Vem får vaccinera och hur fastställs vaccinationskompetensen?

Social- och hälsovårdsministeriet har gjort ändringar i förordningen för vaccinationer. Ändringen uppdateras senare på våra sidor.

På denna sida går vi igenom vad lagstiftningen stadgar om bl.a. rättigheter och ansvar då det gäller vaccinationsverksamhet. På denna sida ingår dessutom THL:s noggrannare nationella anvisningar om vaccinationskompetens och skolningen av den yrkesutbildade hälso- och sjukvårdspersonalen som baserar sig på lagen. THL: s anvisningar är inte juridiskt bindande.

På denna sida:

Vem får vaccinera?

Enligt social och hälsovårdsministeriets förordning om vaccinationer (149/2017), senare benämnd SHM:s vaccinationsförordning, får vaccinationer i injektionsform ges endast av 

  • läkare och
  • sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor eller förstavårdare legitimerade som sjukskötare, som fått behövlig vaccinationsutbildning
  • hälsovårds- sjukskötar-, barnmorske- och medicinstuderande med vissa förbehåll

Dessutom får tandläkare och tandläkarstuderande ge coronavaccinationer med vissa förbehåll.

Under direkt ledning och övervakning av yrkesutbildad hälso- och sjukvårdspersonal får följande yrkesutövare med tillräckliga kunskaper i läkemedelsbehandling och med lämplig vaccinationsutbildning även ge coronavaccinationer 

  • laboratorieskötare
  • närvårdare som har avlagt grundexamen inom social- och hälsovård
  • primärskötare som avlagt en examen som föregick den nuvarande närvårdarexamen 

Laboratorieskötare, närvårdare och primärskötare kan ge coronavaccinationer bara om de arbetar tillsammans med en hälsovårdare, sjukskötare, barnmorska, tandläkare eller läkare som är förtrogen med coronavaccinationer. (Statsrådets förordning om frivilliga covid-19-vaccinationer (1105/2020)(Finlex)

Vem får ge coronavaccinationer och på vilka villkor?

Vad är villkoren för att en studerande får ge vaccinationer? 

En hälsovårds- sjukskötar-, barnmorskestuderande kan tillfälligt utföra uppgifter som hör till legitimerad hälsovårdspersonal inom det yrke som hen studerar. Först måste hon i alla fall godkänt genomförs tvåtredjedelar av ifrågavarande utbildning. Sitt vaccinationskunnande kan hen visa upp för en erfaren vaccinatör.

En medicinekandidat med minst fyra avklarade studieår får vaccinera, och en tandläkarstuderande med minst fyra avklarade studieår kan ge coronavaccinationer om:

  • hen finns registrerad i det central registret för professionell hälsovårds- och sjukvårdspersonal 
  • hen har fått behövlig vaccinationsutbildning
  • förutsättningarna att få utöva sitt yrke för läkare och tandläkare uppfylls enligt förordningen om yrkesutbildade personer (564/1994) 

Verksamenhetens ledning svarar för att de studerandena har ovannämnda skoning och tillräckligt praktiskt kunnande. En handledare som är verksam i samma verksamhetsenhet skall utses för varje studerande som jobbar i enheten. Handledaren bör vara en legitimerad yrkesperson som har en examen som motsvarar den som den studerande skall avlägga. Handledaren skall har tillräckligt vaccinationserfarenhet och erfarenhet av verksamhetsenhetens vaccinationspraxis.

Vem är ansvarig för vaccinationsverksamheten?

Enligt SHM:s vaccinationsförordning ansvarar en läkare för planeringen och genomförandet av vaccinationsverksamheten. Läkarens ansvar betyder inte enligt förordningen nödvändigtvis konkret närvaro vid vaccinationen, men läkaren ska bland annat se till att

  • vaccinationsverksamheten planeras, organiseras och genomförs på ett ändamålsenligt sätt
  • vaccinatören har fått lämplig utbildning för vaccination
  • vaccinatören har uppdaterad yrkeskunskap.

Arbetsbeskrivningen avgör vilken utbildning vaccinatören behöver 

THL har på basen av SHM:s vaccinationsförordning gjort noggrannare anvisningar om vilka kunskaper en vaccinatör ska ha. I anvisningarna beskrivs även vad en ändamålsenlig utbildning ska innehålla och vilka kunskaper som ska säkerställas genom utbildningen.

Vad bör vaccinatören kunna?

Arbetsgivaren är i sista hand ansvarig för att vaccinatören har de tillräckliga och tidsenliga yrkeskunskaper som motsvarar den egna uppgiftsbeskrivningen. 

Lagstiftningen definierar de ansvar som hänför sig till utbildning och fortbildning såväl för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som för arbetsgivare (lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 559/1994 och hälso- och sjukvårdslagen 1326/2010).

Det är viktigt att den som vaccinerar har studerat grunderna i vaccination ordentligt. För detta ändamål har det nätbaserade nationella studieavsnittet Grunderna i vaccinationskunskap utarbetats.

Dessutom behöver hälsovårdare, sjukskötare, barnmorskor och förstavårdare praktiska vaccinationsfärdigheter för att kunna verka som vaccinatör.

Den utbildning som behövs för introduktion och upprätthållande av yrkesskickligheten måste ställas i relation till

  • de vaccinationer som ges på enheten
  • hur omfattande verksamheten är
  • arbetstagarens tidigare kunskaper och färdigheter.

Den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap innehåller även ett fördjupande studieavsnitt som ger större beredskap för mer krävande vaccinationssituationer, vägledning och rådgivning. 

Arbetsgivarna bör beakta att största delen av hälsovårdarna och sjukskötarna som nu jobbar inom hälsovården inte kunde avlägga studieperioden för den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap, då de utförde sina examensinriktade studier. De kan nu genom fortbildning dra extra nytta det grundläggande eller det fördjupanden studieavsnittet. 

Den som har avlagt båda avsnitten i den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap kan upprätthålla sin yrkeskunskap till exempel genom att 

  • delta i THL:s avgiftsfria kurser på nätet
  • delta i lokal utbildning arrangerad av arbetsgivaren eller i nationell utbildning.

Den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap

Studieperioden i den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap används inom den examensinriktade utbildningen vid nästan alla yrkeshögskolor där man kan studera till hälsovårdare, sjukskötare, barnmorska eller förstavårdare. Den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap ger den studerande teorikunskap och färdigheter att verka som vaccinatör. 

Utbildningen består av två studieavsnitt:

  • Grunderna i vaccinationskunskap (2 sp)
  • Fördjupad vaccinationskunskap (1 sp)

Vartdera avsnittet omfattar också en nationell tentamen.

Experterna inom THL:s enhet för vaccinationsprogrammet har deltagit i utvecklingen av utbildningshelheten både som innehållsproducenter och som kvalitetsgranskare.

Utbildningshelheten uppdateras varje termin. 

Utbildningshelheten har erbjudits på finska sedan 2015 och på svenska sedan 2017. Numera avläggs grunderna av över 2 000 studerande per år och det fördjupade avsnittet av cirka 400–600 studerande per år. 

Mera information om utbildningshelheten
Broschyr om den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap (pdf 3,54 MB)

Avlagd utbildningshelhet påvisar kompetensen 

Det nationella studieavsnittet Grunderna i vaccinationskunskap har planerats så att det omfattar alla de grundläggande områden inom vaccination som vaccinatören ska kunna och behärska.  

Enligt THL är en godkänd prestation i studieavsnittet det främsta beviset på sådana viktiga teoretiska vaccinationskunskaper som enligt SHM:s vaccinationsförordning förutsätts av hälsovårdare, sjukskötare eller barnmorska som jobbar som vaccinatör.

Enligt THL:s bedömning behöver man inte kräva att personer, som redan länge verkat som vaccinatörer och som behärskar alla kunskapsområden inom vaccination skall avlägga grunderna. 

Särskilt de som ska bli hälsovårdare skulle ha nytta av att avlägga det fördjupade avsnittet.

Vaccinatören behöver också praktiska vaccinationsfärdigheter

Till hälsovårdarexamen hör också träning i praktiska vaccinationsfärdigheter. En del av yrkeshögskolorna har inte inkluderat träning i praktiska vaccinationsfärdigheter exempelvis i utbildningen för sjukskötarexamen. 

Om en utbildning som leder till examen inte överhuvudtaget har innehållit träning i praktiska vaccinationsfärdigheter, kan vaccinationsfärdigheterna läras ut också genom lokal utbildning under praktikperioderna som hör till utbildningen. Det lönar sig att utnyttja THL:s sidor om Vaccinationsprocessen och videor om vaccinationsteknik i undervisningen.  
Vaccinationsprocessen 

Vaccinationsteknik

En erfaren vaccinatör kan ta emot provet på att en person behärskar vaccination i praktiken.

Utbildningshelheten är även lämplig som fortbildning

Den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap lämpar sig också som fortbildning och prov på kunskaper för personer som redan är i arbetslivet. 

Utbildningshelheten erbjuds som fortbildning vid Metropolia Ammattikorkeakoulu och Yrkeshögskolan Novia. 

På så sätt har även de som inte har kunnat avlägga studieavsnitten under sin examensinriktade utbildning möjlighet att avlägga dem som fortbildning.

Utbildningshelheten är till nytta för yrkespersonerna och hela befolkningen 

Syftet med den nationella utbildningshelheten i vaccinationskunskap är att effektivera och förenhetliga vaccinationskunnandet bland de yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården. 

Utbildninghelheten

  • ökar förståelsen för vaccinationernas betydelse för individen och hela befolkningen. 
  • skapar goda färdigheter för ett högklassigt arbete och för ändamålsenlig planering, organisering och genomförande av vaccinationsverksamheten. 
  • ökar indirekt också medborgarnas möjlighet att få evidensbaserad information om vacciner och vaccination. 
  • stöder genomförandet av det nationella vaccinationsprogrammet och en ändamålsenlig organisering av vaccinationerna, så att de sjukdomar som förhindras genom vaccination samt anknytande följdsjukdomar, skador och dödsfall kan minimeras.

Lagstiftning och annan tilläggsinformation 

Uppdaterad: