Hur undersöks vaccinernas säkerhet?
Användningen av vacciner bygger på tillförlitliga och aktuella forskningsdata.
Under det långa utvecklingsarbetet görs det många studier för att säkerställa att vaccinet ger det bästa möjliga skyddet mot den sjukdom som det ska förebygga och medför så få biverkningar som möjligt.
Utvecklingen av vacciner består av många faser
Utvecklingsarbetet fram tills ett försäljningstillstånd kan registreras är en lång process som tar i genomsnitt 10 år. Utvecklingen av ett vaccinpreparat framskrider stegvis, om tidigare undersökningsresultat är positiva.
Under den så kallade prekliniska fasen söks lämpliga antigener för vaccinet. De är ämnen som aktiverar kroppens skyddsmekanismer, i synnerhet det immunologiska minnet och produktionen av antikroppar. Dessa utreds genom laboratorieundersökningar och djurtester innan de testas på människor.
Studier på människor – tre faser innan försäljningstillstånd beviljas
Det samlas mycket information om ett vaccinpreparats säkerhet och tolerabilitet innan vaccinet kommer ut på marknaden.
I studierna i fas I–III strävar man efter att samla in omfattande information om alla negativa händelser oberoende av orsakssambandet.
I den kliniska prövningen används ofta en jämförande randomiserad blindad studie, som vanligen är mycket tillförlitlig. Med hjälp av jämförelsepreparatet kan man observera om biverkningarna ökar till följd av det nya preparatet och om preparatet ger det förväntade skyddet.
Saker som bör utredas är bland annat
- hur säkert preparatet är och hur bra de vaccinerade tål det
- hur doseringen ska se ut: dosernas storlek, antal och tidtabell
- vilket skydd vaccinpreparatet ger mot sjukdomen
- hur preparatet passar ihop med andra vacciner.
I praktiken faller de flesta vaccinkandidaterna bort under utvecklingsarbetets gång.
Tillverkaren ska påvisa att vaccinet har framställts med goda produktionsmetoder i enlighet med föreskrifterna i Europeiska farmakopén. Kvalitetskontrollen under tillverkningen av vaccinet ska vara fungerande och heltäckande. Den ska uppfylla alla kvalitetskrav som fastställts av EU.
Om tillverkaren kan bevisa att ett vaccinpreparat är effektivt och säkert, kan den ansöka om försäljningstillstånd. Tillståndet beviljas av läkemedelstillsynsmyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten European Medicines Agency EMA.
Mycket sällsynta biverkningar noteras vid mer omfattande användning – fas IV
När försäljningstillstånd har beviljats uppföljs användningen av vaccinpreparatet aktivt genom studier i fas IV. Då observeras eventuella nya egenskaper eller sällsynta biverkningar, som framträder vid mer omfattande användning.
Signaler om eventuella biverkningar av vacciner kommer från flera olika källor.
Information om säkerheten fås via rapporterade misstankar om biverkningar, vanligen från personal inom hälso- och sjukvården. Misstankar om biverkningar ska anmälas till det register som upprätthålls av den nationella läkemedelsmyndigheten Fimea.
Rapportering av biverkningar (Fimea)
Eftersom rapporteringen av biverkningar är frivillig och bygger på enskilda individers aktivitet, kan man inte utgående från uppgifterna i biverkningsregistret dra slutsatser om en biverknings förekomst på befolkningsnivå.
Eventuella signaler om biverkningar kan därtill observeras till exempel
- av den vaccinerade själv
- vid kliniskt patientarbete
- i medier
- i kliniska, kontrollerade prövningar
- i epidemiologiska studier
- i vetenskapliga publikationer eller
- i olika register genom datautvinning.
Vaccinpreparatens biverkningar anges i produktresumén, där deras förekomst anges enligt risken per vaccinationsgång.
Nationella hälsoregister vid utvärderingen av ett vaccins säkerhet
Med hjälp av uppgifterna i de nationella hälsoregistren kan man utreda en misstanke som uppstått till följd av en observerad signal, det vill säga orsakssambandet för en eventuell biverkning av ett vaccin.
Med hjälp av THL:s nationella vaccinationsregister kan man följa upp vaccinationstäckningen samt vaccinernas effekt och säkerhet. Genom att kombinera uppgifterna med andra nationella hälsoregister får man tillförlitlig information om sambandet mellan vaccinationer och misstänkta biverkningar.
Vaccinatören fyller i uppgifter om vaccinationen i det elektroniska patientdatasystemet, varifrån de överförs till det nationella vaccinationsregistret. Genom att kombinera personuppgifterna, uppgifterna i vaccinationsregistret och uppgifterna i sjukhusens och öppenvårdens vårdanmälningsregister kan man med epidemiologiska analysmetoder utvärdera om en viss biverkning har förekommit oftare hos vaccinerade personer än hos ovaccinerade.
Resultatet ger en antydan om huruvida det utöver det tidsmässiga sambandet kan finnas ett orsakssamband mellan vaccinationen och den misstänkta biverkningen, d.v.s. kan man finna en orsak som sedan lett till en tidsmässigt logisk biverkning. Därtill får man bakgrundsfakta om hur den misstänkta biverkningens förekomst har förändrats över tid. Förekomsten av de symtom och sjukdomar som uppfattats som eventuella biverkningar kan förändras till exempel om läkarnas diagnostiska praxis förändras eller om antalet patienter som söker vård ökar.
De nationella registren kan utnyttjas i vaccinstudier
De nationella hälsoregistren, till exempel THL:s vaccinationsregister, register över födda barn och missbildningsregister, har i regel grundats för administrativa syften eller myndighetsuppföljning. De är inte primärt avsedda att användas som informationskällor för forskning.
Registren innehåller ändå omfattande information som kan användas sekundärt även vid forskning. Av registeruppgifterna kan man bilda forskningsmaterial, via vilka det ofta går att utvärdera orsakssamband och beakta de övriga faktorer som kan inverka.
Också uppgifterna i patientjournalerna kan användas för att förstärka registeruppgifterna.
Vaccinationsregistret har utnyttjats till exempel i situationer där man misstänkte att vaccinet Pandemrix bidrog till narkolepsiutbrott och att vaccinet mot rotavirus orsakade invagination. Också HPV-vaccinets säkerhet har utretts och uppföljs i en studie som utgår från registerdata.
Upprepning av en studie bidrar till bedömningen av orsakssamband
Material som bygger på registerdata om hela befolkningen är ofta omfattande och innehåller uppgifter om ett stort antal personer.
Trots detta kan ett problem vid studier om sällsynta sjukdomar vara bristen på fall. Då går det inte att bedöma orsakssambandet med statistiska metoder, även om samplet utgörs av hela landets befolkning.
Då kan en upprepning av studien under en längre tidsperiod göra det möjligt att bedöma problemets omfattning, eftersom antalet fall ökar under en längre tidsperiod även när det gäller sällsynta sjukdomar.
I fråga om mycket sällsynta sjukdomar kan det ändå handla om bara tiotals fall eller till och med några enstaka fall. Även i sådana situationer kan en senare upprepning av studien med ett större forskningsmaterial göra det möjligt att utreda orsakssamband.
Litteratur
Wikman, E, Leino, T, Nohynek, H. Pandemiarokotuksilla ei ole yhteyttä krooniseen väsymysoireyhtymään. Tutkimuksesta tiiviisti 2019_050. Helsinki: Terveyden ja hyvinvoinnin laitos 2013.
Artama M, Nohynek H. Valtakunnalliset terveysrekisterit rokoteturvallisuuden arvioinnissa. Sic! 2019;9(1):27–29.
Jokinen J, ym. Pandemiarokotteen ja narkolepsian yhteys aikuisilla – Varmennettuihin rekisteritietoihin perustuva tutkimus 2013. Julkaisusarja Työpaperi 17/2013. Helsinki: Terveyden ja hyvinvoinnin laitos 2013.
Karonen T, Sommarberg L. Haittavaikutusilmoitukset vuonna 2017. Sic!
2018; 8(3): 37–40.
Leino T, ym. Evaluation of the intussusception risk after pentavalent rotavirus vaccination in Finnish infants. PLoS One. 2016 Mar 7;11(3):e0144812.
Nohynek H, ym. AS03 adjuvanted AH1N1 vaccine associated with an abrupt increase in the incidence of childhood narcolepsy in Finland. PLoS One. 2012;7(3):e33536.
Skufca J, ym. The association of adverse events with bivalent human papilloma virus vaccination: A nationwide register-based cohort study in Finland. Vaccine 2018 Sep 18; 36(39): 5926–33.
