling. Förvaltningsdomstolen ansåg att det i stabiliserad rättspraxis har ansetts att som sådana närliggande kommuner som avses i lagen och förordningen om service och stöd på grund av handikapp ska betraktas grannkommuner som gränsar till sökandens hemkommun. A:s hemkommun var Nykarleby och Vörå där sommarstugan finns är Nykarlebys grannkommun. Det område som färdtjänsten gäller har således inte kunnat avgränsas så att färdtjänsten inte skulle omfatta resor till grannkommunen.
Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.
HFD 12.7.2017 L 3514 (pdf 88 kb)
HFD 13.3.2017/1118/Korta referat
A, som var gravt handikappad (svårt funktionshindrad) hade som sådan färdtjänst som avses i 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen) beviljats 12 enkelriktade resor för att A skulle kunna delta i undervisning inom den öppna högskolan i Y:s kommun, som saknade geografisk gräns med A:s hemkommun. Y:s kommun låg cirka 85 kilometer från A:s hemkommun. Den regionala förvaltningsdomstolen hade upphävt bastrygghetsnämndens beslut att inte bevilja A den färdtjänst som A ansökt om.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A:s ifrågavarande resor var en del av de resor som hörde till hans dagliga liv och att resorna enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp omfattades av kommunens skyldighet att ordna färdtjänst till den del som resorna sträckte sig till platser i A:s hemkommun eller närbelägna kommuner. En närbelägen kommun kan vara också en kommun som saknar geografisk gräns med hemkommunen, varvid begreppet närbelägen kommun får en bredare innebörd, så att vid bedömning beaktas den svårt funktionshindrade personens individuella transportbehov och behov av sådana tjänster som i allmänhet är tillgängliga, men som det inte finns tillgång till i hemkommunen eller grannkommunen. Kommunen ersättningsskyldighet omfattar emellertid endast skäliga kostnader för färdtjänst, varför resan till en kommun som i funktionell bemärkelse är en närbelägen kommun inte kan vara orimligt lång.
Med hänsyn till avståndet mellan kommunerna ansåg högsta förvaltningsdomstolen att Y:s kommun under de förhållanden som det var fråga om inte kunde betraktas som en sådan närbelägen kommun till vilken A:s hemkommun med stöd av handikappservicelagen skulle ersätta A:s studierelaterade resor. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde den regionala förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft bastrygghetsnämndens beslut.
HFD 13.3.2017/1118/Korta referat (Finlex)
HFD:2016:8 – Färdtjänst – Närkommun – Grannkommun – Kommunsammanslagning
Enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ordna skälig färdtjänst jämte följeslagarservice för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring.
Enligt 4 § 2 mom. i förordningen om service och stöd på grund av handikapp omfattar transporter som hör till det dagliga livet transporter inom den gravt handikappades hemkommun eller till närbelägna kommuner.
I stabiliserad rättspraxis har man ansett att som sådana närliggande kommuner som avses i lagen och förordningen om service och stöd på grund av handikapp ska betraktas grannkommuner som gränsar till sökandens hemkommun. Med hänsyn till gällande lagstiftning och den tolkning av den som stabiliserats i rättspraxis kunde kommunen inte avgränsa det område där färdtjänsten gällde så att detta inte skulle omfatta resor till grannkommuner
HFD 14.2.2014 L 483
Tjänsteinnehavaren har avslagit en persons ansökan om att få använda beviljade resor enligt handikappservicelagen för resor mellan Kyrkslätt och Helsingfors.
Enligt personen går det inte att få den service som behövs i Kyrkslätt eller de kommuner som definierats som närkommuner. Sådan service omfattar affärer som säljer ortopediska skor samt tyg- och klädbutiker. Personens möjligheter till fritidsaktiviteter och rekreation (konserter, konstutställningar, teater och museer samt andra fritidsintressen) koncentrerar sig också till Helsingfors. Även annan samhällsaktivitet och föreningsverksamhet är förlagd till Helsingfors.
FD konstaterade att personen kan sköta sina dagliga ärenden i Kyrkslätt och dess grannkommuner. Helsingfors ska inte betraktas som en funktionell närkommun till Kyrkslätt endast för att där finns service som personen behöver eller för att utbudet av kultur- och rekreationstjänster är större än i Kyrkslätt och dess grannkommuner. Personen lämnade inte heller in någon detaljerad utredning av sitt deltagande i föreningsverksamhet, sin livsåskådning och övertygelse eller sina närmaste släktingars boendeorter, som skulle peka på att Helsingfors kunde betraktas som en närkommun till vilken resor skulle omfattas av den skäliga färdtjänst som kommunen ska ordna. HFD ändrade inte FD:s beslut.
HFD 14.2.2014 L 483 (på finska, pdf 78 kb)
HFD 14.2.2014 L 482
En person hade beviljats 18 månatliga enkelresor med taxi inom sin boendekommun Saarijärvi, boendekommunens grannkommuner och de övriga kommunerna inom Saarikkas område. A har krävt att reseområdet inte begränsas till endast kommunerna inom Saarikkas område utan att personen också har möjlighet att resa till Jyväskylä och Keuru. Det skulle göra det möjligt för personen att besöka sin dotter.
FD konstaterade att man när närkommunerna definieras ska fästa uppmärksamhet vid resans längd och det individuella behov av transport som personen med funktionsnedsättning uppger. Jyväskylä och Keuru är inte geografiska grannkommuner till Saarijärvi. Från Saarijärvi är det cirka 70 km till Keuru och cirka 65 km till Jyväskylä. Med beaktande av Keurus och Jyväskyläs läge och avstånd från personens boendekommun, kan de inte betraktas som funktionella närkommuner till Saarijärvi kommun som avses i handikappserviceförordningen- HFD ändrade inte FD:s beslut.
HFD 14.2.2014 L 482 (på finska, pdf 81 kb)
HFD 1.10.2012 L 2595 (HFD 2012:86)
I ett fall ansökte en person bosatt i Lojo om färdtjänst enligt handikappservicelagen för att uträtta ärenden och för rekreation så att personen har rätt att använda färdtjänst också för resor till de funktionella närkommunerna Helsingfors (65 km), Esbo (52 km), Tusby (77 km), Vanda (70 km) och Nurmijärvi 54 km). Personen har olika förtroendeuppdrag i föreningen Helsingin ja Uudenmaan Näkövammaiset ry.
Personen är också regional kontaktperson för föreningen Fysioterapia-alan Näkövammaiset ry. Personen har uppgett sig besöka en ledarhundskola i Vanda i ärenden med anknytning till sin ledarhunds hälsa samt för skolningar och träffar. Vidare har personen uppgett att när personens barn insjuknar måste barnet föras till personens föräldrar, som är bosatta i Nurmijärvi, för vård. I Nurmijärvi bor också en stor del av personens vänner.
HFD ansåg att färdtjänstresorna till Helsingfors, Vanda, Esbo och Tusby kan betraktas som sådana resor till närkommuner som avses i 4 § i handikappserviceförordningen och som Lojo stad ska ordna för en person med svår funktionsnedsättning.
I motiveringarna till sitt beslut beaktade HFD den utredning som personen lämnat in angående sitt behov av färdtjänst med anknytning till föreningsverksamhet och fritidsaktiviteter för synskadade samt resornas rimliga längd. HFD ansåg till skillnad från FD att färdtjänstresor till Nurmijärvi inte kan betraktas som sådana resor till närkommuner som avses i handikappserviceförordningen och som Lojo stad enligt handikappservicelagen borde ordna.
HFD 1.10.2012 L 2595 (HFD 2012:86) (Finlex)
HFD 9.5.2012 L 1193
Eftersom det finns möjlighet att rida också på närmare håll beviljades färdtjänst inte till en kommun längre bort.
HFD 9.5.2012 L 1193 (på finska, pdf 81 kb)
HFD 19.10.2011 L 3005
En studieplats i kommun X (80 km från hemkommunen) gjorde inte kommunen till en funktionell närkommun, eftersom personen kunde ha tagit emot en motsvarande studieplats i hemkommunen.
HFD 19.10.2011 L 3005 (pdf 84 kb, på finska)
HFD 28.12.2007 L 3425
Tjänsteinnehavaren har avslagit en persons ansökan om att få använda beviljade färdtjänstresor enligt handikappservicelagen på sin semesterort. Förvaltningsdomstolen förkastade besvären i ärendet och konstaterade att kommunen är skyldig att ordna färdtjänst för en person med svår funktionsnedsättning i form av resor inom boendekommunens område eller till en närkommun.
Semesterorten i fråga kunde inte betraktas som stadens närkommun. I besvären konstaterade personen med funktionsnedsättning att staden tidigare hade beviljat personen färdtjänstresor till semesterplatsen. Den klagande hänvisade till förvaltningslagen, enligt vilken myndighetens åtgärder ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.
HFD förkastade besvären och konstaterade att kommunen inte har någon lagstadgad skyldighet att ordna färdtjänst på semesterorten. Kommuner kan visserligen bekosta också transporter på en semesterort.
HFD ansåg att de beslut enligt vilka personen med svår funktionsnedsättning tidigare har beviljats färdtjänst enligt handikappservicelagen som överstiger kraven även på semesterorten inte får en sådan varaktighet att servicen inte i ett senare skede skulle kunna avslutas genom att inrikta färdtjänsten så att den ordna i staden i fråga och dessutom till stadens närkommuner, enligt bestämmelsen i 4 § 2 mom. i handikappservicelagen.
HFD konstaterade att kommunens beslut inte stred mot likställighetsprincipen eller begränsade personens rörelsefrihet, när det var fråga om att bevilja en ekonomisk förmån.
HFD 16.3.2006 L 577
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en person med funktionsnedsättning, för vilken man hade ordnat serviceboende på annat håll än i hemkommunen, inte hade rätt att använda en del av den beviljade färdtjänsten i sin hemkommun, eftersom boendekommunen var den kommun där servicebostaden var belägen. Personens hemkommun var inte heller boendekommunens närkommun.
HFD 19.6.2006 L 1573
I ett fall ansåg högsta förvaltningsdomstolen att en närkommun inte endast kan definieras som en grannkommun, en geografisk gränskommun. En närkommun kan vara en funktionell närkommun. I definitionen av den måste man beakta behovet av sådana allmänna till buds stående tjänster som varken erbjuds i boendekommunen eller i grannkommunen.
I sådana här fall får avståndet emellertid inte heller vara orimligt långt. I fallet ansökte man om fritidsresor till en fritidsbostad som låg cirka 65 km från staden. Kommunen där fritidsbostaden var belägen var inte en gränskommun till staden.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kommunen där fritidsbostaden var belägen med beaktande av sitt läge och avstånd från staden inte kunde betraktas som en närkommun till vilken resor omfattades av den skäliga färdtjänst som staden ska ordna.
Tavastehus FD 25.3.2004 nr 04/0084/3
I ett fall hade en ansökan som lämnats in av en person med svår funktionsnedsättning avslagits med motiveringen att resans mål fanns i en sådan kommun som inte hörde till de funktionella närkommuner som kommunen hade fastställt. I fallet krävde personen med svår funktionsnedsättning att få använda färdtjänstresor så att personen reser till gränsen för en fastställd funktionell närkommun som färdtjänst och fortsätter sin resa därifrån på egen bekostnad.
Förvaltningsdomstolen godkände kravet som personen med svår funktionsnedsättning hade ställt och konstaterade att kommunen inte kan begränsa personens rätt till färdtjänst genom att komma med bestämmelser om resornas syfte eller mål.
Kommunen kan inte heller fatta beslut å en persons vägnar om målen för färdtjänstens resor och när personen med svår funktionsnedsättning hade meddelat att den beviljade tjänsten används till att täcka de resekostnader som uppkommer inom kommunens eller närkommunens område kunde grundtrygghetsnämndens sektion för individärenden inte avslå ansökan med motiveringen att resans egentliga mål inte låg inom kommunen eller närkommunerna.
HFD 30.9.1998 L 2107
I ett fall hade en sökande som var bosatt i Heinola anhållit om att färdtjänst för en person med svår funktionsnedsättning skulle beviljas för studieresor från personens boendekommun till Helsingfors. Med beaktande av avståndet mellan Helsingfors och Heinola ansåg högsta förvaltningsdomstolen att Helsingfors stad inte kunde betraktas som en sådan närkommun till Heinola stad som avses i 4 § 2 mom. i handikappserviceförordningen.
Enligt ordalydelsen i 4 § i handikappserviceförordningen med tanke på resor med anknytning till arbete och studier tillämpas inte den begränsning som framgår av förordningen, enligt vilken resor bör göras inom boendekommunens område eller till närkommunerna.
I rättspraxis har man emellertid ansett att kommunens ansvar för ordnandet också med tanke på arbetsresor fastställs på samma sätt som med tanke på resor med anknytning till det dagliga livet. Kommunen ska alltså ordna resor med anknytning till studier eller arbete i boendekommunen och i närkommunerna.
HFD 10.9.1998 L 1808
I ett fall ansökte man om färdtjänst till Sastmola kommun, där en person med svår funktionsnedsättning hade nära släktingar. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att personens resor till sina närmaste släktingar samt till sommarbostaden från Björneborg till Sastmola (50 km) kunde betraktas som resor med anknytning till det dagliga livet. Sastmola kommun kunde betraktas som en närkommun till Björneborg.
HFD 18.6.1996 L 2035
Ylänne betraktades inte som en närkommun till Åbo med beaktande av dess läge och avstånd från Åbo (60 km). I fallet ansöktes om färdtjänst till fritidsbostaden för en person med svår funktionsnedsättning.
