Hjälpmedel

Sidans innehåll

Ett hjälpmedel är ett redskap som främjar eller upprätthåller användarens funktionsförmåga när den har blivit nedsatt på grund av en funktionsnedsättning eller en sjukdom. Ett ändamålsenligt hjälpmedel utgör en naturlig del av livet för den som använder det. Hjälpmedlet gör det möjligt för användaren att klara av olika uppgifter och underlättar också för honom eller henne att vara delaktig i olika livssituationer.

Ett flertal olika aktörer deltar i ordnandet av hjälpmedelstjänster och deras ansvar inriktas på olika delområden. Information om ansvaret för att ordna hjälpmedelstjänster, anvisningar om processen och principerna för den finns (tyvärr endast på finska) i Rehabiliteringshuset i Hälsobyn - ”Kuntoutumistalo”, Terveyskylä.fi 
Apuvälineet, Kuntoutumistalo (på finska, Hälsobyn)

Socialväsendet (funktionshinderservicen) kan bevilja ekonomiskt stöd för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt anskaffning av redskap och anordningar i bostaden.

Ändringsarbeten i bostaden samt anskaffning av redskap och anordningar till bostaden

Enligt 9 § i handikappservicelagen ska välfärdsområdet ersätta en person med svår funktionsnedsättning för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till funktionsnedsättningen eller sjukdomen är nödvändiga för att personen ska klara de funktioner som hör till normal livsföring.

Redskap, maskiner och anordningar för de dagliga sysslorna

Socialväsendet kan ersätta eller tillhandahålla redskap, maskiner och anordningar som en person med funktionsnedsättning behöver för att klara de dagliga sysslorna och som inte är hjälpmedel för medicinsk rehabilitering. Exempel på sådana är

  • bil
  • hushållsmaskiner
  • fritidsutrustning.

Ersättning för de kostnader som uppstår av anskaffningen av dessa beviljas en person med funktionsnedsättning som behöver dem på grund av sin funktionsnedsättning eller sjukdom för att röra sig, kommunicera eller för att klara sig självständigt hemma eller i fritidsaktiviteter.

Ersättningen uppgår till hälften av kostnaderna för anskaffningen av dessa anordningar. Det är fråga om en anslagsbunden service som personen med funktionsnedsättning inte har subjektiv rätt till. Välfärdsområdets ersättning är bunden till ”nödvändiga” och ”faktiska” kostnader, dvs. endast skäliga kostnader som anses nödvändiga och som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom.

Välfärdsområdet kan fastställa hur stor del som anses skälig av priset för ett redskap som personen med funktionsnedsättning har skaffat, om redskapet är dyrare och/eller mer tekniskt avancerat än nödvändigt med tanke på behovet som funktionsnedsättningen eller sjukdomen orsakar. 

När ersättning beviljas ska man överväga hur hjälpmedlet stöder förmågan att klara sig på egen hand hemma. Vid bedömningen tar man hänsyn till de begränsningar som funktionsnedsättningen orsakar och möjligheten att använda andra redskap som hör till hemmet.

Man kan ansöka om ersättning inom ett halvår från det att kostnaderna uppstod, men det är bäst att först diskutera anskaffningen med socialväsendet. Välfärdsområdet kan även utan ersättning ställa redskap, maskiner och anordningar till förfogande för en person med funktionsnedsättning.

Välfärdsområdet ansvarar för att redskapet eller anordningen kan tas i bruk och för kostnaderna som ibruktagandet orsakar. Personen med funktionsnedsättning står för de direkta driftkostnaderna, till exempel elräkningen.

Källor

Lag om service och stöd på grund av handikapp 380/1987 (Handikappservicelagen) (Finlex)