Inriktning av stöd för närståendevård
HFD: 2018:136 – Stöd för närståendevård – Beviljande av stöd för närståendevård – Kommunens prövningsrätt – Av kommunen fastställda kriterier för beviljande av stöd – Bedömning i domstol av kommunens användning av prövningsrätt
Stödet för närståendevård som A tidigare beviljats hade dragits in, eftersom A:s behov av stöd inte ansågs vara tillräckligt i förhållande till stadens skärpta kriterier för beviljande av stöd. Förvaltningsdomstolen hade upphävt beslutet på grunden att A med hänsyn till den utredning som lagts fram avseende funktionsförmåga uppfyllde förutsättningarna för stödet enligt kommunens kriterier för att bevilja det. Social- och hälsovårdsnämnden ansökte om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och ansåg att kommunen i syfte att rikta de medel som står till förfogande för stöd för närståendevård i kommunen har rätt att fastställa allmänna kriterier för beviljande av stödformen och att ett beslut att neka stöd för närståendevård kan grunda sig på att sökanden inte uppfyller de av kommunen fastställda kriterierna för beviljande av stöd. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att kommunens prövningsrätt i anslutning till beviljande av stöd för närståendevård har betydelse även då en klient söker ändring i ett beslut att neka stöd med hänvisning till dylika kriterier för beviljande av stöd. Vid prövningen av lagligheten av det i kommunen fattade beslutet tillämpas de kriterier som kommunen fastställt för säkerställande av konsekvent förvaltningspraxis inte av domstolen på samma sätt som lagstiftning. I stället tillkommer det på domstolen att på basis av kommunens kriterier för beviljande av stöd samt den ärendespecifika utredningen kontrollera att avgörandet även till denna del grundar sig på tillbörlig användning av prövningsrätt.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att social- och hälsovårdsnämnden med beaktande av kommunens kriterier för beviljande av stöd för närståendevård samt utredningen som erhållits om A:s behov av vård och omsorg i hemmet hade haft rätt att anse att det dagliga hjälpbehovet inte var så omfattande att kommunen borde bevilja A stöd för närståendevård. I ärendet hade inte framkommit någon grund att bedöma att de i kommunen fastställda kriterierna för beviljande av stöd vid beslutsfattandet skulle a tillämpats i strid med rättsprinciperna inom förvaltningen eller annars felaktigt. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.
HFD:2018:135 – Stöd för närståendevård – Beviljande av stöd för närståendevård – Kommunens prövningsrätt – Allokering av resurser – Av kommunen fastställda kriterier för beviljande av stöd
Kommunens nämnd för grundtrygghet hade nekat A stöd för närståendevård, eftersom A:s behov av hjälp, tillsyn och vård inte var så omfattande och bindande som förutsattes av de allmänna kriterier för beviljande av stöd för närståendevård som nämnden antagit. I sitt beslut hade förvaltningsdomstolen funnit att nämndens beslut saknade hänvisning till otillräckliga anslagsmedel och att beslutet inte grundade sig på detta. Eftersom behovet av vårdinsatser för A uppfyllde de minimiförutsättningar för beviljande av stöd som föreskrevs i lagen om stöd för närståendevård, upphävde förvaltningsdomstolen nämndens beslut och återförvisade ärendet för ny behandling. Nämnden för grundtrygghet ansökte om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och konstaterade att kommunen har prövningsrätt då det gäller att bestämma i vilken utsträckning klienternas behov av stöd tillgodoses genom just stöd för närståendevård i fråga om de klienter till vilka stödformen enligt lagen om stöd för närståendevård kan beviljas. Samma gäller dimensioneringen av de resurser som anvisas för att stöda närståendevård. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kommunen i syfte att rikta de medel som står till förfogande för stöd för närståendevård i kommunen har rätt att fastställa allmänna kriterier för beviljande av stödformen och att ett beslut att neka stöd för närståendevård kan grunda sig på att sökanden inte uppfyller de av kommunen fastställda kriterierna för beviljande av stöd. Kommunens invånare får emellertid inte utan grund försättas i olika ställning sinsemellan. De av kommunen fastställa kriterierna får inte heller föranleda att en klient vid avsaknad av annan lämplig service blir utan tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster inom ramen för kommunens anordningsskyldighet.
A:s behov av vård och omsorg i hemmet hade bedömts vid ett hembesök och på basis av skriftlig utredning. Högsta förvaltningsdomstolen fann att nämnden för grundtrygghet med beaktande av kommunens kriterier för beviljande av stöd för närståendevård samt utredningen som erhållits om A:s behov av vård och omsorg i hemmet hade haft rätt att anse att det dagliga hjälpbehovet inte var så omfattande att kommunen borde bevilja A stöd för närståendevård. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes.
