Klimatförändringens inverkan på spridningen av zoonoser

Zoonoser är sjukdomar som smittar mellan människor och djur.

Förändringar i klimatet uppskattas påverka förekomsten av flera zoonoser i Finland. Nya zoonoser kan också spridas till Finland.

Till följd av att det blir varmare och nederbördsmängderna ökar kommer klimatförändringen bland annat att påverka utbredningen av djur som sprider smittsamma sjukdomar, aktivitetsperioderna, populationernas storlek samt hur effektivt sjukdomsalstrare överförs mellan arter och platser.

Vektorburna sjukdomar sprids via organismer

Vektorburna sjukdomar är bakterie-, virus- och parasitsjukdomar. organismer.  Sjukdomsalstrarna kan överföras till mänskor till exempel via bett av smittbärandemyggor eller fästingar, som fungerar som vektorer eller förmedlare.

De allvarligaste vektorburna sjukdomarna i Finland är borrelios och fästingburen hjärninflammation (TBE), som sprids av fästingar. Andra beaktansvärda sjukdomar med tanke på folkhälsan i Finland  är pogostasjuka och tularemi, dvs. harpest, som sprids av myggor.

Klimatförändringen påverkar inte enbart vektorburna sjukdomar som redan förekommer i Finland. När förhållandena förändras kan såväl nya sjukdomar som nya smittspridande insekter sprida sig till Finland. Dessutom kan klimatförändringen också öka risken för att finländska turister smittas av till exempel denguefeber under semesterresor till tropikerna.

Klimatförändringen påverkar vektorburna sjukdomar direkt och indirekt

Medeltemperaturen, dygnets högsta och lägsta temperaturer, nederbördsmängden, snötäcket och växtperioden påverkar på olika sätt förekomsten och spridningen av vektorburna sjukdomar.

De tre faktorer som vanligen påverkar spridningen av vektorburna sjukdomar är alla beroende av klimatet. Dessa faktorer är:

• sjukdomsalstrare (t.ex. bakterier, virus eller parasiter)
• vektor (t.ex. mygga eller fästing)
• värdorganism (t.ex. hare eller rådjur).

Temperaturen inverkar direkt på hur effektivt sjukdomsalstraren eller vektorn som förmedlar sjukdomen förökar sig och under en hur lång period av året sjukdomen kan spridas.

Populationerna av både vanlig fästing och tajgafästing förutspås växa i och med klimatförändringen. Snötäckets tjocklek påverkar mängden fästingar och även mängden myggor följande sommar. En fuktig sommar efter en mild vinter och en vinter som kommer sent ökar fästingarnas levnadsmöjligheter. Det varmare klimatet har också en indirekt påverkan genom förändringar i populationerna av fästingarnas värddjur, till exempel rådjur. Incidensen för borrelios och fästingburen hjärninflammation har ökat i Finland under de senaste åren.

Förekomsten av sorkfeber, som sprids av skogssorkar och orsakas av Puumalaviruset, kan förändras när klimatförändringen påverkar sorkarnas förökningsförhållanden. Variationer i sorkbeståndet påverkar också förekomsten av harpest. En ökning i antalet små rovdjur kan leda till en ökning av antalet rabiesfall.

Andra viktiga faktorer som påverkar spridningen av vektorburna sjukdomar är förändringar  i de ömsesidiga förhållandena mellan människan, djur och smittspridande insekter. Förekomsten av vektorburna sjukdomar påverkas till exempel av förändringar i markanvändningen och av socioekonomiska faktorer, såsom människors beteende och den ökade geografiska rörligheten av människor och varor. Det är svårt att skilja mellan konsekvenserna av dessa och konsekvenserna av klimatförändringen.

Det finns samband mellan allt vanligare livsmedelsburna sjukdomar och miljöförhållanden

Livsmedelsburna sjukdomar är oftast tarminfektioner. Smittan kan orsakas av bakterier, virus och urdjur.

De främsta sjukdomsalstrarna i Finland är campylobacter, kryptosporider, salmonella och norovirus. Tarminfektioner uppskattas öka då temperaturere och miljöförhållanden förändras.

Campylobakterios är för närvarande den vanligaste rapporterade tarminfektionen i Finland. Den smittar vanligen via livsmedel eller vatten som kontaminerats med avföring från människa eller djur.

Det har observerats ett samband mellan den ökade förekomsten av campylobakterios, temperaturstegringen och den ökade nederbördsmängden. Sjukdomsförekomsten varierar enligt årstid och incidensen är störst i juli–augusti. I framtiden uppskattas sjukdomsförekomstens kulmen förlängas för campylobakterios så att den pågår från april till november. För att effektivisera smittbekämpningsåtgärderna behövs mer information om orsakerna till att smittan blivit vanligare, om infektionskällorna och om smittvägarna.

Se också: Klimatförändringen, vattenepidemier och tryggad vattenförsörjning