Vaccin mot hepatit B

Vaccinet skyddar mot leverinflammation som orsakas av hepatit B-virus (HBV). Vaccinet används också för att förhindra en infektion efter exponering. 

När en person har exponerats för smitta ska man alltid bedöma både behovet av vaccin och behovet av hepatit B-antikroppar, dvs. HB-immunglobulin.

Hepatit B-viruset sprids via blod och sex.

Vad är hepatit B?

Sidans innehåll

Vem får vaccin mot hepatit B?

Vaccinet ges gratis som en del av det nationella vaccinationsprogrammet till

  • personer med en blödningssjukdom som får regelbunden vård
  • personer som injicerar droger 
  • närstående till personer som injicerar droger, till exempel familjemedlemmar, personer som bor i samma bostad och sexpartner
  • män som har sex med män.

Kontrollera också skyddet mot hepatit A hos personer i ovannämnda grupper. Om personen inte tidigare har fått någotdera av vaccinen, kan personen vaccineras med ett kombinationsvaccin mot hepatit A och B.

På grund av förhöjd risk för smitta ges vaccin mot hepatit B  gratis också till

  • nyfödda barn och sexpartner till personer som har hepatit B-infektion och till HBsAg-positiva personer samt personer som bor i samma hushåll som dessa
  • sexarbetare
  • studerande som riskerar att smittas under arbetspraktik
  • personer som på grund av stickskada eller annan blodexponering löper risk att smittas av hepatit B och som har exponerats på annat ställe än i arbetet. Offren för sexualbrott kan också inkluderas i denna grupp.
  • daghemsbarn under 5 år, då det är känt att ett barn i gruppen är HBsAg-positivt
    Hepatit B-vaccinationer av barn som deltar i dagvård
  • nyfödda barn till mammor som är infekterade med hepatit C-virus
  • nyfödda barn

Vaccination av nyfödda med förhöjd risk för att smittas av hepatit B

Hepatit B-vaccinationer utanför vaccinationsprogrammet

Vilket vaccin används och vad innehåller det?

I vaccinationsprogrammet används Engerix-B och HBVAXPRO-vaccin. För barn och vuxna används separata vaccinpreparat:

  • Engerix-B-vaccinet i en 0,5 ml endosspruta är avsett för barn i åldern 0-15 år.
  • Engerix-B-vaccinet i en 1 ml endosspruta är avsett för ungdomar som fyllt 16 år och vuxna.
  • HBVAXPRO 10 mikrogram-vaccinet i en 1 ml endosspruta är avsett för ungdomar som fyllt 16 år och vuxna.

Vaccinens sammansättning:

  • Vaccinen innehåller inga levande sjukdomsalstrare.
  • Aktiv substans är hepatit B-virusets ytstrukturer.
  • Vaccinets förstärkningsämne består av en aluminiumförening.
  • Hjälpämnen är salter och renat vatten.
  • Vaccinen innehåller inga konserveringsmedel.

Engerix-B 0,5 ml -vaccinets sammansättning (Lääkeinfo)

Engerix-B 1 ml -vaccinets sammansättning (Lääkeinfo)

HBVAXPRO 10 mikrogram -vaccinets sammansättning (Lääkeinfo)

Dosering och vaccinationsschema

En dos vaccin mot hepaatit B är 0,5 ml för personer i åldern 0–15 år och 1 ml för personer som fyllt 16 år.

Grundvaccinationsserien består av tre vaccindoser som ges månad 0, 1 och 6.

Detta schema iakttas också om man misstänker eller konstaterar att personen exponerats för HBsAg-positivt blod, till exempel vid en stickskada. HB-immunglobulin och den första vaccindosen ges så snabbt som möjligt, gärna inom samma dygn som exponeringen skett.

En vaccinationsserie med fyra doser används när skydd behövs snabbt och smittorisken bedöms vara stor, till exempel när patienten har exponerats för en stor mängd HBsAG-positivt blod. Vaccinationerna ges då månad 0, 1, 2 och 12. Den fjärde vaccindosen behövs för att garantera ett långvarigt skydd.

HB-immunglobulin ges i samband med den första vaccindosen.

Även nyfödda barn vars mamma bär på hepatit B-virus ges serien med fyra doser med ovannämnda intervall. 

I undantagsfall kan man utifrån en riskbedömning ge en vuxen vaccinet dag 0, 7 och 21. Då ges ytterligare en fjärde dos ett år efter den första. Ett exempel på ett undantagsfall är när en person åker för att arbeta inom sjukvården i ett område där hepatit B förekommer och inte hinner ta vaccinet enligt det normala vaccinationsschemat.

Efter en fullständig vaccinationsserie har nio av tio personer ett livslångt skydd, enligt det vi vet idag.

Personer med immunbrist kan behöva tilläggsdoser.

Måste antikroppar mätas?

Vaccinationsskyddet behöver inte kontrolleras rutinmässigt hos alla personer. I vaccinstudier har hepatit B-vaccinen bildat en skyddande antikroppsnivå hos över 95 procent av de vaccinerade.

Vid exponering som är kontinuerlig och betydande är det särskilt viktigt att kontrollera ett skydd som skapats med hjälp av en vaccinationsserie. Detta ska göras till exempel för ett barn till en mamma som bär på hepatit B eller en partner till en person som bär på hepatit B. 

Läkaren beslutar om mätning av antikroppar i situationer där man misstänker att skyddet inte är fullt utvecklat och risken för exponering hos en person är betydande och kontinuerlig. 

Skyddet kan utebli om personen som vaccineras

  • är över 50 år
  • röker
  • är klart överviktig eller
  • har en underliggande sjukdom som försämrar motståndskraften.

Om en person löper risk för exponering upprepade gånger på grund av sitt arbete, bedömer företagshälsovården om skyddet behöver kontrolleras.

Skyddet kontrolleras genom mätning av antikroppar (S-HBsAb) 6–8 veckor efter den sista vaccindosen. Skyddet är tillräckligt om S-HBsAb efter en vaccinationsserie med tre eller fyra doser är 10 IU/l eller högre.

Om personen inte har ett tillräckligt skydd efter grundvaccinationsserien och det är uppenbart att personen exponeras upprepade gånger, ges tilläggsvaccinationer månad 0, 2 och 4. Antikroppsnivån analyseras på nytt 6–8 veckor efter den senaste vaccindosen. Om personen fortfarande inte har ett tillräckligt skydd, måste man försöka minska smittorisken med andra metoder.

Vaccinationsanvisningar

Injicera vaccinet antingen i överarmens deltamuskel eller i övre delen av yttre lårmuskeln (IM). Om vaccinet injiceras i fettvävnad kan skyddet förbli bristfälligt.

Om personen har kraftig och kronisk trombocytopeni eller blödningssjukdom, kan vaccinet också injiceras subkutant (SC).

En vaccinationsserie som påbörjats med Engerix B kan fortsättas med preparatet HBVAXPRO och tvärtom, bara du beaktar dosering  enligt ålder.

En gravid kvinna kan vaccineras vid uppenbar exponering.

Om du ger vaccinet samtidigt med HB-immunglobulin, ska du injicera immunglobulinet i motsatt extremitet. Om du är tvungen att använda en stor dos (mer än 5 ml) bör du fördela den mellan flera olika ställen på kroppen. Du kan till exempel injicera en del i skinkan eller i låret.

Vaccination med olika vaccin som ges samtidigt eller efter varandra (Minnesregler för vaccinering)

Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?

Vaccinet får inte ges till en person hos vilken en anafylaktisk reaktion bekräftats efter föregående hepatit B-vaccindos eller efter ett vaccin som innehåller motsvarande komponenter.
Anafylaxi och misstänkta anafylaxisymtom

Senarelägg vaccinationen om personen har feber eller en infektion med feber.

Att beakta vid vaccination av prematurer

Vilka är fördelarna med vaccin mot hepatit?

 När man vaccinerar personer med förhöjd smittorisk, förhindrar man infektioner och akuta och kroniska leverinflammationer som orsakas av hepatit B-virus och bärarskap av hepatit B-virus.

Framför allt hos småbarn kan smitta leda till ett livslångt bärarskap av virus. Därför är det särskilt ändamålsenligt att vaccinera nyfödda och småbarn som löper risk för infektion. När de vaccineras kan man också förhindra följderna av kronisk hepatit B-infektion, till exempel skrumplever och levercancer.

Det är viktigt att vaccinera närstående till en person som bär på hepatit B-virus, eftersom man på så sätt kan förebygga smitta i vardagliga situationer. 

Genom att vaccinera en person i riskgruppen skyddas personen själv, hans eller hennes närstående och samtidigt förhindrar man att viruset sprids i befolkningen.

Då en smittofara via kontakt med blod skett, kan en eventuell infektion  i allmänhet förhindras med vaccin och HB-immunglobulin.

Vilka biverkningar kan vaccinet mot hepatit B ha? 

De vanligaste biverkningarna är lokala reaktioner i injektionsområdet, såsom smärta, rodnad och svullnad.

Det är också vanligt med övergående allmänna symtom, såsom

  • feber
  • sjukdomskänsla
  • huvudvärk
  • illamående
  • symtom i matsmältningskanalen
  • irritabilitet
  • trötthet.

Hudsymtom eller faktiska överkänslighetsreaktioner är sällsynta.

Lokala och allmänna symtom uppkommer vanligen inom ett par dygn efter vaccinationen och fortsätter några dygn. De kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel.

Lokala och allmänna symtom utgör inget hinder för fortsatt vaccination.
Lokala symptom i den vaccinerade kroppsdelen och hur de behandlas

Vaccinets historia i vaccinationsprogrammet 

År 1993 började man ge vaccin mto hepatit B till de första riskgrupperna inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet. Senare har flera riskgrupper lagts till i programmet. 

Rekommendationer och rapporter 

Borde hepatit B-vaccination erbjudas alla barn i det nationella vaccinationsprogrammet?
Rapport av arbetsgruppen för hepatit B-vaccination (på finska)

Uppdaterad: