Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder vid MPR-vaccination
Kontrollera alltid de allmänna kontraindikationerna och försiktighetsåtgärderna som gäller vaccin med levande, försvagade sjukdomsalstrare.
MPR-vaccin får inte ges en person som
- fått en allvarlig, omedelbar allergisk reaktion, dvs. anafylaxi, av en tidigare vaccindos
- haft en konstaterad anafylaktisk reaktion mot neomycin eller något annat hjälpämne
- har kraftigt nedsatt motståndskraft på grund av sjukdom eller behandlingen av en sjukdom
- är gravid.
Kontraindikationerna och försiktighetsåtgärderna vid MPR-vaccination kan också vara av tillfällig natur.
Beslut om vaccinering ska alltid baseras på en individuell bedömning. Gör en avvägning av vaccinationens fördelar och eventuella risker.
Sidans innehåll
- Feber som kontraindikation mot MPR-vaccination
- Misstanke om allergisk reaktion
- Graviditet och amning
- Sjukdom eller läkemedelsbehandling som försvagar immunsystemet
- Immunglobulinbehandling eller blodtransfusion
- Trombocytopeni dvs. brist på blodplättar
- MPR-vaccination och Mantouxtestet
Feber som kontraindikation mot MPR-vaccination
Vaccinera inte vid feber eller sjukdom med feber, utan skjut upp MPR-vaccinationen till ett senare tillfälle.
Vaccinationen förvärrar inte en infektionssjukdom. Däremot kan en infektion åtminstone i teorin försvaga effekten av levande försvagade vaccin.
Tidigare kramper eller feberkramper utgör inget hinder för vaccination. Om den vaccinerade har benägenhet för feberkramper ska du ge råd om användning av febernedsättande läkemedel.
Misstanke om allergisk reaktion
Misstänkt eller påvisad överkänslighet mot någon av beståndsdelarna i MPR-vaccinet förhindrar inte nödvändigtvis vaccination.
Beslut om vaccinering fattas utifrån en individuell bedömning. I de flesta fall är det möjligt att vaccinera under övervakning av läkare.
Förläng vid behov övervakningstiden. Exempel på MPR-vaccinering av allergiker
1. Personen har haft en konstaterad omedelbar överkänslighetsreaktion mot neomycin eller anafylaktiska symtom efter en tidigare MPR-vaccination
- Be en allergiläkare om en bedömning.
- MPR-vaccinet ges på poliklinik, övervakningstid 2 timmar.
2. Personen har fått en fördröjd överkänslighetsreaktion (typ IV) på någon av vaccinets beståndsdelar
- Kontakteksem orsakat av neomycin ökar inte risken för anafylaxi.
- Ge MPR-vaccinet i normal ordning.
3. Personen har konstaterad allergi mot hönsägg
- MPR-vaccinet framställs i cellkultur från kycklingembryo. Vaccinet innehåller så lite höns- eller hönsäggsprotein att det mycket sällan orsakar symtom hos äggallergiker.
- Personen behöver inte testas eller exponeras för hönsägg.
- Du kan ge MPR-vaccinet i normal ordning.
Graviditet och amning
MPR-vaccin får inte ges under graviditet.
- Graviditet avråds upp till tre månader efter vaccinationen.
- MPR-vaccin som getts av misstag under en graviditet är inte grund för abort.
- Den gravidas familjemedlemmar och närstående kan vaccineras i normal ordning. Vaccinvirus smittar inte från vaccinerade till andra människor.
Amning utgör inte något hinder för vaccinering av vare sig modern eller barnet. Om vaccinet ges under amningstiden är det möjligt att försvagade rubellavirus kan överföras till barnet via modersmjölken. Det finns dock inga belägg för att detta skulle ha lett till röda hund-symtom hos barn.
Vaccination av gravida kvinnor
Sjukdom eller läkemedelsbehandling som försvagar immunsystemet
Personer med ett kraftigt nedsatt immunförsvar får inte ges MPR-vaccin, eftersom det innehåller levande, försvagade sjukdomsalstrare.
Lindrig eller måttlig immunbrist utgör inte alltid något hinder för vaccination. Beslut om MPR-vaccination ska baseras på en individuell bedömning. Den förväntade nyttan av vaccineringen beror på
- risken att insjukna, smittorisken, infektionstrycket och epidemisituationen
- sjukdomens farlighet: följdsjukdomar och komplikationer
- vaccinets effekt, som kan vara svagare än hos friska vaccinerade.
Gör också en bedömning av hur stor risk det är att de försvagade vaccinvirusen ger upphov till sjukdomar och följdsjukdomar jämfört med den risk som naturliga virus utgör.
Vaccinationsbeslutet påverkas också av arten och graden av immunbrist. Speciellt stor betydelse har antalet CD4-celler.
Den behandlande läkaren fattar beslutet om vaccination och fastställer den optimala tidpunkten för vaccinationen. MPR-vaccination kan övervägas till exempel för hivpositiva personer som är symtomfria eller har lindriga sjukdomssymtom. Motståndskraften får inte vara kraftigt försvagad.
Person med immunbrist i familjen
- Om en person med svår immunbrist inte kan vaccineras, är det viktigt att se till att närstående som löper risk för MPR-smitta blir vaccinerade.
- Det finns inga belägg för att MPR-vaccinets försvagade mässlings-, påssjuke- och röda hund-virus skulle innebära någon smittrisk för en familjemedlem med immunbrist.
Immunglobulinbehandling eller blodtransfusion
Personer som exponerats för mässling, påssjuka eller röda hund kan ges MPR-vaccin, även om de nyligen fått gammaglobulin eller blodtransfusion.
I andra situationer är det motiverat att skjuta upp vaccinationen
- med minst tre månader efter en blodtransfusion
- med 8–11 månader efter högdosbehandling med gammaglobulin (0,4–2 g/kg iv.)
- med sju månader efter behandling med plasma- och trombocytpreparat.
Vaccinering under ovan nämnda perioder medför inga olägenheter, men immunglobulin och blodpreparat kan försvaga effekten av vacciner som innehåller levande försvagade virus.
Ge vid behov en extra vaccindos för att säkerställa ett tillräckligt gott skydd mot sjukdomarna.
Trombocytopeni dvs. brist på blodplättar
Sänkt halt av blodplättar förekommer i samband med olika virussjukdomar och som följdsjukdom till mässling och röda hund. Tillståndet kan i även i mycket sällsynta fall utgöra en biverkning av MPR-vaccin.
- Om den som ska vaccineras tidigare har haft trombocytopeni, bör en läkare bedöma om det är tillrådligt att ge MPR-vaccin.
- Speciellt inför den andra MPR-dosen bör man noggrant överväga om det är tillrådligt att vaccinera, om personen efter den första dosen insjuknade i trombocytopeni inom sex veckor efter vaccinationen.
Något absolut hinder för fortsatt vaccination finns dock inte. Vanligen är nyttan av ett vaccinationsskydd mot mässling och röda hund större än risken för att trombocytopenin återkommer.
Risken för trombocytopeni efter mässling eller röda hund som uppkommit på naturlig väg är dessutom minst tio gånger större än risken för trombocytopeni efter en MPR-vaccination.
MPR-vaccination och Mantouxtestet
MPR-vaccinets mässlingskomponent kan tillfälligt försvaga tuberkulintestreaktionen.
- Du kan genomföra Mantouxtestet och ge MPR-vaccinet samma dag.
- Om testet inte har gjorts före vaccinationen och inte kommer att göras samma dag som vaccinationen, bör du skjuta upp testet fyra veckor.
- Tänk på att testet kan ge ett falskt negativt resultat om det måste göras tidigare.