Rörlighet
Enligt huvudprincipen ska rörlighet som lämpar sig för alla ordnas med hjälp av en tillgängliganpassad och fungerande allmän kollektivtrafik.
Socialvårdslagen 23 § (Finlex)
Allmän kollektivtrafik och andra lösningar, till exempel servicelinjer, ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så att behoven och de grundläggande fri- och rättigheterna hos dem som behöver servicen tillgodoses.
Utöver tillgängliganpassad kollektivtrafik behövs det service som tar hänsyn till de individuella behoven av färdtjänst hos personer med funktionsnedsättning. Service som stöder rörligheten ordnas med stöd av socialvårdslagen och handikappservicelagen samt delvis med stöd av specialomsorgslagen. Kommunen kan inte ordna dessa färdtjänster endast med hjälp av exempelvis servicelinjer, om dessa begränsar den subjektiva rätten att få färdtjänst för en person med svår funktionsnedsättning.
Enligt socialvårdslagen ska service som stöder rörligheten ordnas för personer som inte klarar av att självständigt använda allmänna trafikmedel på grund av sjukdom, skada eller av någon annan liknande orsak som ger nedsatt funktionsförmåga och som behöver service för att kunna uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet.
Stöd för rörligheten i enlighet med socialvårdslagen kan ordnas på följande sätt eller genom kombinationer av dem:
- handledning i hur allmänna trafikmedel används och handledd träning
- ledsagarservice
- grupptransport
- ersättning för skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller ett annat motsvarande fordon
- något annat lämpligt sätt.
Färdtjänst enligt handikappservicelagen ordnas för personer som på grund av sin funktionsnedsättning eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. En förutsättning är att det vore orimligt svårt för personen att använda allmän kollektivtrafik på grund av sin funktionsnedsättning eller sjukdom.
Med stöd av specialomsorgslagen kan man ordna färdtjänst för personer som behöver transport för resor till specialomsorg.
Klientens intresse ska beaktas
Kommunen har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten ordnas enligt handikappservicelagen. När kommunen beslutar om sättet att ordna färdtjänst kan den inte begränsa den individuella rätten för en person med funktionsnedsättning att få service och stödåtgärder som lämpar sig för just honom eller henne. En tjänsteinnehavare som ordnar färdtjänst ska säkerställa att de individuella behoven att röra sig hos personen med svår funktionsnedsättning tillgodoses och att de valda sätten att ordna färdtjänst är lämpliga för den enskilda personen som har rätt till service.
När man överväger huruvida service för rörligheten ska ordnas med stöd av socialvårdslagen eller handikappservicelagen ska man bedöma
- om personen beträffande färdtjänst har en svår funktionsnedsättning enligt definitionen i handikappservicelagen
- vilka bestämmelser som bäst tillgodoser klientens intresse.
Socialvårdslagen får inte tillämpas så att slutresultaten blir sämre än om speciallagstiftningen tillämpas med tanke på klientens intresse.
Klientens intresse: Socialvårdslagen 4 § (Finlex)
Barnets intresse: Socialvårdslagen 5 § (Finlex)
Källor
Socialvårdslagen 1301/2014 (Finlex)
Den nya socialvårdslagen och de andra centrala lagändringarna i anslutning till den (SHM)